Yttrandefrihet och meddelarfrihet

Yttrandefriheten regleras i regeringsformen. Den innebär att varje medborgare gentemot det allmänna ska kunna förmedla information och uttrycka sina tankar, åsikter och känslor, i tal, skrift, bild eller på annat sätt.

Meddelarfrihet

Reglerna för meddelarfrihet är ett komplement till yttrandefriheten. Meddelarfriheten innebär att alla anställda inom offentlig verksamhet muntligen får lämna uppgifter till massmedier, i syfte att de ska publiceras. Denna rättighet gäller i viss utsträckning även sekretessbelagda handlingar.

Meddelarfriheten gör det möjligt att avslöja missförhållanden i offentlig sektor och är central för mediernas bevakning av hur stat, kommuner, myndigheter och andra offentliga institutioner fullgör sina uppgifter. Meddelarfriheten är en rättighet och en säkerhetsventil för den som vill använda den, men det finns alltså ingen skyldighet för offentliganställda att dela med sig av information som inte omfattas av offentlighetsprincipen till journalister.

Ett krav för att meddelarfrihet ska gälla är att uppgifterna lämnas för att bli offentliggjorda i tidningar eller andra tryckta skrifter eller radio- och tv-program. Alltså skyddar inte meddelarfriheten en myndighetshandläggare som på en middag diskuterar känsliga uppgifter med en vän, även om denne råkar vara reporter, eftersom avsikten inte var att uppgifterna skulle publiceras.

Förbud att efterforska eller röja källa

Meddelarfriheten kompletteras i sin tur med ett förbud att efterforska källa.  Det innebär att arbetsgivaren inte får undersöka de anställdas kontakter med massmedier. Förbudet mot att röja källa innebär att massmedierna inte får avslöja sin källan om denna vill vara anonym. Bestämmelserna regleras i tryckfrihetsförordningen.