Vä ligger på den del av Kristianstadsslätten som ligger väster om Helgeå. Det gynnsamma läget gjorde att man tidigt började bosätta sig där och det finns därför rika lämningar från förhistorisk tid och medeltid.

Vä var en så kallad köping, vilket ofta innebar en handelsplats belägen en bit in från kusten.

Från den yngre stenåldern finns det många fynd i Vä. Speciellt intressant är den hällkista man funnit som förutom flintföremål och keramik även innehöll skelettdelar från minst 14 olika personer. Även från bronsåldern finns många fornlämningar och fynd. Bland annat har man hittat fem urngravfält där man under denna tid enligt den rådande seden brände sina döda. Även från järnåldern har man i Vä funnit ett stort antal föremålsfynd samt två boplatskomplex.

Under medeltiden fick byn status som stad och Mariakyrkan byggdes i början av 1100-talet i enlighet med det romanska idealet med absid, kor och skepp samt ett torn. Vä kyrka är därmed en av de äldsta kyrkorna i Lunds stift. Man har funnit en bit pergament i altaret med årtalet 1121 och det är troligt att det faktiskt är årtalet för invigningen av kyrkan.

Donator och byggherre var den danske kungen. Någon gång på 1160-talet överlämnades kyrkan till premonstratenserorden, som i och med det anlade ett kloster i anslutning till kyrkan. Finansiär av klostret var Valdemar I och hans fru Sofia. Klostret upphörde redan 1241 och verksamheten flyttades över till Bäckaskog. Fortfarande idag har kyrkan kvar mycket av sin medeltida karaktär.

Viktigaste näringar i Vä  vid denna tid var handeln och kvarnrörelsen. Under tiden som stad uppfördes S:ta Gertruds kapell och Helgeandshuset, men av dessa finns det idag endast ruiner kvar. Runt staden fanns det också vid denna tid en vallgrav. Än idag visar bykärnan tydliga spår av medeltida struktur.

Vä kyrka är även känt för de förnäma romanska kalkmålningarna i absiden och koret. Unik är också den profilerade tribunbågen - dvs bågen mellan absiden och koret som anses ha viss anknytning till stenarbeten som gjordes vid Lunds Domkyrka under 1100-talets första hälft.

Vä utsattes för många bränder och härjningar genom seklerna och det slutgiltiga slaget kom under det så kallade Kalmarkriget (1611-13) 1612 när Gustav II Adolf:s trupper härjade brutalt och hänsynslöst i Skåne. I samband med detta krig kom Vä att brännas ned. Nu fick det vara nog enligt den danska riksledningen i Köpenhamn. Nordöstra Skåne måste kunna försvaras på ett bra sätt. Efter order av Christian IV började man därför anlägga det nya staden Kristianstad och 1614 fördes stadsprivilegierna över från Vä till den nya staden.

Detta gjorde man för att få med sig borgarna från den gamla köpingen till den nya staden. Borgare fick bara utnyttja sina rättigheter som handelsidkare i städer och Christian IV var noga med att den nya staden inte bara skulle vara en fästningsstad, här skulle idkas handel också. Även om Kristianstad hamnade i svenska städer efter freden i Roskilde 1658 så fortsatte fästningsstaden att spela en viktig militärstrategisk roll fram till början av 1800-talet.

  • Meddela fel på sidan

    Har du någon annan fråga till kommunen skickar du in den här.

    * Obligatoriskt om du vill få svar

    Det du skickar till kommunen blir allmän handling.