Kvarnen

Av ett antal år 1885 tillkomna tomter, motsvarar i stora drag två samt då planerad gata söder därom denna del. Den norra av dem förefaller kunna ha bebyggts i samband med att handlanden Gustaf Edvard Holm flyttade hit 1876, till ”Helgevik”.

Norra delen. En karta två år senare visar två byggnader i norr, av vilka den ena fortsatte söderut som en vinkel längs gatan (det framgår senare att de var träbyggnader) och en längre byggnad i söder. Vid början av 1880-talet flyttade ytterligare ett par handlarefamiljer hit. År 1886 köpte konditorn C. W. Holm tomten av staden. Sex år senare framgår i brandförsäkring att byggnaden i söder, uppförd omkring 1876, var ett tvåvånings tegelhus med tre lägenheter och en cigarrfabrik. Den nordvästra byggnaden var ett skiftesverkshus med snuskvarn och torkugn och vid dess södra sida anslöt ett envånings boningshus i tegel, enligt uppgift uppfört omkring 1876.

Handlanden, senare bankkamreren Gustaf Edvard Holm blev ny ägare 1898. Två år senare uppges boningshuset innehålla uteslutande lägenheter liksom envåningshuset norr därom. Kring sekelskiftet bodde här också bl.a. järnvägsanställda. År 1901 gavs bygglov för skjul för huggmaskin och för vedupplag söder om tvåvåningshuset.

Förre sparbankskamreren Holms sterbhus blev så ägare 1929; av delägarna blev Alma Elisabeth Wallin ensam ägare tio år senare. År 1941 innehöll de båda boningshusen ett större antal lägenheter för järnvägsfolk, arbetare, hantverkare och andra. I den nordvästra byggnaden, som nu anges uppförd i korsvirke, fanns bl.a. bageri. Vinkelbyggnaden i nordost var nu riven och vid tomthörnet fanns ett nyuppfört garage i tegel, inrett som skyddsrum.

Alma Elisabeth Wallins dödsbo sålde 1966 fastigheten till staden. År 1970 uppfördes för den längre söderut belägna kvarnindustrins räkning ett pallmagasin i en våning på såväl denna tomt, efter att den äldre bebyggelsen rivits, som granntomten i söder. När kvarnrörelsen lagts ned 1991, se under Mellersta delen, byggdes magasinet om till parkeringshus.

På den västra delen av den södra av de båda äldre tomterna inom den nutida tomtdelen förefaller ha legat två i vinkel sammanbyggda hus vid slutet av 1870-talet. Staden sålde 1886 denna del till kaptenen Carl Gustaf Wendel med flera, ägare sedan två år av de tomter inne i staden, där det Wendelska bryggeriet var beläget. År 1896 erhölls lov för uppförande vid norra tomtgränsen av en magasinsbyggnad i två våningar. Vid denna tid förefaller ha funnits en byggnad i vinkel längs nämnda norra tomtgräns och gatan i öster men inte någon byggnad i väster. Året därpå blev handlanden O. Th. Carlsson ägare.

År 1923 förvärvades fastigheten av AB Mårten Pehrsons Valsqvarn. Åtminstone under 1920-talet fanns här Kristianstads Tvättanstalt.

Efterhand kom tomten att vara bebyggd med ett dussintal byggnader. År 1964 gavs rivningslov för samtliga, av vilka en betecknades som gammal byggnad i två våningar, de övriga som upplagsskjul. Året därpå gavs bygglov för skärmtak längs norra fasaden på de söder därom belägna kvarnbyggnaderna. År 1970 uppfördes så på denna tomt och på granntomten i norr ett pallmagasin i en våning för kvarnverksamhetens behov.

Beträffande senare ägarförhållanden samt kvarnrörelsen, se under Mellersta delen. Beträffande kvarnrörelsen, se också under Södra delen och under Tomt nr 25.

