Teaterungdomar spelar nyskriven dramatik i Riksteaterprojekt

19, 21 och 24 april spelar Kulturhuset Barbackas gymnasiegrupp pjäsen Glöm aldrig Trine för publik i Kristianstad. Gruppen är i år med i Riksteaterns nationella LÄNK-projekt, där de kommer att framföra ny dramatik skriven för unga ensembler. Efter mycket repande är det snart dags för för premiär!

Det är onsdag och jag har stämt träff med tre ungdomar ur Barbackas gymnasieteatergrupp. Snart börjar kvällens efterlängtade teaterlektion där arbetet inför vårens deltagande i Riksteaterns LÄNK-festival är inne i ett intensivt slutskede. Om några veckor ska gruppen spela upp den nyskrivna pjäsen Glöm aldrig Trine, skriven av dramatikern Dag Thelander.

Molly, My och Albert är tre av deltagarna i Barbackas gymnasiegrupp. Vanligtvis träffas de en gång i veckan, men när det nu närmar sig premiär blir det betydligt oftare.

Vad är grejen med teater, vad fick er att fastna för just det?

— När man spelar en roll får man chansen att vara någon annan. Att spela en annan karaktär, att få fördjupa sig i någon annan som man kanske aldrig får chansen att vara i det riktiga livet, förklarar Albert. My instämmer:

— Jag har inte gått på teater så länge ännu, men har alltid haft ett intresse för det. Att kunna få uttrycka sig själv i olika konstformer och få gå in i en roll tycker jag är amazing. Dessutom spelar jag också rollspel, och det är alltid roligare att gå in i en roll.

Molly vill lyfta fram betydelsen av själva berättandet.

— Det viktigaste för mig är det här med att få berätta. En berättelse som är skriven från någons inre. Det är ju på riktigt, karaktärerna är ju personer med känslor.

Sammanlagt har Kulturhuset Barbacka runt 100 deltagare i sina teatergrupper. Kurserna pågår under ett helt läsår, man anmäler sig i augusti och behåller sin plats även för vårterminen. De yngsta deltagarna går i 3:an och de äldsta hittar vi i gymnasiegruppen. Flera ungdomar har börjat tidigt och stannar kvar i många år, vilket kan ses om ett kvitto på att de trivs och har roligt.

Är det alltid kul med teater, eller finns det tillfällen då det kan kännas mindre inspirerande?

— Det kan ju hända att man ibland är lite trött, som när man efter en lång dag i skolan är helt utpumpad, förklarar Albert. Jag och Molly går estetisk linje och där är det mycket kreativt tänkande. Kanske har vi haft teaterlektion tidigare samma dag och då kan det kännas ”jag orkar inte mer idag!”. Men samtidigt får man också mycket energi av alla när man väl kommer hit.

My håller med och tillägger också att själva gemenskapen med andra i gruppen är en viktig motivationskälla.

— För min del känner jag att även om det är jobbigt och man är trött efter skolan är jag ändå rätt glad efteråt. Vi är ju alla här för att vi tycker om teater, det är en härlig stämning i gruppen. Alla kommer från olika skolor så vi förenas i att vi har samma intresse.

Något som kan vara mycket energikrävande inom teaterträning är rolltolkningar. Det krävs mycket energi att gå in i en karaktär, berättar Molly:

— När man väl är i sin karaktär så känner mant ju bara det som den känner, och det kan vara jätteskönt men samtidigt jobbigt. Och sedan tar det också energi att gå ur karaktär och komma tillbaka till sig själv. Ibland kan jag vara väldigt trött och inte riktigt orka spela, men då känns det så taskigt mot karaktären att bara neglecta den liksom, för då får den ju inte känna sina känslor.

Att stå på scen inför en publik där alla tittar på dig är det många som skulle tveka inför. Men det är lättare när du spelar teater, eftersom du då inte är dig själv utan går in i rollen som någon annan.

— Jag tycker det är svårt att stå framför klassen och till exempel hålla presentation under svenska- eller engelska-lektionen, för då är jag mig själv. Men när jag spelar teater är jag en annan person. Då är det inte fokus på mig utan på min rollkaraktär, förklarar Albert.

I år deltar den äldsta teatergruppen på Barbacka i LÄNK 2024, en slags teasterfestival, eller projekt, där ungdomsgrupper spelar upp nyproducerade manus skrivna av professionella dramatiker. Alla medverkande grupper fick välja mellan fem olika pjäser.

Ert val föll på Glöm aldrig Trine av Dag Thelander, hur gick tankarna?

