General Ulfeldt

Denna tomt, som är belägen i kvarterets nordvästra hörn, var omkring 1830 bebyggd med tenngjutaren Gustaf Adolph Bergmans gård.

Den omfattade ett två våningar högt boningshus med inkörsport i korsvirke vid storgatan, uppfört vid slutet av 1760-talet, och ett med detta sammanbyggt, likaså två våningar högt korsvirkeshus vid gatan i norr, uppfört omkring 1822 och inrymmande boningsrum och tenngjutareverkstad. Ytterligare tre tvåvåningsbyggnader, halvhus i skiftesverk använda för ekonomiändamål, fanns på tomten; de var av okänd ålder.

År 1870 ägdes gården sedan ett antal år tillbaka av urfabrikören Petter Carlsson Kjellberg. De två äldre husen vid gatorna fanns kvar. Nämnda år hade i öster längs gatan i norr uppförts en tvåvåningsbyggnad i korsvirke, som inrymde inkörsport, boningsrum och vissa ekonomiutrymmen samt i söder på tomten ännu ett tvåvåningshus i korsvirke, inrymmande packbodar och vedbod. – De tidigare gårdsbyggnaderna var nu rivna.

Något år senare befann sig gården i f.d. fanjunkaren Bengt Engelfeldts ägo. I storgatehuset, som sedan reparerades 1874, var tre rum inredda till butiker; en salubod omnämns redan på tenngjutare Bergmans tid. Också det äldre huset vid Hesslegatan reparerades nämnda år och innehöll nu uteslutande bostäder. Under andra hälften av 1880-talet utfördes åter betydande reparationer i gården. Även i den andra längan vid gatan i norr fanns nu lägenheter.

F. fanjunkaren Engelfeldt sålde 1899, då det i storgatehuset fanns butiker för urmakaren C. A. Bohman och för Björklund & Co., gården till Sveriges Riksbank. Byggnaderna revs och ett tre våningar högt bank- och bostadshus i vinkel längs gatorna och med hörntorn och frontespiser uppfördes i tegel med granit på bottenvåningens fasader, efter ritningar av arkitekt Martin Borgstedt. Det stod färdigt 1901.

År 1909 köpte Kungliga Telegrafstyrelsen fastigheten och tog vid mitten av följande årtionde hela huset i anspråk efter att banken flyttat. År 1945 flyttade Televerket ut och samma år gavs bygglov för omändring av bottenvåningen till kontor för folkbokföringen. Också på 1950-talet disponerade länsstyrelsen lokaler i byggnaden. Fastigheten överfördes så 1955 till statens byggnadsstyrelse.

År 1981, då fastigheten övergått i revisor Börje Olanderssons ägo, gavs bygglov för omändring av bottenvåningen till färghandel och sju år senare för inredande av Duvanders konditori i den östra delen därav; konditoriet har sedermera utvidgats. Under senare tid har också vindsvåningen omändrats till lägenhet. – År 1992 blev Anita Olandersson fastighetens ägare.

Denna tomt, som är kvarterets hörntomt i nordöst, var omkring 1870, då den ägdes av mamsell Laura Schmitt, bebyggd med fyra olika längor.

Enligt uppgift hade åtminstone de två gatubyggnaderna uppförts 1840 med kaptenen Göran af Klercker som arkitekt. Ägare synes ha varit lantmäteridirektören Alexander Ljungberg. Vid storgatan var det fråga om ett två våningar högt bostadshus med brutet tak och vägg mot gatan i tegel och vägg mot gården tydligen i korsvirke samt vid gatan i norr om ett två våningar högt, frontespisförsett hus i tegel mot gatan och korsvirke åt gården. I detta hus fanns utöver lägenheter också inkörsport och vagnsport. I sydväst inne på gården låg ett omkring 1840 uppfört, två våningar högt halvhus i korsvirke, som inrymde främst stall och andra ekonomiutrymmen. Vid södra tomtgränsen fanns en liten vedbodsbyggnad av oangiven ålder, ett två våningar högt halvhus i korsvirke.

Skräddaremästaren Jöns Sventzer köpte så gården 1877 och lät först omkring 1880 och sedan 1892 betydligt reparera de båda byggnaderna längs gatorna. Ny ägare 1905 blev fabrikören, kopparslagaren Hans Dahlqvist, som samma år lät reparera storgatehuset. I de båda husen vid gatorna nämns nu för första gången butiker. Efter ritningar av arkitekt Algot Johansson inreddes så biografsalongen Biorama i bottenvåningen i västra delen av huset vid Hesslegatan och i den västra gårdslängan.

Mejeriägaren P. G. Willgren blev sedan ägare 1917 och två år senare inreddes mejeri med butik i den tidigare biograflokalen. Utöver affärslokaler fanns här också en verkstad; några år senare omnämns en sadelmakareverkstad och från åtminstone 1920 fanns sadelmakeriaffären Karlsson & Karlsson i fastigheten. Omändringsarbeten sistnämnda år i huset vid gatan i norr förefaller kunna ha gällt inredande av en vindslägenhet och arbeten året därpå i storgatehuset tycks ha gällt inredande av mansardvåningen till lägenhet. Willgren lät företaga förändringar också 1927, i alla byggnaderna. Bl.a. utökades butikslokalerna och flyttades tydligen sadelmakareverkstaden till det mindre gårdshuset.

