Personlig assistans enligt 9§2 LSS

Här hittar du information om insatsen personlig assistans.

Målet med insatsen är enligt 5 § LSS att människor med omfattande funktionsnedsättning skall kunna skapa sig ett värdigt liv, så likt andra människor som möjligt och i gemenskap med andra människor. Vid bedömningen av om den sökande har behov av insatsen i sin livsföring måste jämförelse göras med den livsföring som anses normal för personer i samma ålder (prop 1992/93:159 s. 50 f 74 och 172).

Ansökan

Ansökan om personlig assistans eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader enligt 9 § 2 LSS prövas efter en muntlig eller skriftlig ansökan från den enskilde, den enskildes legala företrädare eller efter ansökan från annan person med fullmakt från den enskilde.

Personkretsen enligt LSS

För att få rätt till insatser enligt LSS anger lagen att den enskilde ska bedömas omfattas av personkretsen enligt LSS. Personkretsen finns angiven i 1 § LSS och är uppdelad i tre grupper med olika typer av kriterier.

1. Personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd.

2. Personer med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom.

3. Personer med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service.

Vem har rätt till personlig assistans?

För att beviljas personlig assistans ska den enskilde tillhöra någon i den personkrets som anges i 1 § LSS och vara i behov av stöd och service för sina grundläggande behov enligt 9 a § samma lag. Med grundläggande behov menas att få hjälp med sin personliga hygien, måltider, att klä på sig, att kommunicera med andra eller annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den som har en funktionsnedsättning. Den som har rätt till personlig assistans för sina grundläggande behov har även rätt till personlig assistans för andra kvalificerade personliga behov i sin dagliga livsföring, om dessa faktiskt inte tillgodoses på något annat sätt enligt 7 § LSS. I 5 § LSS anges att den enskilde genom insatsen ska tillförsäkras goda levnadsvillkor som stärker personen i sin förmåga att leva ett självständigt liv. En annan viktig avsikt med personlig assistans är att den är knuten till en person och inte till en viss verksamhet. Det innebär att den enskilde får ett stort självbestämmande över vad som ska ingå i assistentens uppgifter och vem det är som ska anlitas för att ge det stöd och service som den enskilde är beviljad. 

Om en person med funktionsnedsättning däremot klarar av att på egen hand sköta sina grundläggande och övriga personliga behoven i den dagliga tillvaron, föreligger inte behov av personlig assistans. Behoven tillgodoses på annat sätt t ex genom att den enskilde erhåller andra insatser från samhället såsom omvårdnad vid boende med särskild service, genom insatser som ges av personal knuten till barnomsorg, skola eller daglig verksamhet eller genom vad som normalt faller under makars ansvar för varandra eller föräldraansvaret för vårdnad och tillsyn enligt föräldrabalken.

Vid bedömning av insatsen personlig assistans är utgångspunkten lagstiftning och rådande rättspraxis. Högsta Förvaltningsdomstolen (dåvarande Regeringsrätten) har i mål, RÅ 2009 ref. 57, nr 5321-07 avseende personlig assistans enligt LSS uttalat bland annat följande:

När det gäller tillämpningsområdet för insatsen personlig assistans har det betonats i lagens förarbeten att det är fråga om hjälp eller stöd av mycket privat karaktär och att insatsen ska vara förbehållen situationer av krävande eller på annat sätt komplicerad natur, i regel av mycket personligt slag. Vad lagstiftningen främst åsyftat är sådana hjälpbehov som uppfattas som mycket privata och känsliga för den personliga integriteten och där personen med funktionsnedsättning måste anses ha ett särskilt intresse av att kunna bestämma vem som ska ge sådan hjälp och hur den ska ges.

Som omnämnt i ovanstående text är behovet av stöd/hjälp med grundläggande behoven inte självklart av personlig karaktär utan för detta krävs ett särskilt avvägande. Detta bör beaktas vid tolkningen av vad som ska anses omfattas av hjälp med de grundläggande behoven enligt 9 a § LSS. I lagens förarbeten har det inte uttalats att behovet av hjälp för att tillgodose grundläggande behoven måste vara av viss tidsmässig omfattning. Det är samtidigt uppenbart att någon som bara i mycket begränsad omfattning har behov av hjälp med något av de grundläggande behoven inte utan vidare kan anses berättigad till personlig assistans. Utan det är utifrån en samlad gjord bedömning och med bland annat hänsyn tagen till om det stöd som behövs är av mycket privat eller integritetskänslig karaktär eller om det förutsätter någon specifik kompetens.

