Kristianstadsbygdens historia präglas i hög grad av den tid då Skåne tillhörde Danmark. Många minnesmärken har anknytning till den danska tiden. I synnerhet märks spåren i staden Kristianstad som anlades av den danske kungen Christian IV.

Kristianstad med omnejd

Kristianstadsslätten kring Helgeåns nedre lopp har sedan äldsta tid varit en jordbruksbygd med goda betesmarker kring vasskantade vattendrag. I norr, väster och söder begränsas området av skogar och åsar. Helgeån var under förhistorisk tid en betydelsefull samfärdsled. Kring åns nedre lopp, vid stränderna av sjöarna och längs kusterna har boplatser hittats från stenåldern. Högar och rösen markerar fortfarande att bebyggelsen varit utbredd under brons- och järnålder.

De medeltida kyrkorna ligger tätt och av det femtiotal kyrkor som finns inom regionen går de flesta tillbaka till 1100-talet. Av interiörernas kalkmålningar är de äldsta från omkring sekelskiftet 1200. Det har påståtts att man från Fjälkinge backe kan se upp emot 25 olika kyrktorn, en uppgift som säkert kan stämma.

Kristianstadsområdet har också flera slott och borgar. Två viktiga nordiska kulturcenter på 1200-talet var premonstratenserklostret i Bäckaskog och svartbrödraklostret i Åhus. Andra minnesmärken är borgruinen Lillöhus, ursprungligen hela fem våningar hög, och Vittskövle slott från mitten av 1500-talet söder om Kristianstad. Av den äldsta, biskop Eskils borg i Åhus, finns endast ruiner kvar, medan i Vittskövle bevarats som ett av Nordens ståtligaste renässansslott som ännu fungerar som privatbostad. Bäckaskogs slott ägs i dag av Statens fastighetsverk och hyrs ut till hotell- och restaurangverksamhet, där den som vill kan få uppleva slottsliv.

Staden Kristianstad

Staden Kristianstad anlades av den danske kungen Christian IV år 1614 efter att svenskarna satt den gamla staden Wä i brand. Med hänsyn till de oroliga tiderna byggdes på Allön, mitt i de vidsträckta våtmarkerna, staden Christianstad som en för tiden modern befästningsstad med utskjutande bastioner, utformad enligt renässansens ideal. Kristianstads fästningsplan, som omfattade hela den centrala staden går fortfarande att spåra i stadsplanen och utgör i sig ett historiskt monument.

Heliga Trefaldighetskyrkan

Heliga Trefaldighetskyrkan.

Det främsta byggnadsverket som uppfördes under Christian IV:s tid är utan tvekan Heliga Trefaldighetskyrkan, ofta omnämnd som Nordens vackraste renässanstempel. Kyrkan och det gamla tyghuset (i dag Regionmuseet) är de främsta byggnaderna från dansktiden. Kristianstad blev svenskt i och med freden i Roskilde 1658 då Danmark förlorade Skåne till Sverige. Danskarna skulle dock återkomma under två års tid i samband med Skånska kriget på 1670-talet vid det sista rejäla försöket att återta Skåne.

I mitten av 1800-talet raserades fästningsverken. Befästningsvallarna fylldes igen och ersattes av trädkantade boulevarder enligt franskt mönster. Därmed upphörde Kristianstad som fästningsstad men absolut inte som militärt centrum. Först i slutet av 1900-talet upphörde Kristianstad att vara en militärstad.

Den industriella utvecklingen har påverkat bygden sedan 1800-talets senare del. I samband med det skedde också en kraftig utbyggnad av järnvägsnätet. En tid var Kristianstad knutpunkt för inte mindre än sju järnvägslinjer, men i dag går tågtrafik endast på järnvägen mot Hässleholm och Karlskrona.

(Källor: bl. a. Kulturminnen i Skåne, 1981,  Renässansstaden i Vattenriket  - Kristianstad 400 år, 2014 och Kristianstads kommuns årsredovisningar.)

Från 1600-talet till vår tid

Vä kyrka

Vä kyrka från 1100-talet har några av Skånes finaste kalkmålningar.

