Hans Kock

Denna kvarterets längst i norr belägna tomt ägdes 1828 av kommerserådet Jöran Cronius och var bebyggd längs de tre gatorna. Vid storgatan låg ett två våningar högt boningshus i tegel med välvd källare.

Nordligaste delen. Vid östra sidan härav låg ett två våningar högt halvhus i korsvirke, som i båda våningarna innehöll oinredda rum. Öster om detta hus låg vid gatan i norr ett envånings boningshus i korsvirke och vidare ett fjärde boningshus av samma beskaffenhet, vilket uppgavs vara nytt liksom ett uthus, ett envånings halvhus i korsvirke vid gatuhörnet i nordost. Här fanns bl.a. inkörsport från bakgatan och stall. Inne på gården fanns i söder ett nytt avträdeshus i brädklätt korsvirke. – Vid denna tid omnämns storgatehuset som ”Lancasterskolans hus”.

Tomten och gården ägdes åtminstone sedan omkring 1860 av grosshandlanden Lars Christoffer Trägårdh. Den gamla bebyggelsen var då borta. På östra delen hade 1858 uppförts ett trevåningshus i tegel i vinkel längs gatorna i norr och öster. I bottenvåningen fanns inkörsport, vagnsport, packhusrum, stall m.m., i de båda övre våningarna lägenheter och magasinsrum. Ytterligare ett boningshus i tre våningar fanns på den västra delen av tomten, om vilket uppgifter föreligger först vid början av 1890-talet, då L. C. Trägårdhs sterbhus var ägare. Detta hus var också ett vinkelhus, längs gatorna här, omkring 50 år gammalt och alltså kanske uppfört omkring 1840. Det var byggt i tegel åt gatorna och i korsvirke åt gården och innehöll lägenheter och två butiker. Intill detta hus fanns i söder på tomten ett omkring 1877 uppfört envåningshus i korsvirke med en lägenhet.

Handlanden L. Pehrsson köpte fastigheten 1896 och fick samma år bygglov för omändring i bottenvåningen vid nordöstra hörnet av stall och butik till boningsrum och fyra år senare för placering av butiksingång på nordvästra hörnet.

Handlanden Wilhelm Olsson blev 1901 ny ägare och lät företaga betydande reparationer. Två år senare fick han bygglov för förändringar i byggnaden vid gatan i öster: olika uthusutrymmen, bl.a. stall, omändrades till lägenheter. Vidare uppfördes i söder på gårdsplanen ett envåningshus i korsvirke med klosetter och vedbodar. – Vid början av seklet drev Augusta Wallin café, öl- och matservering på hörnet i nordväst, med rum för resande på andra våningen.

År 1930 hade affärslokalerna utökats i det nordvästra huset. Också i det lilla gårdshuset fanns affärsrörelse. Dödsboet efter Wilhelm Olsson, som varit verksam inom skrot- och antikvitetsbranschen, sålde 1941 fastigheten, vilken sedan 1969 förvärvades av Kristianstads stad. År 1971 gavs lov för rivning av hela byggnadsbeståndet.

AB Kristianstadsbyggen, som förvärvat också de båda grannfastigheterna i söder, fick 1988 bygglov för uppförande av ett renodlat bostadshus på de tre tomterna, vilka två år senare lades samman till en tomt, nr 2. Det var fråga om av ARKET, arkitekter SAR Gunnarsson & Spangenberg-Swahn & Urfors i Halmstad ritade trevåningsbyggnader med inredd vindsvåning längs de tre gatorna, en trevåningsbyggnad längs tomtgränsen i söder och två friliggande envånings ekonomibyggnader på gården. Under gårdsplanen liksom under delar av längorna byggdes garage.

Mellersta delen. Denna stora tomt, som omfattade två äldre heltomter, ägdes 1828 av bagaremästaren Lars Johannes Söderberg. Vid storgatan låg i norr ett boningshus i korsvirke, en våning högt mot gatan och två mot gården, ”Nytt påbyggt”. Det angavs vara omkring 30 år gammalt och var i så fall uppfört omkring 1800. Det utgjorde egentligen norra delen av ett längre hus, vars södra tredjedel var uppförd i såväl korsvirke som skiftesverk. Mot denna södra, ej närmare beskrivna del, stötte en envåningsbyggnad i korsvirke, utan åldersuppgift, som inrymde hästkvarn. Inne på gården låg ett omkring 1824 uppfört avträdes- och hönshus i korsvirke. En ej beskriven länga av trä fanns också.

År 1847, då änkan Fredrique Söderberg tecknade ny brandförsäkring, fanns vid storgatan en enda lång byggnad i tegel åt gatan och korsvirke i övrigt, som angavs vara omkring tio år gammal och i så fall var uppförd omkring 1837. Den var betydligt ombyggd 1840. I norr fanns en liten tillbyggnad mot gården. Huset inrymde utöver lägenheter också en handelsbod. Vid norra tomtgränsen låg ett tydligen 1830 uppfört halvhus i en våning och korsvirke med brygghus och vedbod. Vid södra tomtgränsen fanns en tvåvånings halvlänga i korsvirke, uppförd omkring 1841, som innehöll vagnsportar, packhus och boningsrum. I norr och i öster, vid gatan här, fanns ytterligare, inte närmare beskrivna längor i korsvirke och skiftesverk.

År 1872 redovisas en inkörsport i storgatehusets sydligaste del. Vid gatan i öster låg från norr räknat ett tvåvånings halvhus i korsvirke, uppfört omkring 1844 och innehållande boningsrum, ett envåningshus i korsvirke av obekant ålder med magasin och sädesvindar samt ett tvåvåningshus i korsvirke av obekant ålder, som inrymde packhus, avträden och magasin. I norr på tomten låg närmast storgatehuset ett envånings halvhus i korsvirke, av obekant ålder och innehållande bageri. Halvhuset i söder hade, kanske omkring 1870, fått en tredje våning. Det inrymde främst boningsrum men också packbodar och i översta våningen en större fotografisk ateljé. – År 1886 fanns i det sydligaste av husen vid gatan i öster bl.a. stall, mjölmagasin och sädesvindar och i det östra av de båda norra gårdshusen en snickarverkstad.

