Detta är en bild från kvarteret Allön

Detta är en bild från kvarteret Allön.

Detta kvarter är beläget mitt i innerstadens västra del och har en påfallande långsträckt form.

Den ursprungliga indelningen i tolv, tvärs igenom kvarteret gående, heltomter återspeglas - efter vissa äldre delningar och sedan i sen tid företagna sammanläggningar - tydligt i dagens likaså tolv tomter. Tomternas längder är i dag ca 38,5-39,0 m. Bredderna varierar mellan ca 15,0 och 19,0 m och ytinnehållet mellan ca 600 och ca 700 kvadratmeter. Kvarteret begränsas av Nya Boulevarden (tidigare Nya Boulevardgatan och Kanal Gatan) i norr, Cardellsgatan (tidigare Wästra Tvärgatan) i söder, Västra Vallgatan (tidigare Westra Smalgatan) i väster och Västra Storgatan (tidigare Stora Westra Gatan) i öster: Kvarteret har namn efter den ö, som utgjorde den centrala punkten i det för staden utstakade området.

Efter ett par sammanläggningar och omnumreringar under 1900-talet, har dagens tolv tomter numren 1-4, 7-9 och 12-16.

Tomter i kvarteret Allön

Tomt 1

Denna den nordligaste tomten i kvarteret, med ett läge invid Stora Torgs sydvästra hörn, ägdes vid mitten av 1850-talet av vice häradshövdingen Olof J. Torslow. Hans gård bestod då av ett halvdussin olika byggnader.

Längs storgatan och sedermera Nya Boulevarden låg ett vinkelhus i två våningar, uppfört i tegel omkring 1854 och inrymmande lägenheter. Väster därom låg ett hörnhus i två våningar, uppfört i tegel åt de båda gatorna och i korsvirke åt gården omkring 1831, innehållande lägenheter. Söder om detta hus låg längs smalgatan ett två våningar högt korsvirkeshus, likaså uppfört omkring 1831 och inrymmande lägenheter. I söder låg inne på gården ett två våningar högt halvhus i korsvirke, uppfört 1826. Mellan detta hus och smalgatehuset låg ett uthus, ett två våningar högt halvhus. Ett avträdeshus i trä fanns också.

På 1860–talet köptes så fastigheten av bankdirektören m.m., friherre Bror Salomon von Otter, som 1875 lät utföra betydande reparationer på det stora boningshuset. Smalgatehuset, som var rappat, anges nu inrymma lägenheter och inkörsport. År 1885 inreddes i det stora boningshuset två större butiker. ”En större balkong åt Kanalgatan” omnämns, byggd enligt godkänd ritning 1888; denna inbyggda balkong torde ha varit ensam i sitt slag i staden.

År 1908 blev konditorn Joh. P. Andersson ägare av fastigheten. Fem år senare företogs omändringsarbeten i det stora huset; här omnämns nu fyra rum för affärslokal. Från 1890-talet fanns här J. P. Anderssons Conditori, stadens ledande konditori under lång tid. I de båda gårdshusen omnämns bagerilokaler.

Efter konditor Anderssons död ägdes fastigheten av först änkan och sedan dennas sterbhus fram till 1941, då den tillföll sonen, arkitekt Stig Annerfelt, vilken året därpå lät inreda kontor i byggnaderna längs boulevarden. Han sålde sedan 1951 till HSB i Kristianstad. – Sedermera inrymdes vid storgatan försäkringsbolaget Hansa.

År 1963 fick HSB byggnadslov för nybyggnad av ett kontors- och bostadshus på hela tomten. Efter att det äldre byggnadsbeståndet rivits samma år, uppfördes efter ritningar uppgjorda av HSB:s Riksförbund, Arkitektkontoret, Stockholm, en utåt boulevarden fem våningar hög och inåt tomten allt lägre byggnad med butiker för bl.a. Kapp-Ahl i bottenvåningen, kontor för Folksam och HSB i andra våningen och lägenheter i de övre våningarna. – År 1998 köptes fastigheten av AB Vasakronan.

Allön 1. Västra Storgatan 16 - Nya Boulevarden 6A och 6B, 1940-talet. (RM)

Allön 1. Västra Storgatan 16 - Nya Boulevarden 6A och 6B, 1940-talet. (RM)

Tomt 2

Omkring 1830 ägdes denna fastighet av bagareänkan Botilla Lundgren. Här fanns då fem olika byggnader. Vid Storgatan låg ett tvåvåningshus i vitmenat korsvirke. Det var då obekant gammalt men hade reparerats betydligt ett tjugotal år tidigare.

Det inrymde boningsrum. Vid smalgatan låg ett envåningshus i korsvirke, som var uppfört omkring 1815 och som inrymde ett par lägenheter (och rimligen också inkörsport). I söder på tomten låg anslutande till smalgatehuset en tvåvåningsbyggnad i korsvirke, uppförd omkring 1816. I denna fanns bakstuga, stall, foderhus och spannmålsloft. Mellan denna byggnad och storgatehuset låg ett litet tvåvåningshus i korsvirke av obekant ålder, betydligt reparerat 1811. Här fanns kök och spiskammare med spannmålsloft ovanpå. Ett femte hus, en träbyggnad, var belägen längs norra tomtgränsen.