Mellersta delen. Ännu under andra hälften av 1870-talet förefaller bebyggelse ha saknats på denna del. Omkring 1880, kanske detta år, uppfördes emellertid längs större delen av gatan i öster en tvåvåningsbyggnad i korsvirke, som i varje fall ett tiotal år senare angavs innehålla magasin och kontorslokal; byggnaden kan tänkas ha tjänat som magasin för produkter från den kvarnrörelse, som i Torsebro bedrevs av Mårten Pehrson.

På tomtens västra del uppfördes längs här befintlig kanal omkring 1882 en byggnad i tegel, två våningar hög i norr och tre i söder, inrymmande ångkvarn. I söder på tomten uppfördes vidare en mindre stall- och vagnsbyggnad i korsvirke i en våning.

Handlanden Mårten Pehrson köpte så tomten av staden och fick lagfart 1886. Året därpå stod en ny byggnad färdig, en trevåningsbyggnad i tegel längst i söder, mellan stallbyggnaden och tomtgränsen. Den anslöt till magasinets södra gavel och var i väster försedd med en kort vinkel mot norr samt inrymde silomagasin, renseri och personalbostäder. Samma år gavs bygglov för ett ångmaskinhus i tegel i en våning invid kvarnbyggnadens södra gavel.

År 1893 revs magasinsbyggnaden i öster och ersattes samma år med en ny, nu i tegel och i fyra våningars höjd. Här inrymdes också kontorslokal och en lägenhet. Byggmästaren Nils Andersson Liljekrantz stod för ritningarna. Det framgår vid denna tid att Mårten Pehrson drev ”Fransk Ångqvarn med Ungerskt valssystem”.

Den norra delen av kvarnbyggnaden revs och ersattes 1896 av ett nytt, fyra våningar högt byggnadsparti i tegel. Här inrymdes ångkvarn och maskinhus. År 1898 sålde grosshandlaren Mårten Pehrson tomt och rörelse till Aktiebolaget Mårten Pehrsons Valsqvarn. – Under 1880- och 1890-talen förefaller namnet ”Svaneholm” ha åsyftat bebyggelsen här.

En hög byggnad uppfördes 1906 vid kanalen i väster söder om 1896 års ångkvarnbyggnad, på platsen för den södra kvarndelen och anslutande maskinhus. Nybygget uppfördes i tegel i sex våningars höjd och anslöt till byggnaden längst i söder. Den kom att inrymma maskinrum och ångpannrum i bottenvåningen och renseri i de övre våningarna. – Samma år avled grosshandlaren Mårten Pehrson.

Året därpå, 1907, uppfördes ett smalt byggnadsparti i norr mot gatan mellan de båda fyravåningsbyggnaderna. Det byggdes lika högt, dock med ett frontespisparti i vindsplanet samt med ett stort burspråk i fjärde våningen och togs i bruk som säckfyllningsmagasin.

Kvarnbolaget köpte 1909, efter att f.ö. året dessförinnan ha förvärvat granntomten i söder, av staden en markremsa närmast väster om kvarnbyggnaden efter att kanalen här lagts igen och området tagits i anspråk som gata; tydligen några år senare blev här också spårområde efter att stickspår dragits hit. År 1909 anges den södra byggnaden innehålla endast silomagasin. Året därpå uppfördes längst i norr vid gatorna på den nya tomtmarken ett byggnadsparti i fyra våningar såsom tillbyggnad av kvarnen och ytterligare ett år senare en maskinsal i en vånings höjd söder därom.

Större delen av silobyggnaden i söder revs vid silobygge efter bygglov 1932 på granntomten i söder, vilket berörde också den här ifrågavarande tomten.

Magasinsbyggnaden i öster på tomten försågs efter bygglov 1940 med en femte våning och en hög vindsvåning liksom också det i väster anslutande smala partiet från 1907. Året därpå gavs bygglov för en sjätte våning i södra delen av nämnda magasinsbyggnad. År 1949 gavs lov för påbyggnad av två våningar av kvarnbyggnaden i norr och av ytterligare en våning av 1907 års smala del, vilken därtill försågs med ett indraget, tre våningar högt torn.