Vä ligger på Kristianstadsslätten väster om Helgeå. Det gynnsamma läget gjorde att människor tidigt började bosätta sig där. Vä var en viktig stad i området innan Kristianstad anlades och det finns därför rika lämningar från förhistorisk tid och medeltid.

Vä har alltid varit en viktig ort och boplats i vårt område. Från den yngre stenåldern finns det många fynd i Vä. Speciellt intressant är den hällkista man funnit som förutom flintföremål och keramik även innehöll skelettdelar från minst 14 olika personer. Även från bronsåldern finns många fornlämningar och fynd. Bland annat har man hittat fem urngravfält där man under denna tid enligt den rådande seden brände sina döda. Även från järnåldern har man i Vä funnit ett stort antal föremålsfynd och två större boplatskomplex.

Under medeltiden fick byn status som stad och Mariakyrkan byggdes i början av 1100-talet i enlighet med det romanska idealet med absid, kor och skepp samt ett torn. Vä kyrka är en av de äldsta kyrkorna i Lunds stift. Man har funnit en bit pergament i altaret med årtalet 1121 och det är troligt att det faktiskt är årtalet för invigningen av kyrkan.

Donator och byggherre var den danske kungen. Någon gång på 1160-talet överlämnades kyrkan till premonstratenserorden, som i och med det anlade ett kloster i anslutning till kyrkan. Finansiär av klostret var Valdemar I och hans fru Sofia. Klostret upphörde redan 1241 och verksamheten flyttades över till Bäckaskog. Fortfarande har kyrkan kvar mycket av sin medeltida karaktär.

Viktiga näringar i Vä  vid denna tid var handeln och kvarnrörelsen. Under tiden då Vä var en stad uppfördes S:ta Gertruds kapell och Helgeandshuset, men av dessa finns det i dag endast ruiner kvar. Runt staden fanns det också vid denna tid en vallgrav. Än idag visar bykärnan tydliga spår av medeltida struktur.

Vä kyrka är känd för de förnäma romanska kalkmålningarna i absiden och koret. Unik är också den profilerade tribunbågen - dvs bågen mellan absiden och koret som anses ha viss anknytning till stenarbeten som gjordes vid Lunds Domkyrka under 1100-talets första hälft.

Tvingades flytta

Vä utsattes för många bränder och härjningar genom seklerna och det slutgiltiga slaget kom under det så kallade Kalmarkriget (1611-13) 1612 när Gustav II Adolf:s trupper härjade brutalt och hänsynslöst i Skåne. I samband med detta krig kom Vä att brännas ned. Nu fick det vara nog enligt den danska riksledningen i Köpenhamn. Nordöstra Skåne måste kunna försvaras på ett bättre sätt. Efter order av Christian IV började man därför anlägga det nya staden Kristianstad, och 1614 fördes stadsprivilegierna över från Vä till den nya staden.

Detta gjorde man för att få med sig borgarna från den gamla köpingen till den nya staden. Borgare fick bara utnyttja sina rättigheter som handelsidkare i städer och Christian IV var noga med att den nya staden inte bara skulle vara en fästningsstad, här skulle idkas handel också. Även om Kristianstad hamnade i svenska händer efter freden i Roskilde 1658 så fortsatte fästningsstaden att spela en viktig militärstrategisk roll fram till början av 1800-talet.

Åhus

Helgeåns utlopp i Hanöbukten har i långa tider varit en naturlig knutpunkt för utbyte av varor. Redan vid mitten av 700-talet fanns en marknads- och hantverksplats ett par kilometer uppströms nuvarande Åhus.

Åhus historia, ursprungligen under namnet Aos (som betyder åmynning) går tillbaka till år 1252. Men man vet att det längs Helgeå existerade boplatser långt tidigare där handelsmän och hantverkare samlades från hela Östersjöområdet. Transval i södra Åhus är ett sådant område, som vid utgrävningar gett fynd från 700-900-talen och som har stora likheter med fynd från vikingastaden Birka.

