Järnvägsstationen - Delar av Kristianstad 4:1 och 5:49

Området med järnvägsstationen, sedermera Centralstationen, vilket utgör delar av fastigheterna Kristianstad 4:1 och 5:49, förefaller till en början ha räknats såsom ingående i det s.k. Barbackaområdet.

Detta tillkom väster om stadskärnans norra del efter att befästningsverken här raserats under andra hälften av 1850-talet. Stationsområdet sträckte sig f.ö. vidare norrut på andra sidan den inre vallgraven i norr. Det här aktuella området begränsas av den forna sträckningen av nämnda vallgrav i norr, Tivolibadsgatan (tidigare tvärkanalen genom staden) i söder, Barbackagatan i väster och Västra Boulevarden (tidigare Westra Boulevardgatan) i öster.

År 1885 fastställdes ett förslag till plan för det s.k. Barbackaområdet, varvid stationsområdet kom att utgöra en i norr – söder långsträckt kvarterskropp längst i öster. Fastigheten Kristianstad 4:1 omfattar förutom själva järnvägsstationsområdet också ett större bangårdsområde nordväst därom med lokstall, verkstadsbyggnader m.m.

Christianstad – Hessleholms Jernvägsaktiebolags stationshus i Kristianstad invigdes i juli 1865. Det var ritat av majoren Claes Adelsköld och hade uppförts i tegel i två våningars höjd med mot gatan i öster framskjutande mitt- och ändpartier; denna äldsta byggnad utgör södra hälften av den nuvarande. I bottenvåningen fanns förstugor och nio rum, i ovanvåningen förstugor, elva rum och ett kök samt på vinden ett boningsrum. Rummens användning framgår inte närmare i brandförsäkring året därpå men åtminstone väntsal, expeditionslokaler och en bostadslägenhet fanns. År 1865 flyttade en trafikchef hit och senare en stationsinspektor. – Andra järnvägsanställda bosatte sig i närheten i området väster om stationsområdet.

Ett stycke norr om huvudbyggnaden uppfördes omgående en mindre byggnad liksom ett stycke söder därom. Vid västra sidorna av de tre byggnaderna anslöt en lång banhall i trä med plåt- och glastak. En samtida karta visar vidare en långsträckt godsmagasinsbyggnad strax sydväst om huvudbyggnaden. En karta från 1878 visar, att det då tillkommit tre byggnader i rad i nordväst på området och en i nordöst öster om järnvägsspåren; det framgår senare att åtminstone den sistnämnda var ett godsmagasin, som förefaller kunna ha använts av linjen till Sölvesborg, som öppnat 1874. Tydligen senast omkring sekelskiftet 1900 revs de tre förstnämnda byggnaderna och nya järnvägsspår lades ut här. (Längre norrut, utanför här aktuellt område, hade 1865 uppförts ett lokomotivstall med anslutande materialbodar.)

År 1886 framgår att byggnaden söder om huvudbyggnaden var en envånings tegelbyggnad med ett större uppvärmningsbart rum och att byggnaden i norr, av samma beskaffenhet, innehöll ett förvaringsrum för resgods. Alldeles norr därom uppfördes nämnda år en envånings tegelbyggnad med bl.a. avträden. En föregångare på platsen för denna byggnad tycks ha funnits åtminstone vid slutet av 1870-talet.

År 1906 utfördes betydande reparationsarbeten och det är möjligt att det var då som en byggnadskropp, som förband huvudbyggnaden med den norra byggnaden, uppfördes. Hela byggnadskomplexet anges nu inrymma bl.a. vestibul, tre väntsalar, expeditionslokaler, ett lamprum, tre boningsrum och avträden.

Omfattande utbyggnad och förändringar företogs 1917-18. Det ursprungliga stationshuset förlängdes norrut till dubbla längden med en av stadsarkitekten Per Lennart Håkanson ritad nybyggnad i ett utförande, som i stora drag anslöt till det gamla. Södra delen av denna tillbyggnad utformades som ett kraftigt markerat, mot gatan framskjutande entréparti med stor vänthall. Ritningarna visar bl.a. förstaklass väntsal och lokaler för telegraf och stins norr därom och lokaler för bl.a. biljettförsäljning, resgods och personal i den äldre byggnadsdelen söder därom. I den nya delens ovanvåning fanns en lägenhet. I samband med tillbyggnaden undergick det ursprungliga stationshuset en del förändringar. Vidare revs den tidigare banhallen vid västra sidan och vid främst nybygget uppsattes här ett skyddstak av några meters bredd. En gångtunnel med tre trapphus tillkom. Också det ursprungliga godsmagasinet i sydväst skall ha rivits vid denna tid.

År 1944 övertog Statens Järnvägar järnvägsbolagets anläggningar och tåg. Tolv år senare gavs bygglov för plattformstak, bl.a. strax norr om stationshuset. År 1981 gavs lov för igenfyllning av gångtunneln under spår och perronger och för rivning av trapphusen; de låg kvar till 1983. – År 1986 förklarades stationshuset för byggnadsminnesmärke.

Efter omfattande in- och utvändig restaurering återinvigdes stationsbyggnaden 1992. Åren 1994 och 1998 gavs bygglov för ombyggnad av expressgodslokal i stationshusets sydligaste del respektive nybyggnad av väderskydd på plattformen strax väster om stationshuset. – Sedan ett antal år har lokaler i stationshusets ovanvåning tagits i anspråk av olika firmor.

Litt.: CHJ. Christianstad – Hessleholms Jernväg 1865-1990. Utg. av Museiföreningen Östra Skånes Järnvägar. Vinslöv 1990. Friström, S.: Järnvägsstationen Kristianstad C. Kristianstadsbladet/Långlördagsbladet nr 7 1993.