År 1972 uppgick kvarnrörelsen i Kungsörnen AB, som sju år senare också blev ägare av fastigheten, till vilken efterhand lagts övriga av kvarnbolaget förvärvade tomter. Vid mitten av 1980-talet bildades ett nytt moderbolag, AB Cerealia. Efter uppdelning fick kvarnindustrin namnet AB Nord Mills. Beslut fattades så 1988 att lägga ned kvarnen och året därpå blev Fastighetsbolaget Mårten Persson HB ägare av fastigheten. Kvarnrörelsen upphörde 1991.

Samma år som kvarnrörelsen upphörde gavs lov för rivning av siloanläggning, huvudsakligen belägen inom kvarnområdets sydöstra del (se under Södra delen) och för garagebyggnad i väster på tomten i vinkeln mellan kvarnbyggnaden i nordväst och renseriet söder därom. Vidare gavs lov för ombyggnad av kvarvarande byggnader till helt övervägande kontor, i bottenvåningen av nordvästra kvarnbyggnaden och renseriet dock för restaurang. Bl.a. Försäkringskassan, Länsarbetsnämnden, Omsorgsförvaltningen och Restaurang Kvarnen har tagit lokaler i anspråk.

Betr. kvarnrörelsen, se också under Norra delen, Södra delen, och Tomt nr 25.

Litt.: Mårten Pehrsons Valsqvarn 110 år i Kristianstad. Utg. av Kristianstads läns museum. Kristianstad 1991.

Södra delen. Karta från mitten av 1860-talet visar inte någon bebyggelse här. Omkring 1872 uppfördes i nordost en tvåvåningsbyggnad i tegel och i varje fall 1878 fanns ytterligare tre byggnader, en i sydost och två i väster, alla tydligen envåningsbyggnader. Åtminstone från omkring 1880 finns benämningen ”Mejeriet”.

År 1892 köpte Christianstads Mejeri Aktiebolag den vid tomtindelning sju år tidigare bildade tomten av staden. Året därpå beskrivs tvåvåningshuset innehålla mejeri i bottenvåningen, en lägenhet i ovanvåningen och boningsrum på vinden; de senare hade liksom ett trapphus vid södra gaveln tillkommit under året. I en envåningsutbyggnad i tegel vid gårdssidan inrymdes ångpanna och ångmaskin.

Vid denna tid hade vid byggnaden i sydost blivit uppförda dels en byggnad i vinkel längs gatan, dels en mindre byggnad innanför denna. I varje fall de båda byggnaderna vid gatan var envåningshus.

Efter att fastigheten åren 1895-1903 haft några olika ägare, köptes den sistnämnda år av Aktiebolaget Kristianstads Kexfabrik. Året därpå företogs förändringar i den nordöstra byggnaden vid gatan, som nu kom att inrymma kexfabrik i bottenvåningen, samt uppfördes väster därom längs norra tomtgränsen en envåningsbyggnad i tegel, vilken också inrymde kexfabrik.

År 1908 köptes fastigheten av Aktiebolaget Mårten Pehrsons Valsqvarn, med verksamhet på granntomten i norr. Året därpå uppfördes efter att de tre sammanbyggda husen i sydöst och tydligen också huset i sydväst rivits, en stor magasinsbyggnad i tegel vid tomtens sydöstra hörn, sju våningar hög med hög vindsvåning. – Vid denna tid hade en vid tomtens västra sida belägen kanal fyllts igen och ersatts av gata. Några år senare tillkom en mindre järnvägsbangård efter att ett stickspår dragits in på området norrifrån.

År 1914 gavs bygglov för en kontorsbyggnad i sydväst längs gatan i söder, en envånings tegelbyggnad.

En stor silobyggnad i betong, i motsvarande åtta våningars höjd och med låga omgivande partier i söder och längs långsidorna, uppfördes efter bygglov 1917 på den efter markförvärv mot väster utökade tomtens nordvästra del. År 1920 gavs bygglov för en envåningsbyggnad i tegel strax öster om silobyggnaden, intill den forna kexfabriken vid norra tomtgränsen, nu använd som snickeriverkstad. Nybygget inrymde lastbilsgarage och reparationsutrymmen.

