Ull

Ull kommer inte enbart från får. Den mjuka angoraullen kommer från getter och kaniner. Kamelhår, alpackaull och lamaull används också. Men fårull används mest och många olika raser har avlats fram för att ge ull med olika kvalité. Ull från merinofåret anses finast och ger ett mjukt garn som är lämpligt för kläder. Andra raser ger grövre garn som passar bättre till mattor och möbeltyger.

De viktigaste ullproducenterna på världsmarknaden finns i Australien, Nya Zeeland, Sydafrika, Uruguay och Argentina. Mängden ull per får kan variera mellan 1 och 4 kilo per år. För merinofåret har man genom avel lyckats tredubbla ullmängden. Ökningen beror delvis på att dagens får har mera hud på bröstet och under hakan. Det har lett till djupa hudveck där skadeinsekter trivs. Vid storskalig uppfödning av merinofåranvänds därför olika slag av insektsmedel.

Ull innehåller betydande mängder orenheter som måste tvättas bort. Speciellt ullfett (lanolin), bryts ner långsamt och avloppsreningen måste vara väl avpassad för att ulltvätten inte ska ge upphov till stora utsläpp av syreförbrukande ämnen.

I Sverige finns goda förutsättningar för fåruppfödning. Det svala klimatet och de stora betesarealerna gör att parasiter inte får någon större spridning. Idag tas bara köttet till vara från svenska får och de flesta uppfödare slänger ullen därför att det saknas efterfrågan. Den svenska ullen har flera fördelar även om den är för grov att kunna stickas till tunna plagg. Vit svensk ull är ovanligt glansig och mohairliknande. De bruna, grå och svarta nyanserna är unika, utomlands hittar man endast ull från alpacka naturligt svart eller grå.