Under andra hälften av 1930-talet gavs lov för insättande av större skyltfönster. År 1946 ärvdes fastigheten av Lina Fredrika Willgren. Tio år senare sålde hon till Lennart och Mai-Lis Carlsson. Efter att ha haft olika ägare under 1970- och 1980-talen, då bygglov gavs vid olika tillfällen för överbyggnad av gårdsplanen, kom fastigheten 1990 i Ingvar Carleheds och Göran C. Liljas ägo. Två år senare blev And. Nilssons Skor AB ägare.

År 1836 påbörjade smedänkan Christina Lindbom att uppföra ett nytt boningshus vid Storgatan.

Det byggdes två våningar högt i tegel mot gatan och korsvirke mot gården.

Förre sergeanten Alexis Åström köpte gården 1888 och året därpå beskrivs den bestå av ovan nämnda, omkring 1837 uppförda hus vid storgatan, en halvlänga i två våningar och korsvirke i norr på gården, uppförd omkring 1830 och innehållande lägenheter och vagnsport, en gårdslänga av samma beskaffenhet och ålder i söder, inrymmande lägenheter, samt en kort byggnadskropp av samma beskaffenhet och ålder längst i öster, innehållande främst stall och andra ekonomiutrymmen. Samtliga byggnader hade reparerats under året; bl.a. fick gatuhusets fasad den utformning med till husets mitt flyttad inkörsport och sex små vindskupor, som det hade ännu vid rivningen längre fram i tiden. Det framgår vidare, att det före 1889 funnits butiksrum i gatuhuset och en måleriverkstad i den södra längan. – Längre fram fanns hattmakare Nils Bergmans verkstad och butik i gården.

Ett förslag till nybyggnad av bostads- och affärshus i fyra våningar vid gatan och en våning på tomten i övrigt, framlades 1952 men kom ej till utförande. Två år senare köptes fastigheten av Aktiebolaget Damkappor. Byggnaderna revs och provisoriska baracker uppfördes, dels en vid gatan som butik, dels ett par inne på tomten.

Stures Barnkonfektion Aktiebolag köpte fastigheten 1974. Samma år gavs rivningslov för barackerna och bygglov för ett nytt affärs- och bostadshus vid gatan i två våningar med inredd vind. För ritningarna svarade arkitekterna SAR Sten Samuelson och Lars Husberger. Året därpå stod huset färdigt och kom att inrymma Stures Damkonfektion och även Barnkonfektion samt lägenheter för ägarna, Fritza Nilsson och Allan Nilsson.

År 1982 blev R. Nilssons Elektriska Aktiebolag ny ägare. I huset inryms nu tillhörande butik.

På 1830-talet ägdes denna tomt av gördelmakaremästaren Jöns Höllström.

Här fanns då ett bostadshus i korsvirke vid gatan, en våning högt åt gatan men delvis två våningar högt åt gården, och en uthuslänga i korsvirke och trä, en våning hög.

Omkring 1867 uppfördes nya byggnader. Ägare var då sonen, Olof Erik Höllström. Sex år senare beskrivs gården. Vid gatan låg ett tvåvåningshus i korsvirke, som innehöll inkörsport i norr och lägenheter. I söder låg ett två våningar högt halvhus i tegel, som inrymde packhus. I väster låg, med ett indraget mittparti, en likaså i två våningar och i tegel uppförd byggnad med lägenheter. Vid norra tomtgränsen fanns ett litet avträdeshus i korsvirke i en våning.

Gatuhuset och gårdshuset i söder blev betydligt reparerade 1888; i det senare inrymdes nu en lägenhet. Vidare uppfördes en ny, större gårdsbyggnad i norr för ekonomiändamål, i korsvirke och i två våningar. Ägare var nu änkan Cecilia Blomqvist, född Ekström. År 1890 gavs lov för flyttning av gatuhusets ingångsdörr till ett nordligare läge och 1904 för inredande av två butiker, vardera med dörr och två skyltfönster; dessförinnan förefaller det ha varit fråga om ett renodlat bostadshus.

År 1911 köptes gården av stationsskrivaren C. Sundberg. Vid denna tid omnämns två rum för affärslokal i gatuhuset och också i det större gårdshuset i väster.

Gården köptes så 1926 av fabrikören, bokbindaremästaren Christian Brinck och nu omnämns i det västra gårdshuset också en bokbindareverkstad. Fem år senare upptas i gatuhuset sex rum för affärsrörelse och i det västra gårdshuset också en sadelmakareverkstad.

År 1934 företogs en omfattande ombyggnad av storgatehuset. Det breddades något inåt gården och påbyggdes med en tredje våning samt inredd vind, efter ritningar av ingenjör Nils Persson. I bottenvåningen fick inkörsporten ett sydligare läge, med en butik norr och två söder därom. Ritningarna visar på andra våningen en lägenhet i norr och butik, tillskärningsrum och verkstad i söder samt i tredje våningen och på vinden lägenheter. – Byggnadens bredd medförde att gårdslängorna i norr och söder kortades något. I den västra byggnaden fanns fortfarande bokbindareverkstaden kvar (men inte sadelmakareverkstaden).

