Silke

Silke kommer från olika fjärilsfamiljer; Bombycidae, dit den odlade mullbärssilkesfjärilen hör och Saturniidae eller Tussah, dit vildsilkesfjärilarna hör. Silke är det körtelsekret som fjärilslarven spinner runt sig själv till en kokong när den ska förpuppas. Mycket av produktionen sker i Japan, Kina, Thailand, Sydkorea och Brasilien.

Under sitt månadslånga liv lever silkeslarven av mullbärsblad som kan skördas på stora plantager. Det är också vanligt att uppfödning av silkeslarver sker genom att larver hålls av småbönder som har mullbärsträden extensivt vid kanten av sina fält eller diken När larverna förpuppats lämnades kokongerna in till silkesproduktionen. När det är dags att förpuppas spinner larven in sig i en kokong av silkestråd. Kokongerna av odlat silke är 2-4 centimeter långa och består av cirka 3000 meter råsilke. Varje kokong kan ge upp till 800 meter sammanhängande tråd. Trådarna från vildsilke är grövre och ojämnare än mullbärssilket.

Konstgödsel används till odlingen av mullbärsträd, men inte bekämpningsmedel då det skulle skada silkeslarverna. Av silkestråd kan man väva tunna, täta tyger som är smidiga och har ett vackert fall. Men silke är dyrt och det lockar till fusk. Därför kan sidentyg behandlas med metallsalter för att få den rätta känslan med mindre mängd silke. Det gör att tyget får ett tungt fall, men samtidigt gör det att tyget skrynklar mer och bli mindre slitstarkt.