År 1852 var gården i snickaremästaren G. F. Jönssons ägo. Storgatehuset hade då reparerats året innan. Den norra längan nämns inte längre. Några år senare förefaller traktören Anders Sjörén ha blivit ägare och snart därefter hans änka Pernilla Sjörén. Under hennes tid, 1858, byggdes den större södra längan om och blev nästan helt tagen i anspråk för lägenheter. Efter änkan övergick gården till barnen, av vilka fröken Cecilia Sjörén kom att stå som ensam ägare 1892. Längs norra tomtgränsen låg då en korsvirkesbyggnad i två våningar, som inrymde lägenheter och uthusutrymmen; åldersuppgift saknas.

Fröken Sjöréns arvingar övertog fastigheten och året därpå uppges, att storgatehuset var uppfört omkring 1817; det kan dock vara de betydande reparationsarbetena vid denna tid, som åsyftats.

År 1934 lät ingenjören Alfred G. Nilsson, som blivit ägare två år tidigare, uppföra helt ny bebyggelse på tomten, efter ritningar av arkitekt Otto Ohlsson. Det var fråga om ett fyravåningshus i putsad tegel vid vardera gatan, förbundna av en gårdsbyggnad i en våning i norr på tomten. I storgatehuset inrymdes butiker, bl.a. färghandel, kontorslokaler och bostadslägenheter; i andra våningen fanns tandläkarpraktik. I smalgatehuset fanns affärslokaler och lägenheter och mellandelen var avsedd för kontor och lager. Ombyggnadsarbeten utfördes 1982 och 1995; sistnämnda år tillkom takkupor på båda gatuhusen. – År 1994 blev Claes Areskoug ägare och 2001 Areskougs Fastighetsförvaltning AB.

Allön 2. Västra Storgatan 18, senast omkr. 1930. (RM)

Allön 2. Västra Storgatan 18, senast omkr. 1930. (RM)

Tomt 3

Denna fastighet, ”Erlandssonska gården”, var 1872 bebyggd med fyra olika hus. Vid Storgatan fanns ett två våningar högt korsvirkeshus, med ett halvhus i vinkel i söder in på tomten.

Det var obekant gammalt men hade reparerats 1861 och 1870. Här fanns lägenheter. Vid smalgatan låg likaså ett tvåvåningshus i korsvirke, utan åldersuppgift. Det inrymde lägenheter och inkörsport. Längs norra tomtgränsen fanns ett två våningar högt halvhus i korsvirke, uppfört omkring 1842 och betydligt reparerat 1860 och följande år. Det inrymde färgerilokaler i bottenvåningen och däröver torkrum; under de senaste decennierna hade gården ägts av färgare. I söder på tomten fanns en gammal träbyggnad, som användes som stall och vedbod. – Senare har smalgatehuset bedömts vara uppfört på 1790-talet.

Omkring 1873 blev guldsmeden Bernt Erlandsson ägare. Han lät detta år dels reparera storgatehuset, vilket nu medelst en kökstillbyggnad förbands med den norra längan, dels uppföra ett nytt hus i söder på platsen för den gamla stallbyggnaden. Denna byggnad, som var ritad av P. Olsson, var ett två våningar högt halvhus i tegel. Här fanns boningsrum och vissa uthusutrymmen; två av rummen kan ha använts som verkstad. År 1883 blev den norra längan till större delen ombyggd till lägenheter. Under första hälften av 1890-talet omändrades skyltfönstren vid storgatan.

Guldsmeden Berndt Erlandsson, son till ovannämnde guldsmed, köpte fastigheten 1897. De båda gatuhusen och den södra längan, i vilken fanns en större verkstad, reparerades.

År 1914 övergick fastigheten till Aktiebolaget Erlandsson. Vid denna tid nämns inte längre någon verkstad i gården.

Ett till hälften underjordiskt personbilsgarage tillkom efter bygglov 1923. År 1930 anges att det fanns en skomakareverkstad i den södra längan.

I norra delen av storgatehuset inreddes 1940 Restaurang Christian i tysk ölstugestil, med tillämpning av självservering.

Aktiebolaget Erlandsson ägde fastigheten till 1963. Tio år senare köptes den av den nuvarande ägaren, köpmannen Carl-Erik Sandelin. – Smalgatehuset har nyligen undergått en omfattande restaurering.

Allön 3. Västra Vallgatan 5, 1963. (RM)

Allön 3. Västra Vallgatan 5, 1963. (RM)

Tomt 4

År 1879 köpte snickaremästaren M. S. Björklund denna fastighet. Tre år senare fanns följande byggnader: en länga vid vardera gatan, en i söder och två i norr, den ena av de sistnämnda indragen något på tomten och försedd med en tillbyggnad på norra sidan.

Endast den södra längan, ett långt halvhus i två våningar och i tegel, är beskriven. Den var nybyggd 1881 och inrymde lägenheter, också på vinden. Andra källor ger vid handen, att storgatehuset, ett tvåvånings bostadshus i putsat korsvirke, kan ha uppförts på 1770-talet och att smalgatehuset, en envåningsbyggnad i korsvirke med bl.a. inkörsport och stall, uppförts vid mitten av 1830-talet. De norra byggnadernas ålder är däremot obekant.

Byggnaderna vid storgatan och i norr på tomten revs och ersattes 1893 av nybyggnader. Ägare var nu sedan året innan målaremästaren Ernst Möller och det är möjligt att det var han, som stod för ritningarna. Vid storgatan uppfördes, med vinkel i norr, ett fyravåningshus i tegel, ”såväl in som utvändigt särdeles dyrbart inrättat”. Här inrymdes banklokaler, butiker och lägenheter. En del av den södra längans vindsvåning byggdes samma år om till fotografiateljé, utskjutande omkring en meter i förhållande till våningarna under; Moritz Bresky var den förste fotografen här. Smalgatehuset uppges nu vara uppfört omkring 1808 och reparerat 1893. Det innehöll inkörsport, brygghus och en lägenhet.

