Helgeån IV
Söderbygdens vattendomstols protokoll den 17 juni och dom den 16 juli 1946 i mål angående jämkning av arbetsplanen för “Nedre Helgeåns regleringsföretag av år 1936” inom Kristianstads län.
Närvarande: Undertecknad vattenrättsdomare; vattenrättsingenjörerna P. E. Svensson och H. Hartzell; vattenrättsnämndemännen Per Helmer Pers-son i Hällmedal, Skepparslöv, och Gotthard Gudmunsson i Ravlunda, Ravlundabro.
Vid protokollet: Biträdande vattenrättssekreteraren A. Nordin.
För behandling av det vid vattendomstolen anhängiga målet angående ansökan av ordföranden i styrelsen för Nedre Helgeåns regleringsföretag av år 1936 - avseende dels förbättrad torrläggning av mark inom Fjälkestads m.fl. socknar och Kristianstads stad, dels och fallhöjdsökning vid Torsebro vattenkraftanläggning i Fjälkestads socken, allt i Kristianstads län - om sådan jämkning av den för företaget fastställda arbetsplanen, att bottenläget i ån på sträckan från Hammarsjöns utlopp till Yngsjö landsvägsbro finge höjas från det föreskrivna höjdläget -4,5 m till höjdläget -3,0 m hade sammanträde med vattendomstolen utsatts att hållas på rådhuset i Kristianstad den 17 juni 1946 klockan 11.00.
Då målet å sålunda utsatt plats och tid företogs till handläggning inställde sig för regleringsföretaget vice ordföranden i dess arbetsstyrelse kaptenen Douglas Kennedy i Rödaled, sekreteraren i styrelsen f.d. statens lantbruksingenjör Lennart Holmström i Kristianstad samt ledamöterna av styrelsen nämndemannen Martin Olsson i Skånes Viby och lantbrukaren Håkan Månsson i Åsumtorp.
Sydsvenska kraftaktiebolaget såsom ägare av Torsebro strömfall tillstädeskom genom civilingenjören Karl Ljunggren i Malmö enligt vederbörlig fullmakt.
För Hedentorps invallningsföretag av år 1921 tillstädeskommo enligt ingivet protokollsutdrag mejerikonsulenten Erik Larell i Kristianstad och nämndemannen Per Abrahamsson i Långebro.
För vägförvaltningen i Kristianstad län å Kungl. Maj:ts och Kronans vägnar inställde sig civilingenjören Nils Embro i Kristianstad enligt vederbörliga behörighetshandlingar.
Vattenrättsdomaren redogjorde för innehållet av handlingarna i målet.
Det antecknades, att den i ansökningen åberopade och till vattendomstolen ingivna utredningen av lantbruksingenjören Holmström skulle utan att fogas till akten åtfölja övriga handlingar i målet (biakten).
Lantbruksingenjören Holmström anförde: Holmström tillstyrkte regleringsföretagets ansökan främst ur den synpunkten, att kanalbanken efter muddring till höjden -4,5 m kunde tänkas rasa och fylla ut kanalen.
I sin utredning hade Holmström uppskattat kostnaderna för sänkning av åbottnen till nämnda höjd till minst en miljon kronor men ansåge numera att man med hänsyn särskilt till behovet av släntförstärkning genom spåntning borde räkna med en kostnad på inemot en och en halv miljon kronor. Muddring vore redan genomförd till höjden – 3 m och den båtnad man avsett att uppnå med regleringsföretaget hade därigenom nåtts. En ytterligare sänkning av ån skulle för lantbrukarna icke medföra någon vinning. Nämndeman Olsson och lantbrukaren Magnusson, som brukade jord nedan för Hammarsjöns utlopp, kunde bestyrka detta.
Nämndeman Olsson uppgav; Han instämde i lantbruksingenjören Holmströms uppfattning. Företaget hade gjort nytta som det nu vore; avrinningen från markerna vore mycket bättre än vad den varit tidigare. Det hade blivit en avsevärd förbättring.
Lantbrukaren Månsson förklarade, att han genom regleringen vunnit betesmark, som han icke förut kunnat bruka, samt att han ansåge sig hava vunnit vad han åsyftade, när han ställde sig såsom en av sökandena till företaget.
Civilingenjören Ljunggren anförde: Den båtnad av regleringsföretaget, som beräknades belöpa på Torsebro kraftverk, hade av vattendomstolen i utslag den 3 juli 1939 bestämts till 61.200 kronor, varav dock båtnad till ett värde av 19.600 kronor skulle beräknas vinnas först efter det generatorerna ombyggts eller anläggningens ägare på annat sätt berett sig möjlighet att i större utsträckning än vid nämnda tid vore möjligt tillgodogöra sig vattenkraften i den vunna ökade fallhöjden. Bolaget hade hittills 41.600 kronor till företaget. Enligt uppgifterna i förevarande mål skulle nu 28 % av utschaktningen kunna inbesparas utan inverkan på båtnaden av företaget. Under sådana omständigheter funnes det anledning antaga att företaget, för beräknande av bolagets andel däri, kunnat uppdelas på sektioner samt att på vissa sektioner ytterligare begränsningar av schaktningarna kunnat ske utan att den beräknade vinsten i fallhöjd vid Torsebro hade uteblivit. Det förefölle därför som om bolaget, vilket finge bidraga till företagets kostnader efter fulla värdet av båtnaden, hade påförts för stor andel i företaget. Bolaget vore nu angeläget att försäkra sig om att det icke ginge förlustigt någon fallhöjd genom de begärda ändrade bestämmelserna för företagets utförande.