Sterbhuset efter sonen Carl Edvard Söderberg ägde fastigheten 1910. Då fanns i det mellersta huset vid gatan i öster en mekanisk verkstad, som synes ha inrättats 1905, och i huset söder därom till verkstaden hörande lokaler. – Det förefaller vara här som Nylanders verkstad och rullstolsfabrik var inrymd; han skall omkring 1905 ha övertagit lokaler efter bryggmästaren Elof Ekstrand, som ett antal år kring sekelskiftet drivit ölnederlag i gården.

Efter lång tid i släkten Söderbergs ägo såldes fastigheten 1922 till direktören Frans G. Wiberg. Detta år men inte året därpå omnämns ännu fotoateljén i den södra gårdslängan. – Enligt uppgift hade cykelhandlaren N. H. Nylander i en av gårdsbyggnaderna ett av Sveriges första filmlaboratorier.

Under direktör Wibergs tid som ägare gavs 1939 bygglov för förändringar i storgatehuset. Tidigare serveringslokaler längst i norr i bottenvåningen omvandlades till rum och söder därom inreddes serverings- och försäljningslokaler, med separat ingång och skyltfönster till den senare.

Bagaremästaren Sture Rosenqvist blev ny ägare 1945 och två år senare erhöll han lov att ersätta den tidigare snickeribyggnaden i norr med ett nybygge för lager, lunchrum m.m. för Stures Bageri. År 1966 fick han rivningslov för byggnaderna längs gatan i öster och två år senare för gårdslängan i söder.

Fastigheten köptes 1979 av direktören Sven Andersson, som fyra år senare lät riva de återstående byggnaderna. Han sålde så 1984 till Kristianstads kommun.

År 1987 blev Aktiebolaget Kristianstadsbyggen ägare. Detta bolag förvärvade också de båda grannfastigheterna i norr och söder och fick 1988 bygglov för uppförande av nya bostadshus på de tre tomterna. Se vidare ovan under Nordligaste delen.

Sydligaste delen. Denna äldre tomt ägdes omkring 1770 av bagaren Olof Lundgren. Hans änka Anna Beata Steuk lät 1805 brandförsäkra gården. Vid storgatan låg ett boningshus, i norr två byggnader, den ena med bl.a. folkstuga och bakstuga, den andra med häst- och kostall, och i öster vid gatan en länga med inkörsport och två lägenheter. Alla byggnaderna var en våning höga korsvirkeshus. Ålder anges inte.

Omkring 25 år senare var gördelmakaren Nils Wahlin ägare. Husen var de samma som tidigare. Åldern anges till omkring 50 år utom för stallbyggnaden, som inte beskrivs. I den norra länga, som tidigare inrymde bageri, omnämns nu två hattmakare- och en gördelmakareverkstad.

Senast omkring 1840 förvärvades fastigheten av regementsbokhållaren Ludvig Littorin, som lät uppföra helt ny bebyggelse, fyra trevåningslängor, som förefaller kunna ha stått färdiga 1842 eller 1843. Huset vid storgatan var uppfört i tegel åt gatan och korsvirke åt gården, med en altan ovanpå. Det inrymde inkörsport och lägenheter; i bottenvåningen drev ägaren boklåda fram till mitten av 1860-talet. Också gatuhuset i öster var uppfört i tegel åt gatan och korsvirke åt gården. Bottenvåningen inrymde inkörsport och packhus, de övre våningarna lägenheter. Detta hus var försett med flaggstång med flöjel. Den norra längan var uppförd i korsvirke, dock med ytterväggen tegelklädd. I bottenvåningen fanns här boningsrum och några ekonomiutrymmen, i de övre våningarna boningsrum. Den södra längan var byggd i korsvirke och inrymde bl.a. stall och drängkammare i bottenvåningen, boningsrum och fodermagasin i de övre våningarna.

Åtminstone från mitten av 1860-talet ägdes gården av handlanden Adolf Levin. Arvingar blev sedan ägare 1888 och fick tre år senare lov för ändring i storgatehusets bottenvåning: en dörr och två skyltfönster ändrades till tre normala fönster.

Fältskären Janne Thorsén blev så ny ägare 1900. I samband med bygglov 1911 framgår, att det fanns kontorsrum i storgatehusets bottenvåning. År 1937 gavs bygglov för omändring av lägenhet i nämnda våning till affärslokal och fyra år senare för omändring till möbelutställningslokaler med nya skyltfönster.

År 1962 blev möbelhandlaren Malte Andersson fastighetens ägare. Han fick samma år lov för olika förändringar. Allt större ytor togs i anspråk som utställningslokaler; sådana fanns i storgatehuset och i de båda gårdslängorna, också i de övre våningarna, liksom verkstäder m.m.

Direktören Sven Andersson blev ny ägare 1980 och sålde fyra år senare till Kristianstads kommun, som 1988 lät riva alla byggnaderna. Aktiebolaget Kristianstadsbyggen, som förvärvat också de två granntomterna i norr, fick sistnämnda år bygglov för uppförande av nya bostadshus på de tre tomterna. Se vidare ovan under Nordligaste delen.

År 1786 ägdes denna tomt av kronoombudsmannen Samuel Hök och var bebyggd längs alla fyra sidorna. Vid storgatan låg ett tvåvåningshus i korsvirke, ett boningshus med välvd källare, för vilket åldersuppgift saknas.

