Vätska och näring

Döende människor har mycket begränsad ork och slutar efterhand att äta och dricka, vilket är naturligt i döendeprocessen. Kroppens organ sviktar allt mer efter hand och behovet av näring och vätska avtar. Känslan av hunger och törst minskar.

• Frågan om att ge eller avstå vätska och näring i livets slut väcker ofta frågor och känslor, framförallt hos närstående men också inom olika professioner. Grundprincipen inom palliativ vård är att droppbehandling med vätska eller näring inte gagnar patienten och därför ska avbrytas eller inte inledas i detta skede. Risken är istället stor för rosslig andning, lungödem och illamående.

"Man dör inte för att man slutar äta utan man slutar äta för att dö."

I tidigt palliativt skede kan det dock vara viktigt med fullvärdig och energiberikad kost för att orka med eventuella behandlingar och känna välbefinnande. Hur länge detta är värdefullt är beroende på hur den enskilda personens situation förändras och bör regelbundet följas upp.

Omvårdnad

• Fet kost kan ge illamående och kräkningar
• Erbjud små mängder mat av något patienten tycker om (smakupplevelsen kan förändras under döendeprocessen, proteinrik mat kan smaka bittert, söt mat härsken)
• Erbjud ofta dryck och/eller håll munslemhinnor fuktade
• Aktiv munvård