Garvaren

Här låg under andra hälften av 1700-talet byggnaderna till jordbrukshemmanet Åhus nr 3, av kartmaterial att döma en fyrlängad, dock ej helt sluten gård.

Kartor från början och från slutet av 1800-talet visar endast en länga utmed gatan i söder, vid sistnämnda tid med en kort vinkelbyggnad i öster in på tomten. – Åldern för det nuvarande huset utmed gatan, med inkörsport och en uthusdel i förr putsat korsvirke i väster, är inte känd. Eventuellt kan det vara fråga om 1800-talets första hälft.

Under andra hälften av 1800-talet bodde här husmannen Nils Andersson, under en period benämnd fjärdingsman. Fastigheten ägdes dock sedan 1872, då den friköptes från Kronan, av en Nils Nilsson. Anna Nilsson blev så ny ägare 1890. Husmannen Nils Andersson dog 1893 och samma år blev hans änka ägare av fastigheten. Dottern Anna Nilsdotter blev sedan ägare och sålde 1900 halva fastigheten till arbetaren Ola Nilsson, senare Ola Lilja, med vilken hon gifte sig samma år.

Husägaren Ola N. Lilja fick 1905 bygglov för uppförande av en skorsten vid västra änden av huset och för ommurning av en bakugn.

År 1935 dog förre hamnarbetaren Ola Lilja. Änkans dödsbo sålde sedan 1949 till Gustav Åhman och Ulf Jacobsson; den senare stod sedan som ensam ägare fem år senare och då lades tomten samman med större delen av granntomten i väster. Huset beboddes av hyresgäster, bl.a. lagerarbetaren P. K. Y. Anderberg med familj och förra sömmerskan A. E. J. Åström.

Efter att ha haft ännu en ägare några år på 1960-talet, köptes fastigheten 1967 av länsarbetsdirektören Gösta Bergendahl, som 1978 fick bygglov för om- och tillbyggnad, varefter huset blev permanentbostad. Bl.a. byggdes den korta gårdsvinkeln till för bostadsändamål och vinden inreddes såväl här som i den gamla byggnaden.

På 1860-talet bodde här husmannen Ola Christiansson. Åldern för det ännu bevarade huset, ett tidigare putsat korsvirkeshus, är okänd.

Det kan tänkas härröra från 1700-talet eller 1800-talets början. På ett par 1770-talskartor finns en byggnad utritad längs gatan, med ytterligare en byggnad i vinkel i öster in på tomten; denna tomt hörde vid denna tid under jordbrukshemmanet intill i väster. Ola Christiansson dog 1866, varefter hans änka och barn samt inhysesfolk bodde kvar.

År 1888 fick fastigheten ny ägare i och med att Andreas Jönsson, svärson till Ola Christiansson, friköpte den från Kronan. Bygglov gavs sedan 1895 för insättande av nya fönster och 1903 för olika förändringar. Huset, som redan hade en vinkelutbyggnad i öster på baksidan, fick nu en kort utbyggnad också i väster in på tomten när kök byggdes till och bak- och bryggstuga breddades; härvid flyttades bakugnen. Vidare var det fråga om att ersätta husets trägavel i öster med en gavel i tegel i stället. Ritningen visar ett verkstadsrum i husets östra del.

Drygt 50 år efter förvärvet, år 1943, sålde förre hamnarbetaren Andreas Jönsson fastigheten till förre hamnarbetaren Andreas Olsson Dahlberg, som sedermera dog 1958. Hyresgäster var under ett antal år bagaren Karl Gunnar Johansson och hans familj.

Direktören Sixten Bergendahl blev ägare 1967, varefter huset efter upprustning använts som fritidsbostad. År 1973 gavs bygglov för uppförande av garage- och förrådsbyggnad samt uteplats vid östra tomtgränsen, innanför det äldre huset.

Tomten är bebyggd med Lundbergska gården, i äldre tid enligt uppgift benämnd Hjortska gården. Läget invid kyrkan och korsningen av två huvudgator torde genom århundradena ha medfört bebyggelse av viss betydenhet på tomten.

