Hovrätten

År 1845, då tomten ägdes av änkefriherrinnan Ewa Wrede, bestod gårdens bebyggelse av fyra hus.

Vid gatan låg en tvåvåningsbyggnad i till största delen tegel, i övrigt korsvirke, som innehöll boningsrum och rimligen inkörsport och som angavs vara omkring 50 år gammal och i så fall uppförd omkring 1795. Den södra delen förefaller dock kunna vara äldre; byggnaden här uppgavs vid början av 1780-talet vara nybyggd i senare åren och kanske är det fråga om den byggnad, i vilken revolutionen i Kristianstad startade sommaren 1772. Den norra delen kan däremot vara av nämnda ålder. Vid mittpartiet av gatuhuset anslöt en gårdslänga i två våningar i dels tegel, dels korsvirke, som inrymde boningsrum över en välvd källare. Åldern angavs till omkring 50 år. Anslutande härtill i öster på tomten fanns en tegelbyggnad i två våningar med boningsrum, omkring 40 år gammal och i så fall uppförd vid 1800-talets början. Samma ålder uppgavs för en fjärde länga, en uthuslänga i korsvirke i norr på tomten, innehållande bl.a. brygghus och vedbodar.

År 1889 blev änkegrevinnan Emerence Cederström gårdens ägare. Detta år beskrivs storgatehuset vara försett med fyra frontespiser, kanske tillkomna i samband med betydande reparationer två år tidigare.

Verldsgoodtemplarordens i Christianstad Byggnads aktiebolag köpte sedan fastigheten 1896 och samma år erhölls bygglov för förändring av den östra längan. Bl.a. delades ett tidigare samlingsrum upp på två boningsrum. År 1901 uppfördes en stor byggnad under halvtak i norr på tomten, ritad av byggmästaren Per Sunesson. Den innehöll främst en stor samlingssal i två våningars höjd med läktare. Tillträdet skedde genom vestibul och kapprum i gatuhusets norra del. I detta omnämns nu utöver boningsrum också en mindre sal.

År 1911 blev Frälsningsarméns Förlags aktiebolag i Stockholm ny ägare. Bygglov gavs 1938 för förändringar i gatuhuset, bl.a. tillkom entrérum och soldatrum. Året därpå anges denna byggnad innehålla samlingssal med kök och lägenheter, det anslutande gårdshuset lägenheter, det östra gårdshuset samlingssal och lägenheter och byggnaden i norr en större samlingssal.
År 1999 blev Anastasios Kazantzidis och Magnus Svensson ägare, varefter ombyggnad skett för kontor m.m. i gatuhuset och för utställningar i den stora samlingssalen.
Litt.: Friström, S.: Märklig byggnad mot nya tider. Kristianstadsbladet/Lång-lördagbladet juli 1999.

Enligt en uppgift 1782, då fastigheten tillhörde prosten Jöran Petter Herslow, hade ett nytt hus vid gatan uppförts omkring 1780 i två våningar och i korsvirke, innehållande inkörsport och boningsrum.

I norr på tomten anslöt en korsvirkeslänga i dels en, dels två våningars höjd med boningsrum, vilken nyligen undergått total reparation. Under båda dessa hus fanns välvd källare. Ytterligare två längor fanns på tomten.

År 1836, när fastigheten ägdes av lanträntmästaren Fredrik Johan von der Luft, uppgavs att gatuhuset till större delen blivit ombyggt 1829. Den norra längan var tydligen den gamla, dock förlängd och i sin helhet i två våningar, medan en ny södra länga, ett tvåvånings halvhus i korsvirke med boningsrum och vedbodar, uppförts 1830. En länga i öster, av samma beskaffenhet som den södra och med stall och tillhörande utrymmen, hade uppförts 1826.

Skolläraren Peter Nilsson Nihlén var ägare 1870. Året innan hade alla längorna reparerats. Gatuhuset hade blivit omkring en halv meter högre och de norra och östra längorna förefaller ha byggts på med en tredje våning, båda inrymmande främst boningsrum men den sistnämnda också en målareverkstad. Också en del av den södra längan var i tre våningar, med lägenheter.

År 1890 köpte vice häradshövdingen och stadsfogden Gustaf Hintze fastigheten och fick samma år bygglov för omfattande förändringar, varvid speciellt gatuhuset, efter ritningar av Svante Svenssons ritkontor i Karlshamn, nämnda år fick en påkostad ny gestaltning genom att det till största delen byggdes om. Väggen mot gatan var nu i tegel, med bottenvåningen putsad och tegelytan i ovanvåningen försedd med olika dekorativa element. Vindsvåningen togs i bruk för boende och alla boningsrum nyinreddes och försågs med kakelugnar från Rörstrands fabrik. ”I blomsterrummet är inrett ett större väggfast aqvarium.” De norra och södra längorna blev mer eller mindre ombyggda och nyinredda. Också den östra längan reparerades. Ett nytillskott var en toilettbyggnad i nordost under gårdsplanen. Hela gården innehöll lägenheter. – Vid början av 1910-talet fanns kontorsrum i gatuhusets bottenvåning.

År 1937, när änkefru Clara Plantin sedan året innan var ägare, gavs bygglov för ombyggnad bl.a. av bottenvåningen i gatuhuset, varvid nytt entréparti tillkom, för Hotell Turisten, som förefaller kunna ha startats vid denna tid. – År 1942 uppges alla byggnaderna, med fröken Anna Nilsson som ny ägare, innehålla hotellrum.