I öster vid gatan låg två i senare åren uppförda skiftesverkshus i en våning med inkörsport, vagnslider och andra ekonomiutrymmen. I norr fanns två envånings korsvirkeslängor för vilka åldersuppgift saknas. Den ena inrymde kök, folkstuga, brygghus m.m., den andra hästkvarn. I söder låg fyra olika byggnader, ett tvåvånings korsvirkeshus med boningsrum, ett envånings korsvirkeshus med bl.a. drängkammare, ett tydligen envånings skiftesverkshus med stall och på taket en väderkvarn samt ett envånings skiftesverkshus med bl.a. hönshus och huggehus. För byggnaden med kvarnen på taket anges att den var uppbyggd i senare åren, för de övriga saknas åldersuppgift.

Handlanden Johan Henrik Dahl var gårdens ägare 1828. Det är möjligt att hans västra länga, ett reveterat tvåvånings boningshus i korsvirke, var uppförd 1805; den anges ha blivit av honom själv färdigställd. Vid bakgatan låg ett envånings korsvirkeshus med bl.a. inkörsport, stallar och vagnshus, i norr ett reveterat tvåvånings korsvirkeshus med boningsrum och i söder ett hus av samma beskaffenhet, också det inrymmande boningsrum samt ett packrum. För dessa tre längor anges beträffande åldern att den är som för den västra längan.

Omkring tio år senare ägdes gården av handlanden Elias Wendel. I huset vid storgatan var ett av rummen inrett som handelsbod och ett till kramkammare. Här anges nu också finnas inkörsport. I bakgatehuset fanns nu förvaringsrum för handelsvaror. Ytterligare två byggnader tas upp, en liten envånings korsvirkesbyggnad i norr, inrymmande packhus, och en liten tvåvånings korsvirkesbyggnad i söder, inrymmande avträdeshus och vedbodar.

Vid slutet av 1850-talet uppgavs att de båda södra byggnaderna numera var så sammanbyggda att de utgjorde ett enda hus. Det samma gällde för de båda byggnaderna i norr, där det tidigare envåningshuset fått en andra våning. Huset vid bakgatan hade tydligen 1846 fått påbyggd en andra våning och inrymde nu i bottenvåningen inkörsport, stall och magasin, däröver magasin och en altan. De dubbla vindarna inrymde bl.a. sädesmagasin.

Fastigheten gick ur släkten Wendels ägo 1901, då bankkassören August Ludvig Lindh köpte den. År 1926 blev fröken Solveig Winberg ny ägare. Samma år uppges huset vid gatan i öster vara försedd med en tredje våning, en mansardvåning. Bygglov gavs året därpå för omändring av bostadsrummen i storgatehusets bottenvåning till tre nya butiker, varvid inkörsporten i söder slopades och ett nytt, mera centralt entréparti tillkom. Också i de övriga längorna omnämns nu rum för affärsrörelse. Den östra längan innehöll också magasin för järnvaror; grosshandlaren Otto Molin hyrde kontors- och lagerutrymmen här.

Handlanden Nils Svensson köpte så fastigheten 1929. Han sålde böcker, varför gården kom att kallas Boka-Svenssons gård. Det framgår att storgatehuset 1953 inrymde speceriaffär, frisörsalong och café. Nya ägare blev så 1965 Bertil Dahlquist och Uno Lindstén. Fastigheten var sedan i familjen Dahlquists ägo till 1985; sedan detta år är Börje Nyberg ägare. Året därpå gavs bygglov för ombyggnad till kontor i de västra, norra och östra längorna, ändrat året därpå till lägenheter i den östra längan. År 1997 gavs bygglov för omändring i sistnämnda länga av verkstadslokal till försäljningslokal.

Litt.: Friström, S.: En köpmansgård på Norr. Boka-Svenssons gård. Kristianstadsbladet/LånglördagsBladet februari 1993.

Denna tomt och gård ägdes 1797 av kopparslagaren Hans Georg Kippers sterbhusdelägare.

Storgatehuset, ett tvåvånings tegelhus, hade uppförts 1793 över en stor välvd källare, som anses tillkommen under tidigt 1600-tal. I huset fanns inkörsport i söder och boningsrum i övrigt. I norr fanns tre olika byggnader, först i väster ett litet halvhus i tegel, som fungerade främst som trapphus, sedan ett tvåvånings halvhus i korsvirke, ”nytt upbyggt”, med bl.a. kök, tjänstehjonsrum och skräprum, samt ännu ett hus av samma beskaffenhet, inrymmande bl.a. brygghus och drängkammare, utan åldersuppgift. I öster fanns en envånings skiftesverkslänga med bl.a. stall och vagnsskjul. – Några byggnader i söder på tomten tas inte upp.

År 1837 ägdes gården av landssekreteraren Johan Nyman Bråkenhielm. Ytterligare en byggnad hade då tillkommit, uppförd två år tidigare. Det var ett boningshus i korsvirke i två våningar, som rimligen var beläget i söder på tomten.

Handlanden And. Nilsson var fastighetens ägare 1872. I norr fanns nu endast en länga, ett tvåvånings halvhus i korsvirke med lägenheter, stall och avträde samt i söder en länga av samma beskaffenhet med lägenheter och brygghus; båda angavs vara omkring 40 år gamla. Den östra längan var en trevåningsbyggnad i tegel åt gatan och korsvirke i övrigt, uppförd omkring 1846. Här fanns inkörsport och packhus i bottenvåningen, lägenheter i de övre våningarna.

Färgaren Carl Fredrik Lindholm köpte fastigheten 1875. Arvingar till honom sålde sedan 1917 till sedermera exekutorn Lambert Lindh. Vid denna tid hade den norra längan blivit ett renodlat bostadshus. Tio år senare inreddes butik i det östra gatuhuset; åtminstone vid mitten av 1950-talet fanns här mjölkaffär.

År 1939 köptes fastigheten av typografen Karl E. Nöbbelin. Tio år senare blev typografen Sture Nöbbelin ensam ägare. Bygglov gavs sedan 1959 och 1960 för ombyggnad till restaurang Kipper. Storgatehuset, inklusive källaren, och de båda längorna i norr och söder togs i anspråk.

