Fotangeln

Vid 1780-talets början utgjordes det område, som nu utgör tomten nr 2, av tre olika tomter, bebyggda med korsvirkeshus vid gatan i öster och med trähus som gårdshus.

Den nuvarande bebyggelsen uppges ha tillkommit omkring 1848 efter den omfattande eldsvåda, som 1847 härjade i stadens sydvästra del, och förefaller kunna vara uppförd av sämskmakaren och garvaren Jöns Enoch Areschoug. Den utgörs av en huvudbyggnad längs Östra Storgatan, en byggnad längs Tivoligatan och två vinkelbyggda gårdslängor, alla uppförda i två våningar och i tegel när det gäller gatuhusen, tegel och korsvirke när det gäller de båda gårdsbyggnaderna (halvhus). Längre fram var bokhandlaren och boktryckaren Herman Lang ägare. Omkring 1890 fanns lägenheter och en butik resp. lägenheter, två butiker och inkörsport i de båda gatuhusen och lägenheter i gårdsbyggnaderna. Alla byggnaderna hade blivit betydligt reparerade 1888.

År 1904 gavs bygglov för omändring till butik längst i väster vid gatan i norr, 1905 för inrättande av bageri i den södra gårdslängan och 1906 för skyltfönster i söder vid storgatan. Vid denna tid fanns verkstad i den västra gårdslängan.

Fastigheten inköptes 1918 av Hilda Landin. Vid gatan i norr inreddes cykelaffär och i gårdsbyggnaden cykelreparationsverkstad. På 1920-talet företogs omändringsarbeten och omkring 1930 anges verkstaden vara avsedd för såväl cyklar som motorfordon. Några år senare uppges gatuhusen inrymma flera rum för affärsrörelse och för charkuteriverkstad. I ovanvåningen vid hörnet mot nordöst fanns vid denna tid café. – Vid slutet av 1950-talet gavs lov att inreda en av butikerna vid gatan i norr för försäljning av varm korv och konfektyr.

Fastigheten var sedan i familjen Landins ägo till 1983, då den köptes av ett flertal personer Dahlqvist. Året därpå gavs bygglov för olika ombyggnadsarbeten, bland annat ej realiserat inredande av vindsplanet för kontorsändamål. Fastigheten övergick sedan 1997 till Dahlqvists Fastighetsförv. i Kristianstad.

Den nuvarande tomten, utgörande kvarterets sydöstra del, motsvarar i stort tre tomter vid början av 1780-talet.

Den norra av dem var då bebyggd med ett korsvirkeshus vid gatan och två trähus inne på tomten. År 1804 var murmästaren Ludvig Dumling ägare. Gatuhuset beskrivs då som ett tvåvånings korsvirkeshus, inrett till bostad och försett med inkörsport. Två gårdslängor fanns i norr, den ena i två våningar i korsvirke med bl.a. kök och spiskammare samt svalgång i ovanvåningen och den andra i en våning i knuttimring med stall. Omkring 25 år senare beskrivs två gårdsbyggnader på sådant sätt, att den ena mer eller mindre kan ha motsvarat de två ovannämnda och den andra vara nytillkommen. Den mellersta tomten var omkring 1780 bebyggd med ett gatuhus i korsvirke och två gårdshus i resp. korsvirke och trä. Den hade 1805 också den ovannämnde murmästare som ägare. Den tredje tomten, längst i söder, var omkring 1780 bebyggd med korsvirkeshus längs gatorna och trähus inne på gården. År 1828 fanns på denna tomt ett boningshus i korsvirke i såväl en som två våningar vid gatan i öster, ett boningshus i dels korsvirke, dels trä i en våning längs gatan i söder och ett boningshus i trä, tydligen i såväl en som två våningar, inne på gården.

