Frimuraren

Denna tomt utgör kvarterets nordvästra del, västra delen av frimurarnas byggnadskomplex.

Här uppfördes vid torget tidigt under 1600-talet vad som kom att kallas Ulfeldtska huset. Det övergick på 1680-talet i Kronans ägo och revs sedan vid 1700-talets mitt. Längre fram kom tomten och dess bebyggelse att ingå i det område, som togs i anspråk för ett Kronobränneri. Denna inrättning, som successivt utvidgades till att omfatta hela det nuvarande kvarteret, synes ha ägt bestånd från mitten av 1770-talet till någon gång under andra hälften av årtiondet därpå.

År 1795 uppges sedan byggnader för ett privatägt bränneri, tillhörigt handelsmannen Johan Albrecht Wulff, ha blivit uppförda. De låg i vinkel längst i norr. Längs torget fanns ett en våning högt tegelhus, som innehöll själva bränneriet, och längs storgatan en kort byggnad av samma beskaffenhet med bl.a. förråd.

Relativt snart förefaller också denna bränneriverksamhet att ha upphört och åtminstone från omkring 1810 bedrevs här garverirörelse. År 1828 bestod garverimästaren Johan Bruzells gård på den nu till ungefär nuvarande storlek reducerade tomten av de tidigare bränneribyggnaderna i norr, inrymmande främst garveri, en tvåvånings bostadsbyggnad med inkörsport längs gatan söder därom i tegel mot gatan och korsvirke mot gården, uppförd omkring 1813, samt i vinkel in på tomten i söder ett tvåvåningshus i korsvirke, likaså uppfört omkring 1813, som inrymde stall, barkkvarn, läderkammare, packhus m.m. En fjärde länga fanns också, rimligen längs östra tomtgränsen. Den var uppförd i korsvirke och trä och innehöll ekonomiutrymmen.

År 1853, när gården ägdes av handlanden J. Aspelin, påbyggdes södra delen av vinkelbyggnaden i norr med en andra våning, innehållande boningsrum. I byggnaden i övrigt fanns fortfarande garveriverkstad.

År 1882 köpte Frimurarelogen i Christianstad fastigheten av vaktmästaren Anders Malmström och vid slutet av samma år påbörjades efter rivning av de tidigare byggnaderna vid torget uppförandet av det stora frimurarehuset längs torgets södra sida, sträckande sig över såväl ifrågavarande tomt som granntomten i öster. Byggmästaren Svante Svensson i Karlshamn stod för såväl ritningarna som byggarbetet. Hösten 1884 kunde invigning ske. Byggnaden var uppförd i tegel i tre våningar och kom att inrymma i bottenvåningen restauranglokaler, i andra våningen hotellrörelse och ordenslokaler samt i tredje våningen ordenslokaler.

Vid storgatan låg de gamla tvåvåningsbyggnaderna kvar, den norra kortare än tidigare efter viss rivning för nybyggets skull. I söder låg gårdslängan kvar medan norra delen av östra längan nybyggts som ett tvåvånings halvhus i korsvirke med bl.a. boningsrum. Den södra delen, uppförd tydligen på 1840-talet, byggdes delvis om 1886. Det var också ett två våningar högt halvhus i korsvirke, som inrymde packhusbodar och boningsrum.

Våren 1890 uppgavs den södra gårdslängan, ett tre våningar högt halvhus i vinkel och i tegel med boningsrum, vara nybyggd. För ritningarna svarade byggmästaren Per Sunesson. Detta år uppfördes också en ny byggnad längs storgatan, anslutande till torgbyggnaden och ritad i samma stil av Svante Svenssons Ritkontor i Karlshamn. Den tre våningar höga tegelbyggnaden avsågs inrymma i bottenvåningen butiker, skräddareverkstad och inkörsport, i andra våningen lägenheter och i tredje våningen lokaler för frimurarna, bl.a. kapitelsal och kapell, vilka sedan invigdes 1893.

