Kopparslagaren

Tomten är den norra av tre tomter, som i äldre tid tillsammans utgjorde en större tomt. Den ifrågavarande tomten och granntomten i söder ägdes fram till 1884 av smeden Göran Möllerström.

Den förefaller ha bebyggts först någon gång under 1880-talet, kanske i samband med försäljningen 1884.

År 1892 blev muraren Nils Åstedt ägare och flyttade två år senare hit. Han fick 1899 bygglov för uppförande av en ny gavel i tegel på boningshuset i stället för den gamla i korsvirke.

Hamnarbetaren Nils Larsson var sedan näste ägare 1903-35 och därefter hans änka. År 1951 tog sonen, banarbetaren Allan Larsson över. Efter att huset sedan rivits, uppfördes 1957 ett nytt bostadshus i ett plan, ritat av arkitekten SAR Bo Lindborg. År 1972 gavs bygglov för ett uterum vid trädgårdssidan.

År 1992 förvärvades fastigheten av Bertil och Kerstin Wendelborn.

Detta är den mellersta av tre tomter, som i äldre tid utgjorde en enda, större tomt. Av denna större tomt köpte smeden Göran Möllerström 1879 vad som sedermera blev de mellersta och norra tomterna.

År 1884 sålde han den norra delen. Före honom hade under andra hälften av 1800-talet åtminstone tre olika smeder varit bosatta på den tidigare större tomten, tydligen på den här ifrågavarande delen. Det var då på denna tomt, som det tydligen fram till på 1880-talet enda huset på den äldre, större tomten var beläget.

Smeden Möllerström sålde sedan 1888 till smeden Axel Edvard Ingvarsson, som kommit hit året innan och som f.ö. fem år senare köpte också granntomten i söder.

År 1896 blev smedmästaren Anders Nilsson Ekberg ny ägare av såväl den ifrågavarande tomten som granntomten i söder. Den förra köptes så två år senare av förre artilleristen, arbetaren Nils Nilsson Rignell, som bosatte sig här.
Nils Rignell, nu benämnd fiskare, fick 1912 bygglov för uppförande av en uthusbyggnad inne på tomten.

År 1938 blev byggnadssnickaren Josef Nilsson ny ägare och flyttade hit (varvid fiskaren Rignell flyttade till den av honom sedan 1918 ägda grannfastigheten i söder). Josef Nilsson dog sedermera på 1980-talet och 1994 blev distriktssköterskan Elsie Margareta Nilsson fastighetens ägare.

Åldern på boningshuset är okänd, vilket också gäller för den anslutande byggnationen i vinkel in på tomten. Denna senare finns utritad på karta från omkring 1910. Ännu 1900 fanns enligt karta en större friliggande uthusbyggnad, troligen en smedjebyggnad, inne på tomten.

Denna tomt motsvarar ungefär det mellersta partiet av en större tomt i öster och ännu en tomt i väster.

På den förra låg åtminstone under andra hälften av 1700-talet den sedermera utflyttade bondgården Åhus nr 48, vars innehavare också innehade den senare tomten. Gårdstomten med trädgård ägdes av Kronan till 1874, då den friköptes av Nils Svensson i Ripa och Ola Olsson. Den förre blev tre år senare ensam ägare. Ny ägare blev 1883 åbon Per Nilsson, som flyttade hit. Enligt uppgift bedrevs i gården åtminstone under 1870-talet skolundervisning och bl.a. skollärarinnor var bosatta här. – Tydligen fram till 1890-talets första hälft var det fråga om en fyrlängad gårdsanläggning, dock med ett något västligare läge än under 1700-talet; de norra och västra längorna blev rivna medan den bevarade östra längan kan tänkas vara en återstod av den äldre bondgården och i så fall dess västra länga.

År 1895 förvärvade änkan Anna Andersson de båda tomterna och flyttade hit med sina barn. En brandförsäkring samma år upplyser om att boningshuset var uppfört i korsvirke och skiftesverk och den södra längan, som innehöll brygghus och kreaturshus, i korsvirke och tegel.

Efter två år sålde änkan den södra delen av den östra tomten och 1906 den norra delen. Återstoden samt den västra tomten, på vilka de två byggnaderna var belägna, sålde hon så 1910 till smeden Karl Hjalmar Olsson. Denne erhöll två år senare lov för en del reparationer i uthusbyggnaden, där han ämnade inrätta smidesverkstad.

Ny ägare blev 1918 hamnarbetaren Måns Ljungqvist, sedermera skolvaktmästare, som inte själv bodde här utan hyrde ut till smeden och lokeldaren, senare lokföraren Karl Elis Wilhelm Karlsson. Fastigheterna ägdes senare av Anna Ljungqvist, som 1960 sålde till Hilma Sofia Karlsson, född Ljungqvist, och sedan 1945 änka efter lokföraren Karlsson.

