Hemgångsstöd – en okänd insats

Att återvända hem från sjukhuset är en svår omställning för många äldre. Den som behöver lite starthjälp kan beviljas hemgångsstöd och backas då upp av ett särskilt team. Målet är att klara sig själv efter tre veckor.

Jag tänkte, hur ska vi reda detta? Men arbetsterapeuten på sjukhuset berättade om en insats som kallas hemgångsstöd.

–Jag skulle bara gå ut på gången framför ytterdörren utan rollatorn och ramlade, säger Lars Sickeldal i Åhus och skakar lite på huvudet.
Han sitter i vardagsrummet och tittar ut mot trädgårdsgången där olyckan hände en dag i februari. Beslutet ledde till tio dagars sjukhusvistelse, höftledsprotes och en metallplatta i axeln, som fixerades med ett axellås. Frun Carina minns den där dagen.

–Jag tänkte, hur ska vi reda detta? Han måste in på något boende! Men arbetsterapeuten på sjukhuset berättade om en insats som kallas hemgångsstöd, säger hon.

Äldre som skrivs ut från sjukhuset och inte klarar sig hemma kommer ofta till ett korttidsboende med personal som kan hjälpa till. De kan behöva hemtjänst och ibland bostadsanpassning för att bo hemma.

För den som bara behöver begränsad hjälp är hemgångsstödsteamet ett alternativ. De arbetar över hela kommunen och stöttar patienten mot målet att klara sig själv hemma, med eller utan hemtjänst, efter ungefär tre veckor.

Hemgångsstödsteamets medlemmar

• Biståndshandläggare
• Sjuksköterska
• Fysioterapeut
• Arbetsterapeut
• Undersköterska

Vid överlämningen från sjukhuset till kommunen görs en vårdplanering där biståndshandläggare, sjuksköterska och rehabpersonal deltar.

–Jag fattar beslutet om hemgångsstöd. Många äldre känner sig allmänt osäkra på om de kan klara sig själva. Men de som kan komma hem ska komma hem, säger biståndshandläggaren Ann-Louise Truedsson.

240 personer i kommunen beviljades hemgångsstöd förra året, alltså ungefär 20 i månaden. Att insatsen finns är okänt både hos de äldre och deras anhöriga.
–Forskning visar att man rehabiliteras snabbare i en känd miljö, att kunna vistas hemma blir en morot, säger arbetsterapeuten Mats G Andersson.

Men i Åhus var Carina Sickeldal inte så välvilligt inställd till idén när hennes man väl skulle lämna sjukhuset.
–Jag fick panik. Här hemma fanns ingenting, men först kom dom med ditt larm och sen dök teamet upp med allt vi behövde och du fick testa alla hjälpmedel, säger hon och växlar en varm blick med Lars.

Tätt samarbete ger framgång

Hela teamet träffades hos Lars i Åhus, tillsammans med anhöriga. De gick igenom hemmet och installerade olika hjälpmedel som duschstol, rullstol och höga ben till sängen. Sjuksköterskan fick fram olika läkemedel och arbets- och fysioterapeuterna gjorde upp ett träningsprogram. Sedan var det dags att sätta de första målen och börja träna.

Undersköterskan Madelene Johansson var oftast på plats hos Lars och Carina och utförde mycket av det praktiska arbetet.
–Vi hittade varandra snabbt. Det är lättare när samma människor kommer på besök hela tiden, förklarar Lars.

Under hela perioden gjorde teamets medlemmar sina egna uppföljningar. De möttes varje vecka, gick igenom utvecklingen och satte nya mål tillsammans med patienten.
–Det var bara en kort tid vi jobbade tillsammans, men vi kunde verkligen göra skillnad. Efter bara en vecka klarade du dig själv, säger Madelene Johansson.

För Lars Sickeldal har livet fortsatt att bli bättre och bättre. Hjälpmedlen plockas bort efter hand och numera tränar han själv, med stöd av vårdcentralens personal.
–Jag fick lära mig från början igen som en liten unge, borsta tänderna, ta på kläder. Men nu går jag de tre stegen i trappan själv. Jag kom hem på bår, men mitt mål är att gå obehindrat och kunna röra armen fullt ut igen, säger han med eftertryck.

• Läs mer om hemgångsstöd