År 1800 ägdes gården av tullinspektoren Petter Borgström, som detta år tecknade en brandförsäkring. Längs gatan i öster, med ena gaveln mot gatan i söder, omnämns ett envåningshus i korsvirke, som innehöll bostadsrum. Två ovälvda och en välvd källare anges. En vinkelbyggnad längs gatan i söder, likaså i korsvirke, innehöll ett par bostadsrum samt kök och packhus. En andra vinkelbyggnad, i norr och i korsvirke, var inredd till brygghus med bakugn, packhus och mangelbod. – Några åldersuppgifter finns inte beträffande dessa byggnadsdelar, som ännu existerar, men de torde ha blivit uppförda någon gång under 1700-talet.

Väster härom låg ”Ladugården”, som utgjordes av två byggnader. Den ena var ett skiftesverkshus vid gatan i söder, som var uppfört 1799 efter att ha blivit flyttat och som inrymde inkörsport, får- och svinhus samt hemlighus. Den andra byggnaden var också ett skiftesverkshus, uppfört 1799, som var beläget intill det förra, kanske mest troligt norr därom. Här fanns stall, fähus, fem vagnskjul och vedbod. – Vissa omständigheter tyder på att den vid gatan 1799 uppförda ekonomibyggnaden i större eller mindre utsträckning skulle kunna utgöra södra delen av den nuvarande ekonomilängan. Vidare skulle då den andra ekonomibyggnadens västra vägg eller vägglinje kunna tänkas ingå i respektive motsvara den nuvarande i skiftesverk uppförda längans västra vägg; denna länga är dock såväl längre som bredare än 1799 års byggnad.

Vid något tillfälle under 1800-talet uppfördes en ännu vid början av 1950-talet delvis kvarliggande tillbyggnad i väster längs gatan.

Vid början av 1870-talet ägdes gården av kopparslagaren Lars Peter Ströberg. Han var dock inte bosatt här, vilket däremot styvsonen, handlanden Martin Ströberg varit fram till sin död 1866.

Garvaren Edvard Lang blev ny ägare 1874 och flyttade hit. Han bodde här emellertid endast några år; någon garveriverksamhet i gården var det inte fråga om. Förre åbon Fajer Mårtensson blev ny ägare 1878. Han dog vid mitten av följande årtionde och änkan och dottern blev ägare av gården, som genom åren också beboddes av hyresgäster. År 1896 gavs lov att ta upp en dörr längst i söder i fasaden mot Norregatan.

År 1899 köpte handlanden Martin Oscar Lundberg gården och flyttade hit. Hans butik torde ha varit inrymd vid hörnet av de båda gatorna, där det sedan fanns diversehandel och därefter speceriaffär fram till 1970-talet. Från omkring 1910 till omkring 1930 var en hattmodistbutik inrymd i norra delen av den östra längan och från början av 1930-talet togs Lundbergs butikslokal i bruk av firman AB H. Olssons Eftr., som här hade en filial. Den förestods av Oskar Olsson, som emellertid vid mitten av 1950-talet blev ägare av rörelsen här, vilken sedan såsom speceriaffär upphörde 1977.

Vid början av 1930-talet – och senare – fanns vid Västergatan i ekonomilängan en sadelmakareverkstad med tillhörande butik. I en då ännu kvarliggande tillbyggnad i väster fanns en reparationsverkstad, ovisst för vilket ändamål. Under 1930- och 1940-talen fanns vid Norregatan utöver diversehandeln också en mjölkaffär.

Förre handlaren Lundberg dog 1953 och bortåt tio år senare sålde dödsboet fastigheten och efter ytterligare ett par år blev civilingenjör Bengt Delaryd ny ägare 1964. Han påbörjade året därpå omfattande upprustnings- och ombyggnadsarbeten i hela gården. År 1969 gavs så bygglov för ombyggnad inom ekonomilängans norra del och året därpå för ombyggnad av samma byggnads södra del till ett stort butiksrum. Advokaten Göran Rise blev sedan ny ägare 1978 och samma år gavs bygglov för inredande av kontorslokaler i norra delen av ekonomilängan.

På platsen för nuvarande grönområdet norr om tomt nr 11 låg fram till någon gång under 1900-talets första årtionde en byggnad eller byggnadsdel, som förefaller kunna ha hört samman med en byggnad norr därom, belägen på platsen där Köpmannagatan nu går fram.