År 1964 blev läkaren Sten Tibblin ny ägare; gården användes under lång tid som fritidsbostad. Åren 1986-87 gavs bygglov för dels ombyggnad av boningshuset, dels uppförande av en mindre tillbyggnad på platsen för östra delen av den södra längan efter att denna rivits.

Denna fastighet ägdes av Kronan fram till 1876, då den friköptes av skomakaren Elias Lindström, som då bott här sedan åtminstone tio år.

Östra delen. Efter hans död övertogs hus och tomt av sonen skomakaren Carl Lindström och dennes syskon. Våren 1897 gavs bygglov för utvidgning åt gårdssidan av husets kök.

Carl Lindström och hans syster Sofia hörde sedan till de husägare, som drabbades av en stor eldsvåda, som i oktober 1897 ödelade ett stort antal hus längs Sjögatans västra del. Deras hus i korsvirke och skiftesverk brann ned. Ett par månader senare sökte och fick Carl Lindström bygglov för uppförande av ett nytt boningshus i tegel i en våning med takkupa åt gatan, ritat av N. Nilsson.

Arvingar till skomakaren Lindström sålde 1927 fastigheten till fiskaren Karl Emil Karlsson. Denne bodde här i 30 år, fram till 1957, varefter huset synes ha nyttjats endast som fritidsbostad. År 1971 blev Karin Wallin i Stockholm ägare och fick bygglov för ombyggnad, bl.a. en större takkupa än tidigare. År 1996 blev Sivert och Ylva Nilsson i Vinslöv ägare.

Västra delen. Till tomten nr 6 fördes vid sammanläggning 1972 större delen av granntomten i väster. Denna tomt friköptes 1869 från Kronan av målaren Erik Justus Åhlander, som sedan 1896 fick lov att uppföra ny skorsten och bakugn i sitt boningshus. Detta hus, som var uppfört i korsvirke och skiftesverk, förstördes liksom ett uthus vid en stor eldsvåda i oktober 1897, som ödelade ett stort antal byggnader längs Sjögatans västra del. Målaren Åhlander, som avlidit en vecka tidigare och som stod lik i sitt hem, kunde med nöd och näppe räddas undan elden. Det nedbrunna huset blev inte ersatt av någon ny byggnad.

Tomten ägdes sedan av dottern Emma Åhlander och längre fram, från mitten av 1920-talet och fram till början av 1970-talet, av ägarna av blivande tomten nr 5 norr därom.

Denna större, norra del, som förr var en separat tomt, hörde tidigare samman med granntomten i öster och ingick tillsammans med denna dessförinnan i den ännu större tomt, på vilken i äldre tid bondgården Åhus nr 48 var belägen.

Norra delen. Den utgjorde på 1770-talet trädgård och förefaller sedan dess ha legat obebyggd. Tomten har haft samma ägare, som granntomten i öster; år 1991 blev Sture och Rauni Sandgren ägare.

Södra delen. Den nuvarande tomtens mindre, södra del utgörs av större delen av en förr separat liten tomt med långsmal form längs Sjögatan. Denna lilla tomt friköptes 1875 från Kronan av arbetaren Hans Jeppsson, som detta år flyttade hit. Han dog 1892, varefter sonen, muraren Jöns Hansson blev ny ägare. Det var sedan han, som drabbades vid en omfattande eldsvåda längs Sjögatan 1897. Boningshuset i korsvirke och tegel och uthuset förstödes. Några nya byggnader uppfördes sedan inte. Tomten var kvar i Jöns Hanssons ägo till 1932, då den såldes till Åhus köping. Sedermera lades olika delar av tomten till angränsande tomter och till gatan.

Denna tomt ingick tidigare i den större tomt, på vilken i äldre tid bondgården Åhus nr 48 var belägen och utgjorde en del av dess trädgård.

Denna större tomt ägdes sedan 1895 av änkan Anna Andersson, som 1906 sålde från en del, som motsvarade ifrågavarande tomt och dess granntomt i norr. Köpare var muraren Martin Svensson, som samma år sökte bygglov för ett boningshus i tegel i en våning. Inflyttning skedde 1908, varefter Martin Svensson sedan bodde här i 50 år, till sin död 1957. – Vid den 1955 fastställda tomtindelningen delades tomten i två tomter, den här ifrågavarande och en norr därom.

År 1960 flyttade plåtslagaren Karl Viking Hallqvist hit efter att fastigheten samma år förvärvats från Martin Svenssons dödsbo. Fyra år senare fick man bygglov för tillbyggnad i söder och inredande av vinden och 1969 för ateljébyggnad i öster på tomten, med portar i gaveln mot gatan här.

