Hjärt- och lungräddning

Rutinens syfte är att förtydliga de etiska aspekter som finns kring ställningstagandet till om HLR ska påbörjas eller inte i händelse av hjärtstopp. Beslut om att inte påbörja HLR kallas även för 0 HLR.

Bakgrund och grundprinciper

Denna rutin baseras på "Etiska riktlinjer för hjärt-lungräddning (HLR)" av Svenska Läkaresällskapet, Svensk sjuksköterskeförening och Svenska rådet för hjärt-lungräddning.

All hälso- och sjukvårdpersonal ska omedelbart påbörja HLR på personer som drabbats av plötsligt oväntat hjärtstopp, såvida det inte finns ett dokumenterat ställningstagande till att HLR inte ska utföras. Med hälso- och sjukvårdspersonal menas legitimerade personal. I nuläge omfattas även omvårdnadspersonal på Stafvre av krav på att påbörja hjärt- och lungräddning.

  • HLR ska utföras enligt aktuella behandlingsriktlinjer från Svenska rådet för hjärt- lungräddning. För mer information om hur HLR ska utföras vänligen se HLR.nu

Ställningstagande till HLR – en del i planeringen av patientens vård

  • Ett ställningstagande till att avstå från HLR innebär att ansvarig läkare på förhand bestämmer att HLR inte ska utföras i händelse av ett plötsligt, oväntat hjärtstopp. Detta ställningstagande inkluderar inte andra former av behandling.
  • Det är den ansvariga läkarens uppgift att, efter samråd med patienten, om detta varit möjligt, tillsammans med övriga i vårdteamet avgöra om HLR ska utföras eller inte. Ett ställningstagande till HLR ska ingå som en del av vårdplaneringen. Ställningstagandet ska tydligt framgå i patientens vårdplan, vilket är särskilt viktigt i de fall målet för patientens vård är palliativt.
  • Ett ställningstagande till HLR ska grundas på en individuell bedömning.
  • När viktig information saknas i den akuta situationen ska HLR utföras.
  • Ställningstagandet rörande HLR ska fortlöpande omprövas, vilket kan bli aktuellt om patientens medicinska tillstånd eller inställning till HLR ändras.
  • Patienter inom kommunal hälso- och sjukvård ska i händelse av hjärtstopp behandlas med HLR såvida det inte finns ett dokumenterat ställningstagande till att HLR inte ska utföras.
  • Verksamheten ansvarar för att säkerställa att medarbetarna får utbildning och fortbildningar i HLR.
  • Ett ställningstagande till att avstå från HLR gäller på sjukhus endast under ett aktuellt vårdtillfälle och inom ett verksamhetsområde. Ett sådant ställningstagande kan därför bara tjäna som vägledning i samband med vårdplanering inom den kommunala hälso- och sjukvården.
  • Ett ställningstagande till att avstå från HLR ska dokumenteras i patientens journal och finnas tillgängligt för all berörd hälso- och sjukvårdspersonal i den kommunala verksamheten. Detta ställningstagande gäller enbart när hälso- och sjukvårdspersonal finns på plats vid ett hjärtstopp. Om så inte är fallet, ska situationen jämföras med hjärtstopp som sker utanför sjukhus.

Att avstå från HLR

Följande skäl kan motivera ett ställningstagande till att avstå från HLR:

  • Patienten vill inte ha behandling med HLR vid ett eventuellt hjärtstopp.
  • Ansvarig läkare bedömer det som utsiktslöst att HLR skulle kunna återställa spontan cirkulation och andningsfunktion eller att det inte är till gagn för patienten.
  • Läkare som är närvarande vid ett hjärtstopp kan på medicinska grunder avstå från att inleda HLR även då det saknas ett formellt ställningstagande, t.ex. då det är uppenbart att patienten befinner sig i slutstadiet av en obotlig sjukdom och döden är nära förestående.
  • Läkare, sjuksköterskor och övrig vårdpersonal har ingen skyldighet att tillmötesgå önskemål från patienter eller närstående om att utföra HLR när det bedöms som utsiktslöst att behandlingen skulle kunna återställa spontan cirkulation och andningsfunktion.

När patienten har beslutsförmåga

  • Om patienten är beslutsförmögen, välinformerad och införstådd med konsekvenserna av att avstå från HLR i händelse av hjärtstopp ska patientens önskan respekteras. När patienten är beslutsförmögen krävs dennes medgivande för att informera närstående om patientens önskan.
  • Ansvarig läkare kan, när det bedöms som utsiktslöst att HLR skulle kunna återställa spontan cirkulation och andningsfunktion, ta ställning till att avstå från HLR utan att patientens eller de närståendes inställning efterhörs. Patienter och/eller närstående bör som regel informeras om detta ställningstagande. I varje enskilt fall krävs dock en individuell bedömning.
  • Det är den ansvariga läkaren som ska bedöma om och när det finns skäl att samtala med patienten om HLR. Ett sådant samtal uppfattas i de flesta fall som angeläget och positivt, men kan för vissa patienter också vara skrämmande och orsaka onödig oro. Vårdpersonal är inte skyldig att rutinmässigt ta upp frågan om HLR med patienter eller närstående om risken för hjärtstopp bedöms som låg.

När patienten saknar beslutsförmåga

  • När en patient saknar beslutsförmåga bör man respektera patientens eventuellt tidigare uttryckta önskan om att avstå från HLR. Om en patient inte är beslutsförmögen och om det inte finns muntliga eller skriftliga direktiv om patientens önskan, bör läkaren om möjligt samråda med de närstående och försöka ta reda på vad patienten skulle ha önskat om han eller hon haft beslutsförmåga. Det är alltid den ansvarige läkaren som har det slutgiltiga ansvaret för ställningstagandet.

Dokumentation av ställningstagande till att avstå från HLR

  • Om det inte finns ett dokumenterat ställningstagande till att avstå från HLR, förutsätts patienten ha samtyckt till HLR och den ansvarige läkaren ha bedömt åtgärden som motiverad.
  • Ett ställningstagande till att avstå från HLR ska dokumenteras i patientens journal. Sjuksköterskan dokumenterar ställningstagande i Procapita under OBSERVERA.
  • Sjuksköterska har informationsskyldighet gentemot personalen vid varje nytt beslut gällande HLR samt gentemot den personal som inte har tillgång till journaler i Procapita.
  • Det är varje medarbetares skyldighet att hålla sig uppdaterad avseende 0 HLR.

Närstående

  • Närstående kan tillfrågas om de vet vad patienten skulle ha önskat när det gäller HLR. Det bör dock göras klart för de närstående att de inte är ansvariga för det slutgiltiga ställningstagandet.
  • Närstående bör få möjlighet att närvara under HLR om de så önskar under förutsättning att behandlingen av patienten inte påverkas negativt. Det är viktigt att personal avsätts för att ta hand om närstående som önskar närvara och för att kontinuerligt informera dem om vad som händer.
  • När ett försök med HLR avbryts är det väsentligt att ingen berörd (närstående eller personal) i efterhand kan komma i tvivelsmål om att vårdpersonalen gjort allt som var medicinskt rimligt för patienten.
  • Meddela fel på sidan

    Har du någon annan fråga till kommunen skickar du in den här.

    * Obligatoriskt om du vill få svar

    Det du skickar till kommunen blir allmän handling.