Kommunikation och samtal om livsfrågor

Samtal, dialog eller tankeutbyte är grunden för patientens delaktighet i vården. Ärlig kommunikation bidrar till ökad livskvalitet och välbefinnande och kan påverka symtomkontroll, förståelse av information, delaktighet i beslut och skapar möjlighet till att hantera situationen. Kommunikation sker även icke-verbalt genom kroppsspråk, hållning, gester och ansiktsuttryck och kan ge ledtrådar till patientens känslor och förmåga att hantera sin situation.

Att föra samtal med patienten om livsfrågor och döden är en högt prioriterad omvårdnadshandling i palliativ vård. Dessa samtal har en positiv effekt på patienters livskvalitet men åtgärden bör erbjudas utifrån patientens önskemål. Personalen behöver här vara lyhörd för hur och i vilken omfattning patienten önskar tala om existentiella och andra frågor. Det handlar inte om djupa psykoterapeutiska samtal utan det viktiga är att bemöta patienten, lyssna och samtala om frågorna som ställs. Det handlar inte om att ha svar på alla frågor, utan mer om att våga möta och uppfatta patientens behov och inte lämna dem ensamma med alla undringar.

Samtalen kan föras av läkare, sjuksköterska, omsorgspersonal, kurator, präst, diakon eller annan medmänniska.