Brandstationen

Den engelske ingenjören John Nunn Milner lät här anlägga det första gasverket i staden, vilket togs i bruk 1860.

Det omfattade olika byggnader för gastillverkning, gasklockor, förråd och ett bostadshus. Den förste gasmästaren var Otto Wilhelm Pettersson, som flyttade hit samma år.

År 1872 övertog staden gasverket och en ny gasföreståndare flyttade hit. Året därpå beskrivs tre byggnader. I väster vid gatan låg ett tvåvånings tegelhus med två lägenheter, av vilka den ena väl fungerade som kontor, i öster en envånings tegelbyggnad med fristående skorsten, som inrymde retorthus och stenkolsmagasin samt i norr sammanbyggd härmed en envånings halvlänga i tegel med maskinrum och magasin. Till den östra byggnaden anslöt också en mindre halvlänga. – En fem år senare karta visar en byggnad vid södra delen av den östra äldsta byggnadens östra sida och två gasklockor i norr.

Som ny föreståndare kom Wilhelm von Berger hit 1876. Han dog så 1888, varefter någon efterträdare inte förefaller ha varit bosatt här.

År 1894 gavs lov för uppförande av nya byggnader vid gasverket. Detta utgjordes nu i huvudsak av kontors- och bostadsbyggnaden i väster, ugnshus, ångpannehus och kolbodar i öster, med anslutande koksbodar i sydväst, mätarehus och reningshus i norr och friliggande två gasklockor norr därom samt kolbod, materialbodar och avträden i öster. Nybyggnaderna utgjordes av ugnsbyggnad öster och söder om befintliga ugns- och ångpannehus, materialbod norr om den norra längan och myrmalmsskjul i norr samt en gasklocka norr därom.

Behov uppstod så av ett nytt gasverk och ett sådant uppfördes söder om staden, klart att tagas i bruk 1902. Sedan enligt uppgift 1863 var stadens spruthus med utrustning för brandsläckning beläget alldeles söder om gasverket. Efter att detta senare ersatts av ett nytt, omändrades de gamla byggnaderna för brandkårens räkning. – En fast yrkesbrandkår var sedan i funktion fr.o.m. 1908.

År 1914 ger en brandförsäkring uppgifter om de olika byggnaderna. I väster låg det gamla bostads- och kontorshuset. I öster låg de sammanbyggda hus, som tidigare inrymt ugn, kolförråd m.m. Här fanns nu smedja, cykelverkstad, stall och magasin. I vinkel häremot låg i norr det forna maskin- och magasinshuset (som inte beskrivs men som sex år senare anges inrymma stall, foderkammare och verkstad) och norr därom den i vinkel tillbyggda materialboden från 1894, uppförd i dels tegel, dels korsvirke, som nu inrymde rum för affärslokal. Längst i norr låg ett kokinrättningshus i tegel i en våning, utan uppgift om ålder. I söder fanns dels det gamla spruthuset, en envåningsbyggnad i tegel för brandredskap, dels en strax öster därom belägen, omkring 30 år gammal envåningsbyggnad i tegel för brandsprutor med ett fyra våningar högt balkongförsett slangtorn.

Brandstationen undergick 1929 omfattande förändringar genom om- och tillbyggnader. Detta gällde bostadshuset i väster, de olika byggnadsdelarna i öster, som nu inrymde smides- och hovslageriverkstad, stall och bilgarage samt den gamla byggnaden i norr, nu med verkstäder för brandkårens eget behov. Det gamla spruthuset i söder byggdes till och kom att inrymma redskapshall, rum för personal m.m. Denna byggnad förenades med slangtornsbyggnaden i öster och ett nybyggt bostadshus i väster längs gatan här, uppfört i tegel i tre våningar. De båda byggnaderna i norr på tomten fanns kvar.

År 1942 uppges byggnaden i väster norr om det forna gasverket inrymma två rum för pantbank. Nämnda år gavs bygglov för förändring av den s.k. destruktionsbyggnaden allra längst i norr till verkstad.

För en provisorisk tillbyggnad för garage och verkstad vid baksidan av vagnhalls- och slangtornsbyggnadens östra del gavs så bygglov 1971.

En ny brandstation söder om staden togs i bruk våren 1979 efter att de gamla lokalerna under lång tid varit otillräckliga och otidsenliga. Hösten samma år gavs så rivningslov för hela det gamla byggnadskomplexet.

Strax norr om gasverket, sedermera brandstationen, fanns tydligen åtminstone sedan 1860-talet en park- eller trädgårdsanläggning. Här fanns kanske från 1800-talets slut och fram till 1940-talets början sommarcaféet Sommarro. I detta områdes nordvästra del uppfördes efter bygglov 1942 folkkök och husmodersskola i form av två sammanbyggda huskroppar i betong och lättbetong, med stadsarkitekten Nils Bimer som arkitekt. Den större, västra delen uppfördes i två våningar, med i övre våningen, eller markplanet från gatan i väster räknat, folkkök med självservering, matsal m.m. och i den nedre våningen tvättstuga, förråd m.m. Den östra byggnadsdelen i en våning innehöll skolkök, matsal, hemvårdslokal m.m.

Efter bygglov 1943 uppfördes vid boulevarden mellan brandstationen och folkköket ett kommunalt bostadshus för brandkårspersonal, också det ritat av stadsarkitekten Nils Bimer. Det var ett putsat tegelhus i tre våningar och därtill hel källarvåning mot öster.

År 1967 gavs bygglov för ombyggnad av f.d. folkköket till utökade lokaler för hemteknisk skola. Samma år gavs också lov för transformatorstation strax söder därom.

Såväl det forna folkköket med husmodersskolan som bostadshuset revs efter rivningslov 1982.

Efter bygglov 1983 uppfördes i området där brandstationen, bostadshuset och folkköket med skolan legat, det två år senare invigda bostads- och servicehuskomplexet Sommarro för AB Kristianstadsbyggen, vilket förvärvade fastigheten 1984. För ritningarna svarade Riksbyggen, Projekteringskontoret i Malmö. Tre byggnadskroppar uppfördes, fem våningar höga mot öster och såväl fem som fyra våningar höga mot väster; det allra sydligaste partiet blev dock fyra våningar högt i öster och tre i väster. De förbands av mellanliggande partier i en och två våningars höjd. Längs så gott som hela anläggningens östra sida uppfördes en våning höga byggnadspartier och i väster på tomten en mindre garagebyggnad. I bottenplanet inrymdes lägenheter, dagcentral med olika vårdlokaler, aktivitetsrum, restaurang, café, bibliotek m.m., i andra och tredje våningarna lägenheter samt i fjärde och femte våningarna lägenheter och förråd. – År 1992 gavs bygglov för ett uterum vid östra sidans mitt.

Litt.: Friström, S: Gasverken i Kristianstad. Kristianstadsbladet/Långlördag-Bladet nr 3 1995.

1979 – ett märkesår för Brandförsvaret i Kristianstad. Utg. av brandstyrelsen i Kristianstad. Kristianstad 1979.

Friström, S.: Idyllernas Sommarro. Kristianstadsbladet/Kristianstad Open april 2001.