Spillkråkan

Tomten utgörs av två äldre, sedermera sammanlagda tomter, som hörde samman under samma innehavare redan under andra hälften av 1800-talet.

På den södra, av Kronan ägda tomten bodde i ett hus av okänd ålder på 1870-talet mamsellen Catharina Eleonora Mauritzson, som 1879 friköpte den norra tomten från Kronan. Hon dog 1882, varefter husmannen Johan Magnusson köpte den norra tomten och väl också huset på den södra tomten, där han bosatte sig året därpå. År 1894 ansökte han om lov att få bredda en vedbod, eventuellt belägen på den norra tomten. Han dog 1896, varefter den norra tomten och rimligen också huset på den södra tomten övergick till arvingarna, änkan Elna Olsson och svärsonen Nils Persson Åhlund, sedermera tullvaktmästare. De kom att äga var sin halva av huset och svärsonen fick 1904 bygglov för inredande av rum, kök med bakugn och vedbodar i den vedbodsbyggnad, som sammanbyggd med boningshuset låg på den norra tomten. Det är möjligt, att köksdelen därav nu fick tegelvägg mot gatan medan vedboddelens väggar var av trä, så som fallet är i dag. – I boningshuset är åtminstone gatuväggen i tegel.

Änkan Elna Olsson friköpte så 1910 från Kronan den södra tomten, varefter båda tomterna med hus 1919 köptes av muraren Oskar Carlsson. Denne, som 1949 fick lov för insättande av ett fönster i boningshusets södra gavel, bodde här med sin familj under lång tid. Han dog 1971 och samma år köpte dottersonen, ingenjören Jan Appelqvist de båda tomterna, som sedan lades samman 1974. Den nye ägaren flyttade hit 1972 och fick 1976 bygglov för ombyggnad.

Denna tomt, som är bebyggd med ett ovanligt litet boningshus på en förr mycket liten, endast ca 67 kvm stor tomt, inköptes 1860 av jungfrun Johanna Juliana Olsson.

Hon bodde här till omkring 1900. År 1898 köptes fastigheten av byggmästaren P. Persson i Åhus, som de närmaste åren hyrde ut huset till en eller ibland två familjer samtidigt.

År 1908 blev Christin Lundberg ny ägare och tre år senare fick hon tillstånd att förse huset med en vindskupa åt gatan, av mindre format än den nuvarande.
Tomt och hus kom 1928 i byggnadssnickaren Hilding Niklassons ägo. Under hans tid utvidgades tomten 1941 genom köp mot öster och söder och 1975 gavs bygglov för olika arbeten, bl.a. en liten tillbyggnad vid gårdssidan med förstuga och toalettrum samt byte av yttertak. Efter Hilding Niklassons död blev rikstelefonisten Ruth Niklasson ensam ägare 1984.

Kronan ägde denna förr knappt hälften så stora tomt fram till 1869, då den friköptes av husmannen Hans Perssons änka Else Månsdotter.

År 1907 köpte repslagaren Carl Emil Malmström fastigheten och samma år ansökte han om lov att få bygga om sitt hus. Det var fråga om nybyggnation av allt utom den östra gaveln och taket, vilket var nytt sedan året innan. Ansökan avslogs men beviljades en månad senare eftersom köpingen beslutat att inte inlösa den gatumark, som huset delvis var beläget på. Det gamla huset, som i väster inrymde förstuga och kök med åt gården utskjutande bakugn och två rum i övrigt och som kan tänkas ha varit identiskt med en på en karta från omkring 1850 utritad byggnad, kunde nu ersättas av ett nytt eller så gott som nytt, något kortare hus i tegel, med ett utskjutande kök i östra delen. Året därpå gavs lov att uppföra en ekonomibyggnad.