År 1996 blev Lars Johansson och Anita Kasselstrand fastighetens ägare.

Denna hörntomt ingick i äldre tid i en större tomt i kvarterets östra del och därefter sedan början av 1900-talet i en mindre tomt i dess nordöstra del, ägd av muraren Martin Svensson.

Denna senare tomt delades sedermera i två nya tomter, den här ifrågavarande och en söder därom. Båda tomterna inköptes 1960 av Anna Greta Hallqvist.

Den ifrågavarande tomten köptes 1994 av Bengt Åke Strand, som – efter att tomten till dess legat obebyggd – samma år och året därpå fick bygglov för uppförande av ett boningshus i ett och ett halvt plan och en uthusbyggnad, ritade av firman Arkitektor i Åhus.

Denna kvarterets nordligaste tomt ingick förr i en något större tomt, vars västra del nu utgör en tomt inom grannkvarteret i väster. – På den äldre tomten låg på 1770-talet ett hus utmed nuvarande Krokiga gatan.

På den ifrågavarande tomten bodde under andra hälften av 1800-talet kopparslagaren Jöns Bergqvist. Han dog 1898, varefter änkan, Gunild Nilsdotter, bodde kvar. Hon friköpte tomten i två omgångar 1901 och 1902 från Kronan och sålde vid samma tid vidare till arbetaren Carl Larsson. Det synes ha varit för denna fastighet och för denne Carl Larsson, som byggnadsnämnden 1901 godkände olika åtgärder, bl.a. inredande av ett boningsrum i ”den s.k. kopparslagareverkstaden”.

År 1904 fick fastigheten ny ägare, hamnarbetaren Anders Svensson, vars änka sedermera 1942 sålde till fiskhandelsbiträdet Gösta Levin. År 1994 blev Kristina Carlström ägare.

Tomten är den södra av tre tomter, som i äldre tid tillsammans utgjorde en större tomt. Den ifrågavarande tomten såldes 1883 av S. Engström till muraren August Petersson, som flyttade hit två år senare.

Det förefaller som om det först nu uppfördes ett hus på denna tomt. August Petersson, nu med titeln timmerman, flyttade härifrån 1895; han hade då två år tidigare sålt till smeden Axel Edvard Ingvarsson, bosatt på granntomten i norr. År 1896 såldes smeden Ingvarssons båda tomter till smeden Anders Nilsson Ekberg, som två år senare frånsålde den norra tomten och vid denna tid själv bosatte sig i huset på den södra, här ifrågavarande tomten.

Smeden Ekberg erhöll 1902 lov att ”inflytta” sin smedjebyggnad på sin tomt. Av kartor att döma, tycks det ha varit fråga om flyttning av en smedjebyggnad från tomten norr därom, som han tidigare ägt, till den ifrågavarande tomten. Byggnadsritningen, som är signerad P. Persson, visar en verkstadslokal med portar i ena gaveln och ett rum vid den andra änden.

År 1918 sålde smeden Ekberg till grannen i norr, fiskaren Nils Rignell. Under första hälften av 1920-talet förefaller sedan skomakaren Sven August Åstedt kunna ha varit hyresgäst här.

Förre fiskaren Nils Rignell flyttade sedan uppenbarligen 1938 till huset på den ifrågavarande tomten i samband med att han sålde den norra tomten. Han dog 1955 och sonen, fiskaren Henry Rignell blev ny ägare. Dödsboet efter den senares änka sålde så 1983 till Karl Erik Nilsson, ägare ännu 1999.

Denna tomt utgjorde tillsammans med granntomten i väster under andra hälften av 1700-talet trädgård till den norr därom, på samma fastighet belägna bondgården Åhus nr 48.

De båda tomterna såldes som en enda tomt 1897 av änkan Anna Andersson till arbetaren, förre dragonen Nils Månsson Löfgren. Denne ansökte samma år om att på sin inköpta "”tobaksjord” få uppföra ett envånings boningshus i tegel, vilket beviljades. Detta nybyggda tegelhus klarade sig vid en stor brand, som sedan i oktober samma år svepte fram längs Sjögatan.

Hamnarbetaren Nils Löfgren dog 1919, varefter arvingar ägde fastigheten till 1938. Detta år köptes den av förre lantbrukaren, trädgårdsarbetaren Ola Pettersson Wallgren och byggnadssnickaren Nils Alfons Nilsson, vilka flyttade hit. Samma år erhölls lov för uppförande av en ekonomibyggnad. Trettio år senare blev den sistnämnde ensam ägare.

År 1991 köptes fastigheten av Sture och Rauni Sandgren, som året därpå fick bygglov för ombyggnad, innebärande bl.a. tillkomsten av frontespiser. Två år senare gavs lov att uppföra garage och förråd.