Efter bygglov 1932 utökades nämnda betongsilo genom förlängning i samma höjd mot norr, där ett torn påbyggdes, och därifrån med en vinkel mot öster. Detta nybygge, som sträckte sig in på granntomten i norr, medförde rivandet av den forna kexfabriken vid norra tomtgränsen.

År 1938 uppfördes en ny byggnad i tre våningar i sydväst på tomten där tidigare en mindre kontorsbyggnad varit belägen. Bottenvåningen kom att inrymma kontor, andra våningen laboratorier, styrelserum m.m. och tredje våningen lägenheter.

År 1939 uppfördes en ny, sju våningar hög mjölmagasinsbyggnad vid gatan i öster på platsen för den gamla bostads- och mejeribyggnaden och den östra återstoden av det gamla silomagasinet i söder på granntomten i norr.

Betr. kvarnrörelsen fram till nedläggningen 1991, rivning och ombyggnad, se under Mellersta delen. Betr. kvarnrörelsen, se också under Norra delen och Tomt nr 25.

På platsen fanns enligt kartor inte någon bebyggelse vid mitten av 1860-talet men väl 1878. Vid sistnämnda tidpunkt låg här en byggnad med gavel ut mot gatan i norr, kanske tillhörig garvaren P. S. Rydbeck med garveri inne i staden, som i alla händelser 1886 köpte tomten här.

Nämnda byggnad var ett envåningshus, som 1888 inrymde ett par lägenheter i den norra delen och som efter ombyggnad efter bygglov detta år kom att inrymma en lägenhet också i den södra delen. Vid denna tid fanns ytterligare en byggnad i samma sträckning söder därom och en vinkelbyggnad av större format väster därom, troligen en ekonomibyggnad av något slag. – Kring sekelskiftet 1900 bodde här bl.a. skinnfärgare och handskmakare.

Garvare Rydbecks arvingar blev så ägare 1901 och sålde året därpå till Christianstad – Hessleholms Jernvägsaktiebolag. Här bodde sedan från 1900-talets början bl.a. järnvägsanställda. Omkring 1920 fanns endast de båda östra byggnaderna kvar.

År 1937 köpte Sydsvenska Kraftaktiebolaget fastigheten; detta bolag var då redan ägare av granntomten i väster. De två byggnaderna i öster, dock endast södra delen av den norra, låg kvar 1944 när bygglov gavs för uppförande av en vaktbostad i söder på tomten, ett enplanshus med inredd vind i tegel, innehållande två lägenheter.

Kristianstads kommun, som redan var ägare av granntomten i väster, köpte 1971 fastigheten. År 1984 gavs bygglov för omändring av den västra lägenheten till föreningslokal.

Denna tomt i norr vid gatan och kanalen här förefaller ha blivit bebyggd någon gång under 1870-talet. En karta 1878 visar en friliggande byggnad i norr, gissningsvis ett bostadshus, och två i vinkel sammanbyggda längor i väster och söder, allt indraget ett stycke från gatan.

År 1886 sålde staden tomten till avlidne skräddaren Carl Peter Åhlunds och hans likaledes avlidna hustrus arvingar, deras barn, vilka samtidigt blev ägare av granntomten i öster.

År 1893 uppfördes invid östra tomtgränsen ett tvåvånings halvhus i främst tegel men också korsvirke. Ritningen visar några rum och verkstadsutrymmen i bottenvåningen, ett par rum, magasin och färgeri i ovanvåningen. Verkstaden torde ha tagits i bruk av handskfabrikören Axel Wilhelm Bergh, som året därpå blev ny ägare. Efter ombyggnad 1913 inrymde hela byggnaden uteslutande lägenheter.

Fabrikören Nils Rafsten köpte så fastigheten 1921 och fick samma år bygglov för utbyggnad med inkörsport vid norra sidan av envåningsbyggnaden i norr, som nu kom att användes som bilverkstad.