Efter ett par olika ägare övergick fastigheten 1912 till grosshandlaren i järnvaror Knut Svensson. Året därpå gavs bygglov för ändringsarbeten i den norra längan. Ritningarna visar här tryckeri och sätteri med förbindelse till butiken i storgatehuset; Emil Hjortsbergs pappershandel flyttade hit 1900 och finns här ännu idag med bevarad ursprunglig inredning. År 1914 gavs bygglov för ombyggnad i smalgatehuset av butik till boningsrum och av tvättstuga till butik och kylrum m.m., norr resp. söder om inkörsporten.

År 1932 erhölls bygglov för omändring av konditori- och serveringslokal i storgatehusets södra del och anslutande del av södra längan. Denna konditoriverksamhet anses vara stadens äldsta, ännu igång varande, i sen tid med namnet Amarant.

Omkring 1950 nämns i smalgatehuset tre rum för affärsrörelse och ett rum för tillverkning av konditorivaror. Under 1950- talet fanns i storgatehuset Fylgia försäkringsbolag.
Efter att ha ägts av grosshandlare Knut Svenssons arvingar, övergick fastigheten 1973 i direktör Lennart Dahlqvists ägo och sedan 1982 i hans arvingars ägo. År 1997 blev AB Grundstenen ägare. – Liksom för grannhuset i norr, framlades 1990 planer på rivning av smalgatehuset och uppförande av ett flervåningshus. Detta kom ej till stånd och envåningshuset, ett av få bevarade i innerstaden, låg kvar ännu 2002.

Allön 4. Huset närmast t.h. Västra Storgatan 22, tidigast andra hälften 1920-talet. (RM)

Allön 4. Huset närmast t.h. Västra Storgatan 22, tidigast andra hälften 1920-talet. (RM)

Allön 16 (tid. 5 o. 6). Tvåvåningshuset t.v. nr 5 samt två- och envåningshusen t.h. nr 6, Västra Vallgatan 9 och 11, senast 1939. (RM)

Allön 16 (tid. 5 o. 6). Tvåvåningshuset t.v. nr 5 samt två- och envåningshusen t.h. nr 6, Västra Vallgatan 9 och 11, senast 1939. (RM)

Tomt 7

Hovsekreteraren Fredrik Folqvart Cedergreen ägde denna fastighet 1828. Den var då bebyggd med tre hus. Vid Storgatan låg ett korsvirkeshus i två våningar, vars ålder inte kunde uppges bestämt (en annan källa uppger 1791, att det var byggt ”i senare åren”).

Det hade blivit betydligt reparerat 1791 och 1815. Här fanns i bottenvåningen inkörsport och rum, i ovanvåningen boningsrum. Mot detta hus låg i norr ännu en korsvirkesbyggnad i två våningar, likaså av obekant ålder och reparerad samtidigt som nyssnämnda byggnad. Det var ett bostadshus. Det tredje huset, tydligen beläget i väster på tomten, var en halvlänga i skiftesverk, inredd till fähus, packhus och andra ekonomiutrymmen.

Vid mitten av 1800-talet återfinns hovrättsvaktmästaren Gustaf Lennwall som ägare. Han lät 1853 reparera de två ovan förstnämnda husen. Nu har uppenbarligen inkörsporten flyttats från storgatehuset. Som tredje byggnad nämns nu ett rappat korsvirkeshus i två våningar, tydligen detsamma, som ungefär 20 år senare nämns vid smalgatan.

Sadelmakaren Petter Olander blev sedan näste ägare vid början av 1860-talet. År 1875 bestod hans gård av storgatehuset, vars södra del var bredare än den norra, den anslutande norra längan och ett hus vid smalgatan. I storgatehusets fasad fanns nu sex stora butiksfönster. Kanske fanns här redan den enligt uppgift 1874 grundade engrosfirman N. Gellberg & Co; handelsbolaget Gellberg & Blasberg köpte tio år senare gården. Sadelmakare Olander lät 1880 efter ritningar av M. Holmgren uppföra ett halvhus i tegel, två våningar högt, vid södra tomtgränsen, innehållande lägenheter.

Gården fick som nämnts ny ägare 1884. Fyra år senare beskrivs smalgatehuset. Det var obekant gammalt och reparerat innevarande år samt inrymde inkörsport och lägenheter, varav en nyinredd.

En ny norra länga på den gamlas plats uppfördes 1899. Den var en halvlänga i tegel i tre våningars höjd med lägenheter. Vid slutet av 1910-talet framgår så, att den södra längan nu inrymde främst lagerrum.

Av fröken Sarah Gellberg köpte handlanden Gustaf Lindahl gården 1926. I norra delen av storgatehuset och i angränsande delar av norra längan etablerades Lindahls Herrekipering.

År 1975 köptes fastigheten av Kjell Nilsson och året därpå gavs bygglov för en ny enplansbyggnad mellan smalgatehuset och norra längan.

Allön 7. Västra Storgatan 28, senast 1920-talet (RM)

Allön 7. Västra Storgatan 28, senast 1920-talet (RM)

Tomt 8

Denna tomt ägdes 1828 av kopparslagaren Sven Lindström och var då bebyggd med tre hus. Vid Storgatan låg ett tvåvåningshus. Uppgift om ålder saknas.