Fastigheten köptes 1960 av Albert Wahlquist och Wahlquists Konditori inrymdes i gatuhusets södra del och i anslutande del av södra gårdslängan, med tillhörande bageri därinnanför. På 1960-talet fanns Nyman & Schoultz resebyrå i gatuhusets norra butik. År 1981 gavs bygglov för breddning ut på gårdsplanen av butiksutrymmet i den norra, smala gårdslängan. – År 1989 blev Inge Wahlquist och Stina Wahlquist ägare.

Guldsmeden H. J. Ljungqvist ägde 1828 denna tomt och var då i färd med att uppföra ett nytt hus vid gatan, avsett att stå färdigt under året.

Det var fråga om ett tvåvåningshus i tegel åt gatan och i korsvirke i övrigt. Här fanns inkörsport och boningsrum. Möjligen, fastän uppenbarligen mindre troligt, skulle delar av det äldre huset kunna ingå häri. En mycket kort byggnad i norr inne på tomten,sammanbyggd med gatuhuset, var uppförd i två våningars höjd i korsvirke och innehöll ett par boningsrum. Dess ålder var inte känd; denna byggnad har bedömts härröra från 1600-talets första hälft. Ytterligare några byggnader fanns vid denna tid: en byggnad längs norra tomtgränsen, enligt uppgift uppförd i korsvirke med fyllningar av träplankor, som innehöll kök och brygghus, en byggnad i öster av samma konstruktion med bl.a. stall och verkstad och en korsvirkesbyggnad i söder med bl.a. kolbod och vagnsskjul. För dessa senare byggnader saknas åldersuppgifter.

År 1838 ersattes nyssnämnda byggnad vid norra tomtgränsen med ett tvåvånings halvhus i korsvirke, innehållande ett rum, ett par kök, brygghus m.m. Det stötte i väster emot den korta byggnaden av okänd ålder och i öster emot ett en våning högt trähus med bl.a. stall, kanske samma byggnad som tio år tidigare. En halvlänga i brädklätt korsvirke i två våningar fanns också, rimligen den som fanns i söder tio år tidigare. Här inrymdes vagnslider, kolbod m.m. – Om själva gården och dess byggnader saknas sedan så gott som helt uppgifter under de följande etthundra åren.

Enligt uppgift etablerade sig urmakaren Martin Sjögren 1867 i huset. Han skall ha överlåtit sin affär 1909 till urmakaren Janne Torstensson, som sedan benämndes fabrikör när han 1919 köpte fastigheten av Sjögrens arvingar. Efter hans död blev hans änka ägare 1945. Under 1950-talet gavs lov för olika omändringar i gårdslängorna. År 1972 blev dottern Gundla ägare och 1985 ärvde maken Carl Sondermann fastigheten. Två år senare gavs lov att omändra storgatehusets lägenhet till kontor. Ytterligare två år senare blev Nirvana AB ägare.

År 1996 gavs lov för friläggning av den tidigare synliga men sedermera överputsade tegelfasaden mot gatan. Härför erhölls kommunalt byggnadsvårdsbidrag. – Ännu i dag finns Torstenssons Optik och Torstenssons Ur här, i under årens lopp utökade lokaler.

Tomten ägdes 1828 av guldsmeden J. Sonnberg.

Vid storgatan låg då en envåningsbyggnad av okänd ålder i rappat korsvirke, som innehöll inkörsport och boningsrum. Intill låg i norr på tomten en kort tvåvåningsbyggnad i rappat korsvirke med ett kök och ett rum ovanpå, uppförd omkring 1788. Som fortsättning mot väster låg i norr ett likaså två våningar högt rappat korsvirkeshus, uppfört omkring 1793, som inrymde verkstad, brygghus och boningsrum. Sammanhängande härmed fanns en skiftesverksbyggnad i två våningar med bl.a. stallar, ett packhus och rum. Ytterligare en byggnad av samma beskaffenhet fanns, med ett par rum.

Gården hade på 1850-talet bagaren Carl Bjerstedt som ägare. Gatuhuset hade då reparerats 1850, liksom det anslutande gårdshuset i norr och också gårdshuset väster därom, båda halvlängor. Den sistnämnda byggnaden hade härvid förlängts bortåt 5 meter mot väster och innehöll nu bl.a. bageristuga, en lägenhet och ett förvaringsrum för säd. På tomten fanns därintill ett rappat korsvirkeshus och en trälänga.

Bagaren Bjerstedt sålde omkring 1870 gården till bagaren Olof Bager. Vid början av 1870-talet beskrivs en byggnad i väster på tomten, bredare i söder och betydligt smalare i norr. Det var ett tvåvånings halvhus i korsvirke med stall, packhus och spannmålsmagasin.

En tredje bagare, Carl Hermansson, blev ägare 1886. Han lät samma år reparera gatuhuset, i vilket det nu anges finnas en butik. Vidare framgår, att portinkörseln fanns i husets sydligaste del. Den större norra gårdsbyggnaden anges nu innehålla ett större bageri med två ugnar.

En plåtslagareverkstad omnämns 1898 i en av gårdslängorna. Vid denna tid ägdes gården av telefonuppsättaren Hilde Thorbjörnsson; i gatuhuset fanns Ida Thorbjörnssons Tricotaffär.

Fröken Anna Borg blev ny ägare 1925 och året därpå fick hon bygglov för omändringsarbeten. Bl.a. inreddes i den västra längan tre verkstadsrum för skomakeri och skrädderi, ett bilgarage m.m. En byggnad i söder i korsvirke innehöll bl.a. kolbod och avträden. Omkring 1935 fanns i gatuhuset Anna Borgs Manufakturaffär och Osbergs Café samt inne på gården E. Jönssons Skomakeri.