År 1935 blev mejeriägaren P. G. Willgren ny ägare. Fyra år senare fick han bygglov för en avträdes- och vedbodsbyggnad i trä på en tomtdel i nordost, som förvärvades vid denna tid. Det är ovisst om den kom till utförande; sedermera uppfördes här i alla händelser en ekonomibyggnad i cementblock. År 1943 gavs bygglov för tillfällig garagebyggnad intill befintlig garage- och skyddsrumsbyggnad längst i sydväst på tomten.

Fastighetsföreningen Factor u. p. a. blev så ägare 1947 och sålde sex år senare till Axel Eriksson och Axel Müller. Åren 1963 och 1967 blev Gunnar Eriksson och Edith Müller ägare. År 1980 fick de rivningslov för tvåvåningshuset i öster och vinkelbyggnaden i söder; den tidigare bilverkstadsbyggnaden låg kvar ännu 2002. – Under många år fanns Wilhelm Olssons skrotfirma här.

På denna hörntomt i nordost uppfördes den första bebyggelsen inom området, att döma av karta från 1864-65, som visar två i norr och väster i vinkel sammanbyggda längor och en ensam länga söder därom, med namnet Barbacka, vilket sedan kommit att ge namn åt hela området söderut.

Hit flyttade 1865 som de första tydligen åtminstone permanent bosatta bl.a. baningenjören vid järnvägen L. G. Ståhle och 1866 bl.a. guldsmeden Johan Edvard Holm.

År 1874 flyttade skräddaremästaren Carl Peter Åhlund, eventuellt ägare från början, hit med sin familj. En karta fyra år senare visar vinkelbyggnaden i norr som tre olika byggnadsdelar, en i väster och två i norr.

Staden sålde 1886 tomten till de nu avlidna makarna Åhlunds barn, vilka samtidigt blev ägare av granntomten i väster. Flertalet av dessa syskon var sedan bosatta på en av fastigheterna. Två år efter försäljningen beskrevs byggnaderna på den här ifrågavarande tomten, alla envåningsbyggnader i korsvirke. Vinkelbyggnaderna i norr innehöll lägenheter; den norra av dem uppgavs vara omkring 12 år gammal och i så fall uppförd omkring 1876 som en efterföljare till den tidigare byggnaden här. Öster därom anslöt en vedbodsbyggnad av samma ålder. En mindre byggnad söder därom kan ha varit avträdeshus. Den friliggande byggnaden i söder innehöll också lägenheter. – Det var alltså fråga om byggnader uteslutande för bostadsändamål; åtta familjer förefaller kunna ha varit bosatta här samtidigt.

John Andersson blev sedan ny ägare 1892 och fick året därpå bygglov för dels ett tillfälligt träskjul invid södra tomtgränsen, dels en cisternbyggnad vid västra tomtgränsen i två våningars höjd, inrymmande bl.a. två cisterner och ett kontorsrum. Fem år senare blev grosshandlaren O. Jacobsson ny ägare.

År 1912 köpte staden fastigheten. Såväl före som efter ägarebytet var bl.a. järnvägsanställda bosatta här.

När ett järnvägsstickspår tydligen under första hälften av 1910-talet drogs in norrifrån till industriområdet längre söderut, delades tomten och revs bl.a. östra delen av boningslängan i norr. Återstoden av vinkelbyggnaden förefaller ha legat kvar till omkring 1940; detta år köptes tomtdelen här av grannen i väster.

På den sydöstra delen av tomten låg efter delningen större delen av det södra boningshuset kvar (liksom en länga i söder, kanske tidigare nämnda träskjul, på den tomtdel, som i dag ingår i granntomten i söder). Nämnda boningshus förefaller ha legat kvar tills att nya ägare 1945 av denna tomtdel, plåtslagarna Olof Friberg och Wiking Nilsson, efter bygglov samma år lät uppföra en ny byggnad vid gatan, ett putsat tvåvåningshus med plåtslageriverkstad i bottenvåningen och tillhörande två lägenheter i ovanvåningen. Den sistnämnde plåtslagaren blev ensam ägare 1961. År 1986 köptes fastigheten av Wramsån Ekonomiförvaltning Aktiebolag.