Sture Nöbbelin sålde 1968 fastigheten, vilken sedan haft en rad olika ägare. Året därpå gavs bygglov för inredande av diskotek, 1974 för ombyggnad av restaurang, 1982 för ändrad användning av f.d. diskoteket och 1990 för ombyggnad av restaurang. Sedan 1993 är Restaurang Kippers i Kristianstad AB ägare.
Litt.: (Albin, R.:) Tomten och huset Nörre Gade 79, dess historia och ägare under 350 år. Kristianstad u. å.

Tomten ägdes 1835 sedan två år tillbaka av sedermera kaptenen Göran af Klercker. Vid Storgatan låg ett tvåvånings boningshus i korsvirke med inkörsport.

Härintill låg dels ett litet tvåvånings korsvirkeshus med bl.a. kök, dels ett litet tvåvånings trähus med boningsrum, båda halvhus. I norr låg ett 1833 nybyggt boningshus och i söder längs östra delen av tomtgränsen en 1834 uppförd ekonomibyggnad med stall, packbod m.m., båda tvåvåningshus i korsvirke. Vid bakgatan låg ett envåningshus, i korsvirke med undantag för halva gatuväggen, som var uppförd i råtegel. Huset, som till hälften var ombyggt 1834, inrymde lägenheter.

Vid början av år 1837 brandförsäkrades ett nyuppfört boningshus i två våningar vid storgatan, i rappat tegel åt gatan, i obränt tegel åt gården. Enligt uppgift skall Göran af Klercker själv ha varit husets arkitekt. Två välvda källare omnämns liksom inkörsport och en större homeja åt gatan. Också i söder, närmast storgatehuset, fanns en nyuppförd byggnad, ett tvåvånings halvhus i korsvirke med bl.a. vedbodar.

År 1875 köpte underlöjtnanten W. M. Zickerman fastigheten men sålde den fem år senare till handlanden L. Pehrsson, som 1887 fick bygglov för en mindre fasadförändring vid storgatan: omändring av ett fönster till dörr. Hans änka fick sedan 1902 bygglov för ännu en fasadändring här: förstoring av fyra befintliga skyltfönster.

Handlanden Rud. Unné blev sedan ny ägare 1904 och fick samma år lov att inreda ett rum åt gatan på vinden. År 1919 tillträdde en ny handlande, Emil Sjöholm. Sex år senare beskrivs hans gård innehålla bl.a. fyra rum för affärsrörelse i storgatehuset, stall i boningshuset i norr, verkstad för rörledningsarbete i uthusbyggnaden i söder och lägenheter i huset vid gatan i öster, vilket vid något tillfälle efter mitten av 1830-talet fått en andra våning. En vindslägenhet tillkom sedan året därpå i den norra längan liksom en lägenhet i den södra längan.

Bertil Dahlquist och Uno Lindstén köpte så fastigheten 1960 och fick året därpå bygglov för nybyggnation. Gårdslängorna och gatuhuset i öster revs, källare och däröver verkstad och kontor för Kristianstads Elektrotekniska AB byggdes över hela tomten i en vånings höjd. Storgatehuset togs i anspråk för affärs- och kontorslokaler. År 1968 gavs bygglov för inredande av ett antal enkelrum med kokskåp i storgatehusets vindsvåning. – Sedan 1973 är fabrikör Uno Lindstén ensam ägare.

År 1785 ägdes denna tomt och gård av professorn och doktorn Kilian Stobæus.

I väster låg ett tvåvånings boningshus i korsvirke, i norr dels ett skiftesverkshus med bl.a. kök, barnkammare och brygghus, dels ett trähus med vagnshus och hemlighus samt i öster vid gatan ett skiftesverkshus med port, stall m.m. De tre sistnämnda byggnaderna var troligen i en våning. Endast för de båda byggnaderna i norr angavs uppgift, som rörde åldern; de var uppbyggda i senare åren.

År 1828, då fastigheten eventuellt ägdes av rådmannen E. G. Centervall, omtalas storgatehuset som rappat och tillbyggt vid gårdssidan. Den ovan förstnämnda längan i norr fanns kvar, rappad, men kanske inte den andra såvida den inte byggts om; här förefaller nu ha varit beläget ett envånings timmerhus med packhus och vagnsskjul. Den östra längan fanns kvar medan ett nytt hus, rimligen i söder, omnämns. Det var ett halvhus i två våningar, ett boningshus i timmer med bl.a. studerkammare. Möjligen intill detta hus fanns en timmerbyggnad, som inrymde vedhammel och hemlighus. Några åldersuppgifter föreligger inte.

Vid början av 1850-talet blev skomakaren Gustaf Adolph Bergman ägare. Ättlingar sålde sedan 1885 till stadsfogden Gustaf Hintze. Denne fick året därpå bygglov för antingen ny- eller ombyggnad vad gällde ett envåningshus vid gatan i öster med inkörsport och lägenheter.

Typografen Gustaf Rönnberg blev fastighetens ägare 1902. Tre år senare framgår att gårdens fem byggnader – det fanns två längor i norr – inrymde så gott som uteslutande lägenheter och att den ena längan i norr och den östra var envåningshus.

Rörledningsentreprenören Carl Henrik Carlberg blev ny ägare 1922. Fem år senare framgår att samtliga längor då förändrats och att de båda norra bl.a. inrymde verkstad för rörledningsarbeten och den södra bl.a. därtill hörande magasin. År 1929 gavs bygglov för påbyggnad av det västra gårdshuset i norr med en andra våning, inrymmande boningsrum och lager. Det framgår f.ö. att det fanns kafé i norra delen av storgatehusets bottenvåning. Året därpå gavs bygglov för inredande av butik, tydligen mjölkaffär, i dess södra del. – Åtminstone vid 1960-talets början fanns Nya Maskinaffären i storgatehusets norra del, med verkstad i anslutande norra längan.