År 1936 sålde Anna Borg halva fastigheten till ingenjören Anders B. Andersson och samma år erhölls bygglov för uppförande av ett fyravåningshus, ritat av arkitekten Otto Ohlsson. Byggnaden uppfördes under året med tre butiker i bottenvåningen, lägenhet med troligen tandläkaremottagning i andra våningen och lägenheter i de övre våningarna. I anslutning till nybygget behölls en del av den södra längan, i vilken fanns skomakeriverkstad; de äldre byggnaderna i övrigt hade rivits.

Åtminstone från slutet av 1940-talet fanns Oscarias skoaffär i huset. År 1959 blev Anders B. Andersson ensam ägare och tre år senare gavs bygglov för utvidgning av butiken genom att nästan hela norra hälften av gårdsplanen bebyggdes i en vånings höjd och 1967 för utvidgning av butiken till norra delen av andra våningen.

Efter att ha haft ytterligare ett antal ägare, såldes fastigheten 1993 till AB Kristianstadsbyggen.

Här fanns omkring 1830, då bryggaren Sven Joh. Åkerman var ägare, ett tvåvåningshus i korsvirke vid gatan, uppfört kanske omkring 1775.

Det var försett med en svalgång längs gårdssidans ovanvåning. I detta hus fanns utöver inkörsport och boningsrum också en handelsbod. Vidare fanns övervägande en våning höga längor i främst skiftesverk längs tomtens norra, östra och södra sidor.

Efter rivning uppfördes omkring 1840 fyra nya längor, troligen av handlanden Carl Johan Fulgentius Ljunggren. Längs gatan byggdes ett tvåvåningshus i tegel åt gatan och korsvirke åt gården. Här fanns boningsrum, handelsbod och inkörsport. I norr uppfördes en två våningar hög halvlänga i korsvirke och i söder och öster tre våningar höga halvlängor i samma teknik.

År 1855 blev handlanden Johan Falkengren gårdens ägare och 1873 beskrivs gårdslängorna närmare. Den norra, som blivit betydligt reparerad året innan, inrymde lägenheter och brygghus. Den södra, som reparerats 1870, innehöll boningsrum och ett packhus. Den östra längan innehöll stall, packhus och magasin.

Efter att ha haft olika ägare, köptes gården 1916 av musikstyckjunkaren Sven Wihljam, som året därpå lät brandförsäkra den, varvid framgår, att det i den norra längan utöver lägenheter också fanns en verkstad.

Redan efter två år bytte fastigheten ägare och övergick till grosshandlaren Rudolf Unné, som uppges ha flyttat hit sin firma 1919, en firma, som först handlade med främst specerier men sedan alltmer med inriktning på jakt- och fisketillbehör. År 1929 omnämns i gatuhuset fyra rum för affärsverksamhet och i den norra längan ett par lagerrum och en verkstad för rörledningsarbeten, AB Vatten & Värme, Carl Holmberg. Tydligen efter förändringar 1925 fanns vidare i den södra längan bl.a. två rum för affärsrörelse. År 1930 tillkom här i bottenvåningen en utställningslokal och samma år gavs bygglov för inredande av ritkontor i ovanvåningen, för nyssnämnda firma.

Bokhandlaren Erik Nordström köpte fastigheten 1979 efter att den innehafts av några olika ägare efter handlanden Rudolf Unné och fick samma år bygglov för omfattande förändringsarbeten. En enda butik inreddes i bottenvåningarna av västra, norra och en del av södra längan samt den till en vånings höjd överbyggda gården. I den östra längans bottenvåning inreddes lager och i längornas andra våningar fortsättning av butiken, kontor och andra utrymmen. Året därpå stod byggnaden färdig att tas i bruk av Möllers Bokhandel. – År 1997 blev Glimhus AB fastighetens ägare.

Omkring 1830 hade denna fastighet samma ägare som grannfastigheten i väster, bryggaren Sven Joh. Åkerman, och var då bebyggd med ett korsvirkeshus vid gatan, i dels två, dels en vånings höjd och av okänd ålder.

Här fanns inkörsport och boningsrum. I norr på tomten fanns en länga i skiftesverk och en i dels korsvirke, dels trä, i söder två skiftesverkslängor och i väster en luta. År 1842, när snickareänkan Brita C. Grundström var ägare, uppgavs att gatuhusets lägre del två år tidigare påbyggts med en andra våning; här fanns nu två lägenheter i vardera våningen.

År 1849 stod bryggaren A. P. Rosengren som ägare. Året innan hade i söder uppförts ett tvåvåningshus i korsvirke, som inrymde bl.a. boningsrum samt i väster ett likaså två våningar högt hus i korsvirke, som innehöll boningsrum, ett par packhus eller bodar och en spannmålsvind. En äldre länga i norr hade vidare blivit betydligt reparerad. Den var av samma beskaffenhet som de andra och innehöll två rum, som användes som verkstäder. – De tre gårdslängorna var alla halvhus.

Gördelmakaren Henrik Wilhelm Olsson var sedan gårdens ägare under några decennier och lät utföra en del reparationer och förbättringar.

