Strandfodring mot erosion i Åhus förbereds

Uppdaterad:den 29 september 2021 17:34Arkiverad

Kommunens arbete för att motverka erosionen på utsatta stränder i Åhus fortsätter. Nu finns ett konkret förslag om hur påfyllning av sand kan göras på utsatta stränder. Kommunstyrelsen har beslutat att inleda att den komplicerade och kostsamma tillståndsprocessen ska kunna komma igång.

Smal strand
Stranden söder om Revhaken bör enligt förslaget fyllas på med sand vart tredje år.

Många har uttryckt oro för att stränderna längs kommunens kust ska försvinna på grund av erosionen som gör att sanden sköljs ut i havet. En utredning visade 2018 att större delen av kuststräckan klarar sig bra och att stränderna naturligt jämnas ut över åren medan sand sköljs in eller ut. På ett par platser, vid evenemangsstranden i södra Täppet och söder om Revhaken i Äspet råder obalans och havet riskerar att ta över alltmer av marken.

Strandfodring

Ett sätt att bromsa erosionen är att utföra strandfodring med sand från havsbottnen. Under våren har en konsult utrett hur sandutläggning vid de två mest utsatta stränderna skulle kunna gå till och vad det kan komma att kosta.

Konsulten ger i sin utredning rekommendationer kring vilka förslag som är mest fördelaktiga utifrån ett kusthydrauliskt och resurseffektivt perspektiv. Kommunens kustgrupp bedömer att kommunen bör följa konsultens rekommendationer om strandfodring. Nästa steg blir då att upphandla en processledare som kan hålla i arbetet med att ta fram erforderliga undersökningar och material och att sätta igång den tillståndsprocess som enligt miljöbalken och kontinentalsockellagen  är nödvändig.

Kommunstyrelsen har fattat beslut om att inleda processen för att ansöka om  tillstånd till strandfodring.

24 miljoner kronor på tio år

Konsulten som har genomfört utredningen föreslår i Täppet en årlig fodring på ca 3 100 kubikmeter sand årligen, liknande den årliga fodring som hittills gjorts med sand från en landtäkt. Dessutom föreslås att en närbelägen landyta avsätts för en depå för sand som hämtas från havsbottnen. För Äspet föreslås att strandfodring på ca 21 000 kubikmeter sand görs tre gånger under en tioårsperiod. Den totala kostnaden uppskattas till cirka 24 miljoner kronor i sandutvinnings-, transport- och utläggningskostnader under tioårsperioden.

Utredningar för tillstånd

Men innan en sådan strandfodring kan bli verklighet krävs en hel del förarbete. En första komplikation är att kustremsan längs södra Äspet utgörs av en outredd samfällighet och kommunens rådighet över marken behöver utredas vidare. Ännu mer komplicerad är själva tillståndsprocessen, som kräver undersökningar och utredningar för att belysa konsekvenserna av verksamheten, både för sandutvinningsområdet och för strandfodringsområdena. Det är svårt att beräkna kostnaderna för tillståndsprocessen. Bedömningen är att kostnaden kan hamna mellan två och fem miljoner kronor, men att den kan hållas nere om Ystads kommun och Trelleborgs kommun är med och delar på kostnaderna för maringeologiska, marinbiologiska och marinarkeologiska undersökningar enligt ett samverkansavtal som kommunerna har undertecknat.

För- och nackdelar 

De aktuella kuststräckorna är erosionsutsatta och ett bevarande av kustlinjen kräver någon form av kustskydd. Genom att tillföra sand kan en eroderande strand återställas och strandplanet breddas. Strandfodring innebär dock inte att erosionen upphör, utan ny sand måste tillföras kontinuerligt i takt med att den tillförda sanden transporteras bort.

Strandfodring kan betraktas som ett mjukt skydd med låg risk för påverkan nedströms, i motsats till hårda skydd såsom stenskoningar och hövder som riskerar att flytta problemet vidare till en annan plats. Till skillnad från hårda skydd kan strandfodring avbrytas utan ett vidare återställningsarbete.

Både sandutvinning från en marin täkt och utläggning av sand på stranden medför en betydande miljöpåverkan. Få storskaliga strandfodringar har gjorts i Sverige men desto fler i utlandet – konsultrapporten innehåller en sammanfattning av studerade miljöeffekter. Konsekvenserna av sandutläggning för flora och fauna i den kustnära zonen, liksom av sandutvinningen, behöver belysas ytterligare i samband med en eventuell tillståndsprocess.

Strandfodring i sig utgör inget översvämningsskydd mot stigande havsnivåer, utan bör främst betraktas som en delkomponent i arbetet med att skydda kusten mot erosion. För de aktuella områdena anser kustgruppen att även restaurering av ett sammanhängande dynsystem behöver prioriteras.

 

  • Meddela fel på sidan

    Har du någon annan fråga till kommunen skickar du in den här.

    * Obligatoriskt om du vill få svar

    Det du skickar till kommunen blir allmän handling.