Bygglov för ombyggnad av bottenvåningarna i de olika längorna gavs 1969 och 1970, då Stig Svensson var ägare, och för överglasning i två våningars höjd av hotellets gård 1992, då Kommanditbolaget Vispingen, Neumann & Co, var ägare.

Denna fastighet ägdes vid mitten av 1790-talet av borgmästaren Nils Callerholm och var då bebyggd med tre hus.

Vid gatan låg ett envåningshus i korsvirke över välvd källare, uppfört i senare tider. Intill i söder på tomten låg ett envånings skiftesverkshus, som innehöll kök och tjänstehjonsrum och intill detta ytterligare ett trähus i en våning med kostall. Senast på 1820-talet förefaller gatuhuset ha breddats inåt gården och gårdshuset kunna ha fått en ovanvåning i korsvirke.

Majoren Axel Andersin var ägare 1837. Detta år uppfördes ett nytt boningshus med inkörsport i två våningar i tegel mot gatan och korsvirke i övrigt samt reparerades den södra längan, som nu uppges vara uppförd i korsvirke och innehålla boningsrum och packhus. Det fanns också en korsvirkeslänga med bl.a. avträdeshus och svinstia.

Året 1848 skedde nästa nybyggnation. Ägare var då regementsbokhållaren Gust. Joh. Rosvall. I söder uppfördes en länga med lägenheter, i öster en länga med uthusutrymmen och boningsrum och i norr en länga med avträdeshus och vedbod, alla tvåvånings halvlängor i korsvirke. Gatuhuset reparerades samma år, varvid vindskupor och vindsrum kan ha tillkommit.

Sergeanten, sedermera styckjunkaren August Almblom köpte gården 1898 och lät sedan 1910 reparera gatuhuset.

År 1940 blev köpmannen Gustaf Lindstén ägare. Detta år omtalas i gatuhuset utöver en lägenhet också fem enkelrum; möjligen kan den hotellverksamhet, som åtminstone under andra hälften av samma årtionde fanns här under namnet Hotell Centric, ha igångsatts vid denna tid.

Efter ett flertal olika ägare, som fortsatt hotelldriften, blev Birgitta Boström ensam ägare 1986.

Denna till Kronohuset-komplexet hörande tomt motsvarar norra delen av den tomt, som vid början av 1780-talet hyste ”KronoBagerie och Magazinet wid Stora Torget.”

Kronans bageri fanns kvar under större delen av 1800-talets första hälft. På nordvästra delen av den ifrågavarande tomten och på angränsande del av granntomten i väster finns i dag en sentida garagebyggnad.

Kronan var ägare av tomten till 1994, då Vasakronan AB köpte såväl denna tomt som de båda med Stora Kronohuset bebyggda tomterna intill.

Denna tomt utgörs av i väster den tomt, som på 1780-talet benämndes ”Krono-Brenneriets Wedgård” (en då obebyggd tomt).

Den inköptes av Kronan på 1770-talet, och i sydost södra delen av den tomt, som vid samma tid angavs vara bebyggd med ”Krono-Bagerie och Magazinet wid Stora Torget”; denna tomt hade inköpts av danska kronan vid mitten av 1600-talet och använts för kronobageri och proviantförråd.

År 1840 stod på ifrågavarande tomt och på södra delen av granntomten i väster en stor byggnad i tre våningar färdig, i dag kallad Stora Kronohuset. Wendes artilleriregemente tog den västra delen i anspråk och Hovrätten över Skåne och Blekinge den östra delen. Vem som ursprungligen ritat byggnaden, som anses vara stadens vackraste profana byggnad, är inte känt. Det med genomkörsel försedda mittpartiet utformades av arkitekten Johan Adolf Hawerman.

Hovrätten flyttade 1917 från byggnaden, som sedan helt togs i anspråk av Wendes artilleriregemente. Den s.k. Kronsalen omvandlades till officersmäss. Regementets stab fanns sedan kvar till 1953, varefter andra militära myndigheter använt byggnaden, vilken 1994 förklarades för byggnadsminne. – Inne på gården låg åtminstone omkring 1940 tre olika byggnader, som sedermera rivits. Därefter har i norr en garagebyggnad uppförts, som också sträcker sig in på den till Kronohuset-komplexet hörande granntomten i nordost.
Kronan var ägare av tomten till 1994, då Vasakronan AB köpte såväl denna tomt som två granntomter.

Litt.: Friström, S.: Kronohuset ”legibus et armis”. Kristianstadsbladet/LånglördagsBladet mars 1992.

Denna tomt, som i dag ingår i Kronohuset-komplexet, inköptes 1774 av Kronan för inrättande av garnisonssjukhus och marketenteri.

År 1825 uppfördes en ny byggnad i tegel i två våningar för detta ändamål i nordväst på tomten längs gatan.

På tomtens södra del uppfördes liksom på granntomten i öster vid torget det 1840 färdigställda Stora Kronohuset; se under Tomt nr 22. Den forna sjukhusbyggnaden, med en vinkel i norr in på gården, inlemmades i Kronohuset-komplexet.

Kronan var ägare av tomten till 1994, då Vasakronan AB köpte såväl denna tomt som två granntomter.

Denna tomt vid kvarterets nordvästra hörn omfattar största delen av en tidigare tomt nr 1, som 1866 ägdes av traktören Johan Peter Blomquist.