År 1906 köptes fastigheten av bagaremästaren J. Andersson, som samma år fick bygglov för uppförande av en helt ny byggnad på tomten, ett fyravåningshus i putsat tegel, som ritats av E. Möller. Hösten 1907 angavs byggnaden vara ”ny”. Det var fråga om en byggnadsdel vid gatan med ett burspråk i tre våningars höjd och sex balkonger och tre byggnadsdelar eller längor runt en liten, till en vånings höjd överbyggd gård. Vid gatan fanns två butiker, av vilka den norra låg i anslutning till ett bageri i byggnadens västra del. I bottenvåningen fanns också inkörsport och i de övre våningarna inreddes lägenheter.

År 1940 köpte bagaremästaren Ivar Darin fastigheten; han uppges ha övertagit bageriet redan 1925. Efter förvärvet fick den nye ägaren samma år bygglov för förändring av bl.a. den tidigare norra butiken, som avsågs tas i bruk för bageriändamål och av norra delen av andra våningen till kontors-, lager- och personalutrymmen.

Fastigheten övergick 1972 i Carl-Ivar Darins ägo. Bygglov gavs året därpå för inredande ånyo av butik i norra delen och 1996 för inredande av lägenhet i vindsplanet. – Bagerirörelse bedrivs här fortfarande i dag av familjen Darin.

Här har under lång tid legat en större handelsgård. Ägare var 1783 överstelöjtnanten Baltzar Weduwar, som detta år lät teckna en brandförsäkring.

Längan vid storgatan, som inrymde tobaksfabrik, var ett korsvirkeshus i två våningar med svalgång vid gårdssidan. I söder vid torget fanns ett bostadshus i två våningar och korsvirke, i norr en ekonomilänga av samma beskaffenhet och i öster två envånings korsvirkeslängor med bostads- och ekonomiutrymmen. – I gården hade 1776 instiftats Kristianstads första frimurareloge.

År 1828 ägdes gården av översten Carl Hofflander. Den västra längan vid storgatan uppges vara nybyggd 1823, ett tvåvånings bostadshus i tegel åt gatan och korsvirke åt gården. Den södra längan, som upptog tomtens hela längd mot torget – vad som i dag synes vara två olika byggnader här, är i själva verket två delar av en och samma länga –, var uppförd omkring 1783. Det var en rappad korsvirkesbyggnad i två våningar, som reparerats betydligt åren 1823 och 1827. Här fanns lägenheter och på vinden spannmålsmagasin. I öster fanns inne på tomten två längor. Den södra av dessa var uppförd omkring 1783, hade reparerats 1823, var i två våningar och i korsvirke samt innehöll packhus och bostäder, den norra var uppförd omkring 1823, var i två våningar och i korsvirke samt innehöll vagnsport, stall och andra ekonomiutrymmen. En femte länga var belägen längs norra tomtgränsen. Den var uppförd omkring 1783 och hade reparerats 1823. Den var i två våningar och i korsvirke och innehöll bl.a. en bränneriinrättning. Uppgifterna om uppförande omkring 1783 (egentligen baserat på åldersuppgifterna: omkring 45 år) sammantaget med den inledningsvis nämnda brandförsäkringen från just 1783, skulle kanske kunna tolkas som att byggnaderna var nyuppförda detta år. – Det finns uppgift om att gårdens hörnparti i sydväst skulle vara från 1600-talet; brandförsäkringar talar dock som framgått om slutet av 1700-talet.

Under andra hälften av 1840-talet var handlanden Paul Krabbe ägare. De västra och södra längorna reparerades 1846. Här omnämns nu i den förra inkörsport och i den senare två salubodar. Även den södra av de båda östra längorna reparerades detta år medan den norra av dem nybyggdes under året, tre våningar hög och i rappat korsvirke. Här fanns häststallar, packhus m.m. Även i norr byggdes ny länga 1846, likaså i tre våningar och rappat korsvirke. Här fanns bl.a. packhus och vagnsport.

Handlanden Lars Magnus Romberg var sedan ägare under en stor del av andra hälften av 1800-talet. Han hade sin järnhandel vid hörnet mot torget och lät företaga reparationer i storgate- och torglängorna 1862 och 1871. År 1885 uppges att storgatehuset innehöll två butiksrum. I två omgångar under 1870- och 1880-talen breddades delar av denna länga.

Handlanden Rombergs arvingar lät 1899 utföra arbeten på alla fem byggnaderna. Storgatehuset förefaller nu ha blivit tre våningar högt mot gården och fick en kort vinkel i norr efter att en del av norra längan rivits. Norr om inkörsporten utökades butiksutrymmet och skyltfönster och butiksdörr sattes in; tre butiker omnämns. I den avkortade norra längan inrymdes packhus och vedbod. Av arvingarna blev handlanden Carl Adolf Krabbe ensam ägare år 1900. Året därpå gavs bygglov för förstoring av skyltfönstren på ömse sidor om hörningången.

Handlandena Thure Persson och Olof Theodor Carlsson blev sedan nya ägare 1906 och fick året därpå bygglov för inredande av en enda butik i torghuset och för förändring av denna byggnads östra del, varvid själva fasadväggen höjdes. Också bjälklaget mellan bottenvåning och ovanvåning höjdes; skyltfönstren gavs större höjd och ovanvåningens fönster högre placering jämfört med i byggnadsdelen väster därom.

