Karl

På denna tomt och på granntomterna i öster låg under 1700-talet bondgården Åhus nr 42.

Den fyrlängade, helt kringbyggda gården, av vilken huset på den ifrågavarande tomten utgör största delen av den i söder belägna boningslängan, ägdes och beboddes från omkring 1840 av åbon Sven Persson medan jorden brukades av andra, från början av 1880-talet av arrendatorn Ola Nilsson, som också han var bosatt i gården. Ola Nilsson köpte 1885 halva gården av Sven Persson och våren 1897 företogs klyvning av hemmanet, som nu hade flera olika ägare. Härvid tillföll gårdens södra, västra och norra längor samt tomtmarken närmast intill Ola Nilsson och den östra längan med anslutande tomtmark Sven Persson. – År 1894 beskrivs Ola Nilssons gård: den södra längan var ett boningshus i korsvirke, den norra en loglänga i korsvirke och skiftesverk och den västra en stall- och fähuslänga i tydligen brädklädd timra. – Den östra längan, som eventuellt redan nu ägdes eller disponerades av Sven Persson, nämns inte.

Vid en omfattande eldsvåda, som hösten 1897 västerifrån svepte fram längs Sjögatan, klarade sig gårdens byggnader. Dock förefaller Ola Nilsson nu ha låtit uppföra nya gårdsbyggnader i väster på sitt skifte, vid nuvarande Möllegatan. Ännu omkring 1900 tycks alla de fyra gamla gårdslängorna ha legat kvar men framemot 1910 inte längre de västra och norra längorna.

Åbon Ola Nilsson dog 1902 och hans änka förefaller sedan ha varit bosatt i den gamla gården liksom förre åbon Sven Persson. Denne dog 1907. Möjligen fanns hans bostad i den honom tilldelade östra längan.

Ola Nilssons änka Hanna Nilsdotter bodde här med sina barn till 1937, då hon dog. Arvingar, bl.a. dottern, tobaksmagasinsarbeterskan Hanna Olsson, ägde och bebodde därefter den redan tidigare till några stadsägor reducerade och sedan 1954 till tomt nr 1 ombildade fastigheten, fram till 1972. Den köptes då av Eva Maria Lovén, som året därpå fick bygglov för omändring i bottenvåningen och inredning av vinden. År 1993 förvärvades fastigheten av Jörgen Bengtsson.

År 1860 fick sedermera timmermannen Anders Pettersson fasta eller lagfart på den tomt, som motsvarar största delen av den nuvarande tomten.

Han och hans hustru liksom deras son, muraren August Pettersson och dennes familj bodde här i ett korsvirkes- och skiftesverkshus med tillhörande uthusbyggnad hösten 1897, när en omfattande eldsvåda längs Sjögatan drabbade dem. Byggnader och lösöre förstördes.

Strax efter branden fick Anders Pettersson avslag på en preliminär förfrågan om att åter få bebygga sin tomt, med motiveringen att plankartan här visade en fri och öppen plats. Våren 1898 övergick fastigheten i sonens ägo och denne fick kort tid därefter bygglov för ett bostadshus, ett envånings tegelhus med vind.

August Pettersson dog 1919, varefter fastigheten övergick i arvingars ägo, fram till 1928, då fröken Emma Lindskog i Stockholm köpte den. Hon flyttade hit 1933.

Efter ett par ägare efter Emma Lindskogs avflyttning 1936, blev stuveriarbetaren Artur Jönsson ny ägare 1952. Året därpå köpte han till främst en del av granntomten i väster och 1955 fick han bygglov för ganska omfattande förändringar i bottenvåningen, inredande av vinden, nya fönster och uppförande av takkupa mot gatan. År 1980 fick han bygglov för omändring av gatufasadens dörr till fönster.

År 1998 förvärvades fastigheten av Martin Sjölin och Karolina Dahlberg.

Denna numera obebyggda tomt motsvarar i stora drag två hela äldre tomter och större delen av en tredje äldre tomt öster därom.

Den södra av de båda västra tomterna, en liten tomt vid gatan, friköptes 1869 från Kronan av husmannen Johan Magnusson. Efter ytterligare några ägare övergick fastigheten 1888 i mamsell Louise Ehrlings ägo. Två år senare flyttade hon hit och benämndes vid 1900-talets början idiotvårdare.

År 1894 fick fröken Ehrling bygglov för förändring och tillbyggnad, uppenbarligen breddning av huset inåt gården, och tre år senare för tillbyggnad vid östra gaveln, inrymmande ett rum och brygghus med bakugn. Denna tillbyggnad var belägen på granntomten i öster, som inköpts just året 1897 (och som därefter, helt eller delvis, haft samma ägare, som den ifrågavarande tomten) efter att huset här förstörts vid en stor eldsvåda, som i oktober detta år härjat i området. Vid denna eldsvåda hade Louise Ehrlings hus, före tillbyggnaden 1894 beskrivet som en korsvirkesbyggnad, klarat sig med endast takskador.

Fastigheten fick ny ägare 1909, med hamnarbetaren Nils Svensson Falk som hyresgäst. Han blev sedan ägare 1915. Efter olika ägare därefter blev Matilda Svensson Stål ägare 1936. Hon sålde 1953 östra delen av den östra granntomten och inköpte samma år största delen av den obebyggda granntomten norr om bostadshuset, vilken del i stort sett ingår i den nuvarande tomten.

År 1964 blev danska medborgarna Leon Houlby och Børge Pedersen nya ägare och 1988 kom fastigheten i Långebro Bil Aktiebolags ägo; i december året därpå gavs rivningslov för huset på tomten. – Fastigheten övergick 1991 i Kristina Skooghs ägo.