Efter den omfattande brand, som 1847 härjade i området, låg denna del av kvarteret uppenbarligen obebyggd ända fram till omkring 1878, då handlanden A. F. Krumlinde lät uppföra det nuvarande huset i tegel i tre våningar med ett hörntorn längs gatorna och en trevånings vinkelbyggd gårdsbyggnad, ett halvhus, i tegel. Hela gatuhuset innehöll lägenheter, också i källarvåningen, och inkörsport i söder. I gårdshuset fanns lägenheter, packhus och vagnsport. Vid början av 1910-talet hade tre rum tagits i anspråk som affärslokal och vid mitten av 1920-talet framgår, att affärsrörelse fanns i källarvåningen och vid början av 1930-talet fanns i denna våning affärslokaler, måleriverkstad och skomakeriverkstad. – Köpmannen Sture Malmgren blev 1938 ägare av fastigheten. Han fick fyra år senare bygglov för omändring på andra våningen av lägenheter till kontor. Här drevs så stor specialaffär i spelvaror, sportpriser och dekorationsartiklar m.m.

Efter att ha haft olika andra ägare fr.o.m. 1965, då lov för ombyggnad av kontorslokaler gavs, köptes fastigheten 1991 av Centrumfastigheter i Kristianstad AB. De närmaste åren därefter erhölls lov för ombyggnad av kontor till lägenheter i andra och tredje våningarna.

Större delen härav ingick omkring 1780 i en tomt, som var bebyggd med korsvirkeshus vid gatan i väster och i söder på tomten samt med ett trähus i öster.

Norra delen. En mindre del söder härom ingick då i en tomt, som var bebyggd med korsvirkeshus vid gatan i väster och i norr på tomten. Sistnämnda tomt ägdes 1782 av tullinspektoren And. Rasch. Byggnaderna beskrivs närmare som ett tvåvånings boningshus i korsvirke vid gatan, inrymmande också tullkontor, och en envånings korsvirkesbyggnad med bl.a. kök, brygghus, fähus och andra ekonomiutrymmen, eventuellt i såväl en som två våningars höjd. Tomten och gården norr därom ägdes 1798 av handelsmannen Daniel Sager. Vid gatan i väster fanns då ett rappat korsvirkeshus i två våningar med boningsrum, salubod och inkörsport. Intill gårdssidan av detta hus fanns ett tvåvånings korsvirkeshus med kök och rum. I öster på tomten fanns ett tvåvånings skiftesverkshus, innehållande bl.a. packhus och stall.

Efter att en stor eldsvåda 1847 härjat i området, godkändes hösten 1851 nybyggnadsritningar för handlanden F. A. Dahl, varefter två gatubyggnader liksom två gårdsbyggnader, en halvlänga i öster och en i söder, uppfördes i tegel. Samtliga byggnader fick två våningars höjd. Huvudbyggnaden längs Västra Storgatan inrymde år 1870, då den ägdes av handlanden Napoleon Schager, en handelsbutik och i övrigt boningsrum. Byggnaden vid Tivoligatan inrymde inkörsport och boningsrum. De båda gårdsbyggnaderna innehöll bl.a. boningsrum, packhus och stall. Näste ägare var också handlande, Berndt Pilo, kallad ”Pilo på gatan” (till skillnad från brodern, som var verksam vid Lilla Torg).

År 1903 företogs reparationsarbeten på samtliga byggnader. En butik, en charkuteriaffär (Handelsaktiebolaget), fanns året därpå i huset vid Tivoligatan. Ett sexkantigt avträdeshus hade också tillkommit. År 1909 gavs lov för skyltfönster till café- och konditorilokaler vid gatan i norr.

En större förändring i gården skedde 1916, då biograflokal inreddes i främst den östra, nu ombyggda gårdsbyggnaden, först tydligen med namnet Victoria, sedan under lång tid med namnet Bio. Den kände nöjesprofilen Frans G. Wiberg övertog 1920 fastigheten och biografen. Vid mitten av 1920-talet utökades affärslokalerna i storgatehuset. I det södra gårdshuset fanns nu instrumentmakareverkstad. År 1930 företogs ytterligare förändringsarbeten, som berörde biografverksamheten. Vidare byggdes hela innergården över med ett tak. – Vid gatan i väster och vid hörnet fanns åtminstone under 1930-talet i ovanvåningen Kafé Westran. Vid hörnet inreddes i bottenvåningen banklokaler, till vilka Gärds Härads Sparbank flyttade 1934.