Väggarna var uppförda i korsvirke utom i bottenvåningen mot gatan, där tegel kommit till användning. Hela gatufasaden var rappad. I huset fanns inkörsport och boningsrum. En andra byggnad låg i norr, tydligen ett halvhus. Den var uppförd i korsvirke en våning hög, omkring 1803. Här fanns verkstad. Vi dess västra gavel låg ett skiftesverkshus och i söder en luta. Västra delen av tomten eller större delen därav förefaller ha varit obebyggd.

Handlanden And. Joh. Berggren var gårdens ägare 1877. Den bestod då av fyra olika byggnader. Vid storgatan fanns ett tvåvåningshus med fyra vindskappor, uppfört 1845. Ytterväggen mot gatan bestod av tegel medan övriga väggar var i korsvirke, allt rappat. Här fanns lägenheter. Vinden var i två plan, med ett par rum nedtill och spannmålsvind däröver. Vid gårdssidans norra del anslöt ett två våningar högt halvhus i korsvirke, uppfört 1845 och innehållande boningsrum. Mot dess västra gavel anslöt en rappad skiftesverkslänga, liggande i norr och söder över hela tomtbredden. Vid smalgatan fanns en tegelbyggnad, uppförd efter att ritningar godkänts 1851. Den var på drygt halva längden två våningar hög, i övrigt tre våningar hög. Här fanns inkörsport och lägenheter. – Denna tomt var således bebyggd på ett mindre vanligt sätt, med tre parallella nordsydorienterade hus över hela tomtbredden och med två gårdsplaner; vid den östra av dessa fanns den nämnda norra gårdslängan.

Snart skedde emellertid förändringar. De båda byggnaderna inne på tomten revs och ersattes 1880 av en halvlänga i norr och en i söder. De var båda tegelhus i två våningar och innehöll lägenheter resp. rum, stall, vagnsport m.m.

Åren 1904 och 1905 blev handlaren Karl Whitefield ägare av gården och vid ett par tillfällen under 1910-talet gavs lov att bl.a. förstora skyltfönster mot storgatan.

Hans arvingar sålde 1964 fastigheten till Kristianstads stad, som sedan erhöll rivningslov 1970 för smalgatehuset och 1976 för den södra gårdslängan. Sistnämnda år gavs bygglov för en lagertillbyggnad på gården vid storgatehuset. – Staden sålde fastigheten 1986. År 1997 blev Invectus Fastigheter i Kristianstad AB dess ägare.

Allön 8. Norra och östra längorna i mitten, fr. SV, 1981. (RM)

Allön 8. Norra och östra längorna i mitten, fr. SV, 1981. (RM)

Tomt 9

Hovrättsfiskalen Per Johan Hertzman ägde 1832 denna fastighet. Vid Storgatan fanns ett tvåvåningshus i rappat korsvirke, uppfört omkring 1780.

Det hade reparerats 1828 och var ett boningshus. I söder fanns ett två våningar högt halvhus i korsvirke, uppfört omkring 1829 och också detta ett boningshus. I norr fanns en halvlänga i en våning i korsvirke, som bestod av tre olika delar med varierande bredder, uppförd omkring 1830. Här inrymdes bl.a brygghus och vedbodar. Väster härom fanns ytterligare en envåningsbyggnad, nående fram till bakgatan. Den var uppförd i korsvirke omkring 1816 och innehöll inkörsport, vagnsportar och foderloft. Längs bakgatan i övrigt låg en träbyggnad, dock med korsvirkesvägg mot gatan, som troligen var i en våning. Stall, fähus och andra uthusutrymmen fanns här.

År 1859 tecknade sonen, hovrättsauskultanten Carl Hertzman ny brandförsäkring på gården. Storgatehuset hade reparerats 1855 och den södra längan 1851, då den också byggts till i väster. År 1851 hade också den norra längan reparerats och byggts till i väster och den västra, vid bakgatan, reparerats och byggts till i norr, efter att det tidigare nordvästra huset rivits.

Tre år senare, 1862, då snickaremästaren Jöns Thulin var ägare, blev den södra längan reparerad, den norra dels reparerad, dels nybyggd och den västra dels reparerad, dels ombyggd. Utöver inkörsport och stall fanns här nu också en lägenhet.

Näste ägare blev färgaren Carl Knut Schenholm, som kom hit 1866. Han lät året därpå reparera storgatehuset och den norra längan. Huset vid smalgatan nybyggdes till större delen 1866 i två våningar och inrymde nu färgeri med ångmaskin och därtill inkörsport i bottenvåningen, ullspinneri och ett par kamrar i ovanvåningen och torkstuga för färggods på vinden. Vid gårdssidans norra del fanns en mindre tillbyggnad i en våning för kolbod och avträden. År 1872 reparerades den norra längan och byggdes på med en andra våning. I bottenvåningen fanns nu boningsrum och en presskammare, i ovanvåningen ett rum för boktryckeri och ett för spinneri. Sex år senare anmälde fabrikör Schenholm eldfarlig inrättning i de västra och norra längorna: ”Färgeri, Ullspinneri och Vefveri, hvilka inrättningar drifvas med Ånga.” Fabrikören dog 1888 men verksamheten fortsatte uppenbarligen ännu ett antal år; smalgatehuset benämns 1898 ”Schenholms Färgeri”.

Änkan Schenholm sålde 1904 fastigheten till handlanden Anders Luttrup, som lät reparera alla fyra längorna året därpå. I storgatehuset fanns två butiker, i den norra längan lägenheter, i den södra en butik, laboratorium och lagerrum och i den västra lagerrum. År 1906 gavs bygglov för inredande av butik norr om inkörsporten i smalgatehuset och 1913 för inredande av butik söder därom i stället. Båda gångerna inreddes boningsrum i ovanvåningen.