Utredningen i målet visade att, om ändringen i arbetsplanen komme till stånd, medelvattenståndet vid sektion 200, ungefär 180 m nedströms Torsebro, skulle höjas 4 cm. Det vore sannolikt att höjningen av medelvattenståndet vid Torsebro bleve densamma. Då bolagets bidragsskyldighet till företaget motsvarade ungefär 1.000 kronor för varje vunnen cm i fallhöjd ville bolaget för godkännande av ändringen i arbetsplanen uppställa det villkoret att en undersökning av vattenståndet skulle ske vid Torsebro kraftverk efter det företaget blivit utfört och avsynat, samt att, om det visade sig att bolaget icke vunne den tidigare beräknade fallhöjden, bolaget finge vid fullgörande av betalningsskyldigheten för de 19.600 kronor som utestode oguldna, göra avdrag med 1.000 kronor för varje cm av utebliven ökad fallhöjd.
Bestämmandet av det belopp som sålunda skulle kunna avräknas borde efter bolagets val få ske, utom då betalningsskyldigheten för de utestående 19.600 kronorna inträdde, antingen dessförinnan när regleringsarbetena slutförts eller också först efter betalningsskyldighetens inträde.
Lantbruksingenjören Holmström förklarade att han - utgående från att den uteblivna fallhöjdsvinsten icke kunde bliva större än 4 cm och att tiden för inträdet av den återstående betalningsskyldigheten icke ändrades - ville tillstyrka att regleringsföretaget biträdde en överenskommelse av detta slag.
Övriga närvarande ledamöter av företagets styrelse instämde för sin del häri.
Civilingenjören Ljunggren påpekade, att ifall vinsten i fallhöjd bleve 56 cm eller därunder, överenskommelsen innebure att bolaget icke behövde betala någon del av de 4.000 kronorna.
Civilingenjören Embro förklarade att vägförvaltningen, som underhölle broar nedom Hammarsjön vid Kavrö och Sjögård, icke hade någon erinran mot den begärda ändringen i arbetsplanen.
Lantbruksingenjören Holmström uppgav på föranledande av mejerikonsulenten Larell: Hedentorps invallningsföretag hade att bidraga till kostnaderna för regleringsföretaget med ett engångsbelopp, som finge avkrävas invallningsföretaget sedan arbetena för regleringsföretaget blivit utförda och avsynade. Den besparing i kostnaderna för regleringsföretaget som ett bifall till ansökningen i målet skulle innebära inverkade därför icke på invallningsföretagets bidragningsskyldighet. I själva verket bleve kostnaderna för regleringsföretaget icke lägre än man från början räknat med. Arbetskostnaderna hade nämligen stigit med ett belopp ungefär motsvarande det, som nu kunde inbesparas.
Då vidare icke förekom, avslutades sammanträdet och tillkännagavs att besked i målet skulle meddelas på vattendomstolens kansli i Stockholm den 16 juli 1946.
Härefter hölls enskild överläggning.
antecknades, att den 22 juni 1946 till vattenrättsdomaren inkommit ett protokollsutdrag från sammanträden den 17 och 21 juni 1946 med arbetsutskottet för Nedre Helgeåns regleringsföretag, innefattande godkännande från företagets sida av överenskommelsen i målet (akten sid. 16 - 17).
Härefter meddelade vattendomstolen följande vid den enskilda överläggningen beslutade
Efter syneförrättning enligt vattenlagen avseende dels förbättrad torrläggning av mark inom Fjälkestads, Nosaby, Gustaf Adolfs, Rinkaby, Åhus, Vittskövle, Everöds, Köpinge, Norra Åsums, Skepparslövs, Önnestads och Färlövs socknar samt Kristianstads stad, dels ock fallhöjdsökning vid Torsebro vattenkraftsanläggning i Fjälkestads socken, allt i Kristianstads län, avgåvo synemännen den 15 april 1936 utlåtande angående ett företag, benämnt ”Nedre Helgeåns regleringsföretag av år 1936”. Utlåtandet underställdes vattendomstolens prövning varjämte besvär över förrättningen anfördes hos domstolen.