Förändrings- och nybyggnadsarbeten utfördes så 1913. Torghuset och storgatehuset byggdes om och hotell- och restauranglokalerna utvidgades. Det utsvängda huvudentrépartiet mot torget tillkom nu. I bottenvåningen omnämns utöver matsalar också musikcafé och biljard. Inne på gården uppfördes en ny stor byggnad, som också sträckte sig in på granntomten i öster. Den var två våningar hög med mansardvåning. I bottenvåningen inrymdes hotellkök och däröver i den västra delen bl.a. en festsal och boningsrum.

Året därpå, 1914, gavs bygglov för ombyggnad i storgatehuset för Skandinavisk Kredit Aktiebolags bank, senare Skandinaviska Banken Aktiebolag.

Vid olika tillfällen under 1920-talet företogs omändringsarbeten och 1942-43 utfördes förändringar i loge- och hotellokalerna. Bl.a. inrättades musikkonditoriet Lilla Paris med ingång från storgatan i väster. Vid mitten av 1950-talet inrymdes i storgatehusets norra del Systembolaget medan banken fortfarande fanns kvar i södra delen.
Hotell- och restaurangverksamheterna lades ned 1977 men har sedermera återupptagits, den förra under namnet Stadshotell.
Litt.: Andersson, Th. och Lindbom, G.: Kristianstad. En bildkavalkad genom fyra sekler: Frimurarehuset. Kristianstad 1984.

Denna tomt utgör östra delen av frimurarnas byggnadskomplex och är belägen i kvarterets nordöstra del.

Här uppfördes på 1610-talet vid torget ett två våningar högt korsvirkeshus av ”lensmanden” Jens Sparre. Efter att sedan ha haft olika ägare, övertogs gården på 1730-talet av Kronan och användes som länsresidens till slutet av samma århundrade. – En ritning från 1770-talet visar en fyrlängad gård med bostadslängor åt torget och storgatan, den senare med inkörsport, samt ekonomilängor i övrigt.

Fr.o.m. andra hälften av 1770-talet hörde tomten under det Kronobränneri, som etablerades i kvarteret vid mitten av årtiondet och som efterhand kom att omfatta alla tomterna i det nuvarande kvarteret; det ägde bestånd till någon gång under andra hälften av årtiondet därpå. I vad mån tomtens byggnader användes för bränneriverksamheten, är oklart; de kan ha tjänat enbart som bostäder.

Frimurarelogen i Christianstad köpte så fastigheten 1797 av handelsmannen Wulff. Längs torget låg då det av Jens Sparre uppförda tvåvåningshuset och längs storgatan ett envåningshus. Det sistnämnda byggdes på med en våning under året medan torghuset revs och ersattes 1798-99 av en ny, två våningar hög byggnad. Ritningar från 1797 visar torgbyggnaden med en bred frontespis och storgatebyggnaden med inkörsport mitt på och en ingång i vardera änden. I det senare huset fanns i ovanvåningen en lång, hög sal med välvt tak. – Det var inte fråga om en enhetlig byggnad vid torget; dess östra del utgjordes i själva verket av den långa storgatebyggnadens norra gavelparti.

Vid början av år 1800 brandförsäkrades gården. Den norra längan angavs vara alldeles nybyggd i korsvirke under brutet tak och innehöll bostadsrum och andra rum och den östra längan angavs vara helt och hållet om- och nybyggd, likaså i korsvirke. Det nämns att salen i ovanvåningen var försedd med orkesterläktare och att det i övrigt också här fanns bostadsrum och andra rum. På några meters avstånd från norra längan låg inne på tomten västra längan, ett en våning högt halvhus i trä, innehållande stallutrymmen. I söder låg ett halvhus av samma beskaffenhet med stall och drängkammare.

År 1828 fanns utöver byggnaderna vid torget och gatan också en tvåvånings korsvirkesbyggnad i väster, som innehöll stall och vagnslider samt ”boningsrum”. Denna byggnad skall ha uppförts 1826 för frimurarelogens ökade lokalbehov med en kapitel- eller riddarsal i ovanvåningen. En ny byggnad i söder uppfördes 1838, ett tvåvånings halvhus i korsvirke med ekonomiutrymmen i bottenvåningen och rum däröver.