Vid mitten av 1920-talet, när gården ägdes av köpmannen Karl O. Möller, utvidgades affärslokalerna.

På 1940-talet fanns i storgatehuset Nils Nessims affär för bl.a. möbler och mattor och på 1950-talet efterföljaren Jönssons mattor. Arvingar efter Karl O. Möller sålde 1978 fastigheten till Kristianstads Elektrotekniska Aktiebolag, sedermera Lindsténs Fastighetsförvaltning AB.

Allön 9. Västra Vallgatan 17, 1980. (RM)

Allön 9. Västra Vallgatan 17, 1980. (RM)

Tomt 12

Vid 1800-talets början låg här handelsmannen Claës Claessons fyrlängade gård med byggnader av en vånings höjd.

Vid storgatan fanns ett boningshus med två lägenheter, uppfört i korsvirke 1801, och vid bakgatan en länga i korsvirke åt gatan och skiftesverk åt gården, uppförd 1800 och inrymmande inkörsport, stall, vagnsskjul och magasin. Vid norra tomtgränsen fanns i väster ett halvhus i korsvirke, uppfört 1802, som innehöll bl.a. svinhus och magasin samt i söder ett korsvirkeshus, uppfört 1802, som var inrett till tjänstehjonsrum, drängkammare, brygghus m.m.

År 1829 bestod gården av samma envåningslängor i väster, norr och söder medan däremot storgatehuset nu var i två våningars höjd. Eftersom bredden var oförändrad och byggnadstekniken den samma, är det tänkbart att 1801 års envåningsbyggnad blivit påbyggd med en andra våning. Ett två våningar högt halvhus i trä med vedbodar hade tillkommit vid norra längans östra gavel. – År 1838 var byggnadsbeståndet det samma, med tillägg av ett litet hönshus.

Först 1890 föreligger en ny brandförsäkringsbeskrivning av gården, som nu ägdes av handlanden Carl Fredrik Larcén; han hade fyra år tidigare köpt den av bagaren Carl August Bong. Gårdens fyra längor anges vara obekant gamla och betydligt reparerade 1887. Storgatehuset är det samma som tidigare medan smalgatehuset, visserligen med oförändrad bredd men i mer än en vånings höjd, kan ha varit en efterföljare till det gamla huset. De båda gårdsbyggnaderna i två våningar var uppenbarligen nybyggda sedan 1838. Bygglov hade givits 1887 för förändringar dels i storgatehuset vad gällde skyltfönstren i de två butikerna här, dels i smalgatehuset, som nu omvandlades från ett trevåningshus till ett tvåvåningshus, inrymmande inkörsport och lägenheter. I den norra längan, ett halvhus, fanns boningsrum, butik och magasin och i den södra, likaså ett halvhus, fanns en lägenhet, stall, magasin m.m. samt ett maskinrum för gasmotor och dynamomaskin för elektrisk belysning.

Efter grosshandlaren Larcén, som hade speceri- och diverseaffär i storgatehuset, blev vice konsuln P. J. Borg ny ägare 1925 och efter honom Fastighetsaktiebolaget Filia 1928. Skånska Brandförsäkringsinrättningen köpte sedan fastigheten 1934 och fick samma år bygglov för ombyggnad till expeditions- och kontorslokaler. Ny ägare blev 1944 Aktiebolaget Fulvia, under vars tid smalgatehuset revs kring årsskiftet 1964/65, och 1978 Försäkringsbolaget Skånska Brand-Hermes. År 1984 köptes fastigheten av Förvaltnings Aktiebolaget Sappören och 1988 gavs bygglov för inredande av de tre längornas vindsvåningar.

Tomt 13

Tvåvåningshuset i tegel vid storgatan stod enligt uppgift under uppförande 1762.

Det var postdirektören Christian Ludvig Widell, som var ägare då liksom också när de norra och södra gårdsbyggnaderna, båda i två våningar och i korsvirke, uppfördes omkring 1778 resp. omkring 1788. Man ville från myndigheternas sida uppmuntra till byggande av stenhus och postdirektören Widell var en av dem i staden, som i enlighet härmed fritt erhöll tegel och murkalk till sitt hus.

En namnkunnig senare ägare var generalen, sedermera friherre Carl Fredrik von Cardell, som bodde här på 1810-talet. Enligt traditionen skall han ha låtit spärra av storgatan när han skulle sova middag och ville ha lugn och ro.

Omkring 1850 ägdes gården av överstinnan Sophie Peyron. Storgatehuset, som inrymde boningsrum över två välvda källare, hade då senast blivit betydligt reparerat 1847 och de tidigare norra och södra längorna hade ersatts med nybyggen samma år, båda halvhus och längre än sina föregångare. Den norra längan var uppförd i tegel och den södra i rappat korsvirke och båda var bostadshus. I väster fanns dels en stallänga, dels en vagnsbods- och vedbodslänga, båda i skiftesverk och korsvirke. Gården var eventuellt öppen mot gatan i väster.
Två nya hus tillkom sedan 1851 i väster, tydligen efter att de båda ekonomibyggnaderna här rivits. Det var en halvlänga i korsvirke och tegel i en våning omedelbart väster om den befintliga norra längan, som inrymde bland annat stall och vagnsport och som gränsade mot den andra nya byggnaden, en tvåvåningsbyggnad i korsvirke längs bakgatan. Här fanns inkörsport, vagnsport, boningsrum m.m.