Den var då bebyggd längs alla tomtens sidor men en brandförsäkring nämnda år ger endast upplysning om ett av husen, ett tvåvåningshus uppfört omkring 1853 i vinkel vid gatan i norr och in på tomten. Det var byggt dels i tegel, dels i korsvirke och inrymde inkörsport och lägenheter.

År 1896, då fastigheten ägdes av styckjunkaren Frans Elof Rydman, framgår det att huset i vinkel vid gathörnet var ett obekant gammalt boningshus i korsvirke, en våning högt, och att gårdshuset i söder var ett tvåvånings boningshus i korsvirke, som enligt åldersuppgift uppförts omkring 1850. Här fanns också mangelbod. – Nämnda boningshus i en våning har senare daterats till omkring 1700.
Anna Linéa Holm blev ägare av fastigheten 1946 och året därpå erhölls bygglov för ett nytt, av arkitekten Einar Johanson ritat boningshus i fyra våningar men med ett kort trevåningsparti mot gatan i norr. År 1948 blev Bostadsrättsföreningen Hovrätten ägare. Den östligaste delen av tomten hade då överförts till granntomten i öster; den kvarvarande bebyggelsen på denna del revs efter rivningslov 1965.

Denna del var 1889, då den ägdes av styckjunkaren Frans Elof Rydman, som ägde också granntomten i väster, bebyggd med ett tvåvånings vinkelhus i tegel vid en helt liten gård.

Nordvästra delen. Det var uppfört omkring 1860 och innehöll två lägenheter. Vid början av 1920-talet, då tomten ägdes av tygskrivaren A. Wallengren, uppges huset vara uppfört i såväl tegel som korsvirke liksom 1939, då fru Anette Holmgren var ägare.

År 1965 gavs rivningslov för huset (liksom för den i väster längs gatan anslutande återstoden av det här tidigare till grannfastigheten i väster hörande huset). Tomten hade då året innan lagts samman med granntomten i öster, till tomt nr 27.

Övriga delen. På den östra och större delen härav låg 1803 vice auditören och stadsfiskalen Georg Bogislaus Herslows gård. Dess östra länga, vid storgatan, var ett ”något gammalt” boningshus i korsvirke i två våningar. I norr, utmed gatan här, låg en envåningslänga i korsvirke med bl.a. inkörsel, kök och tjänstehjonsrum. I söder låg en halvlänga i korsvirke i två våningar med bl.a. packhus och vedhammel.

Tjugofem år senare, då denna tomt utökats åt väster och då ägaren var kopparslagaren Lars Lindström, innehöll den södra längan utöver rum och packhus också kopparslagareverkstad. Nu fanns i norr vid gatan ytterligare en byggnad, ett envånings boningshus i korsvirke, som också inrymde packhus. En femte byggnad var ett stall i en våning i timmer.

Efter bygglov 1889 uppfördes ett nytt hus i vinkel vid gathörnet. Det var ett trevåningshus i tegel med inkörsport och lägenheter; en av de senare fanns i källaren. Ägare var byggmästaren N. P. Lundquist, som sedan sålde fastigheten två år senare. År 1901, då styckjunkaren P. Stridsberg var ägare, gavs bygglov för en byggnad i sydväst på tomten, ett trevåningshus med lägenheter och inredd vind. – På 1930-talet fanns en cykelreparationsverkstad i det större husets källare.

Kristianstads stad köpte fastigheten 1962 (och grannfastigheten i väster året därpå), varefter tomten nr 27 bildades 1964. Fyra år senare gavs rivningslov för gårdsbyggnaden och 1975 bygglov för ombyggnad av hörnhuset till inackorderingshem.

Denna tomt tillhörde 1797 tullnären Johan Feuk. Längan vid gatan i öster uppgavs vara uppförd i äldre tider; sedermera har bedömts, att den bör ha stått någorlunda färdiguppförd sommaren 1616.

Nordligaste delen, tidigare tomt nr 4. Det var ett boningshus med inkörsport och välvda källare. I norr låg en tvåvåningslänga i korsvirke, som uppförts 1795 och som inrymde bl.a. boningsrum. I norr fanns ytterligare en byggnad av samma beskaffenhet, som inrymde packhus, visthus och skräprum. I väster låg en envåningslänga i korsvirke med bl.a. stall och fähus.

Kopparslagaren Christ. Wilh. Albrecht var gårdens ägare 1837. I tydligen norra längan omnämns nu verkstadsrum och kolbod. En envåningslänga i korsvirke, ett halvhus med bl.a. packhus, förefaller kunna ha varit belägen i söder på tomten.

År 1889 var landssekreteraren Carl Arcadius Olson ägare av gården, som bestod av fyra sammanbyggda längor. Längs gatan låg 1600-talshuset. Längs tomtens övriga sidor låg två våningar höga halvlängor i korsvirke, den norra uppförd omkring 1875 och inrymmande boningsrum, den södra omkring 50 år gammal och i så fall uppförd omkring 1840, tillbyggd 1877 och inrymmande boningsrum, samt den västra av samma ålder som den södra och inrymmande stall, vagnsport m.m.

