Nutrition vid svår sjukdom
Mat och dryck är livsmedel, det vill säga medel till liv. Det kan diskuteras om inte det faktum att matlusten avtar i livets sista skede kan ses som kroppens naturliga förberedelse för sin död; livsmedel behövs då inte längre.
Palliativ nutritionsbehandling
WHO:s definition av palliativ nutritionsbehandling är enligt Dietisternas Riksförbunds terminologi 090407 översatt till svenska;
”Nutritionsbehandling till patienter med livshotande sjukdom i syfte att förebygga och lindra symtom samt befrämja livskvalitet. Målet för behandlingen anpassas efter patientens sjukdomsskede och egna önskningar.”
Målsättningen med nutritionsbehandlingen är att uppnå bästa möjliga livskvalitet genom att:
- Lindra vid nutritionsrelaterade symtom som tugg- och sväljproblem, illamående och tidig mättnadskänsla.
- I ett tidigt palliativt skede täcka energi- och näringsbehov i syfte att orka med och tolerera behandlingar. Om man har god nutritionsstatus blir risken för infektion mindre och terapiavbrotten färre.
- I ett senare palliativt skede optimera energiintag i syfte att öka ork och kraft på kortare sikt
- Anpassa nutritionsbehandlingen efter sjukdom och den svårt sjukes önskemål.
Livets sista tid
I sena palliativa skeden förändras kroppens omsättning av både proteiner, fetter och kolhydrater på grund av kakexi, som är ett syndrom som innebär aptitlöshet, viktminskning, katabolism, kroniskt illamående och orkeslöshet.
Kakexi leder till utmärgling, och när sjukdomen har gått så långt är det inte längre möjligt att täcka energibehovet i syfte att motverka viktnedgången. Energi- och proteintät mat kan i dessa fall orsaka illamående och kräkningar, och riklig vätsketillförsel kan leda till ödem.
Målsättningen med nutritionsbehandlingen i detta skede är att undvika törst, hunger, illamående, kräkningar, andnöd och andra besvär. Hungerkänslorna brukar avta när livet närmar sig sitt slut. Törsten kan minskas genom att man fuktar munnen med vätska regelbundet.
När den svårt sjuke förlorar sin aptit kommer tankarna på döden närmare – livsmedel är ju medel för liv, och god aptit symboliserar tillfrisknande och hälsa.
Ätsvårigheter kan därför ofta bli ångestskapande för såväl den sjuke som för anhöriga. Det är viktigt att som personal försöka förklara det minskade energibehovet under livets sista tid och avdramatisera aptitförlusten.