Handlanden Olof Theodor Carlsson blev 1907 ensam ägare och året därpå uppges just att torghuset året innan blivit betydligt reparerat och delvis nybyggt. Huset anges nu vara byggt av dels tegel, dels korsvirke och det kan förmodas att tegel användes vid ombyggnaden och också vid den påbyggnad av den tredje våning mot gården, som nu nämns. År 1923 gavs lov för en tredje våning i den södra av de båda östra gårdslängorna; härefter uppvisade samtliga gårdsfasader tre våningars höjd.

År 1927 nämns i storgatehuset sex och i torghuset fyra rum för affärsrörelse. Sedan 1906 och fram till 1961 fanns Falkengrens livsmedels- och delikatessaffär vid hörnet och längs storgatan. I den högre byggnadsdelen vid torget fanns Rosalie Svenssons Manufakturaffär. Vid storgatan fanns på 1940-talet en tobaksaffär och längst i norr Lindells fotoaffär, sedermera All-Foto.

Efter konsul Olof Theodor Carlssons död 1931 ägde arvingar fastigheten fram till 1964, då den såldes till Svenska Handelsbanken. Detta år gavs bygglov för ombyggnad av butikslokalen vid hörnet och Ekbergs Herrekipering flyttade hit. Efter bygglov 1976 utökades butikslokalerna till ovanvåningen. År 1995 köptes fastigheten av Byggnads AB Bröderna Persson.

Denna kvarterets sydöstra tomt ägdes 1828 av änkefru Catharina Textorius. Då låg vid torget en tvåvåningsbyggnad i korsvirke, uppförd omkring 1778. Den innehöll boningsrum samt en kammare, som användes som salubod.

Längs storgatan låg en tvåvåningsbyggnad i korsvirke, som var uppförd omkring 1789 och som inrymde bl.a. inkörsport och packbod samt boningsrum på ovanvåningen. En tredje länga inne på tomten, parallell med storgatehuset, var ett tvåvånings halvhus i korsvirke, utan angiven ålder. Här fanns ett boningsrum och några kammare. Vidare fanns två tvåvånings trähus och ytterligare en byggnad, i korsvirke men okänt hög.

Under en stor del av 1800-talets andra hälft ägdes gården av handlanden J. W. Svanberg, som hade sin butik i västra delen av bottenvåningen vid torget. Den beskrivs 1883. Torghuset var det samma som tidigare, betydligt reparerat 1837-38, då det förhöjts och takstolen förändrats, och 1867, varefter det nu inrymde utöver boningsrum också två butiker. Storgatehuset var också det samma, reparerat vid samma två tidpunkter. Också den med detta hus parallella gårdslängan var i stort sett den samma, dock tillbyggd i norr tydligen på 1830-talet och sedan reparerad 1850. Allra längst i väster låg ett tvåvånings tegelhus i vinkel, ungefär ett år gammalt och inrymmande bl.a. stall och packhus. En femte byggnad i anslutning härtill var ett två våningar högt halvhus i korsvirke, som innehöll kök och brygghus. Ytterligare en vinkelbyggnad, ett skiftesverkshus, fanns i norr på tomten. Hela byggnadsbeståndet låg grupperat kring en större gårdsplan i öster och en mindre i väster.

Handlanden Svanberg sålde sin gård 1890. Det blev ännu en handlande, som tog över, grosshandlaren Oscar Pettersson. Samma år fick han bygglov för förändringar av de båda gatuhusen. Ritningarna, som var utförda av Svante Svenssons Ritkontor i Karlshamn, visar skyltfönster längs torget och storgatan, hörningång till butik och påkostat entréparti med balkong mot torget, påminnande om det på det s.k. Hervanska palatset vid torgets östra sida. Arbetena på denna byggnad liksom på övriga byggnader utfördes 1891. Storgatehuset breddades inåt gården i sin södra del och här liksom i torghuset nämns i vardera två större butiker med stora skyltfönster.

I början av året 1906 köpte rådmannen Adolf Dahl fastigheten och vid slutet av året anges huset nr 1, ett tegelhus i tre våningar med torn och vindskupor och sträckande sig längs torget, storgatan och som en vinkel in på tomten i norr, vara ”fullkomligt nybygdt, utom det källararbete samt delvis tegelmurar, som uppfördes 1891”, alltså tydligen så gott som nybyggt 1906. I huset fanns nu fem butiker och inkörsport i bottenvåningen, två större butikslokaler i andra våningen och lägenheter i övrigt, också på vinden. Gårdsbyggnaden intill det tidigare torghuset hade delvis rivits, varefter mansardvåning inretts. Av vinkelhuset längs i väster kvarlåg den västra delen, nu fullständigt ombyggd och innehållande en lägenhet och ett sockerbageri. En liten byggnad i tegel, innehållande klosetter, hade uppförts vid tomtgränsen mot söder och under hela gårdsplanen var utgrävd en källare. – Vid början av 1900-talet fanns i delen mot torget Sybehörshandeln och på tredje våningen kontor för Reymersholm.

Fastigheten köptes 1920 av direktören Ture Mechelsen och under 1920-talet gavs bygglov för olika förändringar; på vinden inreddes främst arbetslokaler. År 1929 anges 20 rum i den stora byggnaden vara avsedda för affärsrörelse, inklusive kontors- och lagerrum. Tre år senare uppfördes på södra delen av gårdsplanen i tegel en envåningsbyggnad för kontor och lager. – I huset drevs direktör Mechelsens firma VEHÅ; 1943 blev Aktiebolaget Varuhuset Kristianstad ny ägare.

