De fattiga i Lodz
Steve Sem-Sandberg
Varför gjorde judarna ingenting när de behandlades som djur? Varför steg de frivilligt på tågen till arbetslägren? När vänder vinden, när blir samarbetet för mycket även för den värste kollaboratören i sitt slag?
Det är en tung men viktig bok Steve Sem-Sandberg har skrivit, och den tog honom fem år att skriva. Den är en av de nominerade till Augustpriset i år.
De fattiga i Lodz är en bok i sex delar: en prolog om judegettot i Lodz, ett kapitel om fabrikören, barnhemsföreståndaren och äldrerådsordföranden Chaim Rumkowski, den som nazisterna använde som mellanhand för sina beslut rörande judarna i gettot, ett om hans son, Stanislaw Rumkowski, ett om flera andra familjer från gettot med utdrag ur gettokrönikan, ett sista kapitel om de få som överlevde rensningen av gettot, en epilog om varför boken kom till, karta, personregister och ordlista. Ordlistan är tyvärr inte helt komplett, det förekommer en del jiddisch i början som du inte får förklarat som läsare, men du förstår ändå ofta av sammanhanget vad som menas.
En del av dialogen är på jiddisch, dock långt ifrån allt.
Det är en mycket detaljerad, men samtidigt poetisk beskrivning av livet i ett av andra världskrigets judegetton under två år. Det är också en beskrivning av maktmänniskan Chaim Rumkowski, som tyckte om barn på mer än ett sätt, och hans styvson Stanislaw, som han utnyttjar för sina egna syften och behov.
Det känns som att bläddra i ett gammalt fotoalbum, Steve Sem-Sandberg verkar ofta utgå från ett foto som han detaljerat beskriver i början av ett kapitel, och sedan ger han oss en historia om en enskild familjs öde utifrån just detta fotografi.
Omslagsfotot, till exempel, är taget av en nazist och visar gettot som nazisterna ville att vi skulle se det. Lekande barn i fronten, stora gator, elledningar som verkar fungera. Det bilden inte visar är kylan, hungern, pennalismen, bröd- och vattenköerna, den avstängda elen, den stängda muren ut till resten av samhället. Nazisterna lät den judiska befolkningen leva på svältgränsen med flit, eftersom de då skulle vara mer upptagna med att slåss med varandra för en bit bröd än upptagna med att planera uppror mot nazisterna.
En duktig hantverkare kunde betinga tio vanliga arbetare i pris, och det gällde att visa sig som en duglig arbetare och komma med på fabrikörernas listor, så att man slapp bli skickad till arbetslägren.
”Arbeit macht frei” – på mer än ett sätt.
Steve Sem-Sandberg visar i sin bok på ett nyanserat sätt hur judarnas inbördes stridigheter, sociala hierarkier och ordförandens vilja att tillskansa sig mer makt bland sina egna genom att vara nazisterna till lags sammantaget bidrog till undergången för människorna i gettot. När kom vändpunkten? När var till och med en kollaboratör som Chaim Rumkowski tvungen att säga nej, och vilka blev konsekvenserna av det?
_______________________________________
I cirklarna runt
Cilla Naumann
Cilla Naumann är Stockholmsförfattare, journalist på bl. a DN och föddes 1960. Hon har bland annat skrivit Vattenhjärta, som fick Katapultpriset som bästa debutbok 1995. Hon ville fördjupa sig i enskilda öden och började därför skriva skönlitterärt.
Cilla Naumann har också skrivit ungdomsböcker, bland annat Kulor i hjärtat som nominerats till Augustpriset i år. Detta är hennes tionde roman, varav den åttonde för vuxna.
Kulor i hjärtat är egentligen i mitt tycke lite bättre än den här romanen. Cilla Naumann fungerar väldigt bra i kort format. Namnet på ungdomsboken kommer från den första novellen, som handlar om en ung femtonåring på väg hem från en vän. Egentligen är han mörkrädd, men det är han för stor för att erkänna. Han cyklar under några gatlyktor när det känns som om han blir träffad av en kula. Snart inser han dock att det inte är han som är målet för attacken, utan att det är någon som försöker skjuta prick på gatlyktorna. Prata om att befinna sig vid fel plats vid fel tidpunkt…Katastrofen nalkas. Eller gör den verkligen det?
”Kan man längta hem fast man redan är hemma”?