I utslag den 3 juli 1939 (AD 19/1934 ”Helgeån”) fann vattendomstolen hinder icke föreligga för sökandena till företaget att utföra detta i huvudsaklig överensstämmelse med av synemännen meddelade bestämmelser samt meddelade efter yttranden med anledningen av besvären en sammanfattande redogörelse för vad som skulle gälla för företaget. Därvid stadgades, att för detta skulle väsentligen de arbeten, som i synemännens utlåtande betecknats som alternativ II, innebärande bland annat att i Helgeån mellan Hammarsjöns utlopp och Yngsjö Landsvägsbro skulle - en släntlutning 1:3 - utföras rensningar till höjdplanet -4,5 m (= 4,5 meter under nollplanet) ävensom med en bottenbredd mellan Hammarsjön och Köpingeåns inflöde av 17,0 meter samt därifrån och till Yngsjö landsvägsbro av 21,0 meter, med den inskränkningen dock att bottenbredden i åns båda grenar vid Flötö (Kavrö) strax nedströms Hammarsjöns utlopp skulle utgöra 4,0 meter.
Vattendomstolens utslag vann laga kraft.
Efter ansökan av regleringsföretaget medgav vattendomstolen i utslag den 16 juni 1941, vilket jämväl vunnit laga kraft (AD 17/1941 ”Helgeån II) regleringsföretaget att i stället för att uppränsa båda ågrenarna vid Flötö till tidigare föreskrivna dimensioner den högra ågrenen till den för sträckan Hammarsjön - Köpingeåns inflöde eljest gällande normalsektionen ävensom den vänstra ågrenen till ett djup av -1,5 meter och till en bottenbredd av 8,0 meter.
Regleringsföretaget har nu begärt sådan jämkning av den företaget fastställda arbetsplanen, att bottenläget i ån på sträckan från Hammarsjöns utlopp till Yngsjö landsvägsbro må höjas från det föreskrivna höjdläget -4,5 meter till höjdläget -3,0 meter. Därvid har förutsatts att bottenbredden skulle bestämmas 26 meter mellan Hammarsjön och Köpingeåns inflöde och till 30 meter mellan Köpingeåns inflöde och Yngsjö landsvägsbro.
Till stöd for ansökningen har regleringsföretaget åberopat att muddringen, som redan verkställts å den med ansökningen avsedda sträckan till ett djup av - 3,0 meter, sänkt vattenstånden i Helgeån nedom Torsebro så långt den fastställda planen avsåge, samt att en ytterligare muddring av ån mellan Hammarsjön och Yngsjö bro nedom –3,0 meter planet praktiskt taget skalle bliva utan inverkan på torrläggningen. Därjämte har företag anfört att kostnaderna för att sänka botten till -4,5 meter planet numera torde få beräknas till inemot en och en halv miljon kronor, vilket ej stode i rimligt förhållande till vad man därmed kunde ernå, samt att det visat sig att fara förelåg för att kanalbanken vid ytterligare fördjupning av bottnen kunde giva vika och fylla ut kanalen.
Vattendomstolen finner under nedan angivna villkor ur allmän eller enskild synpunkt hinder mot den begärda jämkningen icke föreligga och prövar därför lagligt medgiva regleringsföretaget att de föreskrivna muddringsarbetena å sträckan Hammarsjön - Yngsjö landsvägsbro över den högra ågrenen vid Flötö må - med bibehållande av tidigare föreskriven släntlutning 1:3 - utföras, i stället för med tidigare bestämda dimensioner, till en bottenhöjd av - 3,0 meter (3 meter under nollplanet) ävensom med en bottenbredd å sträckan Hammarsjön - Köpingeåns inflöde av 26 meter samt å sträckan mellan Köpingeåns inflöde och Yngsjö landsvägsbro av 30 meter.
Såsom villkor för det sålunda lämnade tillståndet skall gälla följande: Sedan de för genomförandet av företaget bestämda arbetena blivit utförda och efter avsyning godkända, skall vid Torsebro kraftverk verkställas vattenståndsmätningar i Helgeån. Om därvid befinnes att medelvattenståndet på grund av regleringsarbetena sjunkit i mindre utsträckning än som förutsatts av vattendomstolen vid meddelandet av dess utslag den 3 juli 1939 skall kraftverksägaren vara berättigad att av det ännu icke guldna belopp om 19.600 kronor, som ägaren för beräknad men vid krattverket icke utan vidare uttagbar båtnad av företaget är skyldig erlägga till detta innan han begagnar sig av båtnaden, avräkna ett belopp svarande mot ettusen kronor för varje centimeter utebliven ökning av fallhöjden vid kraftverket, dock icke mera än sammanlagt fyratusen kronor.
Det åligger regleringsföretaget att till vattendomstolens kansli gälda kostnaderna för målets behandling vid domstolen med etthundrasju kronor 65 öre.
Talan mot denna dom fullföljes hos Vattenöverdomstolen efter vad, som skall anmälas hos vattenrättsdomaren eller vattenrättssekreteraren sist den 30 juli 1946.
Som ovan.
På vattendomstolens vägnar:
Anton Thelin
Rätt avskrivet; betygar
Ex officio:
Arend Nordin
Att vad icke blivit inom laga tid erlagt emot förestående dom; det varder härmed till bevis meddelat. Stockholm i Söderbygdens vattendomstols kansli den 2 augusti 1946
Ex officio:
G. Österholm