Landsfogden Carl Holger Areskoug blev så ägare på 1910-talet (liksom av grannfastigheten i söder; båda fastigheterna hade haft samma ägare åtminstone sedan 1870-talet). I den västra gårdslängan redovisas sedan 1927 bl.a. verkstad för reparation av elektriska motorer. Dödsboet efter landsfogden Areskoug sålde 1955 fastigheten till Fastighetsaktiebolaget Sulcus, som samma år även köpte de tre fastigheterna söder därom, varefter en ny fastighet, tomt nr 28, bildades 1959. Detta år revs det gamla byggnadsbeståndet (däribland stadens äldsta daterade profana byggnad i den Areskougska gården) och gavs bygglov för en lång, fyra våningar hög byggnad, ritad av arkitekterna SAR Fritz Jaenecke och Sten Samuelson, och inrymmande butiker och kontor i bottenvåningen och lägenheter i de övre våningarna. – År 1994 blev AB Kristianstadsbyggen ägare.

Norra mellersta delen, tidigare tomt nr 6. Ägare var 1802 kaptenen Georg Hoppenstedt. Gatuhuset var ett tvåvåningshus i tegel med portinkörsel och boningsrum över såväl välvda som ovälvda källare. I norr fanns en boningslänga av samma beskaffenhet över en välvd källare, ett envånings korsvirkeshus med kök och tjänstehjonsrum samt ett tvåvåningshus i tegel med bl.a. brygghus. I söder låg en skiftesverkslänga med bl.a. stall, vagnslider och hönshus. I väster fanns två tvåvånings halvhus, det ena i tegel med bl.a. stall och vagnsskjul, det andra i korsvirke och avsett för ved. Några åldersuppgifter för dessa byggnader föreligger inte. – Längre fram, åtminstone på 1840-talet, fungerade gården som landshövdingeresidens.

År 1871 ägdes fastigheten av landssekreteraren Carl Arcadius Olson. Gatuhuset, som uppges vara omkring 100 år gammalt, hade blivit betydligt reparerat och påbyggt med en tredje våning 1862, också den med boningsrum. Den norra längan, för vilken åldersuppgift saknas, var ett tvåvånings boningshus i dels tegel, dels korsvirke, som i sin östra del var högre än resten. Den södra längan var en omkring 1867 tillkommen trevåningsbyggnad, vars östra hälft var uppförd i tegel och västra i korsvirke. Här inrymdes boningsrum i östra delen och vagnsport, stall och vedbodar i västra delen. I väster låg ett tvåvånings boningshus i tegel, för vilket åldersuppgift saknas. – Tio år senare byggdes östra delen av norra längan på med en tredje våning i korsvirke. År 1888 uppgavs storgatehuset vara omkring 126 år gammalt och i så fall uppfört vid början av 1760-talet (dock inte den tredje våningen).

I samband med ombyggnadsarbeten efter bygglov 1907, då fastigheten ägdes av Kristianstads Bageriförening u.p.a., framgår att det i den södra längans västra del fanns verkstadslokaler i alla våningarna.

På 1910-talet blev landsfogden Carl Holger Areskoug ägare. Han lät sedan utföra förändringsarbeten 1927 i alla fyra längorna. Hans dödsbo, som 1938 fått bygglov för förändring av resandevåning, sålde så fastigheten (liksom också grannfastigheten i norr) 1955 till Fastighetsaktiebolaget Sulcus, som samma år köpte också de två fastigheterna söder därom. En ny fastighet, tomt nr 28, bildades 1959.

– Se vidare under Nordligaste delen, tidigare tomt nr 4.

Södra mellersta delen, tidigare tomt nr 8. År 1828 ägdes fastigheten av apotekaren Pehr Cronius. Vid gatan låg ett tvåvåningshus i korsvirke, som omkring 30 år tidigare uppgivits vara uppfört dels i äldre tid, dels i senare åren. Inkörsport, boningsrum och ett apoteksrum fanns här. I norr, dock inte vid tomtgränsen utan inne på tomten, låg en omkring 1804 uppförd tvåvåningslänga i korsvirke, som innehöll boningsrum och apotekslaboratorium. I söder fanns ett omkring 1813 uppfört tvåvånings korsvirkeshus, som innehöll rum och vedhammel. I väster låg en trälänga. Ytterligare en byggnad fanns, ett halvhus i skiftesverk, som inrymde bl.a. vagnsskjul, packhus och stötkammare.

Handlanden Johan Petter Hintze ägde fastigheten 1849. Gatuhuset innehöll nu utöver boningsrum också handelsbod, två bodkamrar och en kammare för varuupplag. I den inne på gården belägna stora längan fanns nu bl.a. ett större färgeri. Två nybyggda halvhus i korsvirke och skiftesverk hörde till de övriga byggnaderna.

År 1870, när handlanden Fredrik Wilhelm Fiedler var ägare, beskrivs några av gårdens längor. I den södra fanns då arbetsrum för cigarrfabrik. I den västra, ett tvåvånings halvhus i korsvirke, som uppförts omkring 1847, fanns ett par rum med torkugnar för snus- och cigarrfabrik samt packhus. I en mindre tvåvånings halvlänga i korsvirke vid norra tomtgränsen, av obekant ålder, fanns vedbodar.

Sex år senare köpte handlanden Johan August Albrecht gården och lät samma år utföra reparationer. Den stora gårdslängan inrymde nu lägenheter. I den södra fanns ännu ett större rum för cigarrfabrik.