58-åriga teaterpjäsmanusförfattarinnan Anna, frånskild och med utflugna vuxna barn, försöker skriva ett manus till en ny teaterpjäs. Hon är redan försenad, regissören och skådespelarna väntar på henne, så att de kan börja repetera. Men det går inte att skriva, och Anna förlorar sig i minnen av sin före detta man, av sin döda mor, i ekot av andra teaterpjäser hon skrivit.
Det känns som om man har en tandläkarborr i huvudet genom hela boken. Det går inte att tänka mitt i allt damm och allt oljud. Mitt emot Annas lägenhet ska nämligen ett nytt åttavåningshus byggas. Byggjobbarnas förman blir av Anna döpt till Skanskas Kungslilja på grund av den tatuering han har i nacken, och han blir utnämnd till fiende när han och hans män börjar riva ner allting Anna hållit kärt. Hon protesterar hos hyresvärden men får inget gehör. När hennes cellospelande granne inte kan repetera på grund av allt oljud och dessutom får sin hund dödad är måttet rågat.
Anna blir till och med avundsjuk på de framtida familjerna som får flytta in i det nya fina huset mitt emot – de ser ju bara det nya, de har ingen anknytning till platsen, de vet ju inget om allt det som var tvunget att dö för att det nya skulle kunna växa…
I cirklarna runt är en roman om sorg, hemlängtan och hämnd. Om skapelseprocessen och dess motsats. Ibland måste man riva ner för att kunna bygga upp något. Ibland måste saker och ting förändras, även om det gör ont. Och minnet kan vara ett försvar när det blir alltför svårt att andas.
Diktcitat av Circe Maia från diktsamlingen Cirklar av skugga, cirklar av ljus fördjupar den mardrömslika känslan och handlingen i romanen.
________________________________________
En svag doft av död
Guillermo Arriaga
Guillermo Arriaga är manusförfattare till filmer som Babel och 21 gram och regissör för filmen The Burning Plains. Boken En svag doft av död är hans första roman
Intrigen är enkel men briljant, som gjord för film. I vissa scener kisar du i motljus, i andra får du reda på exakt vilket chokladmärke bokens hjälte äter, allt för att förenkla för en eventuell framtida regissör.
En ung flicka, Adela, hittas mördad strax utanför byn Loma Grande i Mexiko. Det är ett litet ställe långt ute på landet, där alla känner alla, men trots det har alla sina egna hemligheter att bevaka. Man pratar om vädret i en halvtimme innan man kommer in på det man egentligen vill prata om, och alla har sina egna skäl att dölja sanningen…
Namnet, En svag doft av död, kommer från det tillfälle, både farsartat och groteskt, när man kokar ihop vad man kan hitta för att hindra Adelas kropp, placerad i skolhuset trots lärarinnans protester om att det skrämmer barnen, från att ruttna innan begravningen.
Den 15-årige Ramon hittar kroppen tillsammans med byrådets ordförande Justino Tellez. Eftersom det är den unge Ramon som bär den döda flickan in till byn får han snart rykte om sig att vara den dödas pojkvän, och eftersom han är stolt över anses vara en kvinnokarl trots sin ungdom förnekar han inte det falska ryktet, trots att det leder honom rakt mot katastrofen. Byäldsten hittar ett fotspår vid den döda kroppen, och senare hittar han även andra bevis. Men han har sina egna skäl att hålla tyst.
Inte ens den lokale polismannen, Carmelo Lozano, är till någon hjälp, då han är mer intresserad av att fylla sina egna fickor än av att lösa ett mord.
Byns män bestämmer sig snart för vem de tycker är mördaren, trots bristen på bevis. Och de hetsar Ramon att hämnas.
Kommer Gabriela, den gifta kvinna som är den enda som kan hjälpa sin älskare, mannen som utsetts till syndabock, att säga sanningen, eller kommer hon också att tiga i rädsla för sin man?
Det är en tystnadens kultur som Guillermo Arriaga beskriver i sin spännande och annorlunda roman. De människor som kan ge pusselbitar till sanningen tiger, antingen av rädsla, för egen vinning eller för att de betalas för att hålla tyst.
Precis samma undvikande beteende kan du också läsa om i journalisten Lydia Cachos bok Jag låter mig inte skrämmas: min kamp mot trafficking och korruption som handlar om en pedofil- och korruptionsskandal bland högt uppsatta män i just Mexiko. Hon lever numera under beskydd. När du läser henne ser du hur det är. När du läser Arriagas bok förstår du delvis varför.
_____________________________________