Denna tomtdel ingick förr i en äldre tomt norr därom och bebyggdes efter bygglov 1893 med ett tillfälligt träskjul; se under Tomt nr 13.

Norra delen. Detta träskjul kan ha legat kvar till framemot 1940. Nämnda äldre tomt köptes 1912 av staden och förminskades efterhand genom försäljningar; större delen var emellertid kvar i stadens ägo, när bygglov 1940 gavs för uppförande på den nuvarande tomten av en auktionskammare i en vånings höjd längst i söder. Endast den södra delen av den äldre tomten med nämnda byggnad var kvar i stadens ägo 1951, då bygglov gavs för breddning mot norr. En mindre byggnad fanns nu vid västra gaveln. – Denna tomtdel förefaller kunna ha lagts samman 1981 med granntomten i söder och sedan tagits i bruk för den tryckerirörelse som fanns där. Året därpå gavs bygglov för garage vid östra gaveln av den f.d. auktionskammaren, nu lager.

Södra delen. Denna del motsvarar i stort en äldre tomt, tillkommen vid år 1885 fastställd tomtindelning och obebyggd ännu 1878, av karta att döma.

Denna äldre tomt köpte snickaremästaren Carl Gustaf Angelin 1886 av staden. Omkring 1887 uppfördes längs norra tomtgränsen med en mycket kort vinkel längs gatan i öster en två våningar hög magasinsbyggnad i korsvirke.

År 1894 inköptes fastigheten av handlanden, senare bankdirektören C. A. Krabbe. I varje fall framemot 1910 användes magasinet av AB Bröderna Hagander. Grosshandlarna Folke Larsson och Cæsar Klein, med järnhandelsfirma inne i staden, blev så ägare 1916; den sistnämnde stod som ensam ägare fem år senare.

Ture Björnlund och ytterligare fem expressbud köpte fastigheten 1929 och fick samma år bygglov för garage i befintlig byggnad längs södra tomtgränsen; när denna byggnad liksom byggnadsdelar i väster och i norr väster om magasinet tillkommit, är ovisst; de finns utritade på karta 1917. Ture Björnlund blev så ensam ägare 1939 men sålde fem år senare till Express- och Stadsbud, förening u. p. a. År 1952 gavs bygglov för lagerbyggnad i två våningar i väster på tomten.

Tryckeri Blanketten Aktiebolag blev ny ägare 1980 och fick samma år bygglov för tillbyggnad av befintligt tryckeri i tvåvåningsbyggnaden i väster och ny tryckeribyggnad i två våningar i söder på tomten. I den västra byggnaden fanns också bokbinderi och i korsvirkesmagasinets bottenvåning lager- och personallokaler. Bygglov gavs också för en mindre byggnadsdel vid västra gaveln av den f.d. auktionskammaren, vilken förefaller ha tagits i bruk inom tryckeriverksamheten. – Kommentus gruppen AB, också med verksamhet inom tryckeribranschen, blev ny ägare 1995.

Denna tomt motsvarar i stort två grupper av äldre tomter, tillkomna vid tomtindelning 1885, fyra i norr och sex i söder. Dessa tio tomter köpte Christianstad – Hessleholms Jernvägsaktiebolag av staden 1887.

Tydligen under första hälften av 1910-talet drogs ett järnvägsstickspår in i det nuvarande kvarteret från nordost, vilket ledde till en mindre bangård på platsen för en tidigare kanal, nuvarande Lilla Bangårdsgatan. Bolaget sålde 1920 tomterna till AB Mårten Pehrsons Valsqvarn, med verksamhet öster därom.