Åhus blir stad

Åhus omnämns första gången i skriftliga källor 1149 då området förlänades till ärkebiskopen Eskil i Lund. Sedan gick allt mycket snabbt. Den vackra Mariakyrkan och borgen Aose Hus byggdes under 1100-talets senare hälft. Under 1200-talet utvecklades Åhus till en med den tidens mått stor stad (vilket också speglades i den förhållandevis stora kyrkan). Här fanns en stadsstruktur med vägar och bebyggda tomter och fynd visar att olika hantverkare levde och arbetade här. I skriftliga källor nämns både spetälskehospital och dominikanerkloster och det är också nu, år 1299, som man hittar ordet stadsprivilegier. Staden utvecklades inte bara som handelsstad utan också som en sjöfartsstad och centrum för fisket i hela östra Skåne. Återigen var utflödet av Skånes största å av stor betydelse för ortens utveckling.

12- och 1300-talen var oroliga tider i Åhus historia. Det förekom strider mellan ärkebiskopen och kungamakten. För att ge staden skydd byggde man i början av 1300-talet en stadsmur med vallgrav. Vallgraven i sin tur förstärktes i väster och norr med en mur som också senare försågs med flankeringstorn. Trots detta drabbades ofta Åhus av fiender som både plundrade och brände staden. Från att ha varit en viktig medeltida ärkebiskopstad blev Åhus efter reformationen en vanlig handels- och hamnstad.

Ål, snus och brännvin

År 1617 förlorade Åhus stadsrättigheterna i och med Kristianstads grundläggande år 1614. Borgare fick bara utnyttja sina rättigheter som handelsidkare i städer och Christian IV var noga med att den nya staden inte bara skulle vara en fästningsstad. Här skulle idkas handel också. Århundradena som sedan följde var Åhus en ganska obetydlig ort, men den överlevde och blomstrade på nytt i och med att järnvägen kom till byn i slutet av 1800-talet. Då följde en period där Åhus som ort blev känt för både ål, snus och brännvin.

Numera gäller kändisskapet först och främst brännvinet. "Det absolut renaste i världen", som också har fått en populär besöksplats på Absolut Home.  Ålen är i dag en hotad art men ålakusten med de unika ålabodarna är fortfarande ett levande kulturminne som är utnämnt till ett immateriellt kulturarv enligt UNESCO:s definition och finns med på den svenska kulturarvslistan. Tobaksodlingen upphörde på 1960-talet men den gamla tobaksladan och Åhushavannans minne vårdas av hembygdsföreningen Sankta Annas Gille.

I dag är Åhus en attraktiv ort med drygt 10 000 bofasta och minst lika många som bor i stugor och hotell under sommarhalvåret. Flera evenemang äger rum under sommaren såsom Åhus Beachhandboll och Åhus Beachfotboll, Ålafestivalen, vinvandring, hamnfest, musikevenemang med mera. Med sina långa sandstränder och en medeltida stadskärna lockar Åhus såväl svenska som utländska turister. Åhus har faktiskt Sveriges näst bäst bevarade medeltida stadskärna efter Visby. Åhus har också blivit ett centrum för konst och design med med många duktiga konstnärer och formgivare.

Bland de lokala företagen kan nämnas The Absolut Company med tillverkning av Absolut Vodka och ett antal välkända designföretag som Blå Station, Ateljé Lyktan, Studio Glashyttan och Åhmans inredningar.

Sedan 1971 är Åhus en del av Kristianstads kommun.

Näsby

Näsby har funnits länge på kartan. Här på generalstabskartan från 1862.

Markerna runt Araslövssjön har varit bebodda ända sedan stenåldern. Vid arkeologiska undersökningar på Näsby 2015 utforskade Sydsvensk Arkeologi boplatser från yngre bronsålder och äldre järnålder. Dateringarna är spridda mellan cirka 800 f.Kr. och år 0. Arkeologerna fann även spår som kunde dateras så långt tillbaka som till 1971-1782 f.Kr, alltså från yngre stenålder (senneolitikum).

Boplatserna har en gång legat på en halvö  och ett näs i Helge ås vattensystem, mellan Araslövssjön och den forna Nosabysjön. Innan Nosabysjön torrlades på 1860-talet låg det här ett smalare näs, som var en bra boplats under förhistorisk tid med sin närhet till flera sjöar och till ån.