År 1966 köptes fastigheten av direktör Lennart Dahlquist och Sandelins Herrmodehus flyttade hit. Fyra år senare gavs bygglov för omändring till kontor i norra delarna av tredje våningen och vindsvåningen. Fastigheten övergick 1977 till Lennart Dahlquists arvingar. År 1997 blev Dahlquists Fastighetsförvaltning i Kristianstad ägare.

Denna tomt utgjordes förr av två olika tomter. På den västra låg 1831, då urmakaren Peter Uhrström var ägare, vid torget ett tvåvåningshus i korsvirke, som uppförts omkring 1800.

Det var ett boningshus med inkörsport. I norr inne på tomten låg en byggnad av samma beskaffenhet och ålder, som inrymde packhus, stall och ett par boningsrum. En länga i öster och ett avträdeshus, båda i skiftesverk, fanns också. På den östra tomten, som 1836 ägdes av urmakarens son, kammakaren Gustaf Uhrström, låg detta år vid torget ett envåningshus i korsvirke med två rum och kök. Ytterligare ett hus fanns, kanske vid östra tomtgränsen, ett tvåvånings halvhus i korsvirke med bl.a. brygghus och ett boningsrum, och intill detta en liten luta. Den sistnämnda tomtens envåningshus ersattes 1866, då traktören Carl Fredrik Lundgren var ägare, av ett tvåvåningshus med en liten vinkel i norr. Det var uppfört i tegel mot torget och korsvirke i övrigt och innehöll en lägenhet i vardera källaren, bottenvåningen och ovanvåningen. Sammanbyggd med vinkeln låg i nordöst ett två våningar högt halvhus i korsvirke med ett boningsrum och brygghus. Dess ålder anges inte men det hade reparerats 1866.

Hösten 1869 uppgav bokhandlaren Hjalmar Möller, att hans hus vid torget, som sträckte sig över båda tomterna, vilka han var ägare till, var nybyggt efter att de här tidigare befintliga byggnaderna (och då tydligen också det blott tre år gamla huset på den östra tomten) rivits. Det nya huset var ett tvåvåningshus i tegel, som i källaren inrymde en lägenhet, i bottenvåningen två butiker och i ovanvåningen en lägenhet. Vid östra delen av gårdssidan fanns en liten vinkel. Det framgår några år senare, att de två med varandra sammanbyggda gårdsbyggnaderna på de båda tidigare separata tomterna fanns kvar. De var båda halvhus och inrymde bonings- och ekonomiutrymmen.

En ny bokhandlare, Emil Winquist, blev ägare 1888 och han lät året därpå i tegel uppföra nya byggnadsdelar i vinkel inne på gården. Hela byggnadsbeståndet betraktas nu som en byggnad, innehållande lägenheter, också på vinden i torghuset, tre butiker och andra utrymmen.

En tredje bokhandlare blev ägare 1907. Det var Fritz Waldemar Remahl. På 1920-talet uppges huset ha mansardvåning och innehålla bl.a. fyra rum för affärsrörelse.

År 1935 köpte Aktiebolaget Svenska Handelsbanken fastigheten. Året därpå uppfördes på hela tomtytan en ny byggnad i tegel efter ritningar av arkitekten P. Gate. Det var fråga om ett fyravåningshus vid torget, med lokaler för banken i de två nedre våningarna och lägenheter i de två övre. Norra delen av tomten bebyggdes till en vånings höjd för bankens behov. – På 1940-talet gavs skyltlov för försäkringsbolaget Skandia-Freja, på 1950-talet för Skandia försäkringar och på 1960-talet för Allmänna Brand. År 1992 gavs lov för ombyggnad av banklokal till butik.

År 1995 köptes fastigheten av Byggnads AB Bröderna Persson.

Vid storgatan finns det så kallade Kungshuset. Det är byggt i tegel och stod färdigt 1708 eller 1709, bedömt som stadens mest påkostade privatbostad vid denna tid. Under första hälften av 1710-talet bodde den landsförvisade polske kungen Stanislaus Leczinsky här med familj.

Västra delen, tidigare nr 9. Decennierna runt 1800-talets mitt ägdes gården av kopparslagaren Olof Werlin och efter honom av körsnären Johan Peter Wadell.

År 1893 köpte handlanden N. Håkansson gården och lät samma år företaga betydande reparationer av dess fyra olika byggnader. Vid storgatan i väster låg det ovan nämnda tvåvåningshuset i tegel, som inrymde inkörsport, två butiker och boningsrum. Som en norra gårdslänga fanns ett två våningar högt halvhus i korsvirke, ”obekant gammalt”, som innehöll lägenheter och i söder fanns en länga av samma beskaffenhet och obekanta ålder, också den med lägenheter. Motsvarande gällde för den östra längan, i vilken dock också fanns inkörsport, stall och andra ekonomiutrymmen samt i källaren anordning för rökning av köttvaror. – Samma år hade givits bygglov för förändring i denna sistnämnda länga för bl.a. inkörsporten eller rättare genomkörseln till grannfastigheten i öster, vilken också ägdes av N. Håkansson, som var handlande inom charkuteribranschen.

