Åsa, överförmyndarhandläggare

Åsa Jönsson arbetar som överförmyndarhandläggare – ett uppdrag som handlar om att stödja och granska ställföreträdare som hjälper människor som behöver extra stöd i vardagen. Ett jobb som kräver både noggrannhet och empati. Men vem är Åsa och vad gör hon på jobbet?

Som överförmyndarhandläggare måste du tåla stress, fatta beslut själv och kunna förklara saker enkelt.

Åsa Jönsson

När vi träffar Åsa på Naturum Vattenriket, en av hennes favoritplatser, står hon vid den stora fågelkikaren och spanar ut över Helge å. Naturen har alltid varit en viktig del av hennes liv.

– Jag älskar djur och natur, som vuxen kom jag fram till att jag ville bli biolog, berättar hon med ett stort leende.

Åsas yrkesresa började på Sveland försäkringar och fortsatte via Länsstyrelsen, där hon först arbetade med att inventera betesmarker och sedan som djurskyddshandläggare. Under många år arbetade hon med att omhänderta djur och tillsyn av hundar och katter.

Stor förändring

– Efter 17 år på Länsstyrelsen ville jag prova något nytt, säger Åsa.

Idag är hennes arbetsvardag helt annorlunda. Som överförmyndarhandläggare granskar hon årsredovisningar från ställföreträdare – förvaltare, gode män och förmyndare –och hanterar många olika typer av ärende. Överförmyndarenheten jobbar åt fyra kommuner, Kristianstad, Hörby, Osby och Östra Göinge. Arbetet är både varierat och ansvarsfullt.

– Det är lugnare än tidigare och det passar mig. Men som överförmyndarhandläggare måste du tåla stress, fatta beslut själv och kunna förklara saker enkelt, säger Åsa.

Beslut om pengar

En stor del av jobbet handlar om att granska årsredovisningar och fatta beslut i frågor som rör pengar på spärrade konton, arvsskiften eller när en ställföreträdare vill sluta. Vid mer komplexa ärenden samarbetar hon med kommunjurister och nätverk i andra kommuner.

– Det är svårt att nå fram ibland, men det är viktigt att vi gör rätt. Vi påverkar människors liv och det är ett stort ansvar, säger hon.

Åsa bor i Färlöv tillsammans med sin man. Hon älskar att fågelskåda och ta hand om familjens hund Bamse. Bamse är av rasen Leonberger, en stor ras som kräver både mycket mat och pälsvård. Och när maken kör folkrace står hon gärna vid sidan och hejar på.

Fler gode män behövs

Åsa berättar att det är svårt att rekrytera gode män och behovet är stort.

– Som god man behöver man vara intresserad av samhällsfrågor, kunna hantera myndigheter och banker, vara rättrådig och ha tid. Det är en viktig uppgift som verkligen gör skillnad. Och vi behöver fler, säger hon.