Kristianstads kommun köpte fastigheten 1970 och sålde den 1983 till de nuvarande ägarna, Lennart Johansson och Lars Larsson. Dessa fick samma år bygglov för ombyggnad. Det var fråga om lägenheter i norra och östra längorna.

Denna tomt ägdes omkring 1770 av handelsmannen Gustaf Adolph Wickenberg, som vid denna tid fick rättigheter att bedriva gästgiverirörelse på sin gård.

År 1791 brandförsäkrade han gården. Vid storgatan låg ett två våningar högt boningshus i korsvirke, vid gårdssidan försett med ett litet utbygge och svalgång. Huset var ”upbygt å nyo för längre tid tilbakars”. Intill fanns i norr ett envånings boningshus i korsvirke. I öster låg vid gatan ett envånings korsvirkeshus med inkörsport, boningsrum och mangelbod. Härintill låg i söder ett litet envåningshus, ett halvhus i korsvirke med stall samt intill denna byggnad ännu en, ett halvhus i skiftesverk med vagnsskjul och vedhammel däröver.

År 1828 var översten Samuel Elfving ägare. De västra, norra och östra längorna var de samma som 1791. I söder däremot låg en tvåvånings korsvirkeslänga, som till största delen var nybyggd året innan och som innehöll lägenheter. För alla byggnaderna anges att de var omkring 30 år gamla; de bör dock ha varit äldre. – Också ett vagnsskjul, tydligen i skiftesverk, och en stallbyggnad, dels i korsvirke, dels i brädbeklädd timra, fanns på tomten.

Gården kom 1879 i instrumentmakaren Hans Persson Dahlbergs ägo. Den hade då reparerats de närmaste åren dessförinnan. Gårdslängan i norr innehöll nu ett par lägenheter och smedverkstad. Den södra längan, i korsvirke, utgjordes till drygt halva längden av en del i två våningar med lägenheter, i övrigt av en del i en våning med vagnsport, vedbodar m.m.

Efter några olika ägare köpte fältskären Mårten Theodor Sandelin fastigheten 1905. Året därpå fick han bygglov för dörr och två skyltfönster på var sida om storgatehusets entrédörr; i norr fanns redan butik medan sådan nu förefaller ha tillkommit i söder. År 1907 framgår att den norra längan innehöll uteslutande lägenheter.

M. Th. Sandelin, som åtminstone sedan slutet av 1910-talet varit verksam som köpman, fick 1936 bygglov för helt ny byggnation på tomten. Efter ritningar av arkitekt Einar Johanson uppfördes vid storgatan ett fyravåningshus med butiker och lager i bottenvåningen samt lägenheter i de övre våningarna, vid den andra gatan ett trevåningshus med inkörsport, verkstad, lager och syeri i bottenvåningen samt lägenheter i övrigt och i norr en envåningsbyggnad med bl.a. verkstad och kök.

Sonsonen Carl-Erik Sandelin blev ägare 1969 men sålde fyra år senare. Efter några olika ägare, under vilkas tid bygglov 1976 gavs för inredande av pizzeria i storgatehuset och 1981 för bl.a. inredande av vindsvåningarna i gatuhusen, är Per Lundström och Eva Lundström ägare sedan 1984.

År 1788 ägde brand- och murmästaren Anders Fischer denna så kallade halvtomt.

Norra delen. Vid storgatan låg ett tvåvånings boningshus i korsvirke, vid bakgatan ett i senare åren uppfört envånings korsvirkeshus med inkörsport och boningsrum samt i norr två byggnader, båda troligen i en våning. Den ena var ett korsvirkeshus med kök och kammare, den andra ett skiftesverkshus med bl.a. stall.

Jämnt 40 år senare, 1828, ägdes tomt och gård av skomakareåldermannen Hans Petter Bergman. Vid storgatan låg då ett rappat boningshus i två våningar, uppfört i tegel i bottenvåningen och korsvirke i ovanvåningen. Det uppgavs vara omkring 60 år gammalt och skulle i så fall ha uppförts omkring 1770. Det 1788 nämnda envåningshuset torde då ha ingått häri, såväl påbyggt med en ovanvåning som reparerat vad gäller byggnadsmaterialet. Vid bakgatan låg ett envåningshus med inkörsport och boningsrum, i tegel åt gatan och korsvirke åt gården. Det var uppenbarligen samma hus, ehuru ombyggt, som 1788. I norr låg dels intill storgatehuset ett omkring 1825 uppfört tvåvånings korsvirkeshus, som inrymde lägenheter, dels en stallbyggnad av ej angiven beskaffenhet.

Skomakaremästaren Olof Lorich var fastighetens ägare under första hälften av 1860-talet, därefter hans änka Johanna Lorich fram till 1883, då hon sålde till styckjunkaren F. E. Rydman. Stallängan förefaller nu inte ha funnits kvar längre.

Efter att ha haft ett par ägare, av vilka en 1888 fick bygglov för förändring av ett fönster till en dörr, uppenbarligen i storgatehusets norra del, såldes fastigheten 1898 till fältskären Mårten Theodor Sandelin, som tre år senare köpte också granntomten i söder, även den en halvtomt.

Fältskären Sandelins båda tomter lades sedan samman 1904 till en tomt och samma år gavs bygglov för uppförande på denna av nya hus, ritade av arkitekten Algot Johansson. Det var fråga om fyravåningshus i tegel vid storgatan, gatan i öster – här med en mansardvåning - , norra tomtgränsen och drygt halva södra tomtgränsen. I storgatehusets bottenvåning inrymdes butiker medan det andra gatuhusets bottenvåning innehöll inkörsport och en lägenhet. I övrigt var det fråga om lägenheter i de olika längorna, av vilka de båda i norr och söder uppförts som halvlängor. Under hela gårdsplanen fanns en källarvåning med bl.a. bageri. – Storgatehuset beskrivs längre fram vara uppfört i dels finhuggen granit, dels tegel och klinker.