Handlanden L. Pehrsson blev sedan gårdens ägare 1885 och lät samma år utföra arbeten på samtliga byggnader. Längan vid norra tomtgränsen blev tillbyggd i öster och kom att inrymma bl.a. en verkstad. I den västra längan fanns nu utöver boningsrum också ett magasin och tre rum för verkstäder. Övriga hus inrymde så gott som uteslutande lägenheter.

Handlanden Pehrssons änka sålde 1904 fastigheten till landskanslisten Anders Grén, som året därpå fick bygglov för bl.a. skyltfönster till butik i gatuhuset. I den norra längan anges finnas en och i den västra två verkstadslokaler. År 1929 fanns i västra längan utöver boningsrum även målareverkstad och en samlingslokal, omnämnda också 1941, då rum för affärsrörelse fanns i gatuhuset och i norra längan.

År 1955 köpte Fastighetsaktiebolaget Sulcus såväl denna fastighet som två grannfastigheter i norr och en i söder. En ny fastighet, tomt nr 28, bildades 1959. – Se vidare under Nordligaste delen, tidigare tomt nr 4.

Sydligaste delen, tidigare tomt nr 10. År 1783 ägdes denna stora tomt, motsvarande två äldre s.k. heltomter, av lanträntmästaren Mathias Testrup (som då f.ö. ägde också gården söder därom). Fem olika längor utgjorde bebyggelsen. Gatuhuset, tydligen i korvirke, var en våning högt åt gatan, två åt gården. Det var byggt i senare åren. Här fanns port, boningsrum, sädesmagasin och svalgång samt bl.a. välvda källare. Den norra längan var uppförd i korsvirke i två våningar och innehöll boningsrum och spannmålsmagasin. Den södra längan, som var uppförd i korsvirke i en våning i senare åren, innehöll folkstuga och brygghus. I väster fanns två korsvirkeslängor, den ena i två våningar med bl.a. vagnslider, den andra i en våning med stall, fähus, drängkammare och höskulle.

Gården ägdes 45 år senare, 1828, av änkeprostinnan Johanna Herslov. Uppenbarligen var byggnaderna och deras funktioner de samma som på 1780-talet. Gatuhuset anges nu vara ett korsvirkeshus i två våningar av obekant ålder, reparerat 1810.

Boktryckeribolaget Schmidt & Co. var sedan ägare åtminstone omkring 1840; i gården fanns tryckeri och redaktion för Skånska Posten. Gatuhuset hade vid denna tid undergått betydande interiöra förändringar. Den södra längan hade 1832 blivit helt ombyggd eller nyuppförd i korsvirke i två våningar och inrymde nu bl.a. verkstadsrum i båda våningarna.

År 1868 ägdes gården av snickaremästaren Carl Gustaf Angelin. De östra, norra och södra längorna innehöll lägenheter, den sistnämnda också två verkstäder. – Vid denna tid förefaller en obebyggd del, tydligen trädgårdsmark, av granntomten i söder ha hört till gården ifråga.

År 1873 uppfördes dels en ny halvlänga i väster, ett boningshus i såväl tegel som korsvirke i två våningars höjd, dels en ny byggnad på östra delen av trädgården i söder, ett trevåningshus i korsvirke med magasin, vedbodar och avträdeshus. Året därpå påbyggdes den norra längan med en tredje våning under halvtak, också denna med boningsrum.

Fabrikören Angelin sålde 1895 sin gård till handlandena Mårten Pehrsson och L. Pehrsson. Husägaren Bengt Gustafsson blev så ägare 1902; gården kom sedermera att kallas Himla-Bengtens gård. Änkan Emma Gustafsson blev sedan ägare 1930. Året därpå uppges gatuhuset i källaren innehålla rum för affärsrörelse och skomakareverkstad. Den sydvästra längan inrymde då en målareverkstad och en snickareverkstad och den sydöstra bl.a. bilgarage. En ny byggnad hade uppförts 1930 på trädgårdsområdet i söder, en envånings uthusbyggnad i korsvirke. – Fram till 1930 var synagoga inrymd i ett av gårdshusen.

År 1955 köpte Fastighetsaktiebolaget Sulcus såväl denna fastighet som de tre fastigheterna norr därom. En ny fastighet, tomt nr 28, bildades 1959. – Se vidare under Nordligaste delen, tidigare tomt nr 4.

Tomtens södra del bebyggdes 1630 med ett tvåvåningshus i tegel av skomakaren Mauritz Drewes. Gården var sedan i familjens ägo till 1710-talet.

Fortifikationshuset. Den ägdes därefter av olika präster; någon ny prästgård hade inte blivit uppförd efter krigshändelserna på 1670-talet. Borgmästaren Carl Schulten köpte så gården vid mitten av 1750-talet och lät 1758 i tegel och i två våningar uppföra en förlängning mot norr av gatuhuset, med en flygel in på gården. Under en tid bedrevs krogrörelse i hans hus.

År 1764 sålde borgmästare Schulten fastigheten till Kronan, som tog gården i anspråk för chefen vid Skånska fortifikationsbrigaden. Vid denna tid fanns vid norra tomtgränsen först ett gårdsrum innanför inkörsporten här och sedan brygghus och mangelbod i en våning i korsvirke. Mitt på tomten, söder om 1758 års flygel, fanns en trälänga till största delen i en våning, som innehöll bl.a. kök, kamrar och häststall. I sydost fanns, likaså i trä och i en våning, kostall och andra ekonomiutrymmen. I söder låg en envånings trälänga med ekonomiutrymmen. – Den södra delen av det nuvarande två våningar höga gårdsutbygget uppfördes 1772.

