Lin

Lin är en ettårig ört, som blommar med stora, blå blommor. Odlat lin förekommer i två typer, lin för textilproduktion (spånadslin) och lin som odlas för frönas skull (oljelin). Linet anses vara världens äldsta textila växtfiber. Linet var förr en av våra viktigaste kulturväxter. För att få fram 300 kg lingarn krävs 6 ton orepad linhalm. Lin odlas i länder med ganska regnigt och svalt klimat. Kina, Nederländerna, Belgien, Frankrike, Polen och de baltiska länderna är stora odlingsländer.

Lin är en gröda med jämförelsevis låga krav på näringsämnen och eftersom det odlas i relativt kalla länder är angreppen av skadeinsekter begränsade. Däremot har linplantan svårt att hävda sig mot ogräs och inom den konventionella odlingen används ogräsmedel.

Utvinning av lin är komplicerat och innefattar flera arbetskrävande moment. Linfibrerna ligger i stjälken på linplantan och för att frilägga fibrerna krävs rötning. Den av de traditionella rötningsmetoderna som är det minst miljöbelastande sättet är att låta linet ligga ute under några fuktiga höstveckor. Det kallas fält eller daggrötning. Om halmen läggs i vatten går rötningen mycket snabbare, men innebär att stora mängder syreförbrukande ämnen hamnar i vattnet. Även om det är enkelt att rena vattnet så sker det mycket sällan. På senare tid har också rötning i slutna tankar med enzymtillsatser utvecklats. Efter rötningen torkas linhalmen och sedan används flera olika mekaniska metoder för att frilägga linfibrerna. De långa fibrerna spinns sedan till garn.