Staden under 1600-talet

Den danska kronan beslutade att grunda en ny stad på en försvarsstrategiskt lämpligare plats än det gamla Vä. Helgeåns vattenområde mellan Araslövssjön och Hammarsjön var en idealisk plats för en svårtillgänglig försvarsanläggning.

Tillbaka

Utstakning och planering av staden på Allö i Helgeå å skedde under våren 1614 under kung Christian IV:s direktiv och närvaro. Kristianstads grundläggningsdag är officiellt fastställd till den 22 maj då staden mottog fundationsbrevet ute på Hammarshus. Genom detta brev upphävdes stadsprivilegierna för Vä. De invånare i Vä, som fortfarande ville utöva borgerlig näring, var tvungna att bosätta sig i den nya staden på Allön, som den kallades, eftersom namnet Kristianstad förekommer först följande år, 1615. Stadsprivilegier utfärdades först 1622.

Under åren 1617-1628 byggde Christian IV stadens dyrbaraste klenod, Heliga Trefaldighetskyrkan. Den imponerande kyrkobyggnaden har beskrivits som Nordens skönaste renässanstempel.

Kristianstad blev den första stad i Norden som anlades efter renässansens ideal med rutnätsplan, vallar och bastioner på en förut obebyggd plats. Gatorna löpte raka och parallella mellan rätvinkliga torg och byggnadskvarter. Kontrasten var stor mot medeltidens stadskärnor med slingrande gator, trånga gränder och torg av olika storlek. Den nya staden blev ett starkt fäste mot svenska angrepp och ett skydd för viktiga transportleder i området.

Äldsta stadsplanen över Kristianstad 1614
Äldsta stadsplanen över Kristianstad 1614

Den nya staden delades av en kanal tvärs igenom (längs den nuvarande Nya Boulevarden) och fick därmed två huvuddelar, två stadsportar (Norreport och Söderport), två tydliga torg, två huvudgator, två smal- eller bakgator och två vallgator. Renässansen älskade symmetri och det märks än i dag i Kristianstad. Stora Torg fick från början karaktär av paradplats och blev centrum för den administrativa och mer förnäma delen av staden. Lilla Torg blev salutorg och centrum för handel och hantverk. Runt omkring hela staden gick fästningsvallen, och utanför vallen gick vallgraven.

Utanför portarna ledde vindbryggor över vallgravarna, och till skydd för bryggorna fanns redutter (som var små, slutna befästningar utanför vallarna, varifrån eld kunde ges i alla riktningar). På kvällarna fälldes bryggorna upp, portarna låstes och ingen fick komma vare sig in eller ut.

Längs med hela befästningsvallen fanns bastioner, totalt tio stycken. Bastionerna stack ut från vallen en bit och möjliggjorde en bättre och mer effektiv eldgivning från fästningens kanoner. Av dessa finns idag endast en kvar. Den upprustade Bastion Konungen ligger kvar i det som en gång var fästningens nordostligaste hörn, längst upp på gatan som i dag heter Östra Bolulevarden.

Enligt fundationsbrevet (från år 1614) skulle staden indelas i 60 tomter. Denna indelning gällde med all sannolikhet endast kvarteren på båda sidor om storgatorna eftersom kvarteren närmast vallgatorna var indelade i hagar, där invånarna hade sina kreatur. Det klagades ofta över att dessa kreatur gjorde stor skada på fästningsvallarna.

Det gick trögt att få staden befolkad. För att påskynda tillväxten upphävde Christian IV stadsprivilegierna för Vä år 1614 och för Åhus år 1617. Han krävde att de borgare som ville utöva borgerlig näring skulle flytta till Kristianstad. Vid denna tid lär en del trä- och korsvirkeshus ha flyttats till Kristianstad från Åhus. För att underlätta byggnadsverksamheten anlade kung Christian ett tegelbruk i Näsby och gav även kontanta bidrag till byggnader, särskilt tvåvåningshus.

Kristianstad blev från början en befäst stad med ett stort militärt befolkningsinslag. Staden växte och hade på 1650-talet ca 1 000 invånare.

Det är inte många hus som finns kvar från danska tiden. Ett par hus bär inskriptioner med årtal från 1600-talet, men de har efterhand som åren gått mer eller mindre förändrats. Det äldsta hus, som har årtal, ligger i norra delen av Östra Storgatan och bär årtalet 1617, men fasaden är säkerligen förändrad på 1800-talet.

Mitt emot kyrkan ligger ett annat hus, Prytz lejehus, som bär årtalet 1630. Detta hus är också delvis ombyggt på 1700-talet.

Samma år som 30-åriga kriget slutade, 1648, dog Christian IV. Tio år senare blev Skåne svenskt genom freden i Roskilde. Kristianstad förlorade nu sin betydelse som gränsfästning och det var då tal om att fästningen helt skulle slopas, men på grund av de oroliga tiderna behölls den tills vidare.

1676 tågade danskarna på nytt in i Skåne och mot Kristianstad. När de inte mötte något nämnvärt motstånd framför fästningen stormade de danska soldaterna staden natten till den 15 augusti. Anfallet underlättades i hög grad av att vallgravarna, som flera gånger förr, var uttorkade av sommarhettan.

I två år behöll danskarna staden innan de kapitulerade för Karl XI den 4 augusti 1678. Efter freden i Lund 1679 fick fästningen mer och mer förfalla, så när danskarna på nytt 1710 tågade in i Skåne kunde de utan vidare rycka in i staden och höll den sedan besatt en månad innan de den 24 februari, strax före slaget vid Helsingborg avtågade. När nu Magnus Stenbock blev guvernör över Skåne, lät han återställa fästningsverket i gott skick. Statusen för fästningen varierade således, men enkelt uttryckt kan man säga att dåliga tider var bra tider för fästningen.

Tillbaka

  • Meddela fel på sidan

    Har du någon annan fråga till kommunen skickar du in den här.

    * Obligatoriskt om du vill få svar

    Det du skickar till kommunen blir allmän handling.