Gästis

Här fanns framemot mitten av 1800-talet packhus mot hamnen och längs gatorna i väster och norr.

Västra delen. Byggnaden i söder, i dag gästgivaregårdens matsal, uppfördes 1795 i en våning i skiftesverk av handelsmannen Johan Alb. Wulff i Kristianstad, troligen efter att en tidigare byggnad drabbats av den eldsvåda, som året innan härjat i kvarteren här. Byggnaden, som inrymde tre packhus, var vid södra sidan försedd med en utbyggnad i korsvirke från vindsplanet. Den i väster belägna längan uppfördes 1839 av handlanden Sven Littorin i Kristianstad och är en envånings putsad tegelbyggnad. Den norra längan förefaller ha legat kvar till någon gång på 1910- eller 1920-talen. Den skiftesverkslänga, som i dag finns i öster på denna tomtdel, förefaller ha uppförts tidigast vid 1800-talets mitt; möjligen är den dock äldre.

Merparten av tomtdelen i fråga ägdes av Christianstads Köpmannabolag fram till 1895, då den köptes av grosshandlaren Nils Engström, som sedan nyttjade byggnaderna som tobaksmagasin i sin handelsverksamhet. Efter några få år i andra ägares händer, kom tomt och byggnader i olika tobaksaktiebolags ägo, sist Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet 1930. Under andra världskriget gavs 1943 bygglov för förändring av magasinsbyggnaderna för militärt bruk. Disponenten Carl Jönsson i Tomelilla, som ägde gästgivaregården på tomten intill, blev så ny ägare 1944. Han köpte samtidigt också den lilla separata fastighet, på vilken den södra magasinsbyggnadens östra ände var belägen. Fr.o.m. nu kom de nämnda tomterna och byggnaderna att ingå i gästgivaregården-komplexet och efter bygglov 1946 omändrades den södra längan till matsal. Den västra längan kom att användas som festlokal.

Östra delen. På denna tomt fanns framemot mitten av 1800-talet packhus och tydligen också ett boningshus, i väster och norr, det sistnämnda vid Sjögatan. Södra delen av tomten var obebyggd.

Gästgivaregårdens huvudbyggnad, ett putsat korsvirkeshus i två våningar, synes ha uppförts någon gång under 1850-talets första hälft. Gästgiveriverksamheten som sådan har dock betydligt äldre anor, sedan 1690-talet. Det kan ha varit bagaren Anders Ludvig Plomgren, vilken flyttade till Åhus 1855 och blev gästgivare, som var byggherren. Efter ytterligare några gästgivare under de följande årtiondena, kom 1880 dansken Peder Sölling, som tidigare varit mejerist och lantbrukare, hit. Källaremästaren Sölling erhöll 1897 bygglov för förändring av sin gamla handelsbutik i den i nordöst på tomten vid Sjögatan belägna byggnaden, måhända identisk med en efter 1794 års brand till största delen nyuppförd korsvirkeslänga. I dess östra del tillkom nu en sal. Vid olika tillfällen fick han sedan bygglov för diverse förändringar: 1905 för tillbyggnad av den i mellanrummet mellan hotellet, d.v.s. huvudbyggnaden, och magasinet väster därom belägna spritbutiken, 1908 för ombyggnad av veranda på huvudbyggnaden och 1909 för byggande av ett kassavalv mellan ovannämnda byggnad vid Sjögatan, som nu benämns banklokal (Åhus Sockens Sparbank), och en söder därom belägen brygghusbyggnad. – ”Hotell Sölling” var på sin tid en välkänd rörelse i Åhus.

Källaremästaren Söllings änka blev ägare av fastigheten efter bouppteckning 1920 och rörelsen drevs av sonen Hans Peder Sölling. År 1925 blev disponenten Carl Jönsson i Tomelilla ny ägare. Året därpå erhöll han lov att riva ett stall i väster på tomten, en boningslänga i nordväst vid gatan, en f.d. utskänkningsbyggnad mellan hotellet och nämnda stall, tidigare nämnda kassavalvsbyggnad och en till denna i söder anslutande tvättstugebyggnad. En tillhörande planritning över vad som nu benämns f.d. gästgivaregården visar en före dessa rivningar så gott som helt kringbyggd gårdsanläggning, med en port mot gatan i norr och en mot skeppsbron i söder.

År 1926 erhöll Carl Jönsson lov att efter rivningarna få uppföra en mur längs Sjögatan, en annan mur i öster längs gränsen mot brandstationen här med en anslutande uthusbyggnad och en tredje mur mot söder med inkörsel mellan hotellet och brandstationen. Också för förändringar i hotellets inre gavs bygglov. År 1938 gavs lov för en köksutbyggnad i en våning vid huvudbyggnadens gårdssidas västra del och 1946 för tillbyggnad i väster av denna utbyggnad. Under Carl Jönssons tid som ägare hade själva rörelsen olika innehavare. – Han förvärvade 1944 granntomterna i väster med magasinsbyggnaderna.

Dödsboet efter Carl Jönsson sålde 1965 fastigheten till Nanny Nilsson, som dessförinnan innehaft rörelsen.

Från 1971 var Kaj Larsson ägare under fem års tid och följdes sedan av ett antal olika ägare, såväl enskilda personer som bolag.

På denna tomt, som i äldre tid utgjordes av två fastigheter, fanns liksom på granntomterna i väster framemot 1800-talets mitt ett packhus, beläget i söder vid skeppsbron, samt därtill ytterligare två byggnader norr därom, i vinkel längs gatorna.

Det tidigare boningshuset i korsvirke i norr vid gatuhörnet, den s.k. Ekska gården, kan kanske ha blivit uppfört vid 1800-talets början. Speditören Johan Ek m.fl. sålde 1905 fastigheten till Åhus municipalsamhälle, som sedan 1911 erhöll bygglov för uppförande av ett spruthus i tegel i söder på tomten, på platsen för en äldre byggnad, som också den tjänat som spruthus. Ritningarna till denna nya byggnad, vilka var utförda av byggmästaren Ola Jacobsson, visar utöver sprutbod med materialrum också polisstation och arrestlokal. Två år senare fick man lov för uppförande av en mindre ekonomibyggnad i tegel vid brandstationens gårdssida, innehållande avträde, kolbod och vedbod. – På en ritning från 1909 är den norr om spruthuset belägna längan och vinkeln längs Sjögatan betecknade ”Sjukhuset”. Kanske var det fråga om en planerad användning för detta ändamål vid en befarad epidemi.

Vid slutet av 1960-talet, då fastigheten befann sig i Åhus kommuns ägo, revs längan längs Västra Hamngatan och ersattes av en nybyggnad med lektionssal m.m. för brandkåren. Samtidigt rustades Ekska gården upp exteriört och överläts att disponeras av hembygdsföreningen, som sedan under många år använde huset för föremålssamlingar och möten. – Brandkåren flyttade 1984 från den gamla stationen till en nybyggd anläggning och hembygdsföreningen lämnade sina lokaler vid slutet av 1980-talet.

År 1986 sålde Kristianstads kommun fastigheten till ett fastighetsbolag. Därefter har den övergått i ny ägo och på senare år har ombyggnad skett.