Efter 1781 användes gården inte längre som brigadchefshus utan som fortifikationskontor. Den 1821 nyinrättade Hovrätten över Skåne och Blekinge hade från detta år och under de följande 20 åren sina lokaler i byggnaden. Därefter användes den av Wendes artilleriregemente för utbildningsverksamhet, med benämningen Informationen.

När denna verksamhet upphört vid början av 1900-talet, användes lokalerna för militärskrädderi och olika expeditioner. Senare förlades Milo Syds fortifikationsavdelning hit och därefter dess intendenturavdelning; bygglov gavs 1958 för ombyggnad till kontorsrum. – År 1994 blev Vasakronan AB ägare.
Litt.: Andersson, Th.: Fortifikationshuset. Föreningen Gamla Christianstad. Årsskrift Nr 16 1963. Kristianstad u.å.

Denna tomt tillhörde 1845 änkefriherrinnan Eva Wrede (som också ägde granntomten i norr).

Vid gatan låg ett envåningshus i korsvirke, ett boningshus med inkörsport, som uppgavs vara omkring 40 år gammalt och i så fall uppfört omkring 1805. Det var i norr försett med ett utbygge in på gården. En andra byggnad fanns i öster på tomten, ett envåningshus i dels tegel, dels korsvirke, som uppförts omkring 1809 och som inrymde häststall, seldonskamrar, vagnslider och foderloft.

År 1887 sålde änkegrevinnan Charlotta Rålamb fastigheten, som hittills haft samma ägare som grannfastigheten i norr, till vaktmästaren P. J. Fröberg. Denne sålde samma år vidare till Verldsgoodtemplarordens i Christianstad Byggnads-Aktiebolag, som året därpå lät uppföra en ny gårdsbyggnad på den gamlas plats, ett tvåvåningshus i tegel med lägenheter och en större sal. År 1904 fick man bygglov för ett året därpå färdigställt nytt hus vid gatan. Det var ett av byggmästaren Per Sunesson ritat tegelhus i tre våningar och mansardvåning, som innehöll inkörsport och lägenheter. År 1923 tillkom ett trapphus vid norra änden av gårdshuset, vilket också nu innehöll lägenheter och en större samlingssal.

Godtemplarorden sålde 1974 fastigheten, vilken efter att ha haft ett par olika ägare, tre år senare köptes av Kristianstads kommun. Näste ägare blev 1982 Ann Levinson, som året därpå fick bygglov för ombyggnad av gatuhuset, bl.a. inredande av vinden. Det framgår, att det fanns teaterlokal i gårdshuset, liksom f.ö. också vid 1900-talets början. År 1998 blev C.-G. Larsson i Köpinge Byggnads AB ägare.

Landskamreren Carl Kiellander ägde 1828 denna fastighet, som då hade följande bebyggelse. Vid gatan låg ett tvåvåningshus med flyglar inåt gården, uppfört i tegel åt gatan och i korsvirke i övrigt omkring 1801.

Här fanns inkörsport och boningsrum. I norr på tomten fanns ett tvåvåningshus i korsvirke med boningsrum och några ekonomiutrymmen och i söder ett envåningshus i korsvirke med boningsrum, båda av samma ålder som gatuhuset. I öster låg ett envåningshus i korsvirke och skiftesverk, uppfört omkring 1808. Det inrymde vagnshus, fähus, hönshus och foderloft. Intill och söder om sistnämnda byggnad fanns en bod i korsvirke med brädor samt ett avträdeshus.
Rådmannen Berndt Hjort var gårdens ägare 1836. I norra längan fanns nu uteslutande boningsrum. Den södra, som försetts med en andra våning 1830 och som också förlängts, inrymde förutom boningsrum också packhus och vedbodar.

År 1857 ägdes fastigheten av borgmästaren Gustaf Abraham Sjövall och detta år förlängdes de norra och södra längorna. Tjugo år senare var landskamreren Anton Fredrik Lychou ägare. En femte byggnad upptas nu, norr om den östra längan på en mot norr i vinkel gående del av tomten. Det var ett tvåvånings korsvirkeshus med bodar och boningsrum, utan åldersuppgift.

Förre styckjunkaren Johannes Björkegren, som köpt gården 1905, lät 1907 bygga om den östra längan till snickeriverkstad; en del av byggnaden nyuppfördes nu. År 1942, när gården ägdes av fröknarna Willie och Doris Fridolin, fanns i de övriga byggnaderna så gott som uteslutande lägenheter; en envåningsbyggnad i trä med vedbodar fanns dock vid östra änden av den västra norra längan. – År 1961 fanns snickeriverkstaden kvar och vidare en skomakeriverkstad i den södra längan.

År 1964 köpte Arkitekt Einar Johanson & Söner Aktiebolag och Edvard Johanson vardera hälften av fastigheten. Köpman Carl Erik Sandelin blev så ny ägare 1981 och tre år senare gavs bygglov för ombyggnad av vissa kontorslokaler till lägenheter liksom också 1995. År 1996 blev Fregrami Med AB fastighetens ägare.

Denna s.k. halvtomt är bebyggd med ett litet, troligen omkring 1640 uppfört s.k. lejehus eller hyresbod, som är det enda bevarade i sitt slag i staden. Det är ett envånings boningshus i korsvirke med portgenomgång.

