Klimatanpassning

Ett förändrat klimat

Som en konsekvens av människans förbränning av fossila bränslen har medeltemperaturen på jorden hittills ökat med en grad sedan förindustriell tid. Hur mycket temperaturen fortsätter att öka är direkt beroende av i vilken omfattning människan lyckas minska utsläppen av växthusgaser.

Enligt överenskommelsen på FN:s klimatmöte i Paris 2015 ska temperaturökningen begränsas till högst två grader. Med rådande utsläppstrender ser det dock ut att bli betydligt mer, omkring 3-4 grader under det här århundradet. Uppvärmningen är inte jämnt fördelad över jordklotet utan för landområden närma polerna förväntas en snabbare temperaturökning.

De övergripande konsekvenserna av den globala uppvärmningen är:

• Fler och mer extrema väderhändelser så som värmeböljor, torka, skyfall och stormar
• Höjd havsnivå
• Försurning av världshaven      

Klimatförändringarna pågår, ovanstående konsekvenser kan redan konstateras och de påverkar samhällen, människor och natur på olika sätt. För att undvika stora negativa konsekvenser i ett förändrat klimat arbetar Kristianstads kommun strategiskt med anpassningar till ett förändrat klimat.

Stadens placering

I området där Kristianstads kommun ligger fanns förr en havsvik. Kommunen ligger idag inom de mest låglänta områdena i Skåne, med stora våtmarksområden. Staden Kristianstad anlades av Christian IV 1614, som en fästning på en halvö i ett vattenrikt område. Det omgivande vattnet skulle vara ett skydd mot angripare.

Omkring 1860 vallades en stor vik av Hammarsjön, Nosabyviken,  in. Marken skulle göras tillgänglig, bland annat för odling. De torrlagda delarna ligger under havsytans nivå och Sveriges lägsta markpunkt finns nära Kristianstads centrum, -2,31 meter under havsytan*.

Vattnet, en tillgång och ett hot

Våtmarksområdet Kristianstad Vattenrike, som omfattar Helge ås nedre avrinningsområde, är sedan 2005 klassat som biosfärsområde av UNESCO. Kristianstad har ett unikt läge omgivet av Helge å och vidsträckta strandängar. Helge å är ett vattendrag som till stor del har kvar sina naturliga variationer i vattenståndet. Därför skiftar Vattenriket årligen skepnad beroende på om vattnet är högt eller lågt.

Helge å svämmar varje år ut över vidsträckta strandängar och sumpskogar. I kulturlandskapet finns många av det gamla bondelandskapets växter och djur fortfarande kvar. Merparten av naturvärdena är beroende av hävd, i form av slåtter och bete. De årliga översvämningar har skapat en stor artrikedom i Vattenriket.

Strandängarna blir varje vinter och vår översvämmade av Helge å, och förutsättningar för ett fantastiskt rikt fågelliv skapas. I anslutning till detta område häckar 120-130 arter, varav ett 20-tal finns med på de nationella rödlistorna.

Men närheten till vattnet har också genom alla tider hotat staden Kristianstad och dess omgivningar. Helge å är Skånes största å och den kan tidvis stiga ett par meter. Vid ovanligt väder som ger stora flöden och höga vattenstånd i Helge å och Hammarsjön, finns risk för att staden översvämmas. 

Under senare delen av 1800-talet och i början på 1900-talet drabbades Kristianstad av flera stora översvämningar. Det högsta vattenståndet hittills uppmättes 1928 och var då 2,32 meter över havet. Under översvämningen 2002, då vattenståndet var 2,24 meter över havet, var det mycket nära att de gamla vallarna brast.   

Det kraftigt varierande vattenståndet har medfört att Kristianstads kommun har ett väl utvecklat arbete för översvämningsskydd och planering för att minska effekterna av översvämningar. Därför är kommunen jämförelsevis väl rustad för en framtid med ett förändrat klimat, där översvämningar kan bli vanligare.

Översvämningskänsliga områden

Det område som ligger på den gamla Nosabyvikens sjöbotten skulle utan vallarnas skydd fyllas med vatten igen. Inom detta område finns bostäder för mer än 10 000 personer och ett flertal viktiga samhällsfunktioner så som centralsjukhus, reningsverk och motorvägen E 22:an. Även Tivoliparken är känslig för översvämningar, liksom stränderna norr om parken.

Ökad översvämnings- och erosionsrisk vid kusten

Havsnivåhöjningen är beroende av hur människan lyckas begränsa sina utsläpp av växthusgaser i framtiden. Med rådande utsläppstrender kan havet komma att stiga upp till en meter fram till slutet av detta århundrade. Den höjda havsnivån, och därmed förhöjda högvattennivåer, utgör ett hot mot kusten, där viss bebyggelse och infrastruktur är lågt belägen.

Erosion är en naturlig process som leder till förlust av material, exempelvis sand, från en strand. Erosionen sker genom verkan från vågor, vindar och strömmar. Utredningar har visat att erosionsproblematiken längs Kristianstads kommuns kustlinje är begränsad till i första hand områden kring Täppet och Äspet i Åhus. 

I takt med att havet stiger kommer kusterosionen att öka. En högre havsnivå innebär att kustlinjen förflyttas inåt land som ett resultat av erosionsprocesserna. För att ta höjd för översvämnings- och erosionsrisken längs kusten har kommunen infört bestämmelser kring höjder för färdigt golv i detaljplaner och bygglov. Dessutom utreds olika typer av strand- och kustskydd, i de fall där det varken finns plats för naturlig stranderosion eller planerad reträtt av strand. Kristianstads kommun arbetar tillsammans med andra kommuner och myndigheter för att ta fram långsiktiga strategier för skydd och förvaltning av kusten.

*) Alla nivåer anges i höjdsystem RH 2000