Efter makens död blev änkan Karin Håkansson ägare 1907 och 1908. Under hennes tid gavs 1926 bygglov för inredande av storgatehusets vind till en med vindskupor försedd arbetslokal.

Sonen Herman Håkansson blev sedan ägare 1928 och samma år gavs bygglov för i storgatehusets mitt placerad inkörsport med en butiksdörr och två skyltfönster på varje sida därom. En buntmakareverkstad omnämns nu i vindsvåningen. I den norra längan, som undergick förändringar samma år, fanns nu så gott som uteslutande lagerlokaler för skinn- och pälsvaror. Den östra längan innehöll nu utöver rökerianordningen i källaren också charkuteriverkstad samt portgång, vagnsport m.m. År 1939 anges i storgatehuset finnas bl.a. en tvårumslägenhet för atelier, i norra längan bl.a. en enrumslägenhet för atelier, i södra längan bl.a. en charkuteriverkstad, kontor och lagerrum samt i östra längan bl.a. charkuteri och lager- och packhus för köttvaror. Kötthanteringen i de olika omnämnda lokalerna ingick i den charkuteriverksamhet, som bedrevs huvudsakligen i under samme ägare hörande grannfastigheten i öster. – På 1950-talet fanns i storgatehuset Ekbergs Herrekipering och Wallenbergs skor.

Efter Herman Håkanssons död ägde fr.o.m. 1965 först dödsboet, sedan arvingar fastigheten liksom grannfastigheten i öster fram till 1988, då Peter Dahlqvist och hans tre syskon köpte den. De två tomterna lades nu samman till en, nr 14. År 1992 gavs så lov för om- och tillbyggnad av bostäder och butiker på hela den nya fastigheten. Efter att gårdslängorna och en del av storgatehuset på den tidigare västra tomten rivits, breddades storgatehuset och byggdes tre våningar högt mot gården samt försågs med två korta trevånings vinkelbyggnader. Gårdsplanen byggdes över i en vånings höjd. En passage anordnades tvärs igenom kvarteret. – År 1992 blev AB Kristianstadsbyggen fastighetens ägare.

Litt.: Andersson, Th.: Kungshuset i Kristianstad. Föreningen Gamla Christianstad. Årsskrift 1994. Kristianstad 1994.

Östra delen, tidigare nr 10. Här fanns 1828 kollektören Hoffs gård. Längs gatan låg en tvåvåningsbyggnad i korsvirke, vars södra del var något högre än den norra. Här fanns inkörsport och boningsrum. Inne på gården fanns en mot gatulängan stötande envåningsbyggnad i korsvirke med kök och ett par kammare. Husens ålder kunde inte uppges. Det fanns vidare två längor i trä, av vilka den ena stötte mot gatuhuset.

På 1880-talet stod handlanden N. Håkansson som ägare. I vad mån de äldre byggnaderna fanns kvar nu, är ovisst. Norr om en centralt belägen lång ”förstuga” eller gång fanns vid gatan en tvåvåningsbyggnad i tegel med en vinkel, en halvlänga, in på tomten i norr. Denna byggnad, som inrymde lägenheter, var uppförd omkring 1860 och betydligt reparerad 1885. Vid gatan söder om ”förstugan” låg en tvåvåningsbyggnad i korsvirke, utan åldersuppgift och betydligt reparerad 1885; den hade dels blivit tillbyggd på bredden, dels blivit betydligt reparerad. Här fanns inkörsport i söder, lägenheter och i nordvästra delen ett rökeri för fläsk m.m. Längst i väster låg ett två våningar högt halvhus i korsvirke med boningsrum. Åldern anges inte men väl att huset reparerats 1885. Slutligen fanns intill denna byggnad i söder en liten två våningar hög korsvirkesbyggnad, en halvlänga, som uppförts omkring 1875 och som innehöll vedbodar och avträden. – År 1889 nämns i det detta år reparerade södra storgatehuset en butik.

År 1901 gavs bygglov för nybyggnation. Efter att det äldre byggnadsbeståndet rivits, uppfördes efter ritningar av Per Sunesson en trevåningsbyggnad med mansardvåning runt en till en vånings höjd överbyggd gård, en s.k. ljusgård. Huset, som uppfördes i tegel, stod färdigt 1903 och innehöll då lägenheter och två butiker. Under gårdsplanen fanns källare. År 1928, då sonen Herman Håkansson övertagit fastigheten, anges fyra rum för affärsrörelse och ett större rum för charkuterifabrik. Längre fram i tiden framgår att denna fabrik var belägen i byggnadens inre delar. – Även i den under samme ägare hörande grannfastigheten i väster fanns lokaler, som användes för charkuteriverksamheten.

När Herman Håkansson avlidit, ägde fr.o.m. 1965 först dödsboet, sedan arvingar fastigheten. Verksamheten upphörde 1987. Fastigheten, liksom grannfastigheten i väster, såldes sedan året därpå till Peter Dahlqvist och hans tre syskon. De två tomterna lades nu samman till en tomt, nr 14. År 1992 gavs så lov för om- och tillbyggnad av bostäder och butiker på den nya tomten. Huset på den tidigare östra tomten försågs med vinkelbyggnader i norr och söder mot väster in på den forna granntomten, två respektive tre våningar höga. En passage anordnades tvärs igenom kvarteret. – År 1992 blev AB Kristianstadsbyggen fastighetens ägare.