Vid slutet av år 1882 påbörjades uppförandet av en ny stor byggnad längs torget på de båda tomterna. Granntomten i väster hade förvärvats detta år och de äldre husen vid torget liksom de nordligaste delarna av de anslutande byggnaderna hade blivit rivna. Nybygget, ritat och uppfört av byggmästaren Svante Svensson i Karlshamn, kunde sedan invigas hösten 1884. I den nya påkostade trevåningsbyggnaden inrymdes restaurangrörelse i bottenvåningen, hotellrörelse och ordenslokaler i andra våningen och ordenslokaler i tredje våningen.

På tomten i övrigt låg de äldre byggnaderna kvar, i öster den nu väsentligt kortare gatubyggnaden med boningsrum, vilken reparerats och nyinretts 1884, i väster det något förkortade samt reparerade gårdshuset med rum och ekonomiutrymmen, vars ovanvåning var sammanbyggd med det nya huset och vars bottenvåning närmast detta innehöll genomkörsel samt i söder det likaså 1884 reparerade och nyinredda gårdshuset, inrymmande bl.a. boningsrum.

Den västra gårdslängan blev betydligt ombyggd 1893 och inrymde nu bl.a. en större konsertsal. På nordvästra delen av gårdsplanen hade vid mitten av 1880-talet uppförts en köksbyggnad i en våning.

Den östra längan, vid storgatan, ersattes med ett fyra våningar högt hus med vinkel i söder in på gården, som stod färdigt 1900. Här inrymdes lägenheter och rum, inkörsport och i källaren en elektrisk belysningscentral. Byggnaden hade ritats av Svante Svenssons Ritkontor i Karlshamn.

År 1913 utfördes större ändrings- och nybyggnadsarbeten, som berörde bl.a. torghuset, som nu fick sitt utsvängda entréparti. I bottenvåningen nämns utöver matsalar också musikcafé och biljard. Inne på gården, på såväl denna som på granntomten i väster, uppfördes en ny bred byggnad i tegel i två våningar med mansardvåning. I bottenvåningen inrymdes hotellkök och i östra delen av ovanvåningen en musiksal för hotellet.

Vid olika tillfällen under 1920-talet företogs omändringsarbeten i torghuset. Också storgatehuset undergick förändringar, vid slutet av 1920-talet. I den stora gårdsbyggnaden nämns nu en större festsal med läktare. Åren 1942-43 var loge- och hotellokalerna föremål för ombyggnad. För logernas behov inreddes rum på vinden.

Hotell- och restaurangrörelserna lades ned 1977 och samma år gavs bygglov för omändring till kontor i bl.a. storgatehuset; här inrymdes sedan Skogsvårdsstyrelsen. Sedan första hälften av 1980-talet har såväl hotell- som restaurangverksamhet åter bedrivits, den förra under namnet Stadshotell. År 1987 gavs bygglov för den nuvarande verandan vid östra delen av torghuset; för tidigare verandor hade givits bygglov 1902, 1943 och 1968.

År 1992 gavs bygglov för inredande av ytterligare logelokaler i torghusets vindsvåning och 1995 för inredande av studentbostäder i storgatehuset i öster.
Litt.: Skånska Provinsial Logen 1800-1950: Logens lokaler. Kristianstad 1950.

Denna tomt sträckte sig förr något längre mot söder, fram till omkring 1825, då Hesslegatan lades ut här.

Den utgjordes ännu under andra hälften av 1770-talet av två olika tomter, av vilka först den norra, sedan efter något år också den södra, hyste Kronobränneriet. På de båda tomterna fanns åtminstone omkring 1780 korsvirkesbyggnader vid gatan och längst i söder en öppen passage in till kvarterets inre, vilken kanske kan betraktas som ett förstadium till den nuvarande gatan. Under Kronobränneriet kom sedan hela det nuvarande kvarteret att höra; denna verksamhet förefaller sedan ha avvecklats under andra hälften av 1780-talet.