Föräldraansvaret

Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets personliga förhållande och skall se till att barnets behov enligt 1 § Föräldrabalken tillgodoses. Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till dess ålder, utveckling och övriga omständigheter samt skall bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning. I syfte att hindra att barnet orsakar skada för någon annan skall vårdnadshavare vidare svara för att barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas. Vårdnadshavare till barn med funktionsnedsättning har, liksom andra vårdnadshavare, enligt föräldrabalken ansvar för barnets personliga förhållanden och ska se till att barnets behov blir tillgodosedda.

Barnperspektivet

Bedömningar av rätten till personlig assistans enligt LSS för barn och ungdomar görs utifrån barnperspektivet. Barnperspektivet är en del av barnkonventionen. Barnperspektivet gäller för alla barn oavsett funktionsnedsättning, språk, tro, kön eller hudfärg. Myndigheter ska alltid tänka på vad som är bäst för barn när de bestämmer åtgärder som gäller barn enligt 6 a § LSS. Barnet har rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som rör honom/henne. När en insats rör ett barn ska barnet få relevant information och ges möjlighet att framföra sina åsikter. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad enligt 8 § andra stycket LSS.

Vid behov av dubbelassistans

Inför 2011 gjordes det tillägg och vissa förändringar i LSS lagstiftningen. Ett nytt fjärde stycke i 9 a § LSS reglerar rätten till två eller flera assistenter samtidigt, så kallad dubbel assistans. "Den som har behov av mer än en personlig assistent samtidigt, har rätt till två eller flera assistenter endast om möjligheterna att få bidrag enligt lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag med mera eller hjälpmedel enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), har utretts".

Assistans och HSL

Personlig assistans beviljas inte för sjukvårdande insatser enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763, HSL) och därmed ska inte personlig assistans ersätta den omvårdnad som sjukvårdshuvudmannen är skyldig att ge. Det är den legitimerade yrkesutövaren inom hälso- och sjukvården som ska bedöma om denna hjälp ska ske genom att personal har genomgått viss instruktion och utbildning samt att detta sker på delegation eller att det bedöms ingå som egenvård.

Beslut

Beslut ska vara tidsbegränsade och anges i beviljade timmar per månad. Det ska framgå i beslutet vilken form av stöd och service som är beviljad. Om det finns tillfälligt utökade behov, utöver det som beviljats, ska en ansökan ske och därefter en behovsbedömning som utgår från goda levnadsvillkor och den enskildes behov och livssituation.

Ersättning för verkställda assistanstimmar

Regeringen fastställer timbeloppet för den statliga assistansersättningen enligt Socialförsäkringsbalken (SBF) till ett visst timbelopp varje år.

Det finns dock inget i lagstiftningen som reglerar ersättning som ska utgå för personlig assistans enligt 9 § 2 LSS från kommunerna. Omsorgsnämnden i Kristianstad kommun har beslutat att timbeloppet för verkställda assistanstimmar följer den statliga schablonersättningen  per utförd timme.

Individuell plan enligt LSS

Enligt 10 § LSS har den som beviljats en insats enligt 9 § LSS rätt att få en individuell plan. Individen bestämmer själv vilka som ska vara med när den individuella planen upprättas. I den individuella planen ska beviljade insatser samt andra saker som till exempel boende, skola/arbete, fritid och socialt nätverk redovisas. Syften med den individuella planen är bland annat att öka självbestämmandet, tydliggöra ansvarsfördelning samt förbättra/stärka samverkan mellan olika parter som har kontakt med den enskilde. Uppföljning av den individuella planen bör ske årligen.

Överklagan

Om den enskilde inte är nöjd med sitt beslut kan detta överklagas enligt förvaltningslagens bestämmelser. Skriftlig information om denna möjlighet medföljer vid delgivning av beslut.

Avgift

Insatsen personlig assistans enligt 9 § 2 LSS är avgiftsfri.

Omkostnadsersättning

Alla som har personlig assistans efter beslut av omsorgsförvaltning eller försäkringskassan och som har uppdragit åt Kristianstad kommun att utföra assistansen ska få utbetalt omkostnadsersättning i samband med fritidsaktiviteter utanför hemmet. Kostnader för fördyrande kostnader för den personliga assistentens behov av exempelvis skyddskläder, handsprit, toalett- och hushållspapper med mera ingår inte i omkostnadsersättningen utan i schablonersättningen från försäkringskassan. Dessa kostnader står assistansanordnaren för.

Assistansanordnare

När någon person har beviljats personlig assistans enligt 9 § 2 LSS eller assistansersättning enligt 51 kap. Socialförsäkringsbalken genom Försäkringskassan föreligger det rättighet att välja vem man vill anlita som assistansanordnare. Man kan antingen anlita kommunen eller någon privat utförare (kooperativ, företag, aktiebolag) eller själv vara arbetsgivare för sina personliga assistenter.