År 1915 såldes fastigheten och hade de närmaste åren några olika ägare fram till 1924, då den köptes av Matilda Josefina Gustavsson. Hon sålde i sin tur 1933, varefter följde som ägare bl.a. lagerarbetaren Hjalmar Edvin Ohlin och verkstadsförmannen Edvard Vilhelm Johansson. Den sistnämnde fick 1969 bygglov för ändring av fasaden mot gatan, förminskning av det västligaste fönstret, och inredande av vinden. År 1976 köptes fastigheten av Brita Werner.

Denna tomt motsvarar i stort sett den sydöstligaste tomten vid år 1940 fastställd tomtindelning.

Den ärvdes 1911 efter Elna Lundegård av hennes döttrar Elna och Bengta Cedergren, som var sömmerskor och som också bedrev tobaksodling inom kvarteret.

Tomten låg obebyggd under lång tid, tydligen åtminstone sedan andra hälften av 1700-talet, fram till att här efter bygglov 1972 uppfördes ett enfamiljshus, ett Fogelforshus i ett plan med anslutande garage- och förrådsbyggnad, för entreprenören Sture Nilsson, som blivit ägare av fastigheten året innan. Han fick så 1976 bygglov för uppförande av en tillbyggnad inrymmande swimmingpool. – Nya ägare blev 1984 Stellan och Gunhild Laurén

Denna nutida tomt och granntomten i söder utgjorde år 1770, enligt vad en karta visar, en enda tomt, på vilken byggnaderna till jordbrukshemmanet Åhus nr 42 var belägna.

Vid gatan fanns då en länga och in på tomten två vinkellängor. På en karta från 1776 finns byggnaderna däremot inte kvar, vilket skulle kunna vara ett resultat av en brand, som två år tidigare härjat väster och söder om Torget.

Husmannen Jeppa Olsson blev 1851 ägare av den del av den äldre tomten, som sedermera ungefärligen kommit att motsvaras av tomten nr 13. Han dog 1899 och ärvdes av hustru och dotter, av vilka sedan den sistnämnda, Nilla Olsson, kom att stå som ensam ägare 1904. Hon och hennes man, fiskaren och förre dragonen Anders Nilsson Glans, sålde sedan 1907 till Johanna Sonne, född Åhman. Här verkade sedan målaren Nils Nilsson Sonne till 1926, då han och hans familj flyttade. Som hyresgäst kom sadelmakaren Nils Olsson hit året därpå och stannade till 1931. Efter honom kom målaremästaren Sven Hilding Sonne och 1932 också målaren Hans Viking Sonne. Under denna tid var Johanna Sonne i Osby ägare och sedan hennes sterbhus. År 1939 köptes fastigheten av Hilding Sonne. – Johanna Sonne hade 1933 fått bygglov för bl.a. flyttning av ytterdörr mot gatan och ersättande av gamla fönster med nya. Det framgår att en långsmal verkstadslokal fanns i husets norra del och att huset var försett med en kort vinkelbyggnad in på gården, uppförd i två våningars höjd.

Om husets ålder och byggnadsskick föreligger inte några uppgifter. Den södra gaveln var förr tegelmurad; vid något tillfälle fick den sedan ett korsvirkesutförande.

Dödsboet efter Hilding Sonne sålde 1979 fastigheten till byggmästaren Clas Skoogh, som samma år fick bygglov för om- och tillbyggnad av huset och för uppförande av garage. Så gott som hela boningshuset kom att rivas och ersättas av ett nybygge i ett och ett halvt plan. År 1992 gavs lov att invid garaget bygga uterum.

Någon byggnad på denna tomt vid Västergatan, en av samhällets mera betydande gator i äldre tid, finns inte utritad på en karta från 1776. Det nuvarande korsvirkeshuset utgörs av en äldre västlig del, uppförd kanske någon gång omkring 1800, och en yngre östlig del, uppförd kanske omkring 1860.

Åren 1833 och 1847 fick sockenskräddaren Lars Klemedsson fasta eller lagfart på tomten. Efter att han avlidit 1879, blev dottern Hanna och hennes man stadsdragaren, senare arbetaren Per Jönsson Åman ägare av fastigheten.