Sigrid Henrietta Nilsson blev sedan ägare på 1940- och 1950-talen. Hennes dödsbo sålde så 1960 till Willands, Gärds och Albo brandförsäkringsbolag, sedermera Länsförsäkringar. År 1970 gavs lov för ombyggnad av de tidigare banklokalerna till affärslokaler för Nilssons Elektriska. Åren 1976 och 1993 gavs lov för ombyggnad av kontor, också i grannfastigheten i söder, liksom 2000, då bl.a. biograflokalen byggdes om till banklokal. – År 2001 lades fastigheten samman med grannfastigheten i söder.

Södra delen. År 1782 motsvarades denna del av större delen av en tomt i söder, tillhörig borgmästaren Nils Callerholm, och norr därom södra hälften av en annan tomt, tillhörig tullinspektoren And. Rasch. Den ifrågavarande delen av den förstnämnda tomten var bebyggd med ett tvåvånings boningshus i korsvirke vid gatan i väster, en envånings ekonomibyggnad i skiftesverk vid gatan i söder och främst ett tvåvånings boningshus i korsvirke i norr. Den ifrågavarande delen av den norra tomten var bebyggd med ett tvåvånings boningshus i korsvirke vid gatan i väster och ett likaså två våningar högt korsvirkeshus med bl.a. boningsrum, packhus och vagnshus i söder.

Efter den stora brand, som 1847 drabbat stadens sydvästra del, inklusive de här berörda tomterna, lät glasmästaren och bryggaren A. P. Ekecrantz omkring 1852 uppföra en ny gård efter att 1849 ha fått nybyggnadsritningar godkända av Drätselkommissionen. Byggnadsbeståndet utgörs av en större byggnad längs Västra Storgatan, en mindre längs Södra Kaserngatan och två halvhus längs gårdssidorna. Den östra gårdsbyggnaden är uppförd i tre våningar, de övriga byggnaderna i två. Alla husen är byggda i korsvirke med tegel, vartill kommer att gatufasaderna, kanske vid reparationsarbeten 1882, klätts med tegel.

Vid mitten av 1880-talet, då gården ägdes av skräddaremästaren J. P. Cronqvist, innehöll det västra gatuhuset lägenheter och en handelsbod, det södra gatuhuset lägenheter och inkörsport och de båda gårdsbyggnaderna lägenheter.

I butiken vid gatuhörnet startade sedermera grosshandlaren B. J. Jönsson sin affärsverksamhet 1901 med en speceriaffär, som dock flyttade året därpå. Året 1901 gavs bygglov för ett fristående häst- och vagnsskjul inne på gården. Änkan Maria Cronqvist blev så ägare 1903. Efter att ha haft ytterligare några ägare, såldes fastigheten 1919 till advokaten Carl Klint. Omkring 1920 fanns fortfarande endast en affärslokal i gården medan bilden var en helt annan vid början av 1930-talet: utöver lägenheterna fanns flera rum för affärsrörelse och vidare kontor, kafé och i ena gårdshuset snickeriverkstad. Änkan Alma Klint ärvde så fastigheten 1938.

Alma Klints dödsbo sålde sedan 1956 till Willands, Gärds och Albo brandförsäkringsbolag, sedermera Länsförsäkringar. Året därpå gavs bygglov för inredande av SJ Resebyrå vid hörnet i sydväst och 1964 för inredande av kontor i ovanvåningen i de båda gatubyggnaderna. För ombyggnad av kontor, också i grannfastigheten i norr, gavs bygglov 1976 och 1993. – År 2001 lades fastigheten samman med grannfastigheten i norr.