År 1795 stod handelsmannen Johan Albrecht Wulff som ägare av bl.a. det område, som nu är tomt nr 3, f.ö. kanske av hela det tidigare kronobränneriområdet. Den ifrågavarande tomten förefaller kunna ha varit obebyggd då, vilket den i alla händelser senare var till 1825, då kommerserådet Jöran Cronius lät uppföra ett tvåvånings bostadshus i tegel vid storgatan, vilket stod färdigt två år senare; gatan i söder tycks ha blivit utlagd nu. I söder längs denna gata uppfördes 1826-27 sammanbyggt med storgatehuset ett tre våningar högt hus i tegel åt gatan och korsvirke åt gården. I bottenvåningen inrymdes inkörsport, stall och andra ekonomiutrymmen, i de övre våningarna främst boningsrum. I norr på tomten uppfördes likaså 1826-27 ett halvhus i korsvirke, två våningar högt, med bl.a. kök och pigkammare i vardera våningen. En fjärde länga byggdes i öster under samma år. Den var ett tvåvånings halvhus i korsvirke, som innehöll bl.a. packhus. Ovanvåningen försågs med en ännu bevarad svalgång.

Till storgatehuset flyttade apotekaren Gustaf Reinhold Gauffin 1846 sitt apotek. Gården har sedan kallats Gauffinska gården. Han förefaller kunna ha blivit ägare av fastigheten vid denna tid liksom av en mindre grannfastighet i sydöst. Apoteket övertogs sedan av sonen Georg Gauffin 1857, då rörelsen blivit väsentligt utvidgad.

En annan son, apotekaren Axel Gauffin, övertog 1868 apoteket, som fick namnet Svanen, samtidigt som han blev ägare av fastigheten liksom av grannfastigheten i sydöst. Två år senare lät han brandförsäkra gården. Samtliga byggnader hade då blivit betydligt reparerade året innan. Storgatehuset var försett med åtta vindskupor. Den östra gårdslängan inrymde nu boningsrum och magasinsrum i bottenvåningen och handkamrar och vedbodar i ovanvåningen. I den norra längan fanns i vardera våningen boningsrum och kök.

År 1887 framgår, att det i huset vid gatan i söder i bottenvåningen mot gården hade byggts ett ångpannerum i tegel för den till apotekslaboratoriet knutna panna, som tidigare stått i en anslutande byggnad på granntomten i sydöst. Vidare hade inkörsporten flyttats från huset till den östra gårdslängan, d.v.s. med tillfart från grannfastigheten i nordöst, som vid denna tid också var i Axel Gauffins ägo.

Storgatehuset förändrades 1888-89 bl.a. på så sätt att vindsvåningen under brutet tak ersattes av en regelrätt tredje våning. För byggnadens nya utseende svarade byggmästaren Per Sunesson. Vid gårdssidan uppfördes ett trapptorn. I den norra längan inreddes 1888 vindsvåningen och de två övriga byggnaderna blev betydligt reparerade samma år.

– År 1891 omtalas en större apoteksförsäljningslokal samt två butiksrum i storgatehuset. Tio år senare uppges ett rum i den östra längan användas som apoteksstötkammare.

Apotekare Axel Gauffin dog 1916 och två år senare flyttades apoteket härifrån. Arvingarna lät sedan utföra ändringsarbeten 1923. Detta år omtalas i storgatehuset sju och i huset vid Hesslegatan fem rum för affärslokal. I den östra längan fanns ett sådant rum och också ett rum för verkstad. Vid början av 1930-talet hade antalet rum för affärsrörelse ökat i alla dessa tre byggnader. I den fjärde längan nämns nu två sådana rum, en bagerilokal (bakugn omtalades här redan 1909) och ett rum för karamellkokning.

År 1957 gavs bygglov för utvidgning av lokalerna för Möllers Bokhandel, som funnits i norra delen av storgatehuset sedan mitten av 1930-talet (och som sedan fanns kvar till 1980), och 1962 för utvidgning av hörnbutiken i söder till våningen däröver. År 1968 gavs lov för utvidgning av bokhandeln i form av en gårdsbyggnad i en våning och 1979 för omändring av bostadsutrymmen till kontor i storgatehusets tredje våning.

Efter apotekare Axel Gauffins död hade fastigheten, liksom de två grannfastigheterna som han också ägt, efterhand delats upp på allt fler och mindre olika lotter, vilka sedan samlades igen vid mitten av 1980-talet i familjen Agardh-Twetmans ägo. År 1990 stod Christina Agardh-Twetman och Jacob Agardh-Twetman som ägare.

Litt.: Andersson, Th. och Lindbom, G: Kristianstad. En bildkavalkad genom fyra sekler: Apotek med anor. Kristianstad 1984.