— Den var lite klöddig först, det var så mycket som hände i den, och vi visste inte riktigt hur vi skulle ta oss an den, förklarar My. Men intresset ökade och allt klarnade ju mer vi läste. Vi är dessutom en stor teatergrupp och just denna hade lite fler karaktärer än övriga pjäser, även om vi fått splitta några roller så den passar oss som är 17 personer.

Handlingen kretsar runt en teatergrupp. Man kan säga att pjäsen är en pjäs om en pjäs som blev en annan pjäs. I denna andra pjäs berättar 17 unga teaterälskare om sin vän Trine som de förlorat. Det handlar om fördomar, tillhörighet och syskonkärlek, som allt tillsammans blir en minnesbild av Trine.

Hur skulle ni beskriva huvudbudskapet?

— Det handlar mycket om att se bortom fördomar. Att inte lämna folk utanför, säger Molly.

— “Dont judge the book by the cover”. Alla är en del av allt, fortsätter My.

Förklara för oss som inte vet, hur går det till när man ska ta sig an en pjäs?

— Man börjar med att läsa igenom allt och dela ut rollerna, berättar Molly. Man behöver lära känna sin roll. Sedan sker det mesta parallellt, man bygger upp hur scenen ska se ut, planerar scenbyten och hur allt ska hänga ihop. Och så tar vi fram passande kostymer till karaktärerna. Allt växer fram parallellt under resans gång.

I en grupp med 17 ungdomar kan inte alla vara inblandade i allt, därför finns det flera grupper med olika ansvarsområden.

— En grupp har till exempel fokus på kläder och smink, en annan har kommunikation, någon grupp tar ansvar för musiken och en annan för scenografi, ljus och ljud, förklarar My.

När det gäller hur ens egen karaktär ska vara finns det utrymme i manuset att skapa sin egen tolkning.

— Man får tolka det som står i manuset, där får man lära känna sin egen karaktär i hur reagerar och så, det växer det fram med tiden, berättar Molly.

My berättar att de vid ett tillfälle fick en uppgift av ledarna att göra en egen spellista till sina karaktärer. Den skulle innehåll musik som de tänker att ens karaktär lyssnar på, eller kanske låtar som beskriver hur de är som personer. De fria karaktärstolkningarna innebär att andra grupper har byggt upp helt andra karaktärer. Detta kommer grupperna får se när de strax efter att ha spelat pjäsen för allmänheten på Barbackas scen, ska åka ner till Intiman i Malmö och spela för övriga teatergrupper.

Tror ni att pjäserna kommer att likna varandra?

— På nåt sätt kanske, svara Molly, även om alla har gjort sina egna tolkningar. Sedan har man ju fäst sig vid sina egna karaktärer, mina står väldigt nära mig! Det kommer nog blir väldigt svårt att se när någon annan med samma roll spelar den på ett sätt som inte stämmer med min! My fortsätter:

— Vi var på en träff med en annan grupp som ska spela samma pjäs, då hade en av oss pratat med en person som hade samma roll, och de hade verkligen tolkat karaktären på två helt olika sätt. Den ena hade sett hen som en så kallad fuck boy eller cool typ, medan den i vår grupp hade sett hen på ett helt annat sätt. Det var intressant. Man är väldigt taggad på att se hur andra gör pjäsen, samtidigt som man inte heller vill att det ska va annorlunda.

Det är också nyttigt och utvecklande att se andras tolkningar, menar Albert.

— Genom att se hur andra spelar upp och tolkar samma manus, kan man hitta saker som man själv kan förbättra i vår version. Vissa saker kanske blir bättre på deras sätt, då kan man ju inspireras av det.

Är det skillnad att spela för andra teatergrupper jämfört med familj och vänner?

My och Albert bekräftar att de alltid är lite nervösa innan, men det minskar för varje gång man spelar. Molly däremot blir inte så nervös, men tycker det kan va lite nervigt att spela allvarliga pjäser

— Jag blir bara fysiskt nervös när det är typ fem minuter kvar. Men det som är mest nervöst är om man spelar komedier och man märker att folk inte skrattar, för det är då man får confirmation att ok ni lyssnar, ni bryr er. Annars så tror man att ingen gillar det. Men det kan ju också handla om att publiken inte vågar skratta ibland.

Förra veckan åkte hela gruppen till Malmö och besökte scenen de ska spela på. De träffade också övriga LÄNK-deltagare och minglade, hade lite speeddating och lärde känna varandra.

Festivalen i Malmö äger rum 27-28 april på Intiman, en av Malmö Stadsteaters scener. Men innan dess ska Albert, Molly, My och övriga gruppen spela tre föreställningar på Kulturhuset Barbacka. Pjäsen är 1 timme lång och biljetter finns att boka för 50 kr via Kulturhuset Barbackas reception.

Don´t miss it!