Rätt till stöd och hjälp
När en kund är utsatt för våld i nära relation så har socialtjänsten ett ansvar för att personen får stöd och hjälp. Om det inte är helt klart att kunden endast önskar upplysningar ska hens begäran om stöd och hjälp uppfattas som en framställan om bistånd, om det följer kundens vilja.
Den våldsutsatta ska uppmärksammas på sin rätt att få sina behov utredda, erbjudas insatser för stöd och hjälp i ett beslut som hen kan överklaga.
Insatser kan ske i form av bistånd eller genom öppna insatser som service, till service räknas insatser som är allmänt inriktade och generellt utformade.
Vill inte kunden utredas kan information om möjlig hjälp och stöd lämnas.
Utredning av våldsutsatthet
När en kund utsätts för våld kan det vara att hen behöver hjälp och stöd omgående, kortsiktigt eller långsiktigt med t.ex. skydd, ekonomiskt bistånd eller hjälp med att kontakta sjukvården eller med att göra en polisanmälan. Insatsen ska motsvara den våldsutsattes behov och vara individuellt anpassad samt ha ett helhetsperspektiv. Insatsen bygger på utredning inklusive riskbedömning för ytterligare våld.
Utredningen av våldsutsatta kunder bör innehålla:
Behovet av stöd och hjälp akut
Våldets karaktär och omfattning
Våldets konsekvenser för den våldsutsatta
Hur den våldsutsatta hanterar sin situation
Hur den våldsutsattas nätverk ser ut
Om den våldsutsatta behöver stöd och hjälp i sitt föräldraskap
Behovet av stöd och hjälp på kort och lång sikt
Till grund för insatser ska det i utredningen göras en riskbedömning, d.v.s. en bedömning av risk för ytterligare våld där standardiserade riskbedömningar bör användas.
Vid behov av konsultation eller ekonomiskt bistånd kontaktas arbete och välfärd (Obs! tänk på sekretessen). Insatser från de båda förvaltningarna ska samordnas och vara behovsanpassade.
Pågående eller begånget brott
Pågående våld ska avbrytas vilket kan göras på olika sätt beroende på risken för våld mot den som ingriper och risk för ytterligare våld för den som utsätts. Medarbetare har alltid rätt att ringa 112 i en nödsituation, fast det finns sekretessbestämmelse.
För brott som begåtts avgör brottsoffret själv om en vill polisanmäla, socialtjänsten uppmuntrar till polisanmälan men kan aldrig ställa kravet på polisanmälan för att få hjälp och stöd av socialtjänsten.
Många av brotten faller inom allmänt åtal och medarbetare kan också lämna uppgifter. För brott som har begåtts finns det en möjlighet att bryta sekretessen för att polisanmäla brottet.
Sekretessbrytande bestämmelse är brott som det inte är föreskrivit lindrigare straff än fängelse i ett år, vilket t.ex. är misstanke om mord, dråp, våldtäkt, grov misshandel, olaga frihetsberövande, grovt rån, rån, mordbrand.
När det gäller försök till brott för vilket det inte är föreskrivit lindrigare straff än fängelse i två år t.ex. våldtäkt, mord, människorov, människohandel, mordbrand och grovt koppleri.
Det innebär ingen direkt skyldighet att polisanmäla för brott som är sekretessbrytande, utan det är en möjlighet där det bör göras ett övervägande om risken för ytterligare våld tillsammans med etik och kund perspektivet. Samtycke från kund bryter sekretessen, t.ex. om kunden vill ha hjälp med en polisanmälan.
Socialtjänsten gör en egen oberoende utredning av våldet oavsett om det finns en polisanmälan eller inte.