Juveleraren Lars J. Dahlberg blev sedermera ägare av gården 1886. Året därpå lät han utföra en hel del arbeten. Storgatehuset och den norra längan, vilka tillsammans nu betraktades som en vinkelbyggnad, reparerades liksom den södra längan, som också byggdes till i väster. I denna länga fanns lägenheter. Smalgatehuset och det anslutande huset i norr betraktades nu också som ett vinkelhus, ombyggt samma år och inrymmande lägenheter.

År 1914 köpte pappershandlaren Oscar Olsson gården och året därpå skedde förändringar i storgatehuset. Detta fick nu ett stort skyltfönster och en butiksdörr på varje sida om huvudentrén och vidare ombyggdes vindsvåningen; huset uppges nu ha mansardvåning mot gatan.

Under änkefru Johanna Anderssons tid som ägare gavs 1932 bygglov för inredande av kafélokal i storgatehusets och dess vinkels ovanvåning.

Fru Gerda Ewers och fröken Margareta Ewers köpte fastigheten 1941 och fick året därpå bygglov för inredande av vindsvåningen i storgatehusets vinkel till damskrädderi. År 1961 stod sedan Inga-Lill Lindqvist, född Ewers, som ägare till fastigheten, som sedan ägdes inom familjen till 1995, då Pär Frankenius köpte den. – Under lång tid har här funnits klädesaffär.

Allön 13. Västra Storgatan 40. (RM)

Allön 13. Västra Storgatan 40. (RM)

Allön 13. Huset t.v., Västra Vallgatan 25, senast 1979. (RM)

Allön 13. Huset t.v., Västra Vallgatan 25, senast 1979. (RM)

Tomt 14

Denna tomt är kvarterets sydligaste och omges på tre sidor av gator.

Vid mitten av 1790-talet låg här en av handelsmannen Andreas Hansson ägd gård, som vid storgatan och östra delen av tvärgatan var bebyggd med envåningshus, inrymmande bl.a. en salubod, och vid västra delen av tvärgatan och vid smalgatan med tvåvåningshus, alla i skiftesverk och alla utan uppgift om ålder. Det får väl anses anmärkningsvärt, att det så sent fanns envåningsbebyggelse i trä invid stadens huvudgata.

År 1828, då den bekante grosshandlaren, kommerserådet och riksdagsmannen Jöran Cronius, ansedd som stadens rikaste man, ägde gården, var hela byggnadsbeståndet utbytt. Vid storgatan fanns ett tvåvånings boningshus, med en köpmansbod, i korsvirke och längs tvärgatan i söder likaså ett tvåvåningshus i korsvirke, vilket inrymde lägenheter men också några ekonomiutrymmen och inkörsport. Längs smalgatan och med gavel mot tvärgatan fanns ett tre våningar högt tegelhus, som i bottenvåningen innehöll packhus och stall och i de övre våningarna packhus och foderloft. I norr inne på gården fanns ett två våningar högt halvhus i korsvirke, försett med svalgång. Här fanns saltmagasin, hackelserum, drängkammare m.m. Inga åldersuppgifter finns för de olika husen men de kan tänkas ha blivit uppförda efter att nämnde grosshandlare förvärvat fastigheten 1810.

Efter Jöran Cronius tid var gården fortsatt en handelsgård i olika ägares hand.

År 1900 blev handlanden Thure Persson ny ägare och samma år lät han tydligen först utföra reparationer på alla byggnaderna. I norr fanns nu två tvåvåningsbyggnader, en ekonomibyggnad och ett boningshus. Senare samma år fick han bygglov för mera omfattande förändringar. Storgatehusets skyltfönster förstorades och sänktes och taket mot gatan försågs med kupor. Hela den södra längan försågs med skyltfönster i bottenvåningen varvid inkörsporten flyttades. En mansardvåning inreddes här. Den västra byggnaden, magasinshuset, byggdes om till butiker och lägenheter och inkörsporten flyttades hit. Under år 1901 utfördes arbetena men planerna hade då ändrats i vissa delar. Storgatehuset försågs med mansardvåning och dess södra del förlorade sin gavelkaraktär i och med att södra längans mansardvåning fördes ända fram till hushörnet. Skyltfönstren i de båda byggnaderna förstorades ytterligare. I vardera fanns två butiker. Gårdshusen reparerades också 1901. En del av innergården grävdes ut till källare.

Efter några olika ägare blev direktören Edvard Berner ny ägare 1910 och vid mitten av 1930-talet omnämns kafélokal i hörnhuset vid smalgatan. År 1948 köpte Kristianstads stad fastigheten av änkan. På 1950-talet fanns Borås-magasinet vid hörnet mot Lilla Torg; vid seklets början hade här funnits Rombergs Jernhandel. – År 1953 gavs rivningslov för västra delen av bebyggelsen inne på gården.

Vid början av 1970-talet inrymdes vid torghörnet klädesfirman Junior Center. År 1981 köptes fastigheten av köpmannen Lars Ekberg och samma år gavs bygglov för utbyggnad i ett plan in på gården av affärslokalen. Följande år gavs bygglov efter en brand, som skadat vindsvåningen och längre fram på 1980-talet var det aktuellt igen med överbyggnader inne på gården.

Allön 14. Cardellsgatan 9 - Västra Storgatan 42, evg 1910-talet. (RM)

Allön 14. Cardellsgatan 9 - Västra Storgatan 42, evg 1910-talet. (RM)

Tomt 15

Norra delen. Tidigare nr 10. Redan någon gång på 1600-talet delades heltomten här i två halvtomter och det var sedan först i helt sen tid, som en heltomt genom sammanläggning bildades igen.