I samband med byggnadsundersökning på 1970-talet gjordes iakttagelser, som antyder att det kan ha funnits en handelsbod utåt gatan med en kammare innanför i husets nordligaste del. Söder härom fanns förr en portgenomgång och därefter ett boningsrum. Tillhörande kök synes ha legat i en tillbyggnad åt gården.

Söder om huset, på granntomten, vilken fram till slutet av 1600-talet tillsammans med tomten ifråga utgjorde en enda tomt, har funnits en likadan hyresbod, dock med spegelvänd plan, vilken revs när ett nytt hus uppfördes här omkring 1801. – Vid samma tid var huset på den här aktuella tomten föremål för en stor ombyggnad.

År 1835 ägdes fastigheten av skomakaremästaren B. P. Herrström. Den var då bebyggd med gatuhuset i korsvirke i en våning, en tillbyggnad inåt gården av träplankor i en våning med kök och spiskammare samt ytterligare ett hus, ett halvhus av träplankor i en våning med ett rum och vedbod. Vid något tillfälle har tillbyggnaden, kanske båda gårdsbyggnaderna, rivits för att ge plats åt den nuvarande gårdsbyggnaden i två våningar och korsvirke, inrymmande bl.a. kök i bottenvåningen och boningsrum i ovanvåningen. – Under någon period skall skomakeri har varit inrymt på vinden i gatuhuset.

Arvingar inom släkten Herrström ägde fastigheten till 1909. År 1917 blev så Verldsgoodtemplarordens i Kristianstad byggnadsaktiebolag, som ägde grannfastigheten i norr, ny ägare. År 1971 lades tomten ifråga samman med bl.a. granntomten i norr till en ny tomt, som tre år senare såldes till Bengt Arne Lindqvist och Sören Percy Sjöberg. Den ifrågavarande, äldre tomten avstyckades dock året därpå och såldes till Håkan Håkansson, som i sin tur 1982 sålde till Ann Levinson. År 1985 företogs en omfattande upprustning. Fastigheten förvärvades 1999 av Björn och Lisbeth Ljungdahl.

Litt.: Johansson, S.: En hyresbod i Kristianstad. Arkitektstudier tilegnede Hans Henrik Engqvist. Herning u.å.

Stadsklockaren Christian Herslof ägde denna lilla tomt på 1790-talet. Vid gatan låg ett i senare åren uppfört korsvirkeshus i en våning över välvd källare. Det innehöll boningsrum och ett skräprum.

Norra delen, tidigare tomt nr 21. I norr på tomten fanns härintill ett trähus i två våningar under halvtak, innehållande stall och boningsrum och försett med svalgång. År 1828, då gården ägdes av kyrkoherden Gustaf Feuk, omnämns ytterligare ett hus, en tvåvånings uthusbyggnad av trä med bl.a. inkörsport och vagnsport.

Målaremästaren Per Olof Åström ägde åtminstone sedan 1850-talet denna tomt; han var ägare också av granntomten i söder. År 1879 lät han uppföra ett tvåvånings halvhus i tegel i vinkel längs norra och östra tomtgränserna, vilket innehöll lägenheter. Den lilla gårdsplanen hörde samman med den större gårdsplanen söder därom. Arvingarna sålde så 1888 de båda tomterna till byggmästaren O. Svensson. Gatuhuset, i en våning och i korsvirke, uppges vid denna tid vara omkring 60 år gammalt, i så fall uppfört omkring 1830.

Arvingarna till svarvaremästaren Carl Fredrik Andersson, som köpt de båda fastigheterna 1902, sålde 1932 till sjukgymnasten Rickard Fredrik Gudmundsson, som samma år fick bygglov för ett 1934 uppfört och av arkitekten Otto Ohlsson ritat fyravåningshus i tegel med inkörsport och butiker i bottenvåningen, vilken mot gatan var klädd med granit och kalksten, samt massageinstitut och lägenheter i de övre våningarna; de två översta av dessa försågs vardera med en lång, halvt indragen balkong eller loggia. På 1950-talet gavs bygglov för inredande av kontor bl.a. på vinden och 1963 för ändring av affärslokal till kemtvätt, Rekord Kem.

Åren 1976 och 1977 blev läkaren Claes Gudmundsson ägare och fick tio år senare bygglov för inredande av lägenhet på vinden. År 1982 hade de båda tomterna lagts samman till en, tomt nr 40. Sven Roos Invest AB, som blev ägare 1997, fick detta år och året därpå kommunala byggnadsvårdsbidrag.

Södra delen, tidigare tomt nr 23. Denna tomt ägdes omkring 1828 av skräddaremästaren Olof Åkerman. Den var bebyggd längs gatan med ett envånings rappat korsvirkeshus med inkörsport och boningsrum. Åldern angavs till omkring 50 år, vilket i så fall skulle betyda att det uppförts omkring 1780. Det fanns vidare en länga i öster, ett två våningar högt halvhus i rappat korsvirke, som tydligen byggts om till mer än hälften omkring 1826. Här fanns skräddareverkstad, kök, packhus och stall i bottenvåningen, boningsrum i ovanvåningen. En länga fanns också i söder, i två våningar och i trä samt innehållande bl.a. packhus och stall. Slutligen fanns en envåningslänga i trä med vedbodar vid tomtens norra sida. De båda sistnämnda byggnaderna var uppförda 1827.

