Staden under 1700-talet

Under 1700-talet var Kristianstad en stark militär- och sjöfartsstad. Men en dikesgrävning i Yngsjötrakten på 1770-talet ledde till ett tvärt stopp för Kristianstad som hamnstad.

Under den första tiden efter det att Skåne blivit svenskt undergick stadens utseende inte någon större förändring. Det var svåra och fattiga tider i ett krigstrött Sverige.

1735 fick staden sitt första rådhus uppfört på den av Christian IV utpekade platsen, det vill säga på samma plats som det nuvarande rådhuset är beläget.

I mitten av 1700-talet påbörjades en omfattande ombyggnad av fästningen till följd av försämrat omvärldsläge. Långsidorna, de östra och västra fronterna skulle bibehållas och vallarna förstärkas, men norra och södra fronterna (det vill säga kortsidorna i norr och söder) skulle förändras.

Vallen mellan de båda hörnbastionerna revs och den dåvarande norra vallgraven fylldes igen. Mellan de båda hörnbastionerna anlades en ny bastion, framskjutande mot norr, och denna bastion sammanbands med hörnbastionerna genom medelstora vallar, så kallade kurtiner. I den östra kurtinen gjordes bombfasta valv och här placerades den norra porten. Omkring denna nya bastion drogs nu vallgraven och på utsidan framför fästningsporten anlades ytterligare ett mindre befästningsverk, som kallades ravelin. Från själva fästningsporten gick en vindbrygga över vallgraven till ravelinen som var en del av det som kallades Utanverken. Utanför denna nya front anlades sex utanverk med kanaler framför. Från ravelinen ledde först en vindbrygga över till utanverken och därifrån kom man över ytterligare en vindbrygga ut på norra chaussén.

Skåne delades 1719-20 i två län, Malmöhus och Kristianstad, med Malmö och Kristianstad som residensstäder. Handel och sjöfart blomstrade i Kristianstad. Med en stor uthamn i Åhus och en hamn i ån strax utanför stadsmuren  intog  Kristianstad en ledande ställning inom skånsk sjöfart, även om det kan vara svårt att tänka sig i dag. Staden hade också fortsatt stor betydelse som militärstad. 1748 påbörjades stora ombyggnader vid fästningsverken i avsikt att skapa södra Sveriges viktigaste depåfästning, alltså en gigantisk upplagringsplats för militär materiel.

1775 inträffade en händelse som kom att få en mycket stor betydelse för stadens framtida utveckling. Före denna tid hade Helge å sitt utlopp i havet vid den stora hamnen i Åhus, men vid denna tidpunkt hade några bönder utanför Yngsjö, för att avleda vatten från sina ängar, grävt ett dike ut till havet. Men så kom ett högvatten som svämmade över landsvägen vid Yngsjö och vidare ut i det nya diket. Med vattnets kraft gjorde ån sig ett nytt utlopp vid Yngsjö. Det fick till omedelbar följd att vattnet kring staden och fästningen sjönk ungefär en halv meter.  Stora landvinningar uppstod utefter stränderna och en stor del av den sanka marken blev torrlagd. Sänkningen av vattenståndet i Helge å gjorde att djupgående fartyg inte längre kunde ta sig till Kristianstad och fick också till följd att fästningsverken förlorade sin karaktär.

Tillbaka

  • Meddela fel på sidan

    Har du någon annan fråga till kommunen skickar du in den här.

    * Obligatoriskt om du vill få svar

    Det du skickar till kommunen blir allmän handling.