Den inledningsvis nämnda tredje äldre tomten, sedermera uppdelad och lagd till granntomterna, friköptes 1872 från Kronan av en Nils Nilsson, som emellertid inte var bosatt här. Han och senare hans änka hyrde ut till änkan Karna Olsdotter och hennes barn, bland dem fiskaren Jöns Bengtsson. Denne köpte 1891 fastigheten och fick fyra år senare bygglov för ny bakugn och skorsten. Han var sedan en av de husägare, som drabbades av ovan nämnda eldsvåda. Hans hus, ett korsvirkes- och skiftesverkshus, brann ned. Kort tid därefter gjorde han förfrågan hos byggnadsnämnden om han fick bygga nytt hus; frågan uppsköts i avvaktan på mätning av tomt och ny gatulinje.
Jöns Bengtsson sålde en knapp månad senare sin obebyggda tomt till fröken Louise Ehrling. – Se vidare ovan beträffande byggnation och senare ägare.

Med Brita Sandström på granntomten i väster som ägare sedan 1974, tillkom denna långsmala tomt genom reglering 1995; på dess södra del är östligaste änden av det hus, som i övrigt finns på granntomten ifråga, belägen.

Kronan var ägare av denna fastighet till 1874, då den friköptes av Måns Persson, som redan samma år sålde vidare till skogvaktaren Anders Nilsson, vilken två år senare flyttade hit med sin familj; det förefaller som om huset på tomten skulle kunna ha uppförts av honom.

Han köpte f.ö. 1874 också den norra av de båda granntomterna i öster; hans båda tomter fick sedan efter honom under lång tid samma ägare.

Åtminstone sedan omkring 1890 har byggnaden varit försedd med den i dag befintliga vinkeln i väster ut mot gatan. Anders Nilsson fick 1896 bygglov för diverse reparationsarbeten, bl.a. flyttning av östra husgaveln. Vid en omfattande eldsvåda längs Sjögatan året därpå drabbades uppenbarligen Anders Nilsson och hans hus inte.

Anders Nilsson flyttade sedan från Åhus ett par år efter sekelskiftet men behöll fastigheten till 1907, då hamnarbetaren Nils Håkansson köpte den. Denne fick 1926 bygglov för en glasveranda vid östra delen av husets gatufasad. Två år senare dog han, varefter änkan, sedan omgift med hamnarbetaren Alfred Löfgren, blev ägare. Efter ytterligare några ägare, bland dem Erling Persson, som 1967 fick lov för ombyggnad av vinkeln i väster till gillestuga m.m., övergick fastigheten 1974 i Brita Sandströms ägo.

På den västra delen av denna tomt, till vilken tidigare hörde också den angränsande lilla tomt nr 12, men framför allt på granntomten i väster låg under 1800-talet bondgården Åhus nr 42.

Den fyrlängade, helt kringbyggda gården, av vilken huset på den ifrågavarande tomten utgör den östra längan, ägdes och beboddes från omkring 1840 av åbon Sven Persson medan jorden brukades av andra, från början av 1880-talet av arrendatorn Ola Nilsson, som också han var bosatt i gården. Ola Nilsson köpte 1885 halva gården av Sven Persson och våren 1897 företogs klyvning av hela hemmanet, som nu hade flera olika delägare. Härvid tillföll den östra längan och tomtmarken närmast öster därom Sven Persson medan byggnaderna i övrigt med därtill anslutande tomtmark tillföll Ola Nilsson. – En brandförsäkring 1894 av Ola Nilssons gård tar inte upp den östra längan; den ägdes eller disponerades kanske redan nu av Sven Persson.

Vid en stor brand, som hösten 1897 härjade längs Sjögatan, klarade sig gårdens byggnader. Ola Nilsson förefaller dock, enligt uppgift, nu ha uppfört nya byggnader i väster på sitt skifte, vid nuvarande Möllegatan. Ännu omkring 1900 förefaller alla de fyra gamla gårdslängorna ha legat kvar men framemot 1910 inte längre de västra och norra längorna.

Gårdens gamle ägare Sven Persson bodde kvar till sin död 1907, antingen i den gamla boningslängan eller i den östra, honom vid hemmansklyvningen tilldelade längan; det är ovisst om denna redan vid slutet av 1800-talet innehöll boningsrum eller om de i dag befintliga rummen inreddes först vid något senare tillfälle.

Hamnarbetaren Olof Persson köpte sedan fastigheten 1908 och flyttade hit. År 1943 blev diversearbetaren Nils Olsson ägare. Hans änka Svea Olsson fick 1966 bygglov för ny fasadklädsel på gaveln mot gatan. Huset innehöll vid denna tid bostad i större, södra delen, vilken förefaller vara uppförd åtminstone delvis i korsvirke eller skiftesverk, medan den norra delen var av uthuskaraktär.

Svea Olsson sålde tre år senare till Kerstin Blomqvist men bodde kvar ytterligare ett antal år. Kerstin Blomqvist blev sedan vid mitten av 1980-talet en av tre delägare. År 1996 blev Marcus Ewe ägare och erhöll samma år bygglov för fasadändringar.

Denna lilla obebyggda tomt vid gatan i norr är sedan 1953 i kommunal ägo.

Den ingick tidigare i den större tomt, på vilken den östra längan av den forna bondgården Åhus nr 42 är belägen; eventuellt har gårdens nordöstra hörn varit beläget på den ifrågavarande tomten.