Handlanden Mårten Theodor Sandelin sålde 1935 fastigheten till sonen, köpmannen Erik Sandelin, som 1960 fick bygglov för inredande av resandevåning i andra våningen i storgatehuset och anslutande vinkeln i norr. Sonen Carl-Erik Sandelin blev ägare 1969 och sålde sedan vidare fyra år senare. Efter att ha haft ett antal olika ägare, av vilka en 1987 fick bygglov för ombyggnad i de olika lägenhetsvåningsplanen, också på vindarna, ägs fastigheten sedan 1990 av Fredholm Fastighetsförvaltning AB i Asarum; år 1993 gavs bygglov för ombyggnad till restaurang i storgatehuset och den norra vinkeln samt för överbyggnad av västra delen av gårdsplanen.

Södra delen. Skräddareåldermannen Jacob Agrell ägde denna tomt 1828, en s.k. halvtomt liksom tomten norr därom. Vid storgatan låg då ett tvåvånings boningshus, som var uppfört i tegel åt gatan och korsvirke åt gården. Det uppgavs vara omkring 60 år gammalt och skulle i så fall ha uppförts omkring 1770. Inne på gården fanns två fristående hus, ett med bl.a. stall och ett, en luta, med bl.a. vagnsport. Åldern anges inte för dessa hus. Samme ägare lät sedan 1834 förse storgatehuset med en tredje våning inåt gården, inrymmande ett par rum.

År 1870 ägdes fastigheten av bokbindaren Carl Ludvig Holmqvist. I januari detta år var en ny byggnad vid gatan i öster under uppförande. Det var fråga om ett tvåvånings boningshus med inkörsport och med en vinkel in på gården i norr, i dels tegel, dels korsvirke. Omkring 1880 uppfördes sedan ett tvåvånings halvhus i korsvirke längs norra tomtgränsen, innehållande lägenheter. – År 1898, då fastigheten hade annan ägare, framgår att det fanns butik i storgatehuset.

År 1901 köptes fastigheten av fältskären Mårten Theodor Sandelin, som tre år tidigare blivit ägare av grannfastigheten i norr. År 1904 lades de båda tomterna samman till en tomt och samma år gavs bygglov för uppförande av nya hus på tomten. Se vidare ovan under Norra delen.

Denna den sydligaste tomten inom kvarteret tilldelades efter stadens grundläggande 1614 den ene av de två borgmästarna, Jörgen Hansen.

Han skall något av de första åren ha uppfört ett envåningshus i tegel vid storgatan, bottenvåningen i det nuvarande huset, vars ovanvåning i tegel anses tillkommen på 1640-talet. – Från slutet av 1600-talet och fram i modern tid var handelsmän ägare av den i etapper om- och tillbyggda gården.

År 1790 var handelsmannen Salomon Friedrich Cedergren ägare. Vid storgatan låg, med gavel åt gatan i söder, ovan nämnda tegelhus, som utöver boningsrum innehöll en handelsbod. Det uppges att bottenvåningen var byggd för 150 år sedan, vilket skulle innebära 1640 eller däromkring och att ovanvåningen påbyggts ”för några år tillbakars”. Dessa uppgifter har ansetts kunna vara ett alternativ till åldersuppgifterna ovan. Härintill vid gatan i söder låg en tvåvåningsbyggnad i korsvirke med boningsrum och öster därom, med gavel mot gatan i öster, en envåningsbyggnad i samma byggnadsteknik, som inrymde bl.a. ”stugor”, brygghus och packhus. Vid bakgatan låg en skiftesverkslänga i en våning med stall, fähus och packhus. Inne på gården låg i norr två skiftesverkshus, dels ett tvåvånings halvhus med bl.a. packhus, vagnsskjul, skräprum och vedhammel, dels ett litet envånings packhus för sill och salt.

Omkring 30 år senare, 1828, tecknade änkan Helena Catharina Cedergréen ny brandförsäkring. De två tidigare separata byggnaderna i söder omnämns nu som en byggnad, två våningar hög. Den tidigare envåningsbyggnaden här hade således påbyggts med en ovanvåning sedan 1790. Här fanns nu inkörsport, boningsrum, packhus, förvaringsrum, kök och brygghus. I övrigt anges utan närmare beskrivningar två uthuslängor i skiftesverk.

Handelsmannen Nils Christian Rehn var gårdens ägare 1837. I storgatehuset fungerade ett större rum som handelsbod. Nämnda år hade uppförts en ny byggnad på den gamlas plats närmast öster därom i söder, ett tvåvånings tegelhus med lägenheter. Året innan hade en två våningar hög korsvirkeslänga uppförts längs norra tomtgränsen med rum för handelsvaror, packhus, vagnsportar m.m. Utan närmare beskrivning omnämns en hellänga i skiftesverk med stall och fähus, vilken måste ha varit byggnaden vid bakgatan; den långa byggnaden längs gatan i söder nämns inte.

Gården ägdes 1858 av handelsmannen Rehns arvingar. Storgatehuset uppges nu ha två rum inredda för handelsrörelse. Omkring 1856 hade uppförts en ny byggnad vid bakgatan, ett tvåvåningshus i korsvirke, som var högre åt gatan än åt gården. Det inrymde stall, packhus, kammare och foderloft.

Senast vid 1860-talets början blev handlanden Olof Ohlsson ny ägare. Vid reparationer 1862 förefaller antalet boningsrum ha ökat i den längre av de båda längorna i söder. Storgatehuset anges 1875 ha tre rum inredda för diversehandel. I bakgatehuset fanns nu två packhus och däröver spannmålsmagasin. Gårdslängan i norr hade fått en tillbyggnad, uppenbarligen i väster, och innehöll nu bl.a. stallar och packhus.