Sedan åtminstone 1849 var målaremästaren Per Olof Åström ägare av gården liksom sedan åtminstone 1850-talet av granngården i norr. De båda tomterna har sedan dess haft samma ägare. Nyssnämnda år nybyggdes knappt hälften av den östra längan, i två våningar och i korsvirke; denna länga inrymde nu utöver ett brygghus endast boningsrum. Också den södra längan blev delvis nybyggd nämnda år. Den anges vara en tvåvåningsbyggnad i korsvirke med stall och andra ekonomiutrymmen. – Någon gång senast 1891 eldhärjades så den södra längan så pass mycket, att hela dess värde ersattes av brandförsäkringen.

År 1902 blev svarvaremästaren Carl Fredrik Andersson ägare av de båda fastigheterna och 1920 anges den södra längan, en korsvirkesbyggnad, vara uppförd dels i en, dels i två våningars höjd och inrymma bl.a. vagnsport.

Arvingarna till svarvaremästaren Andersson sålde 1932 de båda fastigheterna till sjukgymnasten Rickard Fredrik Gudmundsson. – Se vidare under Norra delen, tidigare tomt nr 21.

Denna nutida hörntomt i sydöst sträckte sig före omkring 1825 något längre mot söder innan nuvarande Hesslegatan vid nämnda tid drogs fram.

Den hörde från slutet av 1770-talet till Kronobränneriet, vilket efterhand tog i anspråk hela det nuvarande kvarteret och den blivande gatumarken i söder men som sedan förefaller ha avvecklats under andra hälften av 1780-talet.

Till fram på 1830-talet ägdes tomten liksom granntomten i norr av handelsmannen Johan Henrik Dahl; det framgår, att den 1828 var obebyggd. Apotekaren Gustaf Reinhold Gauffin, som 1846 flyttade sitt apotek till granngården i väster, förefaller att vid denna tid ha blivit ägare också av den här ifrågavarande tomten. År 1870 ägdes tomten av apotekaren Axel Gauffin, vilken två år tidigare övertagit rörelsen, Apoteket Svanen, efter sin broder Georg Gauffin. Denne hade 1857 övertagit apoteket efter sin fader, ovannämnde Gustaf Reinhold Gauffin. Längst i öster vid storgatan låg då ett tvåvånings korsvirkeshus, som innehöll fyra vagnsportar, avträdeshus och magasin. Någon uppgift om ålder eller reparationstidpunkt föreligger inte. Väster härom och intill låg längs gatan i söder en likaså två våningar hög korsvirkesbyggnad utan åldersuppgift. Den var inredd till stall, drängkammare och foderloft. Intill och väster om denna byggnad låg en tredje byggnad, som finns kvar i dag. Den beskrivs som ett två våningar högt halvhus i tegel, omkring 24 år gammalt och i så fall uppfört omkring 1846, med välvd källare med brunn, varifrån vatten fördes upp till bottenvåningen. Här fanns, med stengolv och välvt tegeltak, ett apotekslaboratorium. I ovanvåningen fanns två boningsrum. – Det kan mot bakgrund av åldersuppgiften, som ger en byggnadstidpunkt omkring 1846, och byggnadens stabila, brandsäkra utförande, tänkas att det var apotekaren Gustaf Reinhold Gauffin, som i samband med flyttningen av apoteket 1846 lät uppföra den sistnämnda byggnaden som just ett apotekslaboratorium.

Det framgår sedan 1878, att laboratoriet innehöll en ångpanna, vilken troligen skulle komma att flyttas till grannhuset i väster på tomten intill. Så skedde också. – År 1874 hade apotekare Gauffin förvärvat också grannfastigheten i norr, varefter apoteksrörelsen bedrevs i byggnader på samtliga tre tomter, som han var ägare av.

År 1903 uppfördes, efter att de båda byggnaderna närmast storgatan rivits, ett nytt hörnhus, utgörande en del av en främst på granntomten i norr belägen stor byggnad i huggen granit och tegel. Det uppfördes dock en våning lägre, i tre våningar. För fasadritningen svarade arkitekten Henrik Sjöström och för övriga ritningar byggmästaren Per Sunesson. I bottenvåningen inrymdes butiker och ett par laboratorierum (för apoteket) och i de övre våningarna lägenheter. En mycket liten gårdsplan betecknades som ljusgård.

Efter att apoteksrörelsen flyttat från kvarteret 1918, två år efter att Axel Gauffin avlidit, utfördes 1923 förändringsarbeten i det tidigare laboratoriehuset från omkring 1846. Det uppges nu innehålla två rum för affärslokal och enligt uppgift var det Café Hessle, som från detta år inrymdes här. Entrén till caféet förlades till grannhuset i väster, liksom fallet är till nuvarande Hesslebaren. I ovanvåningen fanns tre boningsrum. – Det är ovisst när det nuvarande platta taket, utgörande takterrass, tillkom; det kan ha skett i samband med arbeten för vilka bygglov gavs 1925.

Såväl denna fastighet som de två övriga i apotekare Gauffins ägo, blev efter hans död efterhand uppdelade på ett större antal allt mindre lotter, vilka sedan samlades igen vid mitten av 1980-talet i familjen Agardh-Twetmans ägo. År 1990 stod Christina Agardh-Twetman och Jacob Agardh-Twetman som ägare av fastigheten.