Ulrikas boktips

Ränderna går aldrig ur
Agnes Hellström

Detta är skildring av Elins tre år på internatskolan SSHL - Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket.
Elin vill följa i släktens fotspår och börjar på skolan som hennes morfar grundade och hennes mamma har gått på. Hon är barnsligt förtjust över att få vara en del av skolan och godtar allt som sägs och görs. Utan att vara en skräckskildring i stil med Ondskan av Jan Guillou finns ändå vissa för internatskolor generella kännetecken skildrade, såsom invigningsriter, sträng hierarki mellan eleverna och ett auktoritärt och gammaldags regelverk att förhålla sig till. Det Elin finner mest skrämmande är däremot det utbredda förakt gentemot andra människor som inte hör till samma samhällsklass eller krets, som härskar bland eleverna på skolan. Ju längre tid Elin vistas på skolan desto mera osäker blir hon på var hon hör hemma. Hon har en gång tagit avstånd från sin uppväxts småstadssamhälle, men samtidigt känner hon inte heller sig riktigt hemma i den nya världen med sina speciella normer och värderingar. Bokens författare är debutant och har själv gått tre år på Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket.
_______________________________________

Den röda soffan
Michèle Lesbre

Tåget dunkar fram längs den transsibiriska järnvägen genom ett ödsligt Ryssland. Ombord befinner sig Anne, en medelålders fransyska, vars mål är att få återse en gammal kärlek. Under den långa tågresan låter Anne sina tankar vandra fritt och hon tänker på sin vänskap med den gamla damen Clémance. Det är hon som är ägarinna till den röda soffan och Clèmance sitter alltid i den när Anne läser högt för henne om kvinnliga hjältinnor från forna tider.
Men i nutiden finns det också spännande bekantskaper att göra, och Anne försöker på hjälplig ryska att tala med de andra passagerarna. Hon fattar tycke för den tystlåtne Igor och tycks glömma bort att resan egentligen gäller en helt annan man.
Detta är en bok som  förtjänar att läsas långsamt och eftertänksamt. Den är späckad med litterära referenser till böcker men även till film och gör mig nyfiken på att se t.ex. ”Stalker” av Andrej Tarkovskij.

_____________________________________________

Döda vita män
Johan Hakelius

I sin nya bok porträtterar anglofilen Johan Hakelius 14 excentriska britter av ett sällan skådat slag. Följ med till det glada 20-talet skildrat genom Stephen Tennants ögon eller läs och upprörs av Sir Oswald Mosley, grundare av BUF , British Union of Fascists. Varje enskilt porträtt rymmer både fakta såväl som kuriosa av det lättare slaget och boken är uppbyggd på så sätt att det första porträttet har beröringspunkter med nästa osv. Själv kände jag varken till journalisten Jeffrey Bernard eller den mordåtalade baroneten Jock Delves Broughton, men det spelar ingen roll, Hakelius lyckas fånga mitt intresse ändå. Däremot är jag inte säker på om boken skall stå på engelsk historia eller kanske placeras på avdelningen för värdelöst vetande.