Denna tomt utgjordes förr av två olika tomter, vilka omkring 1780 kom att tillhöra det kronobränneri, som vid denna tid kommit att omfatta alla de tomter, som motsvarade det nuvarande kvarteret.

Denna statliga bränneriverksamhet avvecklades emellertid redan under andra hälften av 1780-talet.

År 1828 ägdes de två tomterna av handlanden Johan Henrik Dahl. Vid storgatan i öster låg då ett reveterat korsvirkeshus i två våningar, som angavs vara ca 60 år gammalt – i så fall uppfört omkring 1768 – men som sedan blivit närmast ombyggt. I bottenvåningen fanns boningsrum, en handelsbod och inkörsport och i den åt gården svalgångsförsedda ovanvåningen ett par rum samt magasin för handelsvaror. I söder på tomten låg ett tvåvåningshus i korsvirke av samma ålder som gatuhuset och liksom det betydligt reparerat. Här fanns främst packhus men även ett par boningsrum samt svalgång. Om bebyggelsen säges, att den är ”sedan år 1795 till största delen ombygd och reparerad”. – Ytterligare fyra längor fanns, två rena ekonomibyggnader och två såväl ekonomi- som bostadsbyggnader.

År 1860, då garvaren Gustaf Joseph de Verdier var ägare, omnämns att en kökstillbyggnad i korsvirke året innan uppförts vid gatuhusets gårdssida. Vidare uppges att det också fanns två tvåvånings halvlängor på tomten.

Gården fick 1874 ny ägare i apotekaren Axel Gauffin, som då sedan sex år tillbaka var ägare av grannfastigheterna i sydväst och söder. Han lät omgående utföra en del ny- och ombyggnadsarbeten. Storgatehuset byggdes om och reparerades 1874 och en ny norra länga uppfördes, ett tvåvånings halvhus i korsvirke med såväl bostads- som ekonomiutrymmen. Året därpå uppfördes en ny länga i söder, ritad av M. Holmgren, ett trevånings halvhus i tegel med välvd källare, ett större rum för ”artificiella vattenberedningar” (hörande till apoteksrörelsen) i bottenvåningen och främst magasin i de övre våningarna, samt en ny länga i väster, ett tvåvånings halvhus i korsvirke med främst ett större magasin i vardera våningsplanet och med en genomkörsel längst i söder till grannfastigheten i väster. Ett par år senare ersattes större, västra delen av den norra längan av ett nybygge, ett tre våningar högt halvhus i tegel. Här fanns stall och vagnbod i bottenvåningen och däröver bl.a. verkstad och magasinsrum.

År 1903 utfördes omfattande byggnadsarbeten. Storgatehuset ersattes av ett påkostat fyra våningar högt hus i huggen granit och tegel med två frontespiser och torn i söder. Gatufasaden hade ritats av arkitekten Henrik Sjöström och byggnaden i övrigt av byggmästaren Per Sunesson. F.ö. uppfördes en likartad, tre våningar hög byggnadsdel också på granntomten i söder. Ritningarna visar i bottenvåningen butiker med kontor och lager samt inkörsport och i de övre våningarna lägenheter. De norra och västra längorna reparerades samma år, däremot inte den södra, som nu anges inrymma vattenfabrik i bottenvåningen och också i de övre våningarna lokaler för apotekets behov.

Apotekaren Axel Gauffin dog 1916 och två år senare flyttades apoteksrörelsen bort från denna och de angränsande fastigheterna. År 1916 förändrades den norra längan till att innehålla verkstad och lager i bottenvåningen och lägenheter i de övre våningarna och 1923 omtalas i den södra längan bl.a. två rum för affärslokal och i den norra bl.a. en snickeriverkstad. Vid början av 1930-talet fanns i gårdslängorna syeri samt vulkaniserings-, skräddare-, snickare- och cykelreparationsverkstäder.

Efter apotekaren Axel Gauffins död hade de olika fastigheterna efterhand blivit uppdelade på allt fler och mindre lotter, vilka sedan samlades igen vid mitten av 1980-talet i familjen Agardh-Twetmans ägo. År 1990 stod Christina Agardh-Twetman och Jacob Agardh-Twetman som fastighetens ägare.