Sistnämnda år, 1920, fick den nye ägaren bygglov för maskinhus i tegel i två våningar på den nordöstra tomten i den södra gruppen och året därpå för uppställande av oljecisterner vid dess norra sida. År 1934 gavs så bygglov för ett envånings spannmålsmagasin i tegel på platsen för ett äldre magasin av okänd ålder söder om maskinhuset, med gavel i söder mot dåtida gata; söder därom vidtog båthamnen. Fem år senare uppfördes ytterligare ett lagerhus för spannmål strax öster om nämnda magasin, av samma storlek och beskaffenhet.

År 1954 gavs bygglov för en transformatorstation i en våning i tegel, eventuellt norr om 1939 års lagerhus. Detta byggdes sedan till efter bygglov 1963 vid hela västra långsidan och ett stycke mot norr. Året därpå gavs lov för två spannmålssilon strax norr om 1939 års lagerhus och ytterligare ett år senare för spannmålstork och byggnad för mottagning av spannmål öster om nämnda silon, ut mot bangården. Efter bygglov 1970 uppfördes norr därom ytterligare silon samt en sex våningar hög byggnad utmed gatan i öster. För en intagsbyggnad för spannmål framför nämnda byggnad gavs bygglov fyra år senare.

Kvarnrörelsen upphörde 1991; betr. denna, se under Tomt nr 5, mellersta delen, och vidare under Tomt nr 5, norra delen, och Tomt nr 5, södra delen.

År 1992 gavs rivningslov för samtliga byggnader på den här ifrågavarande tomten. På sydöstra delen uppfördes efter bygglov 1999 två friliggande, av arkitekt SAR Bengt Bilén ritade flerfamiljshus i sju våningar för HSB Östra Skåne Ek. för., ägare efter fusion 2000. Öster om vardera byggnaden uppfördes utmed lokalgatan här ett par mindre sop- och cykelbyggnader. Under 2002 stod ytterligare två likadana bostadshus med tillhörande ekonomibyggnader färdiga på tomtens nordöstra del.

Tomten utgörs dels av en tomt, som tillkom efter tomtindelning 1885, belägen i nordväst vid gatan i norr, dels av tidigare gatumark väster därom ut mot Helgeå samt gatu- och tomtmark söder därom.

Sistnämnda gatumark föregicks från 1880-talet och in på 1900-talets första årtionde av en kanal, som hade förbindelse med ån.

I nordväst närmast ån uppfördes enligt uppgift 1907 ett transformatorhus av Hemsjö Kraftaktiebolag, som 1919 fick bygglov för tillbyggnad vid dess södra sida. Några år senare framgår att detta var den enda byggnaden i det område som sedermera blev den nuvarande tomten.

År 1942 gavs bygglov för uppförande av ett ställverkshus längst i söder på den äldre tomten öster om nyssnämnda transformatorhus, som nu benämns ställverksbyggnad. Det var ett tegelhus i en våning, uppfört av Sydsvenska Kraftaktiebolaget, tomtens ägare sedan åtminstone fem år. På återstoden av tomten fanns elektriska anläggningar. Två år senare gavs bygglov för en garagebyggnad söder om det äldre ställverket. – År 1937 hade Sydsvenska Kraftaktiebolaget köpt granntomten i öster, där sedan ett vaktbostadshus uppfördes efter bygglov 1944.

Ytterligare ett ställverkshus uppfördes efter bygglov 1950, en mindre byggnad, som troligen var belägen vid västra änden av ställverksbyggnaden i söder. Vid något tillfälle fick garagebyggnaden en förlängning mot söder, som sedan fortsatte i vinkel mot öster.

År 1963 gavs bygglov för det nuvarande ställverket för Kristianstads Elverk; staden hade blivit ägare samma år av den nu mot söder utökade tomten. På den nytillkomna delen uppfördes nybygget i en våning i tegel. Det kan förmodas att byggnaderna närmast norr härom, bl.a. ställverket från 1940-talet, revs nu.

Den äldsta transformatorbyggnaden i nordväst revs efter rivningslov 1979 och garagebyggnaden söder därom efter rivningslov sex år senare. – Den nuvarande tomten köptes 1995 av C4 Elnät AB.