Staden under 1800-talet

I början av 1800-talet miste Kristianstad alltmer sin betydelse som fästning. Fredligare tider tog vid i Norden och Europa samtidigt som den tekniska artilleriutvecklingen gick framåt. Moderna kanoner kunde skjuta rakt igenom de gamla fästningsvallarna, som inte längre var till någon större nytta.

I stället betonades ställningen som ämbetsmannastad genom den 1821 inrättade Hovrätten över Skåne och Blekinge. Ungefär 100 år efter den omfattande ombyggnaden av norra och södra fronten av fästningsvallen, i februari 1847, beslutades att Kristianstad skulle upphöra att vara fästning.

Tiden som fästningsstad var därmed över. För de flesta var det troligen ett högst efterlängtat beslut eftersom det innebar att staden äntligen kunde börja expandera. Den gamla "trånga rektangeln", som lokalbefolkningen ibland kallade staden, kunde börja byggas bort. Samma år som beslutet om nedläggningen av fästningen fattades utbröt den 5 juni en häftig eldsvåda som började i södra delen av Västra smalgatan och lade de tre sydvästra kvarteren i aska. Fortfarande kan man skönja var branden måste ha farit fram genom att den här delen av innerstaden fortfarande är aningen mer öppen än andra delar. Direkt efter branden började fästningen raseras. Av de långa fästningsvallarna blev det i stället boulevarder.

Vallarna vräktes ner i kanalen utan att det ordnades så att vattnet kunde rinna bort. Följden blev att det runt staden blev till riktiga träsk där vattnet stod och ruttnade. De sanitära förhållandena blev därmed inte de bästa och när Sverige drabbades av koleran var det därför inte så konstigt att den drabbade Kristianstad extra hårt. Under augusti och september 1857 härjade koleran så svårt i staden att nära 600 personer  – en tiondel av stadens dåvarande befolkning – dog, 

Stora Kronohuset, uppfört 1842. Östra delen disponerades av hovrätten över Skåne och Blekinge till dess denna flyttades till Malmö 1916. Inskriptionen på byggnaden är Legibus et armis (Lagar och vapen).

När fästningsvallarna rivits och fästningsgravarna fyllts igen ordnades runt staden trädkantade boulevardgatorna med körbanor och gångbanor. Över den mark där vallarna och södra utanverken legat utvecklades en ny stadsplan.  Kanalen som delade stadskärnan i två hälfter fylldes igen 1873-74 och blev i stället Nya Boulevarden.  Av vallarna fanns till slut bara kvar några delar av bastionerna i norr. Kring 1900 tog man bort även dem, men bastion Konungen i nordöstra delen har senare återskapats som minnesmärke över den forna fästningen.

Boulevarderna kan ha bidragit till att Kristianstad på 1800-talet fick smeknamnet Lilla Paris, men smeknamnet syftade också på att staden med alla sina kringflyttande officerare och officersfruar, var ett starkt centrum för mode och kultur.

Med öppnandet av Kristianstad-Hessleholms järnväg 1865 inträdde ett nytt skede i stadens historia när det bygges gasverk, vattenverk och avloppsledningar. Gatorna förseddes med trottoarer och belysning och skolor byggdes där fästningsverk tidigare hade legat. Slutligen fullbordades Kristianstads kyrka (samma år som järnvägen invigdes 1865) genom att den nuvarande tornspiran sattes upp. Den ser i och för sig inte ut som Christian IV tänkt sig, men stämmer ändå väl in i byggnadsstilen.

Sin första verkliga industri fick Kristianstad 1861 då grosshandlaren C.J.F.Ljunggren grundade ett gjuteri med mekanisk verkstad. Företaget hade omkring 1900 ca 425 anställda och en omfattande produktion av bland annat järnvägsvagnar, lokomotiv och ångbåtar.

Hvilans mekaniska verkstad, Skånska Yllefabriken och Mårten Pehrsons Valsqvarn var andra betydande industrier som startade i slutet av 1800-talet.

Handeln fick ett uppsving framförallt genom den omfattande brännerirörelsen. Antalet köpmän ökade kraftigt kring sekelskiftet, från 62 st 1875 till ca 200 år 1910.

År 1865 sammanknöts Kristianstad genom järnvägslinje med stambanan. Ytterligare sex järnvägslinjer tillkom och gjorde staden till en knutpunkt i ett ovanligt rikt förgrenat järnvägsnät.

Under senare hälften av 1800-talet uppfördes bland annat järnvägsstationen, rådhuset, residenset, Frimurarhuset, och Högre allmänna läroverket som i dag är Söderportgymnasiet.