Lokalhistoria
Kristianstadsbygdens historia präglas i hög grad av den tid då Skåne tillhörde Danmark. Många minnesmärken har anknytning till den danska tiden. I synnerhet märks spåren i staden Kristianstad som anlades av den danske kungen Christian IV.
Två viktiga nordiska kulturcenter på 1200-talet var premonstratenserklostret i Bäckaskog och svartbrödraklostret i Åhus. Andra minnesmärken är borgruinen Lillöhus, ursprungligen hela fem våningar hög, samt Vittskövle slott från mitten av 1500-talet, söder om Kristianstad.
Staden Kristianstad anlades av den danske kungen Christian IV år 1614 efter att svenskarna satt den gamla staden Wä i brand. Med hänsyn till de oroliga tiderna byggdes Kristianstad som en för tiden modern befästningsstad med utskjutande bastioner på en sank ö, Allön, mitt i de vidsträckta våtmarkerna.
Det främsta byggnadsverket som uppfördes under Christian IV:s tid är utan tvekan Heliga Trefaldighetskyrkan, ofta omnämnd som Nordens vackraste renässanstempel. Kyrkan och det gamla tyghuset (i dag Regionmuseet) är de främsta byggnaderna från dansktiden. Kristianstad blev svenskt i och med freden i Roskilde 1658 då Danmark förlorade Skåne till Sverige. Danskarna skulle dock återkomma under två års tid i samband med Skånska kriget på 1670-talet vid det sista rejäla försöket att återta Skåne.
Vallgravar blir boulevarder – militärhistoriens tid tar slut
I mitten av 1800-talet raserades fästningsverken. Befästningsvallarna fylldes igen och ersattes av trädkantade boulevarder enligt franskt mönster. Därmed upphörde Kristianstad som fästningsstad men absolut inte som militärt centrum. Först i slutet av 1900-talet upphörde Kristianstad att vara en militärstad.