Tydligen 1882 uppfördes efter ritningar av stadsarkitekten Ludvig Hammar en byggnad längs större delen av gatan i söder och med en kort vinkel längs gatan i öster. Troligen var det fråga om ombyggnad fastän huset i brandförsäkringssammanhang anges som nytt. Det var fråga om ett tvåvåningshus i tegel med en balkong och fyra vindskappor. Inte bara i de två våningarna utan också i källaren och på vinden inreddes boningsrum. Ritningarna visar dock en butik på hörnet. Också storgatehuset och det anslutande huset vid gatan i söder förefaller samma år ha försetts med vindskappor och vindsrum, det senare också med en balkong. Till huset vid gatan i öster, vilket tydligen kortats något, hade nu inkörsporten förlagts. I övrigt fanns här främst magasin och ett boningsrum. Den norra gårdslängan inrymde nu stall i bottenvåningen och bl.a. magasin och foderloft i ovanvåningen.

År 1895 köpte handlanden Per Jönsson Borg fastigheten. Samma år fick han bygglov för utökning mot norr av butiken i storgatehuset och förstoring av vissa av skyltfönstren. Handlanden Borg startade här speceriaffär, ”Borgs hörna”, omkring 1890.

Vice konsuln Borgs dödsbo sålde så 1944 gården till Kristianstads Fastighetsaktiebolag. Samma år framgår att det fanns kontor i ovanvåningen i gårdens sydöstra del och café på hörnet därunder. Två år senare gavs bygglov för förändringar i sydvästra delen, i butik på hörnet och kontorslokaler öster därom. – I gården hade Hercules Tegelbruk kontorslokaler.

Kristianstads stad köpte fastigheten 1962 och två år senare var det aktuellt med inredande av kontor i ovanvåningen och på vinden i gårdens västra del. – År 1967 gavs rivningslov för gårdslängan i norr.

Byggnadslovshandlingar åren kring 1980 visar kontorslokaler i hela ovan- och vindsvåningarna. År 1981 var det fråga om ombyggnad till kommunal konsumentbyrå i bottenvåningens sydvästra del.

Litt.: Friström, S.: Stora Torgs äldsta byggnad. Kristianstadsbladet/Långlördagbladet april 1997.

Denna tidigare separata tomt ägdes 1795 av änkefru rådmanskan Brita Maria Lindskoug och var då bebyggd med fem olika hus. Vid storgatan låg ett boningshus i korsvirke med inkörsport, till större delen i en våning men längst i norr i två våningar.

Nordligaste delen. Det var uppfört ”i senare tider”. Intill detta hus låg i norr ett korsvirkeshus med kök, försett med en mindre skiftesverksbyggnad med en kammare som en andra våning ovanpå. I norr fanns också ett envånings skiftesverkshus med brygghus och mangelbod. Intill fanns en liten instängd trädgård. I söder fanns ett tvåvåningshus, ett halvhus i skiftesverk och korsvirke med bl.a. stall, portskjul och vedhammel. I öster låg ett envåningshus i korsvirke mot gatan, skiftesverk i övrigt. Här fanns stuga, kök och vagnsport.

Vid något tillfälle fick sedan en mindre del i öster av tomten ny ägare, vagnmakaren Bengtsson, som i alla händelser var ägare 1827. Boningshuset vid gatan här anges nu vara ett skiftesverkshus med brädklädsel, med portskjul i norr. Intill i norr fanns ett redskapsskjul i trä. Väster om boningshuset, på den lilla gårdsplan, som hörde hit, fanns ett i trä uppfört hemlighus.

Den andra, västra och större tomtdelen, som hade annan ägare, utgjordes vid denna tid av de 1795 upptagna västra, norra och södra längorna samt ett sedermera uppfört vagnshus i skiftesverk, beläget i öster.

Av en bevarad ritning till förändring av gården från 1837, som visar bebyggelsen på hela tomten, framgår att denna fortfarande var delad. Den större delen, som ägdes av muraren Sven Österberg, vilken också signerat ritningen, var bebyggd med tvåvåningshus i väster, norr, söder och öster, vilka inrymde lägenheter och ekonomiutrymmen. Den östra längan var belägen inne på tomten medan den norra på ett smalt parti som en inkörsport med foderloft ovanpå nådde ut till gatan i öster. Tomtens östra del utgjordes i övrigt av ”Liljas Hus och Gård”.

År 1870 ägdes hela, nu odelade tomten, av änkan Emelie Österberg. Vid storgatan låg ett omkring 1846 i korsvirke uppfört boningshus i två våningar. I norr låg ett omkring 1839 uppfört tvåvånings halvhus i korsvirke med främst lägenheter, i söder ett omkring 1837 uppfört hus av samma beskaffenhet med bl.a. boningsrum, vagnsportar och stallar. I öster vid gatan låg ännu ett tvåvåningshus, i tegel, uppfört omkring 1854 och med lägenheter och inkörsport.

Arvingar till änkan Österberg lät sedan 1879 omändra den södra längan så att den så gott som helt kom att inrymma lägenheter. På samtliga vindar fanns nu boningsrum och kamrar. – År 1929 stod August Herman Österberg som ensam ägare av fastigheten. Samma år uppges storgatehuset ha tegelvägg åt gatan. En annan av arvingarna, fröken Emelia Sofia Angelin blev så ägare tio år senare.

År 1966 gavs rivningslov för hela byggnadsbeståndet. Fyra år senare förvärvade Byggnadsaktiebolaget Bröderna Persson fastigheten; detta bolag var sedan tidigare ägare av de båda granntomterna söder därom. År 1970 lades också dessa tre tomter samman till en tomt, nr 14, och gavs bygglov för uppförande av ett av arkitekten Jörgen Nielsen på K-Konsult i Kristianstad ritat kontorshus i tre våningar med inredd vind vid storgatan, i två våningar i norr och i två våningars höjd längs gatan i öster, dock här övervägande med öppen parkeringsyta i markplanet. I källarplanet inrymdes bl.a. parkeringsplatser, i bottenvåningen kontorsutrymmen m.m. och i de övre våningarna likaså främst kontorsutrymmen, allt för Försäkringskassan.