Vid sina utgrävningar hittade arkeologerna rester av flera grophus som de tror hör till det yngre bronsåldersskedet. Grophus var enkla byggen som gjordes genom att man grävde en vid grop och byggde tak över den. Det krävde inte så mycket byggmaterial, men sannolikt höjde man väggarna en liten bit och fyllde gavlarna med torv, sten, flätverk och lera eller vad som fanns tillgängligt. Grophus brukar hittas främst på boplatser från yngre järnålder, men på Näsby är lämningarna äldre än så och har av arkeologerna daterats till yngre bronsålder och äldre järnålder, en tid då långhus på andra platser är den vanligaste konstruktionen. Andra fynd som gjordes vid utgrävningen var ett antal ugnar, som verkar ha använts för att framställa järn och tillverka keramik.

Namnet Näsby omnämns för första gången i skrift 1380.

Stadens kornbod

När fästningsstaden Kristianstad anlades på 1600-talet blev Näsbyområdet viktigt ur militärt perspektiv. Det här var den torra och enkla vägen in mot den nya staden och en viktig del av det yttre försvaret av fästningen.

Näsby försåg också invånarna i fästningsstaden med mycket av maten. Kung Christian IV skänkte stadens borgare de båda byarna Näsby och Nosaby när staden var byggd och skulle befolkas. Handelsmän och hantverkare i staden blev därmed också ägare till gårdar på Näsby . Gårdarna utnyttjade de vidsträckta ängarna för bete och slåtter och odlade upp åkrar i de mer bördiga, nordöstra delarna av området. De gamla gårdarna lever kvar i namnen på gator, skolor och kvarter: Gamlegården, Tvedegård, Rosengården och Elmetorp är några av dem. En av gårdarna var Fröknagården, som fick sitt namn ur folkmun på 1700-talet då fyra ogifta systrar, fröknarna Gyllenlood, hade sitt hem där. I dag är boningshuset varsamt upprustat och rymmer Annas hotell.

Militärt område

Ända sedan 1600-talet har militärer rört sig på Näsby och 1795 inrättades ett stort militärt övningsfält. På 1920-talet flyttade hela Kungliga Norra skånska infanteriregementet dit, till ett nybyggt kasernområde invid övningsfältet. Den högtidliga invigningen hölls den 18 maj 1923 och ”Norringarna” blev kvar på Näsby till regementsnedläggelsen 1994.

Under andra världskriget ombildades regementet till ett cykelinfanteriregemente, så cyklande Norringar från Näsby blev ett vanligt inslag i hela nordöstra Skåne.

Militäruniformer var under många årtionden ett av de vanligaste klädesplaggen på Näsby. Många officerare och stamanställda byggde hus och bosatte sig med sina familjer nära regementet. De värnpliktiga unga männen lämnade kasernerna på sin lediga tid  och drog omkring i området eller satt på något av de många caféerna.

Den övriga befolkningen på Näsby tog sig också på ledig tid till militärens område, där det bland annat fanns musikpaviljong, dansbana och simbassäng som lockade. När regementet flyttad ut ur området flyttade Högskolan Kristianstad in.

Lägenheter mot bostadsbrist

För att möta bostadsbristen i Sverige startade på 1960-talet det stora bostadsbyggnadsprojekt som kallades miljonprogrammet och som under åren 1965 till 1974 producerade en miljon nya lägenheter. I Kristianstad valdes Näsby ut att bli det nya, moderna bostadsområdet. De första lägenheterna på Gamlegården stod inflyttningsklara i april 1965. Sex år senare hade nära 2 000 nya lägenheter byggts. Befolkningen på Näsby växte snabbt och 1974 bodde omkring 7 000 personer på Näsby.

Under samma period växte verksamhetsområdet med industrier och företag som erbjöd gott om arbetstillfällen.

Medborgarcenter hjälper dig

Vi hanterar dina frågor om kommunens verksamheter och du kan besöka oss, ringa oss eller skriva. Oftast får du hjälp direkt, annars lotsar vi ditt ärende rätt.

Stängt Öppnar kl 07.45
Hjälpte informationen på sidan dig?