Denna nutida hörntomt i sydöst sträckte sig före omkring 1825 något längre mot söder innan nuvarande Hesslegatan vid nämnda tid drogs fram.

Den hörde från slutet av 1770-talet till Kronobränneriet, vilket efterhand tog i anspråk hela det nuvarande kvarteret och den blivande gatumarken i söder men som sedan förefaller ha avvecklats under andra hälften av 1780-talet.

Till fram på 1830-talet ägdes tomten liksom granntomten i norr av handelsmannen Johan Henrik Dahl; det framgår, att den 1828 var obebyggd. Apotekaren Gustaf Reinhold Gauffin, som 1846 flyttade sitt apotek till granngården i väster, förefaller att vid denna tid ha blivit ägare också av den här ifrågavarande tomten. År 1870 ägdes tomten av apotekaren Axel Gauffin, vilken två år tidigare övertagit rörelsen, Apoteket Svanen, efter sin broder Georg Gauffin. Denne hade 1857 övertagit apoteket efter sin fader, ovannämnde Gustaf Reinhold Gauffin. Längst i öster vid storgatan låg då ett tvåvånings korsvirkeshus, som innehöll fyra vagnsportar, avträdeshus och magasin. Någon uppgift om ålder eller reparationstidpunkt föreligger inte. Väster härom och intill låg längs gatan i söder en likaså två våningar hög korsvirkesbyggnad utan åldersuppgift. Den var inredd till stall, drängkammare och foderloft. Intill och väster om denna byggnad låg en tredje byggnad, som finns kvar i dag. Den beskrivs som ett två våningar högt halvhus i tegel, omkring 24 år gammalt och i så fall uppfört omkring 1846, med välvd källare med brunn, varifrån vatten fördes upp till bottenvåningen. Här fanns, med stengolv och välvt tegeltak, ett apotekslaboratorium. I ovanvåningen fanns två boningsrum. – Det kan mot bakgrund av åldersuppgiften, som ger en byggnadstidpunkt omkring 1846, och byggnadens stabila, brandsäkra utförande, tänkas att det var apotekaren Gustaf Reinhold Gauffin, som i samband med flyttningen av apoteket 1846 lät uppföra den sistnämnda byggnaden som just ett apotekslaboratorium.

Det framgår sedan 1878, att laboratoriet innehöll en ångpanna, vilken troligen skulle komma att flyttas till grannhuset i väster på tomten intill. Så skedde också. – År 1874 hade apotekare Gauffin förvärvat också grannfastigheten i norr, varefter apoteksrörelsen bedrevs i byggnader på samtliga tre tomter, som han var ägare av.

År 1903 uppfördes, efter att de båda byggnaderna närmast storgatan rivits, ett nytt hörnhus, utgörande en del av en främst på granntomten i norr belägen stor byggnad i huggen granit och tegel. Det uppfördes dock en våning lägre, i tre våningar. För fasadritningen svarade arkitekten Henrik Sjöström och för övriga ritningar byggmästaren Per Sunesson. I bottenvåningen inrymdes butiker och ett par laboratorierum (för apoteket) och i de övre våningarna lägenheter. En mycket liten gårdsplan betecknades som ljusgård.

Efter att apoteksrörelsen flyttat från kvarteret 1918, två år efter att Axel Gauffin avlidit, utfördes 1923 förändringsarbeten i det tidigare laboratoriehuset från omkring 1846. Det uppges nu innehålla två rum för affärslokal och enligt uppgift var det Café Hessle, som från detta år inrymdes här. Entrén till caféet förlades till grannhuset i väster, liksom fallet är till nuvarande Hesslebaren. I ovanvåningen fanns tre boningsrum. – Det är ovisst när det nuvarande platta taket, utgörande takterrass, tillkom; det kan ha skett i samband med arbeten för vilka bygglov gavs 1925.

Såväl denna fastighet som de två övriga i apotekare Gauffins ägo, blev efter hans död efterhand uppdelade på ett större antal allt mindre lotter, vilka sedan samlades igen vid mitten av 1980-talet i familjen Agardh-Twetmans ägo. År 1990 stod Christina Agardh-Twetman och Jacob Agardh-Twetman som ägare av fastigheten.