År 1992 gavs för Byggnadsaktiebolaget Fosema, ägare sedan 1986 och så ännu i dag, bygglov för nytt entréparti vid storgatan; i huset inrymdes dels Arbetsförmedlingen, dels försäkringsbolaget Folksam. Två år senare gavs lov för ombyggnad av lokaler i östra delen för undervisningsverksamhet hos Arbetsmarknadsinstitutet.

Mellersta delen. Denna tidigare separata fastighet ägdes under andra hälften av 1820-talet av bagaremästaren Joh. Mag. Ekstedt. Längan vid gatan i väster var ett korsvirkeshus i två våningar, tillbyggt vid gårdssidan på ungefär en tredjedel av längden. Över två välvda och en ovälvd källare fanns boningsrum i båda våningarna. Byggnadsåret anges vara okänt. Såväl i norr som söder fanns längor under hela tak, båda övervägande uppförda av plankor, i övrigt i korsvirke. Den norra, i en våning, innehöll folkstuga, kök och bageristuga, den södra, i två våningar, innehöll bl.a. stall och spannmålsrum. I öster fanns en envåningslänga i korsvirke med inkörsport och lägenheter.

År 1888 fick arvingarna efter kopparslagaren Åke Liljenström, som synes ha ägt fastigheten åtminstone sedan början av 1840-talet, bygglov för fyra nya byggnader i tegel. Vid gatorna samt i norr och söder uppfördes trevåningshus med lägenheter. I storgatehusets källare inreddes två försäljningslokaler, i huset vid gatan i öster fanns inkörsport och i södra längans bottenvåning avträden. Samma år köpte byggmästaren Per Petrén fastigheten.

Efter olika ägare de närmaste åren, köpte guldsmeden Lars J. Dahlberg 1895 fastigheten, som sedan brandförsäkrades fem år senare. Det framgår då att storgatehusets norra källarbutik inrymde charkuteri och den södra bageri; för inredande av det sistnämnda hade bygglov givits året innan. I det andra gatuhuset fanns mjölkförsäljningslokal i källaren.

Lokomotivföraren N. B. Svensson blev 1913 näste ägare. Ännu 1942, då gården hade samme ägare, fanns helt övervägande lägenheter; endast storgatehuset angavs inrymma affärs- och bostadslokaler, de förra kanske fortfarande i källaren.

År 1965 köpte Byggnadsaktiebolaget Bröderna Persson fastigheten. Detta bolag var då redan ägare av grannfastigheten i söder och blev fem år senare ägare av grannfastigheten i norr. År 1969 erhölls rivningslov för bebyggelsen på tomten. Året därpå lades denna och de två granntomterna samman till en ny tomt, nr 14, och gavs bygglov för nybyggnation på denna nya tomt. Se vidare ovan under Nordligaste delen.

Sydligaste delen. Denna del var förr en separat tomt. Den ägdes 1790 av handelsmannen Salomon Friedrich Cedergren, som ägde också granntomten i söder. Gården bestod av fem byggnader. Vid storgatan låg ett i äldre tider uppfört boningshus i korsvirke i två våningar. I norr låg ett halvhus i korsvirke med bl.a. avträdesrum och skräprum samt vedhammel ovanpå. I söder fanns två hus, skiftesverkshus i en våning under hela tak, det västra uppfört i äldre tider, det östra utan åldersuppgift. De inrymde kök, barnkammare och brygghus respektive stall, vagnslider och visthus. I öster låg ett hus av samma beskaffenhet med bl.a portgång och stall.

Kommissarien Sven Strömberg vid Kronobageriet var fastighetens ägare 1828. Storgatehuset hade nu tegelvägg i bottenvåningen åt gården och i söder låg härintill ett hus i korsvirke, som tydligen till ungefär två tredjedelars längd var uppfört omkring 1818 i två våningars höjd och i övrigt 1827 i en vånings höjd. Här inrymdes boningsrum, brygghus och stall. Vidare fanns det tidigare envåningshuset i trä med bl.a. stall vid gatan i öster och en mindre länga på gården i dels korsvirke, dels trä.

Omkring 20 år senare, 1847, var Sven Strömberg fortfarande ägare. Av den södra längan, i två våningar, anges nu ungefär hälften vara 30 år gammal och återstoden 4 år, innebärande byggnadsår 1817 respektive 1843. Här fanns boningsrum och brygghus. Tydligen 1842 hade uppförts en ny länga i öster och två i norr på tomten, alla tre korsvirkeshus i två våningar. I gatuhuset fanns inkörsport, stall, boningsrum och bageri, i den västra av de norra längorna vagnsport, packhus och kamrar samt i den östra kostall, avträdeshus och foderloft.

År 1870 ägdes gården av snickaremästaren Jöns Thulin. I norr låg en tydligen året innan till större delen nyuppförd länga på de äldre husens plats, ett tvåvånings halvhus i korsvirke med främst boningsrum.

Boktryckaren Johan Larsson blev så ägare 1907. Samma år uppges att det utöver lägenheter också fanns bageri i södra längan, liksom fortfarande i östra längan. År 1910 gavs bygglov för bl.a. förändring av bagerilokalen i det östra gatuhuset; den omändrades nu till bl.a. boningsrum.

Olika arvingar efter Johan Larsson ägde gården 1920. Då fanns inte längre bageri i den södra längan. I den östra hade inrättats en plåtslagareverkstad. År 1932 omnämns i stället en målareverkstad här.

Byggnadsaktiebolaget Bröderna Persson köpte fastigheten 1956 och blev senare ägare till också de båda grannfastigheterna i norr. Husen på tomten, av vilka storgatehuset inrymt resanderum och café, revs 1967. De tre tomterna lades 1970 samman till en ny tomt, nr 14, och samma år gavs bygglov för nybyggnation på denna nya tomt. Se vidare ovan under Nordligaste delen.