År 1872 ägde fältskären Henrik Struve denna norra tomt. Vid storgatan låg då ett boningshus i två våningar, byggt i korsvirke. Dess ålder var inte känd. Härintill låg i norr på tomten ett två våningar högt halvhus i korsvirke, uppfört omkring 1848 och innehållande boningsrum och ett packhus. Vid smalgatan låg ett likaså i två våningar och i korsvirke uppfört boningshus med inkörsport, som var uppfört omkring 1860; ännu 1850 hade här legat ett envåningshus. Vid södra delen av smalgatehusets gårdssida låg ett litet halvhus i två våningar, byggt i korsvirke omkring 1860 och inrett till avträden och vedbodar. Denna lilla byggnad tyck sedan ha blivit ersatt av en ny omkring 1875.

Fältskären Struve sålde 1905 fastigheten till kollegan och svärsonen Janne Thorsén, som de två följande åren lät reparera de olika byggnaderna. Han fick bygglov för att förstora de tre normalstora fönstren i storgatehusets bottenvåning till tre skyltfönster. Här inrymdes fältskärens rakstuga. Det framgår f.ö. av en ritning, att ovanvåningen var något utkragad i förhållande till bottenvåningen.

År 1945 köptes fastigheten av Aktiebolaget Turitz & Co, som sedan sålde den 1958 till Kristianstads stad. Kanske var det nu som smalgatehuset revs; året därpå fanns det i varje fall inte kvar längre. År 1961 revs storgatehuset och gårdslängan och samma år gavs bygglov för uppförande av en kontorsbarack vid storgatan. Här inrymdes sedan först kontor för Linjebuss, sedan LB Resebyrå.

Kristianstads Elektrotekniska Aktiebolag, sedermera Lindsténs Fastighetsförvaltning AB, köpte fastigheten 1981 och fick året därpå bygglov för om- och tillbyggnad, avseende såväl denna fastighet som grannfastigheten i söder, vilka sedan 1983 lades samman. För ritningarna svarade arkitekt SAR Per-Ola Persson, Åhus Arkitektkontor. Kontorsbaracken revs liksom några byggnader på den andra tomten. Ett nytt tvåvåningshus med inredd vind uppfördes vid storgatan på den norra tomten liksom ett nytt hus vid smalgatan, här på båda tomterna och likaså i två våningar med inredd vind. Vidare bebyggdes mittpartiet av den nyskapade tomten, i två våningar med inredd vind liksom också den södra tomtdelens gård, här i två våningar med terrass ovanpå. I gatuhusen inrymdes butiker och bostäder, i gårdsbebyggelsen butiker och kontor. På den norra tomtdelen åstadkoms en passage genom kvarteret.

Södra delen, tidigare nr 11. Denna tomt och gård ägdes 1828 av överstelöjtnanten Fredrik Rosentwist. Här fanns vid storgatan ett tvåvånings boningshus i fogstruket tegel, uppfört omkring 1811 och betydligt reparerat 1827. Vid smalgatan låg ett kalkrappat korsvirkeshus i två våningar, uppfört tydligen 1826. Här fanns lägenheter, selkammare och inkörsport samt tydligen också stall. Inne på gården låg ett hus i skiftesverk och korsvirke.

Guldsmeden Sven Svensson stod sedan som ägare 1850. Storgatehuset hade då reparerats två år tidigare liksom smalgatehuset. I norr låg ett två våningar högt halvhus, åtminstone delvis i korsvirke, som uppförts omkring 1837. Här fanns ett par lägenheter samt ekonomiutrymmen.

Den 3 september 1850 drabbades gården av eldsvåda, varvid storgatehuset nästan helt och hållet brann ned och smalgatehusets tak skadades. Gårdsbyggnadens ovanvåning brann ned fullkomligt och bottenvåningen blev så pass skadad, att den till största delen måste nedrivas. År 1852 tecknade guldsmeden en ny brandförsäkring. Storgatehuset hade från foten blivit uppbyggt igen 1851, i tegel och i två våningars höjd. Smalgatehuset hade reparerats samma år och gårdslängan hade i korsvirke i två våningars höjd blivit till största delen ombyggd, också 1851. Här fanns nu lägenheter. – År 1863 reparerades storgatehuset, varvid vindsvåningen förefaller kunna ha blivit inredd till en lägenhet.

Skomakaren Mårten Christoffersson blev ny ägare 1886 och här växte sonen, sedermera författaren och litteraturprofessorn Fredrik Böök upp. Den nyblivne ägaren lät samma år utföra betydande reparationer i alla tre husen. I smalgatehuset fanns nu en verkstad liksom i gårdslängan. Fastigheten fick år 1900 ny ägare i handlanden Johannes Andersson, vars arvingar sedan var ägare ända till 1978. Bygglov gavs 1937, då Ebba Andersson var ägare, för omändring vad gällde storgatehusets butik och skyltfönster; året därpå omnämns lagerrum för skinn och pälsvaror i källaren och vid mitten av 1940-talet fanns Wadells Päls i huset. – I äldre tid fanns här Nya Wäfnadshandeln.

Kristianstads Elektrotekniska Aktiebolag, sedermera Lindsténs Fastighetsförvaltning AB, köpte fastigheten 1978 och sedan också grannfastigheten i norr tre år senare; de lades samman till en fastighet 1983. Året innan erhölls bygglov för om- och tillbyggnad, avseende hela den nya fastigheten. Smalgatehuset och gårdslängan revs. – Betr. nybyggnationen, se ovan under Norra delen.

