Parkslide

Parkslide är en flerårig, storvuxen ört som kommer från Himalaya. Den sprids med rötter och stamdelar. Även om arten blommar i september - oktober så finns det än så länge bara honplantor i Sverige och därför produceras inga frön.

Parkslide (Reynoutria japonica, tidigare Fallopia japonica) finns inte med på EU:s förteckning över invasiva arter vilket betyder att den ännu inte omfattas av några regler.

Parkslide är invasiva eftersom den etablerar sig väldigt lätt och sprider sig med ytterst små rot- eller stamfragment. De djupgående rötterna sprider sig långt och bildar täta bestånd som tränger undan inhemska växtarter. Parkslide begränsar möjligheten till markanvändning och kan med de kraftiga och djupa rötterna tränga in i byggnader och vattenledningar. Även om synliga växtdelar och ytliga rötter tas bort kan den återetablera sig genom att skjuta nya skott från rötterna och är därför mycket svår att bekämpa.

Parkslide är ett hot mot den biologiska mångfalden eftersom den konkurrerar närapå all annan växtlighet. Rötterna utsöndrar ett ämne som hämmar tillväxt och etablering av andra växter.

Spridning

Sprids bland annat med människor genom trädgårdsodling, dumpning av trädgårdsavfall, flytt av jord som innehåller rot- eller stamdelar, indirekt spridning av rotfragment på däck och maskiner samt vid oförsiktig bekämpning. Den egna spridningen sker via rotskott eller att rotdelar sprids med vatten.

Begränsa

Egentligen finns inga begränsningsåtgärder för parkslide. Om växten inte breder ut sig är det bättre att vänta med åtgärder tills dess att man ska utrota arten med planerade och kraftfulla åtgärder. Se dock till att det inte grävs nära beståndet och undvik att rötter eller gröna delar sprids.

Bekämpa

Här finns många olika alternativ där både slåtter, grävning och inneslutning ingår. Det är tyvärr en mycket besvärlig art där det är svårt att hitta en metod som fungerar effektivt överallt. Planera bekämpningen noga och vänta inte för länge med påbörja den. Besprutning med kemiska bekämp­ningsmedel är en metod som ofta används i länder som Storbritannien och USA, men arten är svår att bekämpa även med dessa. Det pågår mycket forskning och uppdaterade beskrivningar och jämförelser mellan metoder finns i Naturvårdsverkets metodkatalog för bekämp­ning av invasiva främmande arter.

Försiktighetsåtgärder vid bekämpning

• Inga delar av växten är giftig så ett par handskar räcker
• Var försiktig så inga växtdelar sprids. Detta gäller både stam och rötter.
• Gör bekämpningsåtgärder där det är möjligt att helt utrota beståndet, det vill säga där bestånden är små. Det är viktigt att minska antalet växt­platser, men att helt utrota stora bestånd är svårt med dagens kunskap och metoder.
• Om växtmaterial ska flyttas: samla plantorna i slutna säckar eller motsvarande för att minimera risk för spridning.
• Växtavfallet ska slängas i sluten påse i kärlet för brännbara hushållssopor, absolut inte i komposten.
• Ta reda på vart på din återvinningscentral du ska lägga växtavfall från invasiva arter. Det ska absolut inte slängas bland trädgårdsavfall.
• Tvätta redskap, skosulor, maskiner, skopor och liknande för att inte riskera att sprida arten vidare. Se till att vattnet vid rengöring inte kan rinna ut någonstans och orsaka nyetableringar av växten.
• Gör årliga uppföljningar av bekämpningsåtgärder för att bekämpa rotskott i åtminstone fem år efter att ovanjordiska skott har försvunnit.

Förväxlingsarter

Parkslide är ganska lätt att känna igen. Arten och dess släkting, jätteslide, kännetecknas av sin storlek och enorma växtkraft. Dessa arter skjuter upp flera meter höga stjälkar på vår och för­sommar. Växten påminner om bambu men med stora blad som är äggformade med uttagen spets (parkslide) eller hjärtforma­de (jätteslide).

Rapportera

För att se fler bilder och rapportera till ArtDatabanken används länken nedan.

• Rapportera observationer av främmande arter - Artdatabanken Länk till annan webbplats.