– Dottern och hennes familj hade efter några års bortovaro flyttat tillbaka till hennes föräldrahem 1861; kanske var det då som byggnadsdelen i öster tillkom.

Av kartmaterial att döma tillkom någon gång under 1900-talets första decennium dels en större vinkelbyggnad i öster (enligt en uppgift 1907) – här var tidigare inkörsport genom gatulängan –, dels en mindre utbyggnad vid gårdssidan i väster.

Efter att Hanna Åman avlidit, sålde arvingarna 1915 fastigheten till vagnmakaren Anton Roos, som flyttade hit året därpå. Han sålde emellertid redan 1917 vidare till muraren Sven Stedt. Denne bosatte sig dock inte i huset, vilket fortfarande beboddes av änklingen Per Jönsson Åman, som sedan dog 1922. År 1924 blev hamnarbetaren Anders Svärd ny ägare och erhöll året därpå lov att uppföra en tvättstuga, den vid västra tomtgränsen belägna byggnaden.

Byggnadssnickaren Johan Andersson köpte fastigheten 1945 och fick samma år bygglov för olika arbeten: isättande av större fönster åt gatan och invändiga förändringar samt rivning av befintlig tobakslada och uppförande av ny. År 1951 blev sedermera grönsakshandlaren Albert Rydén ägare och samma år fick han bygglov för inredande av vinden till lägenhet, varvid en stor kupa åt gården tillkom. Han bodde sedan här och dog 1985. Efter att ha haft ytterligare ett par ägare, köptes fastigheten 1994 av Leif-Göran och Ann-Kristin Ståleker, vilka efter bygglov nämnda år företagit omfattande upprustning av bostadshuset.

Den nutida tomten utgörs av tidigare tre olika tomter och därtill en del av ytterligare en tidigare tomt. En föregångare till det nuvarande boningshuset brann ned vid en omfattande eldsvåda 1759.

Ägare var då kommissarien Friedrich Sture, som lät uppföra ett nytt hus, vilket också det förefaller kunna ha brunnit ned, vid en eldsvåda 1774. Sommaren 1776 upprättades en karta, på vilken det inte finns något boningshus utritat vid gatan men hösten samma år förefaller ett nytt hus att ha stått uppfört igen. Det nuvarande boningshuset förefaller kunna vara identiskt med detta hus. – År 1776 fanns f.ö. ytterligare två längor.

Längre fram i tiden, år 1841, erhöll kopparslagaremästaren Lars Peter Ströberg och hans hustru faste- eller lagfartsbrev på den lilla tomt på vilken boningshuset ligger. År 1853 fick han fasta på en tomt strax sydöst därom och 1876 friköpte han från Kronan en anslutande tomt öster och söder om boningshuset. På 1880-talet brukade han granntomten i väster. Kopparslagaren Ströberg dog 1888 och hans änka tre år senare. En karta från denna tid visar en byggnad längs gatan väster om boningshuset, belägen på en in i sen tid separat tomt, den som Ströberg brukat; det är möjligt att denna byggnad delvis är identisk med den nuvarande byggnaden här. Det fanns då men inte längre ett tiotal år senare, också en vinkelbyggnad härifrån in på tomten.

Förre åbon Åke Johnsson köpte 1891 de tre sammanhörande tomterna. Hans änka sålde sedan 1897 till timmermannen Håkan Nilsson Sjöholm, som samma år sökte lov att förändra sin ekonomibyggnad vid gatan, åtskild från boningshuset av en inkörsport, till brygghus, vilket avslogs. Två år senare fick han bygglov för bl.a. inredande av en frontespisförsedd lägenhet på vindsplanet i boningshuset. År 1921 fick han tillstånd att sätta in ett fönster och en dörr mot gatan i den västra ekonomibyggnaden och 1928 för en kort förlängning mot väster av samma byggnad, som nu inrymde cykelverkstad. Året därpå flyttade cykelreparatören Nils Nilsson till fastigheten som hyresgäst. – Det är inte känt när ekonomibyggnaden inne på gården uppfördes; den fanns här åtminstone kring sekelskiftet 1900.
Hyresgästen, cykelreparatören och handlanden Nils Nilsson köpte de tre tomterna 1945 efter att byggmästaren Sjöholms hustru avlidit året innan; byggmästaren själv bodde sedan kvar till sin död 1955.