Allön 15 (tid. 10) Västra Vallgatan 19, 1954. (RM)

Allön 15 (tid. 10) Västra Vallgatan 19, 1954. (RM)

Allön 15 (tid. 11). Västra Storgatan 36, ev. början 1900-talet. (RM)

Allön 15 (tid. 11). Västra Storgatan 36, ev. början 1900-talet. (RM)

Allön 15 (tid. 11). I mitten, Västra Vallgatan 21, 1954. (RM)

Allön 15 (tid. 11). I mitten, Västra Vallgatan 21, 1954. (RM)

Allön 15 (tid. 10). Västra Storgatan 34, 1960 el. 1961. (RM)

Allön 15 (tid. 10). Västra Storgatan 34, 1960 el. 1961. (RM)

Tomt 16

Norra delen, tidigare nr 5. Denna norra tomt ägdes 1850 av bokbindaremästaren Axel Ahlstedt. Vid storgatan låg ett två våningar högt bostadshus i korsvirke, som var uppfört omkring 1796.

Härintill låg i norr ett korsvirkeshus, tydligen ett envånings halvhus, som likaså var uppfört omkring 1796 Hur det var inrett framgår inte. Vid smalgatan låg ett innevarande år uppfört tvåvåningshus i såväl tegel, bl.a. mot gatan, som korsvirke. Här fanns inkörsport, verkstad och en lägenhet.

År 1875 ägde änkan, Eva Ahlstedt, gården. Smalgatehuset hade reparerats 1870 och inrymde nu två lägenheter. Omkring 1881 ersattes sedan gårdslängan i norr av en ny i tegel i två våningar, inrymmande lägenheter. Ytterligare ett gårdshus i norr fanns vid denna tid.

Bokbindaren C. A. Ahlstedt köpte fastigheten 1882 och sålde den 1895 till handlanden Hjalmar Sommelius. Hans änka lät 1917 utföra en del förändringsarbeten i storgatehuset.

Fröken Hedvig Strengberg köpte så fastigheten 1929 och sålde den 1939 till arkitekten Otto Ohlsson m.fl. Detta år lades tomten samman med granntomten i söder till en tomt; de hade då under 40 års tid haft samma ägare. Byggnaderna på de båda tomterna revs och 1940 uppfördes efter ritningar av arkitekterna Otto Ohlsson och Robert Larsson helt ny bebyggelse på den nya tomten. Vid storgatan uppfördes ett fyravåningshus och vid smalgatan ett trevåningshus, i putsat tegel, storgatehuset dock med bottenvåningens gatufasad klädd med stenskivor. Gården emellan byggdes över. I storgatehusets bottenvåning och i källarplanet över hela tomten inrymdes biografen Saga, med – enligt byggnadsritningarna – konditori i två plan mot storgatan norr om biograf- och husentréerna. I gatuhusen i övrigt inrymdes kontor och lägenheter. År 1964 förvärvades så fastigheten av direktör Lennart Dahlqvist, efter vilken sedan arvingar tog över. År 1997 blev Dahlqvists Fastighetsförvaltning i Kristianstad ägare. – I de planerade konditorilokalerna inrymdes åtminstone redan 1943 utställnings- och försäljningslokaler för Ateljé Lyktan i Åhus och längre fram i tiden, på 1970-talet, Cardinnebutiken.

Södra delen, tidigare nr 6. Denna fastighet ägdes 1828 av hovsekreteraren Fredrik Folqvart Cedergreen, som då också ägde grannfastigheten söder därom. Vid storgatan låg ett bostadshus, två våningar högt och uppfört i korsvirke. Dess ålder var vid denna tid inte känd. Vid smalgatan låg ett skiftesverkshus, troligen en våning högt, som innehöll inkörsport och boningsrum, och på tomten i övrigt en halvlänga i skiftesverk med förvaringsrum och uthus.

Omkring tio år senare, då bagaremästaren Löwegren ägde gården, beskrivs tre byggnader närmare. Vid smalgatan låg ett två våningar högt boningshus i dels korsvirke, dels trä. Inne på tomten, kanske mest troligt längs norra tomtgränsen, låg två hus. Det ena var en tvåvånings träbyggnad, troligen ett halvhus, som innehöll stall, vedbodar m.m. Det andra var ett envånings halvhus, ett brädbeklätt skiftesverkshus, som var inrett till bageri m.m. Åldersuppgifter saknas också nu och storgatehuset är inte medtaget.

Omkring 1850 ägdes gården av bagaremästaren Lars Bong och från omkring 1855 av bagaremästaren Svante Leonard Håkansson. År 1899 blev handlanden Hjalmar Sommelius ägare, varefter denna tomt och granntomten i norr hört under samma ägare. De båda tomterna lades sedermera samman till en tomt 1939. – Betr. senare ägare och nybyggnation 1940, se under Norra delen.

Allön 16 (tid. 5 o. 6). T.h. nr 5 och t.v. nr 6, Västra Storgatan 24 och 26, senast 1939. (RM)

Allön 16 (tid. 5 o. 6). T.h. nr 5 och t.v. nr 6, Västra Storgatan 24 och 26, senast 1939. (RM)

Medborgarcenter hjälper dig

Vi hanterar dina frågor om kommunens verksamheter och du kan besöka oss, ringa oss eller skriva. Oftast får du hjälp direkt, annars lotsar vi ditt ärende rätt.

Stängt Öppnar 25 apr kl 07.45
Hjälpte informationen på sidan dig?