Mats Lavesen

Smedmästaren J. A. Bergström ägde omkring 1830 denna tomt, på vilken lasarett varit beläget vid slutet av 1700- och början av 1800-talet.

Norra delen. Den var bebyggd med ett envåningshus i korsvirke och därtill kolbod och vedbod m.m. Korsvirkeshuset innehöll boningsrum och smedja. Omkring 1840 blev smedmästaren Nils Nilsson ny ägare av fastigheten. Näste ägare blev 1878 vaktmästaren eller stadsinspektoren Johan Fredrik Carlsson. Tomten var nu sedan omkring 1860 utökad mot öster, på platsen för den forna vallgatan och den vid denna tid nyligen raserade vallen.

År 1907 skedde genomgripande förändringar. Detta år köpte handlanden Thure Persson fastigheten, av vilken en del i väster såldes till staden för att användas till gatubreddning. Han fick samma år bygglov för uppförande av ett nytt hus. Denna byggnad, som var ritad av direktören Ernst Möller i Kristianstad, uppfördes i tre våningar i tegel och granit med rundade hörn och med mansardvåning och två hörntorn på vindsplanet. Ritningarna visar i bottenvåningen butiker och kontor innanför stora skyltfönster, i andra våningen affärslokaler, kontor och rum, i tredje våningen lägenheter samt på vindsplanet en lägenhet och en fotografateljé. – Det var fotografen Erik Alfred Liljeroth, som tog ateljén i anspråk, längre fram efterträdd av sonen, hovfotografen Erik Liljeroth.

År 1912 flyttade Nya Sparbanken in i lokalen vid hörnet mot boulevarden. Här hade dessförinnan funnits Manufaktur- och Sidenhuset med kappfabrik. Banken (senare Kristianstads sparbank) köpte sedan fastigheten 1920. Längre fram fanns här O. W. Anderssons affär för ur och optiska artiklar samt en butik för KBS, Kristianstad – Blekinge Slakteriförening, vid västra hörnet. – På 1940-talet gavs lov för byggande av balkonger och för omändringar i banklokalen.

År 1955 lades fastigheten samman med grannfastigheten i söder och vid slutet av år 1968 revs byggnaden, liksom också då kvarstående byggnader på granntomten i söder. År 1970 stod ett nytt bankhus i dels fem, dels två våningars höjd färdigt, ritat av arkitekt SAR Bengt Hellborg.

Södra delen. Den norra delen härav ägdes och beboddes sedan åtminstone 1830-talet och fram till omkring 1860 av kustuppsyningsmannen och traktören Erik Hallongren. Om hans gård har inga uppgifter påträffats. Den södra delen ägdes 1828 av bleckslagaren Joh. Ölander och var då bebyggd med tre envånings korsvirkesbyggnader, en av dem dock med tegelvägg mot gatan, innehållande lägenheter och verkstad samt en uthuslänga i skiftesverk och en vedbod. Korsvirkesbyggnaderna var uppförda omkring 1820 respektive omkring 1825.

År 1853 byggdes gården till och reparerades. Den ägdes nu av snickaren Gustaf Sjölander. De tidigare envåningsbyggnaderna förhöjdes med en våning. Väggarna mot gatorna i söder och väster uppfördes i tegel, övriga i korsvirke. Husen inrymde lägenheter. Också mot vallgatan fanns nu ett boningshus i två våningar, i tegel mot gatan och i korsvirke i övrigt, och uppfört omkring 1851. Tydligen i norr på tomten fanns vidare en halvlänga i korsvirke.

Snickaremästaren Magnus Svensson Björklund förvärvade uppenbarligen under andra hälften av 1850-talet såväl den norra som den södra delen av ifrågavarande södra del av tomt nr 3. År 1860 lät han på den nu mot öster efter vallens rasering utökade tomten uppföra en trevåningsbyggnad i tegel längs den nya boulevardgatan. Den innehöll uteslutande lägenheter. Året därpå lät han längst i norr vid smalgatan uppföra ett med befintligt hus sammanbyggt tvåvåningshus i korsvirke, också detta inrymmande lägenheter. De därpå följande byggnadsetapperna omfattade uppförandet omkring 1862 av en smal tvåvånings halvlänga i korsvirke vid tomtgränsen i norr, innehållande bl.a. stall, vagnsport och boningsrum, samt uppförandet omkring 1865 av en byggnad i två våningar vid gatan i söder mellan de befintliga byggnaderna här och boulevardhuset, byggt i tegel mot gatan och i korsvirke mot gården och innehållande portinkörsel, packhus och boningsrum.

– År 1867 nämns att byggnaden inne på gården, tidigare belägen vid vallgatan, utöver lägenheter nu också inrymde en verkstad.

I författaren Gustaf Hellströms roman ”Dagdrömmar” omtalas boulevardhuset som ”Storehus” och smalgatehuset som ”Lillehus” och de tillhörande gårdsplanerna som respektive ”Storegård” och ”Lillegård”.

Efter att snickaremästare Björklund avlidit 1885, övergick fastigheten i sterbhusets ägo. År 1902 reparerades boulevardhuset, varvid en stor butik synes ha inretts. Här kom så N.J. Anderssons Speceriaffär att inrymmas under lång tid. Samma år blev halvlängan i norr ersatt av en nybyggnad i tegel, två våningar hög och innehållande stallar, lagerrum och lägenheter.

En beskrivning 1942 omnämner butikslokaler och lägenheter i boulevardhuset, i hörnhuset i sydväst (där åtminstone längre fram Missionsbokhandeln fanns), i gårdshuset och i halvlängan, butikslokaler och kontor i byggnaden vid gatan i söder närmast boulevardhuset samt lägenheter i de båda husen vid smalgatan. – Inom fastigheten fanns på sin tid bl.a. lantmäterikontor och Lavessons Spannmålshandel.

År 1952 köptes fastigheten av Nya Sparbanken i Kristianstad (senare Kristianstads sparbank), ägare av grannfastigheten i norr, och tre år senare lades de båda fastigheterna samman.

År 1965 revs hörnhuset i sydväst, huset intill som sträckte sig in på tomten, och de båda byggnaderna längs den tidigare smalgatan; denna gata fick nu här eftersträvad bredd. Vid slutet av år 1968 revs återstående byggnader, liksom byggnaden på granntomten i norr, och 1970 stod under Norra delen omtalade bankhus färdigt.