Avtal

Genom avtalet ska assistansanordnarens samtliga åtaganden gentemot den enskilde framgå.

Tillstånd

Den 1 juni 2013 övergick ärenden som gäller tillsyn och tillstånd över från Socialstyrelsen till Inspektion för vård och omsorg (IVO). 

Den som yrkesmässigt driver verksamhet med personlig assistans ska från och med den 1 januari 2011 ha tillstånd. Bakgrunden är att förbättra förutsättningarna för ökad kvalitet och trygghet inom insatsen personlig assistans. Skulle verksamheten mot förmodan inte beviljas tillstånd av IVO upphör rättigheten att bedriva yrkesmässigt utförande av personlig assistans/assistansersättning.

Den som har meddelats tillstånd  enligt 23 § LSS och som har anlitats för att utföra personlig assistans åt en enskild, är skyldig att utföra all den assistans för vilken den enskilde har beviljats ekonomiskt stöd enligt 9 § 2 LSS eller assistansersättning enligt 51 kap. Socialförsäkringsbalken, detta gäller från och med juli 2013. Detta gäller inte om tillståndshavaren har särskilda skäl för att inte utföra all assistans.

Kommunerna behöver inte ansöka om tillstånd då de har det yttersta ansvaret för insatsen personlig assistans enligt 23 § LSS.

Det finns inget krav på tillstånd för de assistansberättigade som är arbetsgivare åt sina personliga assistenter enligt 23 § tredje stycket LSS. Däremot är den assistansberättigade som själv är arbetsgivare åt sina assistenter skyldig att göra anmälan till IVO innan assistenterna påbörjar sitt arbete, vilket framgår av 23 § tredje stycket LSS.

IVO är ansvarig för tillsyn som avser all verksamhet som utför personlig assistans samt assistans som utförs med statlig assistansersättning omfattas enligt 25 § LSS.

Tillfällig utökning av personlig assistans

Av 9 § 2 LSS framgår, att kommunen ska svara för insatsen personlig assistans eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans, till den del behovet av stöd inte täcks av beviljade assistanstimmar enligt 51. kap. Socialförsäkringsbalken (SFB). Denna reglering innebär att kommunen har det yttersta ansvaret för att alla som omfattas av lagens personkrets och som behöver personlig assistans får sådan assistans. Kommunen är därför alltid skyldig att pröva rätten till personlig assistans och i förekommande fall bevilja insatsen i den utsträckning som krävs för att den enskilde ska vara tillförsäkrad goda levnadsvillkor. Detta gäller även om den sökande sedan tidigare är beviljad assistansersättning genom ett beslut från Försäkringskassan och oavsett om det är fråga om ett varaktigt eller tillfälligt behov.

Ekonomisk ersättning i samband med ordinarie assistents sjukfrånvaro

Enligt 9 § 2 LSS har kommunen skyldighet att ge biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans, till den del som behovet av stöd inte täcks av beviljade assistanstimmar enligt 51 kap. Socialförsäkringsbalken (SFB).

Enligt Högsta Förvaltningsdomstolen (RÅ 2005 ref 86) är kommunens skyldigheter att svara för den faktiska merkostnad som uppstått vid ordinarie assistents sjukfrånvaro och då en vikarie måste utföra assistansen.

Kommunförbundet har i cirkulär 2006:39 beskrivet kommunens ansvar vid sjukdom hos ordinarie personlig assistent.

Den enskilde måste ansöka om insatsen hos kommunen vid varje tillfälle. Den enskilde kan genom fullmakt ge sin assistansanordnare rätt att ansöka, ta emot ekonomisk ersättning samt ta del av beslutet.

Vad är en faktisk merkostnad

Den merkostnad som inte täcks av assistanstimmarna kan erhållas av kommunen. Då kostnaden för en arbetande assistent redan täcks av timbeloppet är den faktiska merkostnad som uppstår lika med kostnaderna för den assistent som är sjuk.

Sjuklön

Sjuklönen beräknas enligt bestämmelserna i sjuklönelagen och villkor reglerade i de kollektivavtal som arbetsgivaren är bunden av det vill säga assistansanordnaren. Kommunens skyldighet att lämna ekonomisk ersättning i samband med ordinarie personlig assistens sjukfrånvaro gäller från dag 1 till dag 14.

  • Meddela fel på sidan

    Har du någon annan fråga till kommunen skickar du in den här.

    * Obligatoriskt om du vill få svar

    Det du skickar till kommunen blir allmän handling.