Nils Nilssons dödsbo sålde 1964 de tre tomterna till chauffören Elof Hansson och hans hustru Asta, som lät företaga en första upprustning av det i främst knuttimrat och ursprungligen rödmålat virke uppförda boningshuset, som sedan togs i bruk som butikslokal. År 1974 lades de olika tomterna samman till en enda tomt; längre fram i tiden tillfördes också en del av granntomten i väster där den västra gatubyggnaden är belägen. Bygglov gavs sedan 1982 för ombyggnad av det stora huset, som nu upprustades och återskapades till boningshus och av gårdsbyggnaden, i vilken inreddes butikslokal, och två år senare flyttade ägarna hit.
Litt.: Rosenberg, B.: Kring gården Västergatan 3 i Åhus. Småskrifter utgivna av S:ta Annas Gille i Åhus 31. 1996. Åhus 1996.

Denna tomt utgörs till större delen av en 1974 företagen avstyckning från en sedan 1957 av Åhus köping ägd tomt, vilken nådde ut till gatan i norr.

Denna nya tomt är belägen i den forna, större kvarterskroppens inre och någon bebyggelse i äldre tid här är inte känd; tomten vetter i dag i söder mot den på 1970-talet utlagda Biskopsgatan.

År 1977 blev översten Lars Fritiof Melin ägare av tomten och lät efter bygglov samma år uppföra ett boningshus i vinkel i ett plan, ett LB-hus, med anslutande garage.

Denna tomt utgörs av avstyckningar från två äldre tomter och tillkom 1974. Någon äldre bebyggelse här är inte känd.

År 1985 köptes tomten av Albert Wahlquist, som året därpå sålde vidare till Christer och Ulla Blomquist, vilka 1987 fick bygglov för ett bostadshus i vinkel i ett och ett halvt plan, ett Modulenthus, med friliggande garage.

Här låg i äldre tid på en då större tomt jordbrukshemmanet Åhus nr 2. En karta från 1770 visar en fyrlängad gård, delvis öppen mot öster. Också omkring 1890 visar en karta en fyrlängad gård medan bilden år 1900 är en annan, med endast två byggnader.

Då låg vid gatan i norr en separat byggnad, den nuvarande, och öster därom en lång byggnad, som förefaller kunna ha varit den tidigare kringbyggda gårdens östra länga; denna sistnämnda fanns emellertid inte kvar längre 1907.

År 1894 köpte timmermannen Nils Mårtensson fastigheten, som då sedan åtminstone omkring 1840 inte längre varit jordbruksfastighet. Nils Mårtensson sökte 1894 bygglov för nybyggnad av boningshus men fick avslag p.g.a. att det skulle komma att ligga på tilltänkt gatumark. Vid slutet av året kunde byggnadsnämnden dock konstatera, att Nils Mårtensson likafullt uppfört sitt boningshus och beslöt att föra saken inför domstol; utgången härav är inte känd men det i tegel uppförda huset finns kvar.
Fastigheten fick 1904 ny ägare i Åke Månsson. Samma år fick han bygglov för två tornliknande förstugor åt Västergatan och ett trapptorn vid gårdssidan samt för en uthusbyggnad, den två våningar höga och i tegel uppförda byggnaden längs gatan i väster.

Elna Månsson erhöll så 1917 fastigheten i gåva av Åke Månsson och hans hustru men sålde den året därpå. Efter att ha haft olika ägare, bl.a. förre hemmansägaren Anders Nilsson 1930-37, och olika hyresgäster, köptes den 1938 av snickaren Alfred Andersson Kornemark i vars ägo den förblev till 1979. Nya ägare blev då konstnären Sune Nordgren och hans hustru.